joska (söndagen den 20 juni 1999, kl. 01:18)

Jag undrar vad som sker med en kvinna som är havande när herren kommer för att hämta hem sitt folk.

, söndagen den 20 juni 1999, kl. 01:20:

SVAR (söndagen den 20 juni 1999, kl. 01:20)

JOSKA: Är kvinnan frälst och redo att möta Jesus, blir både hon och barnet uppryckt, Herren till mötes. Är hon inte redo, blir förmodligen bara barnet upptaget.

Om det är Jesu ord i Matteus 24 du tänker på, när han säger ve dem som är havande då, så syftade väl det i första hand på belägringen av Jerusalem, som inträffade några decennier efter att Jesus uttalat sin förutsägelse, och då den kristna församlingen flydde från Jerusalem till Pella i Jordanien.

Ofta är det så med profetior i Bibeln, att de innehåller tidsglapp, så att vissa delar pekar på nära förestående händelser, medan andra kan ligga så långt fram som i den yttersta tiden.

Detta av den enkla anledningen att fienden (djävulen) inte skall kunna lista ut något om Guds framtidsplaner.
____

Birgitta, tisdagen den 07 juni 2005, kl. 11:07:

Undrar över detta med uppryckandet av de kristna.
Om en kvinna är gravid och hon inte är frälst,
så tas bara barnet upp blir svaret på en fråga
här. Hur kan detta vara möjligt?? Barnet kan ju inte skiljas från modern eftersom det finns inne
i hennes mage. Kanske uppryckandet inte sker
på ett fysiskt sätt. Är det något vi har miss-
uppfattat eller? Mycket luddigt alltihopa tycker jag.

Birgitta, måndagen den 18 juli 2005, kl. 21:42:

Undrar fortfarande över svaret som givits på
första frågan här. Hur kan endast barnet bli
uppryckt när det ligger i kvinnans mage??
I ett sånt här läge går det ju inte att skilja
barnet ifrån modern. D.v.s. om det sker på ett
fysiskt sätt. Hur förklarar ni detta?
Tacksam för svar.

SVAR, måndagen den 18 juli 2005, kl. 22:17:

Om du har en Bibel, så slå upp följande och läs:

Från 1 KORINTIERBREVET kap. 15

35. Nu torde någon fråga: "På vad sätt uppstå då de döda, och med hurudan kropp skola de träda fram?"
36. Du oförståndige! Det frö du sår, det får ju icke liv, om det icke först har dött.
37. Och när du sår, då är det du sår icke den växt som en gång skall komma upp, utan ett naket korn, kanhända ett vetekorn, kanhända något annat.
38. Men Gud giver det en kropp, en sådan som han vill, och åt vart frö dess särskilda kropp.
39. Icke allt kött är av samma slag, utan människors har sin art, boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan, fiskars återigen en annan.
40. Så finnas ock både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag.
41. En härlighet har solen, en annan härlighet har månen, åter en annan härlighet hava stjärnorna; ja, den ena stjärnan är icke lik den andra i härlighet. -
42. Så är det ock med de dödas uppståndelse: vad som bliver sått förgängligt, det uppstår oförgängligt;
43. vad som bliver sått i ringhet, det uppstår i härlighet; vad som bliver sått i svaghet, det uppstår i kraft;
44. här sås en "själisk" kropp, där uppstår en andlig kropp. Så visst som det finnes en "själisk" kropp, så visst finnes det ock en andlig.
45. Så är ock skrivet: "Den första människan, Adam, blev en levande varelse med själ." Den siste Adam åter blev en levandegörande ande.
46. Men icke det andliga är det första, utan det "själiska"; sedan kommer det andliga.
47. Den första människan var av jorden och jordisk, den andra människan är av himmelen.
48. Sådan som den jordiska var, sådana äro ock de jordiska; och sådan som den himmelska är, sådana äro ock de himmelska.
49. Och såsom vi hava burit den jordiskas gestalt, så skola vi ock bära den himmelskas gestalt.
50. Mina bröder, vad jag nu vill säga är detta, att kött och blod icke kunna få Guds rike till arvedel; ej heller får förgängligheten oförgängligheten till arvedel.
51. Se, jag säger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men alla skola vi bliva förvandlade,
52. och det i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda, och de döda skola uppstå till oförgänglighet, och då skola vi bliva förvandlade.
53. Ty detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet, och detta dödliga ikläda sig odödlighet.
54. Men när detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet, och detta dödliga har iklätt sig odödlighet, då skall det ord fullbordas, som står skrivet: "Döden är uppslukad och seger vunnen."

Och vidare från 1 TESSALONIKERBREVET kap. 4:

14. Ty lika visst som Jesus, såsom vi tro, har dött och har uppstått, lika visst skall ock Gud genom Jesus föra dem som äro avsomnade fram jämte honom.
15. Såsom ett ord från Herren säga vi eder nämligen detta, att vi som leva och lämnas kvar till Herrens tillkommelse ingalunda skola komma före dem som äro avsomnade.
16. Ty Herren skall själv stiga ned från himmelen, och ett maktbud skall ljuda, en överängels röst och en Guds basun. Och först skola de i Kristus döda uppstå;
17. sedan skola vi som då ännu leva och hava lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes; och så skola vi alltid få vara hos Herren.
18. Så trösten nu varandra med dessa ord.
___


Uppryckelsen och den första uppståndelsen är alltså samma händelse. De frälsta uppstår då i härlighetskroppar och rycks upp på skyar, den förhärligade Jesus till mötes.
Om du läser om Jesus efter hans uppståndelse, så kunde han då gå genom väggar, visa sig i olika skepnader, och fara till himlen med änglarna. Samtidigt kunde han också äta med lärjungarna, visa dem ärren efter sina sår, och samtala med dem med hörbar röst. Uppståndelsekroppen är alltså på en gång fysisk och andlig. Den är inte begränsad av tid och rum utan kan röra sig genom dimensionerna, på samma sätt som änglarna kan i sina kroppar.
De små barnen som tillsammans med den frälsta skaran levande uppstår överkläds alltså med sina härlighetskroppar när Jesus kommer, och rycks honom till mötes, vare sig det sker genom tak, väggar eller moderliv, för att för alltid vara med honom i det himmelska, men även i det jordiska, uppenbarande sig som tusenårsrikets utvalda väktarskara.
___