Mikael Nyman (torsdagen den 22 juli 1999, kl. 21:15)

Ska vi be till Fadern eller till Jesus? På Livets Ord sa dom att man kunde be till Jesus, Men när jag mötte ett par JV sa dom att man absolut måste be till fadern. När jag besökte en församling i Västerås (som tillhörde trosrörelsen) sa dom att man skulle be till Fadern "i Jesu namn". Hur ser du på det?

, fredagen den 23 juli 1999, kl. 03:24:

SVAR (fredagen den 23 juli 1999, kl. 03:24)

MIKAEL: Enligt Bibeln kan och skall vi be både till Fadern och till Jesus. Båda är Gud och båda förtjänar ära och tillbedjan.
Sedan är det så att det är Jesus som burit våra synder, så han är själva porten till himlen. Man kan inte bara be till "Fadern" eller till "Gud" som JV gör, och utesluta Jesus ur Gudomen. Sådana böner når inte ens taket ovanför våra huvuden. Vi måste be antingen i Jesu namn till Fadern, eller direkt till Jesus, och detta måste vi göra i tron att Jesus är Gud i mänsklig gestalt, vår Frälsare och vårt försoningsoffer.

När vi uppriktigt ber till Jesus eller Fadern i Jesu namn, då är det som om vi kommer bestänkta med Jesu försoningsblod inför Gud, och då öppnas himlens portar och vi upplever verklig gudsgemenskap.

För varje gång vi säger JESUS, innebär det att vi översköljs av en ny våg av det renande Blodet.

Nöj dig inte med mindre än att du får uppleva detta, för det är vad frälsning är - påtaglig gemenskap med Fadern och Sonen i den Helige Ande.
___

, fredagen den 23 juli 1999, kl. 20:45:

TILLÄGG (fredagen den 23 juli 1999, kl. 20:45)

EN FRÅGESTÄLLARE har påpekat att Jehovas Vittnen alltid ber till Fadern "i Jesu namn".

Till det kan sägas, att tillägget av formeln "i Jesu namn" efter bönen långt ifrån motsvarar vad Jesus menade med att vi skulle be till Fadern i hans namn. Först och främst måste vi tro att Jesus är den han är, dvs andra personen i gudomen.

Jämför: Inte kan vem som helst gå ut och agera i Lagens och Konungens namn mot brottslingar. Till detta krävs det ett bemyndigande från Konungen.

Det andliga bemyndigandet från Gud att be i Sonens namn får man inte om man degraderar Jesus till en skapad varelse, som JV gör.
___

Micke, fredagen den 30 maj 2003, kl. 22:51:

det står väll ingen stans att vi skall be till Jesus? bara i hans namn?

SVAR, lördagen den 31 maj 2003, kl. 01:37:

Jo, det står på många ställen att vi skall be till Jesus. Även i Gamla Testamentet. Här är några av dessa bibelställen, från både GT och NT:

"Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom." (Ps. 2:12)

"Men det skall ske att var och en som åkallar HERRENS namn, han skall varda frälst. Ty på Sions berg och i Jerusalem skall finnas en räddad skara, såsom HERREN har sagt; och till de undsluppna skola höra de som HERREN kallar." (Joel 2:32)

Ordet från Joel återkommer också i NT, och det tillägnas då, som vi skall se, Jesus:

"Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst." (Apg. 2:21)

"Ty var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst". (Rom. 10:13)

De första kristna lärjungarna kallade Jesus Herren, alltså samma namn som de och deras fäder tidigare hade åkallat Gud med:

"Då skyndade hon därifrån och kom till Simon Petrus och till den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: 'De hava tagit Herren bort ur graven, och vi veta icke var de hava lagt honom." (Joh. 20:2)

"Därefter sade Jesus till dem: 'Kommen hit och äten.' Och ingen av lärjungarna dristade sig att fråga honom vem han var, ty de förstodo att det var Herren." (Joh. 21:12)

"Därför bör nu någon av de män som följde oss under hela den tid då Herren Jesus gick ut och in bland oss ..." (Apg. 1:21)

De tillbad honom därför också som Herren:

"Men se, då kom Jesus emot dem och sade: 'Hell eder!' Och de gingo fram och fattade om hans fötter och tillbådo honom." (Matt. 28:9)

"Och när de fingo se honom, tillbådo de honom. Dock funnos några som tvivlade." (Matt. 28:17)

"Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje." (Luk. 24:52)

"När då Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande och brast ut och ropade högt och sade: 'Välsignad vare du bland kvinnor, och välsignad din livsfrukt! Men varför sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig? Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till av fröjd i mitt liv. Och salig är du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev dig sagt från Herren.'
Då sade Maria: 'Min själ prisar storligen Herren, och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare." (Luk. 1:42-47)

"Tomas svarade och sade till honom: 'Min Herre och min Gud!' (Joh. 20:28)

"Så stenade de Stefanus, under det att han åkallade och sade: 'Herre Jesus, tag emot min ande." (Apg. 7:59)

Paulus refererar i sina brev ideligen till både Jesus och Gud Fadern som gudomliga personer. Här är ett exempel, men så står det i inledningen till alla Paulus brev:

"Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus." (1 Kor. 1:3)

I Paulus brevhälsningar till de kristna församlingarna framgår det tydligt att de ber till Jesus i sina böner, och att Paulus uppmuntrar detta:

"Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, så ock brodern Sostenes, hälsar den Guds församling som finnes i Korint, de i Kristus Jesus helgade, dem som äro kallade och heliga, jämte alla andra som åkalla vår Herres, Jesu Kristi, namn, på alla orter där de eller vi bo." (1 Kor. 1:1-2)

Den här berättelsen ur Apostlagärningarna visar vem Jesus är, och hur de första kristna åkallade honom som den frälsare och Herre som deras fäder hade känt under namnet HERREN och JAHVE:

"Men i Damaskus fanns en lärjunge vid namn Ananias. Till honom sade Herren i en syn: 'Ananias!' Han svarade: 'Här är jag, Herre.'
Och Herren sade till honom: 'Stå upp och gå till den gata som kallas Raka gatan och fråga i Judas' hus efter en man vid namn Saulus, från Tarsus. Ty se, han beder. Och i en syn har han sett huru en man vid namn Ananias kom in och lade händerna på honom, för att han skulle få sin syn igen.'
Då svarade Ananias: 'Herre, jag har av många hört huru mycket ont den mannen har gjort dina heliga i Jerusalem. Och han har nu här med sig fullmakt ifrån översteprästerna att fängsla alla dem som åkalla ditt namn.'
Men Herren sade till honom: 'Gå åstad; ty denne man är mig ett utvalt redskap till att bära fram mitt namn inför hedningar och konungar och inför Israels barn; och jag skall visa honom huru mycket han måste lida för mitt namns skull.'
Då gick Ananias åstad och kom in i huset; och han lade sina händer på honom och sade: 'Saul, min broder, Herren har sänt mig, Jesus, som visade sig för dig på vägen där du färdades; han har sänt mig, för att du skall få din syn igen och bliva uppfylld av helig ande.'
Då var det strax såsom om fjäll föllo ifrån hans ögon, och han fick sin syn igen. Och han stod upp och lät döpa sig." (Apg. 9:10-18)

Samm "fjäll" skall falla ifrån den som på detta sätt inser vem Jesus är och i ljuset av det åkallar hans namn.

Här berättar Paulus själv om samma händelse:

"Men när jag var på vägen och nalkades Damaskus, hände sig vid middagstiden att ett starkt sken från himmelen plötsligt kringstrålade mig. Och jag föll ned till marken och hörde då en röst som sade till mig: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig?'
Då svarade jag: 'Vem är du, Herre?' Han sade till mig: 'Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer.' Och de som voro med mig sågo väl skenet, men hörde icke rösten av den som talade till mig.
Då frågade jag: 'Vad skall jag göra, Herre?' Och Herren svarade mig: 'Stå upp och gå in i Damaskus; där skall allt det bliva dig sagt, som är dig förelagt att göra.'
Men eftersom jag, till följd av det starka skenet, icke mer kunde se, togo mina följeslagare mig vid handen och ledde mig, så att jag kom in i Damaskus. Där fanns en efter lagen from man, Ananias, vilken hade gott vittnesbörd om sig av alla judar som bodde där. Denne kom nu och trädde fram till mig och sade: 'Saul, min broder, hav din syn igen.' Och i samma stund fick jag min syn igen och såg upp på honom.
Då sade han: 'Våra fäders Gud har utsett dig till att känna hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra ord från hans mun. Ty du skall vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört. Varför dröjer du då nu? Stå upp och låt döpa dig och avtvå dina synder, och åkalla därvid hans namn.' (Apg. 22:6:16)

Också änglarna tillber Jesus:

"Likaså säger han, med tanke på den tid då han åter skall låta den förstfödde inträda i världen: 'Och alla Guds änglar skola tillbedja honom." (Hebr. 1:6)

"Och i min syn fick jag höra röster av många änglar runt omkring tronen och omkring väsendena och de äldste; och deras antal var tio tusen gånger tio tusen, och tusen gånger tusen.
Och de sade med hög röst: 'Lammet som blev slaktat, är värdigt att mottaga makten, så ock rikedom och vishet och starkhet och ära, och pris och lov.'
Och allt skapat, både i himmelen och på jorden och under jorden och på havet, och allt vad i dem var, hörde jag säga: 'Honom, som sitter på tronen, och Lammet tillhör lovet och äran och priset och väldet i evigheternas evigheter.'
Och de fyra väsendena sade 'amen', och de äldste föllo ned och tillbådo." (Upp. 5:11-14)
___