Teofilus (torsdagen den 2 september 1999, kl. 12:28)

Bibeln säger att Jesus är Guds Son. Vad innebär det? Är han en utvald människa, eller är han både Gud och människa?

, torsdagen den 02 september 1999, kl. 12:30:

SVAR (torsdagen den 2 september 1999, kl. 12:30)

VEM ÄR GUDS SON?
Den etiopiske hovmannens bekännelse

35. Då öppnade Filippus sin mun och begynte med detta skriftens ord och förkunnade för honom evangelium om Jesus.
36. Och medan de färdades vägen fram, kommo de till ett vatten. Då sade hovmannen: "Se, här finnes vatten. Vad hindrar att jag döpes?"
37. Filippus sade till honom: "Om du tror av hela ditt hjärta, så kan det ske." Han svarade och sade: "Jag tror, att Jesus Kristus är Guds Son."
38. Och han lät vagnen stanna; och de stego båda ned i vattnet, Filippus och hovmannen, och han döpte honom.
39. Men när de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom icke mer, då han nu glad fortsatte sin färd. (Apg. 8)

Den frälsningssökande mannen bekände att Jesus Kristus är Guds Son, varpå han blev döpt. I denna bekännelse ligger mer än man först tänker på. Vem är Guds Son? Är han en människa som Gud utvalt, och därför kan kalla sin son? Nej, uttrycket Guds Son betyder mer, det betyder att han är Gudasonen, han är Messias.

Hovmannens bekännelse visar att han nu inser att Gud är mer än en enda person. Han har fått uppenbarat för sig att det finns en gudomlig Son, och därmed också en gudomlig Fader - Fadern och Sonen.

Någon uttrycklig bekännelse av den Helige Ande nämns inte just här och är inte nödvändig för att bli frälst, men ingen som sedan läser Skriften kan undgå att se och förstå att också Anden är en gudomlig person.
En annan sak är det om man FÖRNEKAR att Anden är en person. Då förnekar man den person som skall verkställa frälsningen.


När dessa ord uttalades rådde det ingen tvekan om vad som menades. Uttrycket användes inte precis i dagligt tal. En sådan bekännelse uppfattades som hädelse och kunde vara förenad med livsfara, särskilt när man befann sig i närheten av Jerusalem (se Matt. 26:63-66, Joh 10:32 f). Skulle en människa kunna vara lik Gud och vara Guds jämlike? Ja, sade lärjungarna, Jesus är HERREN, dvs Gamla Testamentets JAHVE.

För att klargöra vad hovmannen bekände sig till och vad som fordras för att man skall bli frälst (och få bli döpt), måste vi alltså för att undvika missförstånd, förtydliga: Jesus Kristus är GUD SONEN. Uttrycket Guds Son betyder just detta - Gud Sonen.

Innebörden är densamma som i Johannes uttryck:

"Därpå skolen I känna igen Guds Ande: var och en ande som bekänner att Jesus är Kristus, kommen i köttet, han är av Gud;
men var och en ande som icke så bekänner Jesus, han är icke av Gud. Den anden är Antikrists ande, om vilken I haven hört att den skulle komma, och som redan nu är i världen." (1 Joh. 4:2-3)

Jesus är Kristus, kommen i köttet - dvs han är Gud Sonen född i mänsklig gestalt. Johannes skrev dessa ord för att bemöta de falska gnostiska lärare som börjat förkunna en annan, falsk Kristus.

Även Petrus bekännelse är synonym med ovanstående:

"Men när Jesus kom till trakten av Cesarea Filippi, frågade han sina lärjungar och sade: 'Vem säger folket Människosonen vara?'
De svarade: 'Somliga säga Johannes döparen, andra Elias, andra åter Jeremias eller en annan av profeterna.'
Då frågade han dem: 'Vem sägen då I mig vara?'
Simon Petrus svarade och sade: 'Du är Messias, den levande Gudens Son.'
Då svarade Jesus och sade till honom: 'Salig är du, Simon, Jonas' son; ty kött och blod har icke uppenbarat detta för dig, utan min Fader, som är i himmelen." (Matt. 16:13-17)

Att Petrus så frimodigt erkände detta inför hela lärjungaskaran var ett verk av Gud Fadern själv. I den judiska miljön var som sagt en sådan teologi otänkbar. Men tack och lov, Petrus var inte teolog.

Även bland de tidiga lärjungarna fanns det alltså en insikt om att Gud är en flerfaldig varelse, och att Jesus är Gud Sonen i mänsklig gestalt. Denna insikt kom inte genom predikan eller indoktrinering, den kom ovanifrån, uppenbarad av Fadern.

Utan denna uppenbarelse i tron och bekännelsen blir man inte frälst, och på denna gudsinspirerade tro och bekännelse skall Kristi församling byggas.
...

RÖVARENS BEKÄNNELSE
Också rövaren på korset ägde denna himmelska uppenbarelse. Han brukar annars användas som exemplet på enklast möjliga tro och bekännelse - rövarfrälsning. Och visst är det enkelt, när Gud frälser själar. Men mannen hade faktiskt en viss insikt om vem Jesus var.
Han förstod att Jesus var Kristus kommen i köttet. Han hörde att Jesus blev hånad och att folkmassan nedanför korsen ifrågasatte om lärjungarnas ledare var Messias. Själv upplevde rövaren i sitt ångerfulla inre att Jesus var den det talades om, och i tro vände han sig till Jesus och bad att få bli upptagen i hans rike:

32. Jämväl två andra, två ogärningsmän, fördes ut för att avlivas tillika med honom.
33. Och när de hade kommit till den plats som kallades "Huvudskallen", korsfäste de honom där, så ock ogärningsmännen, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.
34. Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra." Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. -
35. Men folket stod och såg därpå. Och jämväl rådsherrarna drevo gäck med honom och sade: "Andra har han hjälpt; nu må han hjälpa sig själv, om han är Guds Smorde, den utvalde."
36. Också krigsmännen gingo fram och begabbade honom och räckte honom ättikvin
37. och sade: "Är du judarnas konung, så hjälp dig själv."
38. Men över honom hade man ock satt upp en överskrift: "Denne är judarnas konung."
39. Och en av de ogärningsmän som voro där upphängda smädade honom och sade: "Du är ju Messias; hjälp då dig själv och oss."
40. Då tillrättavisade honom den andre och svarade och sade: "Fruktar icke heller du Gud, du som är under samma dom?
41. Oss vederfares detta med all rätt, ty vi lida vad våra gärningar äro värda, men denne man har intet ont gjort."
42. Sedan sade han: "Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike."
43. Han svarade honom: "Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset." (Luk. 23)

Det ligger alltså mycket även i denna enkla bekännelse och bön. Dels bekänner sig rövaren till tron på GT:s löften om Messias och det messianska riket. Vi kan kalla det en bokstavlig tro på Bibeln.
Han erkänner också att den hånade mannen på korset bredvid verkligen är Messias, dvs Gud Sonen som har kommit i mänsklig gestalt.
Häri ligger då en insikt om Guds flerfaldiga väsen, att Gud är mer än en enda person. Vidare tar han emot Jesus som sin Frälsare och Herre, och han gör detta offentligt, inför den hånande folkhopen.
Han bekänner sina synder, och börjar t.o.m invänta Jesu andra tillkommelse.

All denna insikt kommer till honom när han hänger där på korset. Det är Gud Fadern som uppenbarar det för honom, för ingen kan komma till Jesus om inte Fadern drar honom.

Rövarens bekännelse är till innehållet synonym med Petrus bekännelse. Rövaren bekänner sig till samma tro som Johannes uttryckte.

Han bekänner sig till den tro som fått namnet "treenighetsläran", och som är en summering av Bibelns lära om de tre gudomspersonerna. Rövarens bekännelse är enklare formulerad, men innehållet är detsamma - Gud är en flerfaldig varelse, och Jesus är Gud Sonen, sänd som människa av Gud Fadern, och smord till tjänst av Gud Anden.

Utan denna tro blir ingen frälst.
___