zervan (tisdagen den 13 juli 1999, kl. 22:06)

Frågan om lidandets mening är säkert lika uttjatat som teodicé. Vad jag förstår anses det allmänt att det inte finns någon mening. Därom skulle då troende och ateister vara eniga, bortsett från de som förklarar lidandet med karma och reinkarnation. Det är väl för övrigt den enda förklaringen som finns i världen och ateismen behöver ju inte förklara någon högre mening eftersom man inte tror på den.

Möjligen skulle vissa kristna, kanske med Ulf Ekman i spetsen, säga att lidandet är djävulens manifestation i världen. Hälsan och lyckan och endast den hör Gud till. Jag vet egentligen inte hur särskilt kristna människors lidande då förklaras. Kanske att de brister i tro eller nåt i den stilen? Eller att de i likhet med Job är satta på prov? Men i så fall finns ju där en mening. Måste säga det att jag ibland förvånas när jag ser och hör talas om kristna som på ett eller annat sätt drabbas av lidande. Ibland är det framstående och kända kristna förkunnare. Händelser som ser ut som en tanke, man brukar väl säga så, att just de hamnar i den situationen.

Visst kan jag tänka mig en mening med lidandet men i så fall tycker jag den stora stötestenen är att jag i de flesta fall inte tror att det ur lidandet kommer starkare, gladare, friskare människor. Knappast heller visare och klokare. Jag är rädd för att det istället är skadade, trötta, bittra, besvikna människor. Ett lidande kan ha en ände och få ett slut men frågan är vad som under tiden hänt med människans själ. Allting är ju i förändring även människor och det är ju inte så att någon kan hoppa över åratal eller decennier av lidande och börja livet igen innan lidandet började. Det går inte att amputera en bit av benet och sätta fast den friska stumpen och tro att benet är som det var från början. Nej, något är borta för alltid. I exemplet Job skulle jag vilja fråga vad som är borta för alltid hos Job? Den delen av historien saknar jag eller också har jag missat den, men det tror jag inte för aldrig att jag hört någon predika om den förlorade biten hos Job. Den del av honom som försvann med lidandet, samma sak som händer med andra människor. De kan ju inte känna igen sig hos Job. I hans fall var det ju så att allt gick att reparera. Han blev rik igen, ja ännu rikare, och lika frisk som han var förut. Inte ett spår av hans lidande. Gud tog bort sjukdomen och sydde ihop Job så han blev frisk. Det amputerade benet var lika långt efteråt som innan operationen, för att göra en liknelse. Är berättelsen om Job verkligen särskilt trovärdig?

, onsdagen den 14 juli 1999, kl. 23:58:

SVAR (onsdagen den 14 juli 1999, kl. 23:58)

ZERVAN: Visst finns det en mening med lidandet, som med allt annat i skapelsen. Jag har då aldrig hört att det inte skulle finnas en mening, möjligen har det sagts att meningen ibland kan vara svår att finna.

Jag kan komma på en hel rad meningar med lidandet: smärtan fungerar som varningssignal, som straff - smärtan fostrar, skänker erfarenhet, osv.

Dina tankar är så djupa så det går inte att besvara dem ur alla aspekter på en gång. Jag får ta det huvudsakliga nu, och så får du komma med följdfrågor om du tycker jag missat något.

Jobs lidande var orsakat av honom själv. Han var en rättfärdig man, men det fanns också drag av egenrättfärdighet hos honom.
Man skulle kunna se det som att det var Gud som sände lidandena över honom, men av berättelsen ser vi att det var Satan som gjorde det, med Guds tillåtelse.
Vi får en inblick i evighetens rättsväsen. För oss som lever här på jorden spelar det dock ingen roll, eftersom vi uppfattar tingen och händelserna ur ett timligt perspektiv. Ur vår synvinkel kan man säga att det som skedde med Job var en följd av skapelsens inneboende rättsprinciper (du var inne på karma).

Genom sin egenrättfärdighet drog han på sig lidande. Han var en man i hög position, han var domare och förebild för många. Han var också troende, alltså var hans ansvar dubbelt större än andras. Liksom med Israel och den kristna församlingen syns minsta fläck desto skarpare mot den vita klädnaden.

Efter sina genomgångna lidanden hade Job lärt sig att all rättfärdighet kommer från ovan. Det är den lärdom boken om honom vill ge oss, och på det sättet är den en föregångare till evangeliet.
Tanken att det bakom våra lidanden kan ha utspelats himmelska rättsprocesser är fascinerande. Läs gärna hela Jobs bok (om du inte gjort det).
Från kapitel 32 ser vi det jag pekat på. Gudsmannen Elihu går in i debatten, först med undervisning och sedan kommer ett långt profetiskt tal i Guds namn. Efter detta är Job helt förkrossad, och inser sin synd. Han blir då återupprättad, helad från sin sjukdom, och börjar ett nytt liv.
Allt det gamla som byggts på egna verk är borta och ersatt med det nya, som är helt fött, och fått, av Gud.

Denna princip återkommer gång på gång i NT, så nog tycker jag Job har mycket att säga, och att trovärdigheten framkommer just därför. Gud ger nytt och bättre liv.
___