Tomas E-tuna (tisdagen den 15 februari 2000, kl. 12:54)

Hejsan! Jag är en kille som blev frälst för 5 år sedan. Jag hade ett förhållande med Gud och tog del av evangeliet. Efter en tid blev förhållandet sämre och jag tappade kontakten med Gud. Jag började gå min egen väg och följde köttets och lustens väg. Jag vände Gud ryggen och lyssnade inte på min ande. Jag har syndat och smutsat ner mig inför gud. Jag har varit falsk och ljugit och sårat människor. Jag gick fel väg och jag ångrar mig bittert. Jag ber Gud om förlåtelse och om omvändelse. Jag tror ju att Jesus är vägen, sanningen och livet. Men jag har fått ett sådant introvert synsätt. Jag ser ner på mig själv och på det jag har gjort. Synden och det dåliga samvetet tynger mig. Jag skriker till Gud om förlåtelse.
Min fråga är: förlåter Gud mig och i sådana fall, hur vet jag det. Handlar det om tillit, tro och övertygelse om att så är fallet?

, tisdagen den 15 februari 2000, kl. 12:55:

SVAR (tisdagen den 15 februari 2000, kl. 12:55)

TOMAS: För att försoningen och kraften från ovan skall komma till dig i en ren och klar ström, så bör du be direkt till Jesus och göra honom till medelpunkt i ditt gudsförhållande.
Det finns tendenser i den moderna frikyrkligheten att tona ned Jesu gudom, och det måste man stå emot med kraft. Fadern själv säger i psaltaren att vi skall hylla Sonen, på det att han icke må vredgas.

Om du har detta klart för dig, och om du har vänt synden ryggen, gjort upp med Gud och människor, vill börja om i ett heligt liv med Jesus, beredd att följa hans Ord i allt utan kompromisser eller undanflykter - kort sagt vill bli en sann kristen - så skall du kunna ta emot försoningen i tro och förtröstan.

Under förutsättning att du av hela hjärtat vill leva enligt ovanstående, så ÄR du förlåten. Då skall du inte ens tveka över detta, utan acceptera det som ett faktum. Annars vore Jesus en lögnare, för han har ju sagt att den som tror HAR evigt liv.

Vad angår den mänskliga naturen så är den en gång för alla fördärvad, den kan inte förändras och vi är alla av samma fördärvade släkte. Det stora är att Jesus TROTS vad vi är förlåter oss när vi erkänner vår hopplösa belägenhet, och lyfter oss upp genom SIN rättfärdighet, som HAN lever ut genom oss.

VÅR part i det hela blir alltså bara att tro och låta kraften från ovan strömma, sedan växer det andliga livet fram inifrån, som en planta, utan religiösa gärningar, bekännelser och demonstrationer av tillkämpad fromhet.

Må Jesus möta dig mäktigt med all sin härlighet.
___