Gråkoltarna


Gamla Rådhusbyggnaden vid Stortorget i Stockholm,
där några av Gråkoltarna satt fängslade en tid.
Ett av rummen fungerade som pinorum
och kallades "Vita hästen".
Husen revs 1768 och lämnade plats för Börsen.

RÅKOLTARNA var en s.k. "mystisk-apokalyptisk sekt" i 1730-talets Stockholm. De hörde till radikalpietisternas skara, och samlades i Maria van den Aveelens våning på Södermalm i Stockholm. Maria var änka efter konstnären Johannes van den Aveelen, som bidrog med många av bilderna i Erik Dahlberghs berömda planschverk "Suecia antiqua et hodierna". Paret var inflyttade holländare och alltså inte lutheraner utan reformerta, vilket säkert bidrog till att de drogs till pietismen.


Vadmal, syner och uppenbarelser


Tillsammans med Maria samlades till att börja med några yngre kvinnor till bön och bibelläsning, vartefter fler och fler anslöt sig, bl.a radikalpietismens ledargestalt Sven Rosén. Under bönerna förekom syner och uppenbarelser om yttersta tiden. Eftersom man upplevde att tiden var kort före Jesu tilkommelse, började man bära enkla dräkter, dels av ren helgelselängtan, men också som ett väckelsetecken till Stockholms folk. Därav namnet "gråkoltarna". Sven Rosén, som dittills burit peruk och värja och silverspännen på skorna, vilket var lite halvlyxigt på den tiden, lade nu bort detta och antog liksom de övriga den enkla dräkten. ("Enkel dräkt" bestod också i att inte ha metallknappar i rocken, vilket kan låta konstigt för oss, men för den tidens människor var det ett tecken på flärd. Tiderna förändras.)


Egendomsgemenskap


Rörelsen, vars inre krets också tillämpade egendomsgemenskap, blev känd utöver landet och fick anhängare här och där. Nathan Odenvik skriver i sin bok om Thomas Leopold, att Leopold som då studerade i Lund, tiden före sin fångenskap bar en dräkt som troligen var inspirerad av gråkoltarrörelsen i Stockholm.



Kvinnofängelset "Spinnhuset" på Långholmen i Stockholm,
där några av Gråkoltarna satt fängslade en tid.

Bröts ned i fängelse


Efter en tid anmäldes samlingarna hos Maria Aveelen till myndigheterna (konventikelplakat rådde), och en långvarig process inleddes, som slutade med att några av de ledande systrarna (denna rörelse leddes faktiskt av kvinnor), sattes i fängelse, där de till att börja med höll ut i sin tro och sina radikala uppfattningar. Men efter några fruktansvärt hårda år i fångenskapen hade de brutits ned fysiskt och psykiskt, och gick en efter en med på att återvända till den officiella kyrktron. Dessförinnan hade en av systrarna, Klara Tomasdotter, dött i fångenskapen, utan tvivel pga de dåliga förhållandena i fängelset. Hon kan därför räknas in bland de av Sveriges kristna, som fått ge sitt liv för sin tro.


Föregångare för yttrandefrihet


Trots att Gråkoltarrörelsen upplöstes, så hade den under sin tid påverkat och befruktat den större pietistiska rörelsen i Sverige, och samhället omkring sig, och särskilt genom den långa rättegångsprocessen medverkat till att slå sprickor i det hårda rättssystemet.

Varje pietist som ställdes inför rätta för sin tro och frimodigt bar fram sitt vittnesbörd och sina krav på religions- och yttrandefrihet, bidrog till att de människor med samvete som då förvaltade rätten i landet, fick sig sina tankeställare om det verkligen kunde vara rätt att fängsla människor bara för att de hade avvikande åsikter. Redan under dessa tidiga processer förekom det att rättsledamöter ville införa en mjukare behandling.

Vi har dessa "gråkoltar", och andra, att tacka för att vi idag har yttrandefrihet i Sverige. Det var de som fick bära lidandet, när motståndet bröts ned. I detta fallet några enkla entusiastiska kvinnor på Söder i Stockholm:

Anna Lybeck, Annika Andersdotter, Anna Gustavsdotter, Elisabet Forsman, Maria Eriksdotter och Klara Tomasdotter.



Källa