Ywonne Glimeld (torsdagen den 18 november 1999, kl. 10:32)

Hej!
Jag heter Ywonne och har haft många tvivel den sista tiden angående vad som står i Bibeln och hur Gud verkligen verkar i våra liv. De saker som jag tvivlat på kan vara av ganska viktiga saker, mindre viktiga och en del är helt oväsentliga inom tron och som kanske ingen kan ge SVAR på, bara spekulera i. Men det som stör mig mest är det centrala begreppet inom kristendomen, nämligen förlåtelsen. Står det i bibeln att man ska ångra sina synder? Används just det ordet? I så fall så förstår jag det inte. Att ångra innebär väl att man vill ha saken ogjord. Om jag ska be Gud om förlåtelse kan jag då inte göra det uppriktigt eftersom de allra bästa läxorna jag lärt mig i livet har varit genom dundertabbar. Dessa har nog inte alltid varit synder men ändå saker som jag senare insett var fel. Utan misstag lär man sig ingenting, jag ser det senare som erfarenheter ( kanske ett väldigt "världsligt" uttryck!? ). Är det inte så att genom att INSE att det man gjorde var fel kan man få förlåtelse och gå vidare? Skuld och ångest är de känslor som bryter ner en själv mest och viktigast är ju att de inte ger någonting alls. Kanske är det inte ångest vi ska känna om det nu är så att ordet ångra används i bibelns grundskrift, men det är ju många gånger just det man känner.
Jag har läst mycket om sådana jagnedbrytande känslor i boken "Älska dig själv" av Wayne W. Dyer som jag rekommenderar starkt. Han är dock helt emot allt som inte är av "vetenskaplig" och jordlig karaktär men det han säger annars har träffat mig så rätt på!
Jag hoppas att du kan förklara detta för mig, mina kristna vänner kunde inte dämpa mina tvivel på den punkten och eftersom jag VET att Gud finns är det jobbigt att inte ens förstå det som är det mest centrala av allt!!


Tacksam för svar!

MVH Ywonne Glimeld

, måndagen den 22 november 1999, kl. 23:11:

SVAR (måndagen den 22 november 1999, kl. 23:11)

Hej, Ywonne!
Ja, det står i Bibeln att man skall ångra sina synder:

"Därför tager jag det tillbaka och ångrar mig, i stoft och aska." (Job 42:6)
"Jag har givit akt och hört huru de tala vad orätt är; ingen enda finnes, som ångrar sin ondska, ingen säger: 'Vad har jag gjort!' Alla löpa de bort, lika hästar som rusa åstad i striden." (Jer. 8:6)
"Ty sedan jag har vänt mitt sinne, ångrar jag mig, och sedan jag har kommit till besinning, slår jag mig på länden; jag både blyges och skämmes, då jag nu bär min ungdoms smälek." (Jer. 31:19)
"Ty Johannes kom och lärde eder rättfärdighetens väg, och I trodden honom icke, men publikaner och skökor trodde honom. Och fastän I sågen detta, ångraden I eder icke heller efteråt, så att I trodden honom." (Matt. 21:32)
"Tagen eder till vara! Om din broder försyndar sig, så tillrättavisa honom; och om han då ångrar sig, så förlåt honom." (Luk. 17:3)
"Ty den bedrövelse som är efter Guds sinne kommer åstad en bättring som leder till frälsning, och som man icke ångrar; men världens bedrövelse kommer åstad död." (2 Kor. 7:10)
"Ja, jag fruktar att min Gud skall låta mig vid min ankomst åter bliva förödmjukad genom eder, och att jag skall få sörja över många av dem som förut hava syndat, och som ännu icke hava känt ånger över den orenhet och otukt och lösaktighet som de hava övat." (2 Kor. 12:21)

Ånger innebär som du säger att man vill ha en sak ogjord. Det kan också innebära att man inser att det var fel. Ett annat ord för det är sinnesändring, en uppriktig vilja att ändra sitt handlande, i rätt riktning. Man kan också kalla det omvändelse, bättring, uppvaknande.
Det finns säkert saker i ditt liv som du verkligen ångrar, och andra saker som du bara tycker att du gjort fel, eller kunde gjort bättre.
Om man t.ex sårar någon djupt och orättmätigt, så känner man ånger efteråt, men man upplever kanske inte samma ånger över precis allt.

En sak du måste förstå är att ånger och omvändelse, utan att det sker genom Jesus, är verkningslöst. Därför bör du börja med att be till Jesus att han visar dig din synd, och att han frälser dig ifrån den och ger dig det nya livet. Jesus är syndens besegrare, och bara genom honom kan vi komma till Gud.
Sedan är det inte så att man skall gå och känna ånger över sina synder resten av livet. Nej, när man bekänt dem inför Jesus och tagit emot hans förlåtelse, då är synderna utplånade. Samvetet blir rent och vitt som snö, och man känner sig som en ny människa, vilket man också är.

Ångest är inte samma sak som ånger, men däremot så kan ångest drabba den som inte vill ångra sig. Man kan säga att ånger befriar från ångest, om man går med sina synder till Jesus. Sedan upplever man frid och salighet, och behöver inte tänka på de gamla synderna mer.

New age-böcker kan jag inte rekommendera, eftersom de mestadels handlar om metoder som människor tänkt ut för att komma ifrån den rättsuppgörelse Gud kräver av varje människa.

Bibeln säger inte att vi skall älska oss själva, men den säger att vi är älskade av Gud, genom Jesus. Det är mycket bättre att uppleva Guds fullkomliga kärlek till oss, än att vara självcentrerad och "älska sig själv". För mig låter det som högsta formen av högmod och självgodhet. Nej, älska Jesus och upplev hans kärlek - då mår man som bäst, och då kommer kraften från rätt källa.
/Leif L
___

, tisdagen den 23 november 1999, kl. 17:13:

Robert (tisdagen den 23 november 1999, kl. 17:13)

Till Yvonnes svar sa du:
"Bibeln säger inte att vi skall älska oss själva,
men den säger att vi är älskade av Gud, genom
Jesus." Visst Gud älskar oss alla, men säger inte
skriften att "du skall älska din nästa som dig
själv"?

, onsdagen den 24 november 1999, kl. 04:53:

SVAR (onsdagen den 24 november 1999, kl. 04:53)

ROBERT: Jesus säger att vi skall älska vår nästa, men han säger inte att vi skall älska oss själva. Han förutsätter att vi redan gör det.
Och vad han menar är att på samma sätt som vi tar vård om oss själva, så skall vi ta vård om vår nästa. Dvs vi skall dela med oss av vår mat, våra kläder, pengar, tillgångar, vår tid, vi skall visa respekt, aktning, hänsyn, osv. "Allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni göra dem."
Det handlar alltså inte om att tycka om sig själv på ett narcisissiskt sätt, dvs beundra sin egen spegelbild eller självbild, så som new age lär ut. Det är självtillbedjan, avguderi.
Nej, snarare skall vi förakta oss själva, erkänna att vi är svaga, syndiga, fördärvade - MEN att vi trots detta är älskade av Gud, genom Jesus Kristus.

Det är denna upplevelse av NÅDEN som är det som är kristendomens kärna. Vi är benådade i den älskade, och denna nåd kommer att förvandla oss till Gudslikhet.
___

, torsdagen den 25 november 1999, kl. 15:54:

Ywonne (torsdagen den 25 november 1999, kl. 15:54)

Angående det svar jag fick av dig om att man ska ångra sina synder osv.
Det står alltså som Robert skriver att man ska älska sin nästa så som sig själv. Och även om Gud förutsätter att vi redan älskar oss själva är det många, även kristna, som lider av komplex. För att kunna älska andra måste man kunna älska sig själv. Att förakta sig själv är ju inget råd som fungerar för en har komplex, och att
acceptera sig själv på det sätt man är skapt handlar inte om att bli uppblåst och självgod.
Och hur ska man orka leva med något som är är ofrånkomligt som man dessutom föraktar?
Sen, allt som inte är kristet är inte New Age

, torsdagen den 25 november 1999, kl. 20:38:

SVAR (torsdagen den 25 november 1999, kl. 20:38)

YWONNE: Man får ha klart för sig att människan är en fallen och av synden fördärvad varelse. Alla de defekter som vi bär på, både själsligt och fysiskt, är följder av syndafallet. Generna är alltså korrupta och kan aldrig återställas till sin ursprungliga harmoni.
Men Bibeln lovar en ny kropp åt dem som tror, vid uppståndelsen, och då är defekterna borta. Den som nu tycker sig ha fått en uppsättning ovanligt usla gener kan alltså se fram mot en desto härligare uppståndelse.
Sedan skall man givetvis inte förakta sin kropp. Det var inte det jag menade. Varje människokropp är ett stort under. Så om man bara har skillnaden mellan självgodhet och sund självkänsla klar för sig, så behöver det inte bli några större problem.

Jag upprepar mitt första påstående: Låt Guds kärlek vara det centrala. Jesus älskar oss trots vad vi är, och i honom finns ingen fördömelse, inget förakt för den svage. Tvärtom visar Bibeln att ju mer föraktad en person är av världen, desto mer älskar Gud den personen.
Sådana personer har ofta lättare för att bli frälsta, än dem som är säkra på sig själva och högmodiga över köttets förträfflighet.

Om man vet att man är djupt älskad av Universums konung Jesus Kristus, då kan man vara trygg i det, och då orkar man med att bära världens eventuella förakt.
___

, fredagen den 26 november 1999, kl. 09:33:

Ywonne (fredagen den 26 november 1999, kl. 09:33)

Va skönt, då är vi i grund och botten överens :)