zervan (fredagen den 16 juli 1999, kl. 15:57)

Satan har ett oförtjänt dåligt rykte. Inte för allt elände som vi tanklöst ger honom skulden för, eländet kan inte bli annat än dåligt. Men han får fungera som en hjälphypotes för att frita Gud från teodicé. Satan är som en soptipp som får ta all skit och alla sopor med skuld.

Som allt annat existerande skapades Lucifer Satan av Gud. Gud skapade också allt som gjorde det möjligt för denna framstående ängel att bli Satan. Han skapade förutsättningar och fri vilja. Allt som finns är ju skapat av Gud och alltså fanns det hos Gud, motpolen till honom själv, vi kan väl kalla det ljus och mörker.

Vi har fått lära oss att Gud är Allsmäktig och har hela världen i sin hand. Och att allt Satan gör kan han inte göra utan Guds tillåtelse. Satan framstår som en robot som inte kan göra annat än ont och förstörelse. Och Gud är den som trycker på on och off knappen, tillåter eller stoppar och eftersom Gud kan göra det har han väl en fri vilja. Predikanter brukar noga hålla fram att Gud inte prövar och frestar någon människa, det sköter Satan om. Ändå är det Gud som är operatören bakom kulisserna och ser till att ingen frestas över sin förmåga.

Det verkar som att människor inte står ut med tanken på denna stora tragikomedi i universum som det ju blir med en allsmäktig Gud som leker både med människa och sin underhuggare Satan. Om Satan utmanar och gör uppror för spänningens skull är det väl lika spännande för Gud att anta utmaningen och han visar ju att det är med respekt och allvar han möter sin samtalspartner Satan. Det är väl så att vi har byggt en teologi som passar oss bäst. Det gör liksom inget med förenklingar och oförklarat dunkel och konstigheter bara Gud får vara pappa som bara är ljus och godhet helt igenom. Det gör det lättare med existensen av en fiende som är en motsats. Och allt det där ser precis ut som våra liv på jorden med vänner och fiender. Finns kanske fördelar med att tänka så men även svåra nackdelar. För vad är det som ligger bakom uppdelningar och svartvitt tänkande, intolerans, fördömanden, brist på förståelse, makt och erövringar?

Med detta bagage kan vi utan vidare fördöma resten av världens filosofiska och religiösa tänkande för att de inte har samma uppfattning om Gud som vi. Vi har ju rätt och dom har fel?

Om Gud finns har han kanske en plan och ett syfte och vi får utgå från att det är till för vårt bästa. Kanske ska vi växa och utvecklas och nå insikt och förbereda oss för ett annat högre liv här eller någon annanstans. Trots allt elände finns kanske ingen annan möjlighet än att ta sig igenom. Då lever vi trots allt i den bästa av världar. Satan finns med men bara som aktör, missförstådd och förtalad. När sista akten är slut i detta skådespel behövs han inte längre som en rollfigur. Allt är uppenbarat och nästa pjäs handlar bara om komedi.

, söndagen den 18 juli 1999, kl. 02:43:

SVAR (söndagen den 18 juli 1999, kl. 02:43)

ZERVAN: Det här är ett djupsinningt resonemang, som är svårt att besvara i några få meningar. Jag försöker genom att besvara varje stycke för sig, så får vi se hur det slutar.

"Satan har ett oförtjänt dåligt rykte. Inte för allt elände som vi tanklöst ger honom skulden för, eländet kan inte bli annat än dåligt. Men han får fungera som en hjälphypotes för att frita Gud från teodicé. Satan är som en soptipp som får ta all skit och alla sopor med skuld. "

Det är sant att Satan ofta framställs på fel sätt. Bockfotingen med högaffeln och svansen har inget med Bibelns beskrivning av Satan att göra. Han bör varken förlöjligas eller underskattas. Han är denna världens furste, och besitter oerhörda förmågor jämfört med en människa. En fallen överängel förtjänar all vår respekt, men han förtjänar självklart ingen vördnad eller dyrkan, samarbete eller vänskap.
Han bör betraktas ungefär som vi skulle ha betraktat Adolf Hitler eller Josef Stalin under deras storhetsdagar, dvs med respektfull motvilja.

Det är också sant att allt ont inte kan skyllas på Satan. Han är fallets furste - den förste som föll - men var och en som faller bär själv skulden för sitt fall. Satan utnyttjar sin position och sina undersåtar till att fresta och locka, men även om han inte hade varit där, hade möjligheten till fall ändå funnits, och någon annan hade blivit den förste att falla.

"Som allt annat existerande skapades Lucifer Satan av Gud. Gud skapade också allt som gjorde det möjligt för denna framstående ängel att bli Satan. Han skapade förutsättningar och fri vilja. Allt som finns är ju skapat av Gud och alltså fanns det hos Gud, motpolen till honom själv, vi kan väl kalla det ljus och mörker."

Gud skapade också allt som gjorde det möjligt för Lucifer att förbli den strålande morgonstjärnan. Han t.o.m gjorde det möjligt för Lucifer att resa sig från sitt första syndafall och bli återupprättad och återinsatt på det heliga gudaberget. Men olikt Adam, tog inte Lucifer emot detta löfte om återupprättelse. Han VALDE själv sitt öde, och blev Satán, anklagaren och Djävulen, förtalaren.

Detta att Gud skapade förutsättningar för både ont och gott, och en fri vilja - gör det Gud medskyldig till fallet och dess lidanden? Innebär det att ondska finns hos Gud? Nej, jag kan inte se det. Han ger oss ju möjligheten att själva avgöra vårt öde. Han ger oss också möjlighet att återvända till honom, både en och två gånger, om vi skulle ångra vårt första val.
Likna det vid en förälders förhållande till sina barn. Föräldern vet att barnen kan råka illa ut, men väljer likväl av kärlek att skaffa dem. Barn kan växa upp och bli mördare, våldtäktsmän, narkomaner, prostituerade, m.m. Gör det föräldrarna onda? Nej, de vet att bara de fostrar sina barn efter bästa förmåga, så kommer ansvaret sedan att ligga på barnen själva, om något trots allt går snett.

Om Gud hade skapat en värld utan möjlighet till fall, hade vi kunnat uppleva äkta känslor i så fall? Om vi aldrig hade fått möjlighet att välja, hade vi då kunnat älska någon, hade vi förstått vad frihet är? Nej, då hade vi verkligen löpt risken att bli uttråkade i paradiset. Vi hade inte förstått hur bra vi hade det, vi skulle blivit som bortskämda rikemansbarn, som tanklöst förslösar rikedomarna och bara kräver mer och mer.
Vi var tvungna att gå utanför lustgården och pröva vår vilja och vårt förhållande till Fadern. Vi var tvungna att få erfarenhet av både ljus och mörker, för att kunna uppleva kontrasterna i tillvaron, och för att med dessa i minnet återvända till fadershuset.

Det sorgliga är att de flesta aldrig återvänder, men det kan endast den enskilde individen själv lastas för. Han fick chansen att vinna sitt liv, men valde att förhärda sig och gå i syndafurstens fotspår.

"Vi har fått lära oss att Gud är Allsmäktig och har hela världen i sin hand. Och att allt Satan gör kan han inte göra utan Guds tillåtelse. Satan framstår som en robot som inte kan göra annat än ont och förstörelse. Och Gud är den som trycker på on och off knappen, tillåter eller stoppar och eftersom Gud kan göra det har han väl en fri vilja. Predikanter brukar noga hålla fram att Gud inte prövar och frestar någon människa, det sköter Satan om. Ändå är det Gud som är operatören bakom kulisserna och ser till att ingen frestas över sin förmåga."

Gud prövar oss, men han frestar oss inte. Frestaren har ett ondskefullt motiv, och använder subjektiva metoder för att få oss att välja fel. Prövningen är objektiv och appellerar till vårt rena sinne, den vill locka fram det bästa hos oss.

"Det verkar som att människor inte står ut med tanken på denna stora tragikomedi i universum som det ju blir med en allsmäktig Gud som leker både med människa och sin underhuggare Satan. Om Satan utmanar och gör uppror för spänningens skull är det väl lika spännande för Gud att anta utmaningen och han visar ju att det är med respekt och allvar han möter sin samtalspartner Satan."

Det är ingen lek, lika lite som föräldrar skaffar barn för lekens skull. Jag tror knappast att Satan ser det som en lek heller. Han är driven av hat, hämndlystnad och avund. Han vet att han är förlorad nu, och ser bara en mening i tillvaron - att så långt det är möjligt söka fullborda sitt uppror. Och inser inte att även detta tjänar Guds syften. Satan är en tragisk figur, men knappast komisk.

"Det är väl så att vi har byggt en teologi som passar oss bäst. Det gör liksom inget med förenklingar och oförklarat dunkel och konstigheter bara Gud får vara pappa som bara är ljus och godhet helt igenom. Det gör det lättare med existensen av en fiende som är en motsats. Och allt det där ser precis ut som våra liv på jorden med vänner och fiender. Finns kanske fördelar med att tänka så men även svåra nackdelar. För vad är det som ligger bakom uppdelningar och svartvitt tänkande, intolerans, fördömanden, brist på förståelse, makt och erövringar?"

En kristen bygger inte sin egen teologi, tvärtom måste vi för att bli frälsta bryta ned alla våra egna tankar, meningar och idéer. Bibelns budskap är inget som tilltalar en naturlig människa, därtill är det alltför kontroversiellt och radikalt. Däremot appellerar det till samvetet och vårt renaste sinne. Det leder oss in i en konflikt mellan vår egoism och vårt rättsmedvetande.
Oavsett om det finns saker som verkar dunkla, så är den moraliska aspekten i Bibeln inte det minsta dunkel, och det är den som skall vara ledstjärnan in i det kristna livet. Med vilka motiv söker vi svaren på vårt ursprung? Är det för att vi är nyfikna, eller för att vi upplever att vi står i skuld till vår Skapare?
Den ärlige sökaren vet med sig att han bär på skuld, som måste sonas på något sätt. Varför känner han annars skuld, varför vet han annars vad som är gott och ont? Alltså går han till Gud med rätt motiv, och finner då Jesus Kristus, som burit våra synder för att ge oss fri passage till gemenskap med Skaparen.

"Med detta bagage kan vi utan vidare fördöma resten av världens filosofiska och religiösa tänkande för att de inte har samma uppfattning om Gud som vi. Vi har ju rätt och dom har fel?"

Någon måste ha rätt. Sanningen finns. Man måste också ha rätt att uttrycka sin övertygelse och förkunna den, så länge man inte använder tvångsmetoder. Att världen skräms så just av det kristna budskapet om helvetet, medan den är mindre oroad av andra religioners helveten, visar väl att människans samvete vet att Bibelns budskap är sant.

"Om Gud finns har han kanske en plan och ett syfte och vi får utgå från att det är till för vårt bästa. Kanske ska vi växa och utvecklas och nå insikt och förbereda oss för ett annat högre liv här eller någon annanstans. Trots allt elände finns kanske ingen annan möjlighet än att ta sig igenom. Då lever vi trots allt i den bästa av världar. Satan finns med men bara som aktör, missförstådd och förtalad. När sista akten är slut i detta skådespel behövs han inte längre som en rollfigur. Allt är uppenbarat och nästa pjäs handlar bara om komedi."

Världen är ett slagfält mellan gott och ont, och vi är aktörerna. Det är sant att vi måste ta oss igenom. Vi är ju här, och vi måste inse att det finns ett syfte med att vi är här. Vi har fått vårt rättsmedvetande, vi kan bedöma förhållanden och omständigheter runt om oss, och vi kan sätta oss i rörelse.
Satan finns med, men Gud finns också med - och Gud är inte långt borta från den som söker honom med uppriktigt hjärta. Precis som med den förlorade sonen kommer Fadern honom till mötes på halva vägen, och erbjuder honom full upprättelse genom Jesus Kristus.

Och tanken på himlen som en komedi är tilltalande. Jag tror vi får väldigt roligt i himlen.
___