Zervan (söndagen den 8 augusti 1999, kl. 11:00)

Har läst att det finns en lära att den som en gång blir frälst är det för alltid. Sen är det förstås inte säkert att alla livet ut lever som kristna eller som är aktiva och engagerade. Bibeln talar ju om att Gud prövar livsverket. Sen står det att vissa blir frälsta som genom eld. Det brukar väl tolkas som att livsverket brändes upp eftersom det inte grundades på tron men deras själ var frälst. Sen kan ju faktiskt alltid frälst läran motiveras med att det är Jesus som frälser och det han gör är för evigt bestående. Han kan ju inte misslyckas som människor kan göra. Människan kan misslyckas med sitt liv men om Jesus har frälst hennes själ kan inte han misslyckas med det.

En annan lära som finns är att de som är kristna har Gud utvalt i meningen förutbestämt. Då kan ju inte ens alla bli kristna i detta jordelivet. Och missionen går då ut på att församla de utvalda som kanske aldrig hört evangelium. Nu får de chansen men även om de är utvalda har de en fri vilja och kan säga nej. Det hindrar inte att Gud en gång utvalde dem men han kan ändå inte tvinga någon. Har inte bibelverser just nu om det men det finns stöd för detta i Bibeln. De som inte är förutbestämda om frälsning här på jorden måste ju inte betyda att de är förlorade för evigt. Det kanske är så att deras chans kommer i tusenårsriket eller efter den andra uppståndelsen. Som människor kan inte vi veta allt. Bara Gud vet.
Hur ser du på dessa läror?

, tisdagen den 10 augusti 1999, kl. 00:10:

SVAR (tisdagen den 10 augusti 1999, kl. 00:10)

ZERVAN: Läran "en gång frälst alltid frälst" är en mycket bedräglig villfarelse som smyger sig in bland vissa kristna. Jag skulle kunna fylla skärmen med bibelord som talar mot den idén, men får nöja mig med några hänvisningar.

Jesus uppmanar t.ex sina lärjungar att vara vakna och redo för hans tillkommelse. Den som inte är redo, blir lämnad kvar. När de då frågar var, svarar han: Där den döda kroppen är, där skall rovfåglarna församlas (Matt. 24). Dvs det finns en död församlingskropp likaväl som en levande. Den levande rycks upp Herren till mötes, medan den döda, som består dels av avfallna, dels av opånyttfödda kristna, lämnas kvar åt antikrists makter i ändens tid.

För att övergå till mer direkt språk: Den som inte har Kristi Ande, hör honom inte till. Om en kristen framhärdar i synd eller egenrättfärdighet, så viker Anden ifrån honom. Han/hon är då en avfälling, och kommer att gå förlorad.

Kristi frälsningsverk utfördes på korset. Det är fullbordat. Vår del består i att vi måste ta emot detta och genom TRON tillgodogöra oss det. Då upprätthålls gemenskapen med Fadern i himlen. Tron är kontaktytan med himmelriket. Finns inte tron eller om den kallnat och övergått i tvivel, så är den inte frälsande. Utan tro kan ingen täckas Gud.

Den som läser detta och vet med sig att det finns tvivel i hjärtat kanske blir bestört. Och jag säger att du HAR anledning att vara bestört. Se till att komma ur det tillståndet, och in i trons vila. Sök Jesus och be om väckelse och förnyelse. Be honom visa dig vad som felar, rätta till det, och ta till dig tron och frälsningsvissheten, på Kristi blods grund.
...

Den andra läran du frågar om, predestinationsläran som den kallas, kan också vara bedräglig. Jag tror den brukar gå hand i hand med den första läran.

Mitt svar på detta blir, att ur vår synvinkel finns det ingen predestination, ingen förutbestämmelse. Vi är aktörer i tiden, och vi har vår fria vilja och möter våra valsituationer utan någon vetskap om framtiden. Vi kan alltså inte annat än utgå ifrån att alla människor kan bli frälsta. Och vi vet att Gud vill att alla människor skall bli frälsta och komma till kunskap om sanningen.

Gud själv däremot, som lever i evigheten, känner både nuet och framtiden, och kan verka utifrån det. Han ser vilka som kommer att reagera positivt på hans kallelse, och utväljer dem. Han utväljer dem alltså inte emot deras vilja, utan snarare som ett gensvar på deras respons på hans kallelse...
Jag tror detta har med nåden att göra. Ingen skall kunna berömma sig av att ha utvalt Gud, utan allt måste vara ett nådens verk av honom, för att det skall vara rättvist. Så även om vi svarar ja på hans kallelse, så krävs det ändå att han ger sitt yttersta medgivande och verkställer frälsningen. Annars hade vi kunnat manipulera Gud.

Det här låter väl underligt, men predestinationsläran är ännu underligare.

Huvudsaken är att vi tar vår själ i vår hand och söker Gud av hela hjärtat. Gör vi det, blir vi de utvalda, och då kommer vi också att älska Jesus och frälsningen över allt annat.
___

Daniel, onsdagen den 23 januari 2002, kl. 23:34:

Följdfråga till "en gång frälst alltid frälst"

-Gud visste ju långt innan universum skapades vilka som av fri vilja skulle ta emot Jesus som frälsare. Därmed kunde han ju teckna upp alla dessa namn i Livets bok innan jorden var skapad.
Skulle då gud skriva upp massa namn för att sedan sudda ut dom för att sedan kanske ännu en gång skriva dit dom?

-Jesus säger ju: Matt7:21-23 "Jag har aldrig känt er" Han säger ju inte: jag har en gång känt er men inte längre.

-Frälsningen är väl en gåva? Gud tar väl inte tillbaka nått som han har gett bort?

-Jesus understryker ju gång på gång att ingen ska kunna rycka hans får från honom "de skall aldrig någonsin gå förlorade" -Joh 10:27-29 Ingen av dem gud har gett honom att frälsa skall gå förlorad Joh 6:37-40

-Om vi genom guds nåd verkligen blivit barn till Gud kommer väl förbli hans barn även om vi under en tid vandrar i olydnad mot faderns vilja. Var den så kallade "förlorade sonen" även mitt i sin förnedring? Ja absolut! Fadern hade varken stängt sin dörr eller sitt hjärta för sin egen son! Skulle vår himmelske far vara mindre god än våra jordiska fäder?

-Vi blir ju frälsta genom nåd inte genom gärningar.

-Självklart finns det en genuin risk för dem som synes vara en del i kristus att avfalla från den levande Guden. Avfallet blir då det synliga tecknet för den trolöshet som redan fanns i ett sådant hjärta.

Borde det därför inte vara så: Att tillhör du Gud stannar du kvar hos honom annars har du aldrig tillhört honom.

SVAR, torsdagen den 24 januari 2002, kl. 17:22:

Daniel, det finns många bibelord som visar att även genuint frälsta människor kan avfalla.
Hur det är med utkorelsen för dessa kan man i så fall fundera på, men då måste man förstå att vi lever i tiden och Gud i evigheten. Framtiden är inte förutbestämd, bara förutsedd, av Gud. Det är vårt nu som formar den framtid Gud redan känner.

Du skrev: "Gud visste ju långt innan universum skapades vilka som av fri vilja skulle ta emot Jesus som frälsare. Därmed kunde han ju teckna upp alla dessa namn i Livets bok innan jorden var skapad. Skulle då gud skriva upp massa namn för att sedan sudda ut dom för att sedan kanske ännu en gång skriva dit dom? Jesus säger ju: Matt7:21-23 'Jag har aldrig känt er' Han säger ju inte: jag har en gång känt er men inte längre."

Detta förklaras med den gudomliga "glömska" som tillämpas på våra synder. Han säger ju om de frälsta: "Deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg."
Alltså minns han bara det goda hos de goda, och bara det onda hos de onda. Detta finns närmare beskrivet i Hesekiel.

"Frälsningen är väl en gåva? Gud tar väl inte tillbaka nått som han har gett bort? Jesus understryker ju gång på gång att ingen ska kunna rycka hans får från honom 'de skall aldrig någonsin gå förlorade' -Joh 10:27-29 Ingen av dem gud har gett honom att frälsa skall gå förlorad Joh 6:37-40"

Herren gav och Herren tog, säger Job. De ord du citerar visar bara att så länge VI håller oss till Jesus, så bevarar han oss från fienden. Ingen kan rycka oss ur Jesu händer, men vi kan naturligtvis själva lämna honom, om vi så skulle vilja. Se t.ex Rom. 11:17-24.

"Om vi genom guds nåd verkligen blivit barn till Gud kommer väl förbli hans barn även om vi under en tid vandrar i olydnad mot faderns vilja. Var den så kallade 'förlorade sonen' även mitt i sin förnedring? Ja absolut! Fadern hade varken stängt sin dörr eller sitt hjärta för sin egen son! Skulle vår himmelske far vara mindre god än våra jordiska fäder?"

Alla var Guds barn när de föddes, likväl kommer många att gå förlorade. Det går alltså an att gå från liv till död och sedan till liv igen (pånyttfödelse), osv. Läs vers 24 i Luk. 15: "Ty denne min son var död, men har fått liv igen; han var förlorad, men är återfunnen."
Sonen hade ingen gemenskap med sin far och bror så länge han tjänade den främmande herren. Hade han fortfarande tillhört familjen då, hade han inte behövt återvända hem.

"Vi blir ju frälsta genom nåd inte genom gärningar."

Ja, genom nåd, inte genom gudomlig manipulation. Vi HAR valmöjlighet, och denna har vi så länge vi lever.

"Självklart finns det en genuin risk för dem som synes vara en del i kristus att avfalla från den levande Guden. Avfallet blir då det synliga tecknet för den trolöshet som redan fanns i ett sådant hjärta."

Men i så fall vore det inget avfall. Det är nog så att det går att bli frälst även om man inte är fullkomligt helhjärtad, om det bara väger över något åt det rätta hållet. Guds nåd och blodet överskyler ju den sämre delen av vår vilja i så fall. Sedan växer man antingen åt ena eller andra hållet. På samma sätt kan dessa halvhjärtade hamna utanför nåden, gå allt längre i ogudaktighet och gå förlorade, om de väger över åt fel håll. De brukar väl kallas tvivlare, människor som både tror och inte tror. Kanske behöver de väldigt mycket stöd av oss andra för att klara sig hem.

"Borde det därför inte vara så: Att tillhör du Gud stannar du kvar hos honom annars har du aldrig tillhört honom."

Kanske, men i så fall vore det helt meningslöst att missionera ofrälsta och undervisa och förmana frälsta. Alla skulle då gå till sina förutbestämda orter oavsett vad vi gjorde eller ville, och så lär inte Skriften.
___