mr_per@hotmail.com (onsdagen den 30 juni 1999, kl. 10:06)

För att få tillgång till GUDs helande och skyddande kraft så får man ju inte dyrka något utöver GUD. Men nu skulle det vara trevligt att höra vilka världsliga intressen som man inte får intressera sig för och när ett intresse övergår till att bli avgudadyrkan?
Några exempel:

1.Kan man intressera sig för bilar och alltid sträva efter att ha en bil man trivs i?
2.Kan man intressera sig för dans med flickor.
3.Kan man intressera sig för resor och äventyr?

Du anser säkert att när ett intresse blir en fixering så är det en avgudadyrkan men om man har massor av värdsliga intressen kan man ju inte tala om att man är fixerad vid något.
Alltså när övergår intressen till att bli avgudadyrkan?

, fredagen den 02 juli 1999, kl. 05:48:

SVAR (fredagen den 2 juli 1999, kl. 05:48)

MR PER: Om man har massor av världsliga intressen så är det en fixering i sig, vid världen som sådan.

För att förstå det här som du frågar om, måste man börja i rätt ända.
Ingen blir frälst av gärningar, bud, förbud och regler. Det kristna livet kommer ovanifrån, och är en frukt av gemenskapen med Jesus.

Har man denna andliga gemenskap med Jesus - inte bara i teorin, utan i en levande verklighet - då lägger sig allt det andra till rätta. Då får tingen i denna världen sina rätta proportioner, och de inordnas, i den mån de är användbara, i Guds rike.

Det betyder att man visst kan ha en bil, men då som ett redskap i Herrens tjänst (och i det dagliga livet, om den behövs där.)

Umgänge och resor och äventyr och annat som hägrar, kan också få sin plats i Guds rike, men endast om de sätts in i ett andligt sammanhang. Tingen i sig själva är inget värda. Som frälst upplever man att vad man än jagar efter i denna värld, så upptäcker man endast dess tomhet, så länge man inte låter Gud leda.

Du kan stå på världens vackraste utsiktsplats, och bara känna leda och besvikelse. Var det inte mer än så här?
Men skulle det vara så att du passerar denna plats medan du är ute på något uppdrag för Jesus, då kommer du att se Guds härlighet som ingen annan sett den förut på den platsen.

Tingen i denna världen är livlösa, så länge de inte är relaterade till himmelriket. Men när vi överlåter dem åt Gud, blir de välsignade och får liv.

En enkel bild: Gud är loket, vi är vagnarna, och tingen är vad vi lastar på vagnarna. Riktningen går framåt/uppåt. Om nu inte Gud drar hela tåget, så kommer vi oundvikligen att glida baklänges utför banan, tillsammans med våra ägodelar. Vi når aldrig målet.

Vissa vill att Gud skall skjuta på tåget, medan de själva skall sitta längst fram och styra. Men det är inte biblisk kristendom. Det är Jesus som skall leda och vi som skall följa. Och när vi följer, då drar han oss och lasten med sig, mot himlen, och till många härliga stationer utmed färdvägen.

Vissa saker får man lämna, andra kan man ta med sig på resan. Men allt måste först överlåtas åt Gud.
___

, fredagen den 02 juli 1999, kl. 09:27:

mr_per@hotmail.com (fredagen den 2 juli 1999, kl. 09:27)

Jag känner inte igen mig i den tomhet som du beskriver att många känner när dom inte gör saker i GUDs namn utan bara njuter av att vara människa, men jag förstår att känslan av upprymdhet blir starkare när man är övertygad över att man hittat sanningen och meningen med livet. Och det gäller oavsett var man bor på jorden och vilken religion/filosofi man nu intresserar sig för tror jag. Du hävdar ju självklart att din känsla och relation till GUD är starkare och mer äkta än de människor som inte tillhör de sk väckelsekristna grupperingarna och det ligger ju i övertygelsens natur att känna så tyvärr. Med all respekt för din övertygelse så kan man allmänt säga att en stark övertygelse alltid har en tendens att övergå i fanatism som ger den drabbade personen en känsla av att han kommit längre och är bättre och mer värd än sina medmänniskor pga sitt förhållande till GUD och det kan resultera i att kärleken till andra människor med andra åsikter försvinner(Ett typiskt exempel är Ecce homo-utställningen som resulterade i upplopp och där såg man ingen som vände andra kinden till utan det var bara att ösa sten på sina medmänniskor :(....)
Jag känner tvärtemot en härlig priviligierad lyckokänsla när jag sitter på någon av mina favoritplatser på jorden och njuter av utsikten och god mat tillsammans med min fru och vår lilla dotter :) Och jag känner inget behov av att bli bokstavstrogen utan har ett annat förhållande till
högre makter.
Och nu till följdfrågan.
Hur skulle du beskriva mitt levnadssätt?
Jag njuter alltså av livets små vardagshändelser och att bara vara en frisk människa,älskar att resa till vackra platser och äta god mat ute i naturen,njuter mer av att ge än att ta och jag känner hittills absolut ingen uttråkad tomhet utan tvärtom en livsglädje ;-).

, lördagen den 03 juli 1999, kl. 13:08:

SVAR (lördagen den 3 juli 1999, kl. 13:08)

MR PER: Det första jag kommer att tänka på angående din följdfråga, är Jesu bergspredikan, där han säger:

3. Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till.
4. Saliga äro de som sörja, ty de skola bliva tröstade.
5. Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden.
6. Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skola bliva mättade.
7. Saliga äro de barmhärtiga, ty dem skall vederfaras barmhärtighet.
8. Saliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud.
9. Saliga äro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn.
10. Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighets skull, ty dem hör himmelriket till.
11. Ja, saliga ären I, när människorna för min skull smäda och förfölja eder och sanningslöst säga allt ont mot eder.
12. Glädjens och fröjden eder, ty eder lön är stor i himmelen. Så förföljde man ju ock profeterna, som voro före eder.
(Matt. 5)

Jag kunde räkna upp många fler bibelord, som visar att ett rätt och insiktsfullt förhållande till denna fördärvade värld, måste innefatta att man sörjer både över dess tillstånd och sitt eget fördärvade tillstånd.

En människa som inte sörjer över sin egen fallna natur, är enligt Skriften inte väckt, utan vandrar i mörker och ser inte var vägen slutar.

Nu kan ju detta komma som en chock eller förolämpning för den som tycker sig leva ett bra liv i denna världen, men som sagt - tänk efter: för att kunna leva ett sorglöst liv i den här världen måste man antingen vara andligt förblindad, eller så har man själv tillslutit sina ögon och öron.


I mitt förra svar beskrev jag ju hur man som en Jesu lärjunge (=frälst) upplever tingen. Att man gör det betyder inte att livet blir glädjefattigt på något sätt. Tvärtom, glädjen är större och dessutom insatt i ett stort och fantastiskt gudomligt sammanhang, där både vi och de ting vi brukar är välsignade av Gud.

Om det är så att du är gift så minns du säkert hur mycket av det du förut levde i tappade sin charm när du mötte din blivande fru. Hon tog den plats i ditt hjärta där du förut odlat många intressen och värderingar.

På ett liknande sätt kan mötet med Jesus beskrivas, fast naturligtvis på ett högre plan.

Jag kan inget göra åt om du inte känner igen dig i mina beskrivningar av frälsningen och det andliga liv Bibeln beskriver. Är du lycklig och nöjd med livet som det är, kan jag bara gratulera. Du har fått ut ditt goda här, som Jesus säger.
...

Ytterligare en bild kommer till mitt sinne: Föreställ dig att du skall emigrera från ett fattigt, krigshärjat och sjukdomshärjat land, till ett rikt och lyckligt land, där alla har det bra. Hur blir det då med tingen i din gamla värld - ser du dem fortfarande på samma sätt, eller blir det så att deras värde mister när du vet att du snart skall flytta, och att allt i den nya världen blir bättre?
Den enda nytta man har av de gamla tingen, är i den mån de kan bidra till förberedelserna för resan. Endast i den mån de är insatta i det nya sammanhanget, får de liv och värde.

Så är det att vara frälst och himmelsk emigrant.
/Leif L
___

Stockholm, lördagen den 27 mars 2004, kl. 11:40:

Hej!
Jag undrar vilken gud du tillber? Vad heter den?

SVAR, lördagen den 03 april 2004, kl. 03:01:

Han heter JESUS och är en lika levande och verklig person som du och jag. Ja, han är MER verklig, för han är verkligheten själv.

Om du ber honom komma in i ditt hjärta och möblerar om så att han vill stanna där, så kommer du att få möta honom livs levande en gång i himlen.
___