Andreas (fredagen den 16 juli 1999, kl. 18:27)

Jag undrar om frälsningen är evig. Kan man som bekänande kristen gå miste om frälsningen av något som helst skäl.Har läst i Matteus om de sju jungfruna. Gäller detta oss kristna ? Räcker det att man en gång har bekänt Jesus som sin Herre.

, lördagen den 17 juli 1999, kl. 03:26:

SVAR (lördagen den 17 juli 1999, kl. 03:26)

ANDREAS: Visst kan man som bekännande kristen gå miste om frälsningen. Det står ju att av hjärtats tro blir man rättfärdig OCH av munnens bekännelse frälst (Rom. 10). Om tron har slocknat ut i hjärtat och endast blivit en tom bekännelse, en form, en tradition, en vana, så är man i farozonen.

Det var just detta Jesus ville visa med sin liknelse i Matteus 25. De fem oförståndiga jungfrurna hade bekännelsen, men saknade hjärtats levande tro. Deras lampor slocknade, dvs deras inre brann inte för Jesus i avgörandets stund. Liksom de andra jungrurna hade de bekännelsen och hoppet, men de tog för givet att det skulle räcka, som du skrev, att man en gång bekänt Jesus som Herre.
De insåg inte att det kristna livet måste vårdas och uppehållas genom ett hängivet lärjungaskap, genom ett liv avskilt från sådant som hindrar Andens flöde, och genom daglig förnyelse av den inre relationen med Jesus.

De som hamnat i detta tillstånd märker det oftast inte själva. Innerst inne vet de väl att något inte står rätt till, men de är inte ärliga nog att gå till Gud i förkrosselse och be om ledning, förnyelse och upprättelse. Världen har fångat deras uppmärksamhet på något sätt, eller religionen, och traditionalismen.
Det andliga livet har kommit i skymundan för verksamheten, familjen, studierna, karriären, eller något annat som till synes kan verka nödvändigt och rätt, men som dock blir till en snara om det får för stor plats i en kristens liv.

Vägen ut ur detta tillstånd är att gå till Jesus i ödmjukhet och be om korrigering. Man får vara beredd att lägga bort vissa saker, och ompröva vissa beslut, kanske ändra uppfattning om vissa personer, osv.
...

Man kan också förlora sin frälsning om man dömer andra kristna på fel sätt. Särskilt kristna som är Andedöpta och lever i smörjelsen skall man vara försiktig med att döma och förkasta. Om de begår uppenbara fel, så får man ibland överse med det och lita på att Gud skall rätta till det så småningom. Nåden är större över dem som är fyllda av Anden, och det kan ibland se ut som om dessa kan ta sig större friheter än andra. Men man får då lämna den eventuella domen åt Gud.

Framförallt skall man lita på att Jesus, när man ber honom om upprättelse och förnyelse, också ger den. Ingen är hopplöst förlorad, det finns ny "olja" för alla att fylla sina lampor och kärl med.
___