Linda, Ulricehamn (torsdagen den 12 augusti 1999, kl. 02:35)

I svaret om vad själen är svarar du att det står på många ställen i Bibeln att människans personlighet lever vidare efter döden i antingen paradiset el.dödsriket.
Varför skriver du inte dessa bibelställen?
Jag vill veta var det står!
Jag har nämligen aldrig trott på att det finns något inom oss som lever vidare efter döden.

, torsdagen den 12 augusti 1999, kl. 02:38:

SVAR (torsdagen den 12 augusti 1999, kl. 02:38)

LINDA: Skulle man skriva ut alla bibelställen där det står om livet efter döden, skulle det fylla upp hela den här sidan. Men här är några exempel:


"Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta." (Job 19:25-27)

"Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri." (Job 26:5)

"HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven." (Ps. 30:4)

"Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. Sela." (Ps. 49:16)

"ty din nåd är stor över mig, och du räddar min själ ur dödsrikets djup." (Ps. 86:13)

"Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där." (Ps. 139:8)

"Dödsriket därnere störes i sin ro för din skull, när det måste taga emot dig. Skuggorna där väckas upp för din skull, jordens alla väldige; folkens alla konungar måste stå upp från sina troner." (Jes. 14:9)

"Du begav dig till Melek med olja och tog med dig dina många salvor; du sände dina budbärare till fjärran land, ja, ända ned till dödsriket." (Jes. 57:9)

"Mäktiga hjältar skola tala till Farao ur dödsriket, till honom och till hans hjälpare: 'Ja, de hava måst fara hitned, och nu ligga de där, de oomskurna, slagna med svärd." (Hes. 32:21)

"Om de än bröte sig in i dödsriket, så skulle min hand hämta dem fram därifrån; och fore de än upp till himmelen, så skulle jag störta dem ned därifrån." (Amos 9:2)
...

"Och Saul frågade HERREN, men HERREN svarade honom icke, varken genom drömmar eller genom urim eller genom profeter.
Då sade Saul till sina tjänare: "Söken upp åt mig någon andebesvärjerska, så vill jag gå till henne och fråga henne." Hans tjänare svarade honom: "I En-Dor finnes en andebesvärjerska."
Då gjorde Saul sig oigenkännlig och tog på sig andra kläder och gick åstad med två män; och de kommo till kvinnan om natten. Och han sade: "Spå åt mig genom anden, och mana upp åt mig den jag säger dig."
Men kvinnan svarade honom: "Du vet ju själv vad Saul har gjort, huru han har utrotat andebesvärjare och spåmän ur landet. Varför lägger du då ut en snara för mitt liv och vill döda mig?"
Då svor Saul henne en ed vid HERREN och sade: "Så sant HERREN lever, i denna sak skall intet tillräknas dig såsom missgärning."
Kvinnan frågade: "Vem skall jag då mana upp åt dig?" Han svarade: "Mana upp Samuel åt mig."
Men när kvinnan fick se Samuel, gav hon till ett högt rop. Och kvinnan sade till Saul: "Varför har du bedragit mig? Du är ju Saul."
Konungen sade till henne: "Frukta icke. Vad är det då du ser?" Kvinnan svarade Saul: "Jag ser ett gudaväsen komma upp ur jorden."
Han frågade henne: "Huru ser han ut?" Hon svarade: "Det är en gammal man som kommer upp, höljd i en kåpa." Då förstod Saul att det var Samuel, och böjde sig ned med ansiktet mot jorden och bugade sig.
Och Samuel sade till Saul: "Varför har du stört min ro och manat mig upp?" Saul svarade: "Jag är i stor nöd: filistéerna hava begynt krig mot mig, och Gud har vikit ifrån mig och svarar mig icke mer, varken genom profeter eller genom drömmar. Därför har jag kallat dig upp, på det att du må låta mig veta vad jag skall göra."
Men Samuel svarade: "Varför frågar du mig, då nu HERREN har vikit ifrån dig och blivit din fiende?
HERREN har efter sitt behag gjort vad han hade sagt genom mig: HERREN har ryckt riket ur din hand och givit det åt en annan, åt David.
Eftersom du icke hörde HERRENS röst och icke lät Amalek känna hans vredes glöd, därför har HERREN nu gjort dig detta.
HERREN skall giva både dig och Israel i filistéernas hand, och i morgon skall du med dina söner vara hos mig; ja, också Israels läger skall HERREN giva i filistéernas hand."
Då föll Saul strax raklång till jorden; så förfärad blev han över Samuels ord. Också voro hans krafter uttömda, ty på ett helt dygn hade han ingenting ätit.
Men kvinnan gick fram till Saul, och när hon såg huru högeligen förskräckt han var, sade hon till honom: "Se, din tjänarinna lyssnade till din begäran; Jag tog min själ i min hand och hörsammade den önskan du uttalade till mig.
Så lyssna nu också du till dina tjänarinnas ord och låt mig sätta fram litet mat för dig, och ät, så att du hämtar krafter, innan du går dina färde."
Men han vägrade och sade: "Jag vill icke äta." Då bådo honom hans tjänare jämte kvinnan så enträget, att han lyssnade till deras ord; han stod upp från jorden och satte sig på vilobädden.
Och kvinnan hade en gödd kalv i huset; den slaktade hon nu i hast. Därpå tog hon mjöl och knådade det och bakade därav osyrat bröd.
Sedan satte hon fram det för Saul: och hans tjänare, och de åto. Därefter stodo de upp och gingo samma natt sina färde." (1 Sam. 28:6-25)
...

"Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder, och förde dem upp på ett högt berg, där de voro allena.
Och hans utseende förvandlades inför dem: hans ansikte sken såsom solen, och hans kläder blevo vita såsom ljuset.
Och se, för dem visade sig Moses och Elias, i samtal med honom. (Matt. 17:1-3)

"Så hände sig att den fattige dog och blev förd av änglarna till Abrahams sköte. Också den rike dog och blev begraven.
När han nu låg i dödsriket och plågades, lyfte han upp sina ögon och fick se Abraham långt borta och Lasarus i hans sköte.
Då ropade han och sade: 'Fader Abraham, förbarma dig över mig, och sänd Lasarus att doppa det yttersta av sitt finger i vatten och svalka min tunga, ty jag pinas svårt i dessa lågor.'
Men Abraham svarade: 'Min son kom ihåg att du, medan du levde, fick ut ditt goda och Lasarus däremot vad ont var; nu åter får han här hugnad, under det att du pinas.
Och till allt detta kommer, att ett stort svalg är satt mellan oss och eder, för att de som vilja begiva sig över härifrån till eder icke skola kunna det, och för att ej heller någon därifrån skall kunna komma över till oss."
Då sade han: 'Så beder jag dig då, fader, att du sänder honom till min faders hus,
där jag har fem bröder, och låter honom varna dem, så att icke också de komma till detta pinorum.'
Men Abraham sade: 'De hava Moses och profeterna; dem må de lyssna till.'
Han svarade: 'Nej, fader Abraham; men om någon kommer till dem från de döda, så skola de göra bättring.'
Då sade han till honom: 'Lyssna de icke till Moses och profeterna, så skola de icke heller låta övertyga sig, om någon uppstår från de döda.' " (Luk. 16:22-31)
...

"Han svarade honom: "Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset." (Luk. 23:43)

"jag vet om honom, att han blev uppryckt till paradiset och fick höra outsägliga ord, sådana som det icke är lovligt för en människa att uttala." (2 Kor. 12:4)

"Kristus själv led ju en gång döden för synder; rättfärdig led han för orättfärdiga, på det att han skulle föra oss till Gud. Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande.
I anden gick han gick han ock åstad och predikade för de andar som höllos i fängelse,
för sådana som fordom voro ohörsamma, när Guds långmodighet gav dem anstånd i Noas tid, då när en ark byggdes, i vilken några få - allenast åtta personer - blevo frälsta genom vatten." (1 Petr. 3:18-20)

"Ty att evangelium blev förkunnat jämväl för döda, det skedde, för att dessa, om de än till köttet blevo dömda, såsom alla människor dömas, likväl till anden skulle få leva, så som Gud lever" (1 Petr. 4:6)

"Och när det bröt det femte inseglet, såg jag under altaret de människors själar, som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörds skull, som de hade." (Upp. 6:9)

"Den som har öra, han höre vad Anden säger till församlingarna. Den som vinner seger, åt honom skall jag giva att äta av livets träd, som står i Guds paradis." (Upp. 2:7)
___