Andreas (fredagen den 30 juli 1999, kl. 03:21)

Jag undrar vad du tycker om att vi kristna delar upp oss i olika grupper d.v.s olika församlingar. Gör inte detta alla förvirrade? Man frågar, vilken församling tillhör du. Och sen ska man förklara för andra vad ens samfund står för. Jag har mött många som inte tror på Jesus som tycker att detta är konstigt.
Anser du att det är nödvändigt med en sådan uppdelning?
Dom flesta säger att det måste finnas eftersom våra personligheter är så olika och att man tolkar bibeln på olika sätt. Men kan man inte få vara olika i samma församling, visst kommer problem att uppstå men dessa problem kan man ju be om och lösa.
Är det inte viktigt att vi kristna är sammanfogade inför den sista tiden då Jesus snart kommer och förföljelser mot oss kristna blir allt större.

, fredagen den 30 juli 1999, kl. 03:23:

SVAR (fredagen den 30 juli 1999, kl. 03:23)

ANDREAS: Du undrar varför de kristna behöver dela upp sig.
Det beror nog mest på att de är formade av olika väckelserörelser, uppkomna i olika tider. Varje ny väckelse får sin speciella prägel, och sedan blir det svårt att förena dessa rörelser pga olika läror och traditioner.

I princip borde vi kunna uppnå enhet, om alla hade följt Bibeln ordagrannt. Men de äldre samfunden är inne i olika grader av avfall från Bibeln, och avfall är smittsamt. Bäst att hålla sig bland dem som lever i väckelse och seger.

Idén att man skulle kunna samsas trots alla olikheter fungerar inte heller. Man kan ju inte bortse ifrån det man tror på. T.ex skulle det vara mycket förödande för dem som tror på Andens dop, att förena sig med en grupp som förnekar Andens dop. Samma sak gäller troendedop kontra spädbarnsdop, friförsamling kontra statskyrka, osv. Tron är ju inte statisk, utan något som man måste kämpa för att bevara.
Den ekumeniska rörelsen med dess kompromisser kommer att sluta med att alla samfund slukas upp av katolska kyrkan och Antikrist.

Det man kan göra inför ändetiden är att hålla frid med dem som är levande kristna i de olika samfunden och församlingarna, medan man får lämna de ljumma, villfarande och förvärldsligade bakom sig.

Mycket av förföljelsen kommer att komma ifrån avfälliga kristna ("broder skall vända sig mot broder"), så man skall vara försiktig med vilka man förenar sig.

Det som hindrar Guds verk är inte "splittringen", utan den falska enheten. Om de sanna kristna lämnade alla ljumma och intorkade sammanhang och i stället samlades i levande bönegrupper, så skulle väckelsen braka loss på samma sätt som pingstväckelsen gjorde i början av seklet.
___