Mats (måndagen den 29 november 1999, kl. 02:55)

Kan man begå en "oförlåtlig synd", så att Gud inte förlåter även om man ber om det? Jag brottas mycket med rädsla för just en sån synd.

, måndagen den 29 november 1999, kl. 02:56:

SVAR (måndagen den 29 november 1999, kl. 02:56)

MATS: Johannes talar om "synd till döds" (1 Joh. 5:16), vilket måste vara samma sak som Jesus menar när han talar om synd mot den Helige Ande (Matt. 12:31 f). Detta tror jag man kan säga är förhärdelsens synd. Dvs den som förhärdat sitt hjärta genom ihärdigt motstånd mot Guds kallelse och genom medvetna förnekelser eller hädelser mot hans Helige Ande, den människan kan hamna i ett tillstånd då samvetet slutar mana till bättring.
Den som däremot är bekymrad över sina synder, är absolut ingen förhärdad människa, utan är mycket sökt av Gud. I det fallet handlar det bara om att bekänna, omvända sig och ta emot förlåtelsen i förtröstan.

Men det finns också tillfällen då en uppriktig troende kan ha bedrövat Guds Ande, så att gemenskapen med Jesus känns avlägsen, tom och nästan död. Det har oftast med olydnad att göra, eller med tvivel. Detta skall inte uppfattas som att Gud fördömer, utan det är det sätt på vilket han vill leda oss - han ger oss frid när vi går hans anvisade väg, och håller tillbaka friden när vi tvekar eller inte vill lyda. Ofta vet vi innerst inne vad Gud vill i sådana fall, men "köttet", egenviljan, stretar emot.
Ibland blir vi så förvirrade att vi inte riktigt vet vad som är Guds vilja. Då får man be Jesus visa, uppenbara, och lägga till rätta. Eftersom Jesus vill oss väl, så kan man då lita på att han leder på rätta vägar, för sitt namns skull.

Det här handlar alltså om den fostran vi får uppleva som Guds barn. Lita på att Jesus för dig framåt, var lydig hans röst och håll kompromisslöst fast vid hans Ord, så kommer han att vara med dig.
___

, onsdagen den 29 mars 2000, kl. 10:46:

daniel (onsdagen den 29 mars 2000, kl. 09:46)

vem har rätt att ge förlåtelse?

, torsdagen den 06 april 2000, kl. 11:22:

SVAR (torsdagen den 6 april 2000, kl. 11:22)

DANIEL: Den man har syndat mot.

, söndagen den 02 april 2000, kl. 22:45:

Gustav (söndagen den 2 april 2000, kl. 22:45)

Jag läste att hädelse mot den helige ande skall aldrig förlåtas. Varken i detta livet eller i kommande liv.
Men vad menas med det? Finns det synd även i himlen? Eller läste jag bara fel?

, måndagen den 03 april 2000, kl. 12:13:

D.O.C (måndagen den 3 april 2000, kl. 12:13)

Menar de bara inte att det inte kan FÖRLÅTAS i detta liv eller i nästa, inte att man kan synda i båda.

, måndagen den 10 april 2000, kl. 02:53:

SVAR (måndagen den 10 april 2000, kl. 02:53)

GUSTAV: Det du läste var förmodligen detta bibelställe:

"Därför säger jag eder: All annan synd och hädelse skall bliva människorna förlåten, men hädelse mot Anden skall icke bliva förlåten. Ja, om någon säger något mot Människosonen, så skall det bliva honom förlåtet; men om någon säger något mot den helige Ande, så skall det icke bliva honom förlåtet, varken i denna tidsåldern eller i den tillkommande." (Matt. 12:31-32)

Om man läser ett av parallellställena, så står det så här:

"Sannerligen säger jag eder: Alla andra synder skola bliva människors barn förlåtna, ja ock alla andra hädelser, huru hädiskt de än må tala; men den som hädar den helige Ande, han får icke någonsin förlåtelse, utan är skyldig till evig synd." (Mark. 3:28-29)

Det Jesus talar om är ett tillstånd av förhärdelse, när en människa inte längre kan ta emot förlåtelse för synden. Det sker när människor VET vem Gud är, när de vet att den Helige Ande verkar, och ändå vänder sig emot honom och hädar hans goda verk.
Sådan synd kan aldrig bli förlåten. Det är alltså innebörden. Uttrycket om tidsåldrarna som Jesus använder i Matt. 12 skall enligt vissa bibelkommentarer ha varit ett vanligt judiskt uttryck, som betydde detsamma som "aldrig någonsin". Markus använder alltså i sin återgivning ett synonymt uttryck.
___

Jenny, Uppsala, lördagen den 24 september 2005, kl. 14:50:

jag undrar om det finns små och stora synder eller bara synder?

Peter , måndagen den 14 juli 2008, kl. 19:04:

Jag heter Peter och jag tror jag har hädat den heliga anden. Jag bad och kände hur jag kom nära Gud och Jesus hur den heliga anden verkade i mig. Det kändes som jag höll på att bli frälst. Sen så vände jag anden ryggen genom att jag ville ha mitt gamla liv tillbaka. Jag ville ha Gud vid sidan om och bara tillbe Gud när jag själv kände för det. Det rös till i kroppen och det kändes som om något lämnade mig. Det var ett medvetet val, jag valde mitt gamla liv över att leva ett kristet liv. Har jag hädat den heliga anden? Jag är rädd för att hamna i helvetet.

Peter

SVAR, måndagen den 14 juli 2008, kl. 22:54:

Nej, du har inte hädat den helige Ande. Hädelse mot Anden är något helt annat.

Du har säkert bara bedrövat Guds Ande, och sådant är reparerbart. Så om du vill återvända till Jesus och låta honom forma ditt liv, så tar han emot dig.

Man mår aldrig så bra, som när man låter Gud bestämma helt och fullt. Våra egna vägar leder bara till trubbel och elände, hur bra vi än tycker att det börjar.

Lita på Guds godhet. Han kastar inte ut någon som kommer till honom med uppriktigt hjärta.
___

Dan Västerås, onsdagen den 14 oktober 2009, kl. 12:28:

Om man smädar den Helige Ande,
dvs. hädar korset, den helige Ande personligen,
med ord och ockulta gärningar inleder pakt med satan,
och har varit kristen i 26 år som jag,
då finns det ingen nåd längre.
Det är jag övertygad om.
Heb. 10:26 ff.

SVAR, onsdagen den 14 oktober 2009, kl. 14:59:

Så länge någon vill komma tillbaka till Gud, så både kan och får de komma tillbaka. Det blir en hård kamp för personer som den sistnämnde här, men finns det bara en uppriktig vilja till försoning med Gud och tro på Jesus, så renar Jesu blod från all synd.