Frågvisa Tina (onsdagen den 22 september 1999, kl. 19:56)

Snälla Leif, förklara en gång till. Jag känner mig så oroad av alla olika infallsvinklar i ämnet vara redo. Jag stödjer mig på bibelordet Romarbrevet 10:9 Det verkar klart som rinnande vatten. Om mitt liv går knaggligt som kristen, men jag frågar efter Guds vilja och ledning i mitt liv då måste jag våga lita på att han visar mig vägen hem till mitt land i himlen. Eftersom jag bekänner Jesus vara herre i mitt liv, och bekänner hans namn inför andra. Då blir jag räddad av bara nåd, inte sant? Fräls betyder ju räddad.

, fredagen den 24 september 1999, kl. 04:10:

SVAR (fredagen den 24 september 1999, kl. 04:10)

TINA: Det du beskriver skall du hålla fast vid. Hjärtats tro och munnens bekännelse är den väg vi skall gå, och det är på den vägen helgelsen och segerkraften skall komma ned, ovanifrån.
Att göra sig redo för Jesu tillkommelse handlar inte om något vi kan åstadkomma i egen kraft, utan det handlar om att just förlita sig på att kraften skall komma från Jesus, i den Helige Ande.
Rätt mottagen verkar denna nåd också fram naturlig helgelse. Man tappar helt enkelt lusten för det mesta av världens meningslösheter och ser livet i ett evighetsperspektiv, där bara det som har bestående värde känns värt att ägna sig åt.

Att vara redo är att ha sin lampa brinnande, med den himmelska oljan, den Helige Ande. Är man redo svävar man inte i ovisshet om sin frälsning, utan då tar man fasta på Guds ord och löfte och litar som du säger på att det är sant och gäller den som tror och frågar efter Guds vilja.
Då fylls kärlet med frisk olja, och lågan brinner klart och ger ljus och värme.

"Detta har jag skrivit till eder, för att I skolen VETA att I haven evigt liv, I som tron på Guds Sons namn." (1 Joh. 5:13)
___