 |
|
Tredje delen.
72 Kapitlet.
1. BOKEN OM HIMLALJUSENS OMLOPP, som det förhåller sig med var särskild av dem efter deras klasser, efter deras herradöme och efter deras tid, efter deras namn och deras uppgångsplatser och efter deras månader, vilka Uriel, den helige ängeln som var med mig och är deras anförare, visade mig, och han visade mig hela deras beskrivning, hur det förhåller sig med dem, och hur det förhåller sig med alla världens år och intill evighet, intills den nya skapelsen, som skall vara för evigt, sker.
...
2 And this is the first law of the luminaries: the luminary the Sun has its rising in the eastern portals of the heaven, 3 and its setting in the western portals of the heaven. And I saw six portals in which the sun rises, and six portals in which the sun sets and the moon rises and sets in these portals, and the leaders of the stars and those whom they lead: six in the east and six in the west, and all following each other 4 in accurately corresponding order: also many windows to the right and left of these portals. And first there goes forth the great luminary, named the Sun, and his circumference is like the 5 circumference of the heaven, and he is quite filled with illuminating and heating fire. The chariot on which he ascends, the wind drives, and the sun goes down from the heaven and returns through the north in order to reach the east, and is so guided that he comes to the appropriate (lit. ' that ') portal and 6 shines in the face of the heaven. In this way he rises in the first month in the great portal, which 7 is the fourth [those six portals in the cast]. And in that fourth portal from which the sun rises in the first month are twelve window-openings, from which proceed a flame when they are opened in 8 their season. When the sun rises in the heaven, he comes forth through that fourth portal thirty, 9 mornings in succession, and sets accurately in the fourth portal in the west of the heaven. And during this period the day becomes daily longer and the night nightly shorter to the thirtieth 10 morning. On that day the day is longer than the night by a ninth part, and the day amounts exactly to ten parts and the night to eight parts. And the sun rises from that fourth portal, and sets in the fourth and returns to the fifth portal of the east thirty mornings, and rises from it and sets in the fifth 12 portal. And then the day becomes longer by two parts and amounts to eleven parts, and the night 13 becomes shorter and amounts to seven parts. And it returns to the east and enters into the sixth 14 portal, and rises and sets in the sixth portal one-and-thirty mornings on account of its sign. On that day the day becomes longer than the night, and the day becomes double the night, and the day 15 becomes twelve parts, and the night is shortened and becomes six parts. And the sun mounts up to make the day shorter and the night longer, and the sun returns to the east and enters into the 16 sixth portal, and rises from it and sets thirty mornings. And when thirty mornings are accomplished, 17 the day decreases by exactly one part, and becomes eleven parts, and the night seven. And the sun goes forth from that sixth portal in the west, and goes to the east and rises in the fifth portal for 18 thirty mornings, and sets in the west again in the fifth western portal. On that day the day decreases by two parts, and amounts to ten parts and the night to eight parts. And the sun goes forth from that fifth portal and sets in the fifth portal of the west, and rises in the fourth portal for one- 20 and-thirty mornings on account of its sign, and sets in the west. On that day the day is equalized with the night, [and becomes of equal length], and the night amounts to nine parts and the day to 21 nine parts. And the sun rises from that portal and sets in the west, and returns to the east and rises 22 thirty mornings in the third portal and sets in the west in the third portal. And on that day the night becomes longer than the day, and night becomes longer than night, and day shorter than day till the thirtieth morning, and the night amounts exactly to ten parts and the day to eight 23 parts. And the sun rises from that third portal and sets in the third portal in the west and returns to the east, and for thirty mornings rises 24 in the second portal in the east, and in like manner sets in the second portal in the west of the heaven. And on that day the night amounts to eleven 25 parts and the day to seven parts. And the sun rises on that day from that second portal and sets in the west in the second portal, and returns to the east into the first portal for one-and-thirty 26 mornings, and sets in the first portal in the west of the heaven. And on that day the night becomes longer and amounts to the double of the day: and the night amounts exactly to twelve parts and 27 the day to six. And the sun has (therewith) traversed the divisions of his orbit and turns again on those divisions of his orbit, and enters that portal thirty mornings and sets also in the west 28 opposite to it. And on that night has the night decreased in length by a ninth part, and the night 29 has become eleven parts and the day seven parts. And the sun has returned and entered into the second portal in the east, and returns on those his divisions of his orbit for thirty mornings, rising 30 and setting. And on that day the night decreases in length, and the night amounts to ten parts 31 and the day to eight. And on that day the sun rises from that portal, and sets in the west, and returns to the east, and rises in the third portal for one-and-thirty mornings, and sets in the west of the heaven. 32 On that day the night decreases and amounts to nine parts, and the day to nine parts, and the night 33 is equal to the day and the year is exactly as to its days three hundred and sixty-four. And the length of the day and of the night, and the shortness of the day and of the night arise-through the course 34 of the sun these distinctions are made (lit. ' they are separated '). So it comes that its course becomes 35 daily longer, and its course nightly shorter. And this is the law and the course of the sun, and his return as often as he returns sixty times and rises, i.e. the great luminary which is named the sun, for ever and ever. And that which (thus) rises is the great luminary, and is so named according to 37 its appearance, according as the Lord commanded. As he rises, so he sets and decreases not, and rests not, but runs day and night, and his light is sevenfold brighter than that of the moon; but as regards size they are both equal.[Chapter 73]
1 And after this law I saw another law dealing with the smaller luminary, which is named the Moon. And her circumference is like the circumference of the heaven, and her chariot in which she rides is driven by the wind, and light is given to her in (definite) measure. And her rising and setting change every month: and her days are like the days of the sun, and when her light is uniform (i.e. full) it amounts to the seventh part of the light of the sun. And thus she rises. And her first phase in the east comes forth on the thirtieth morning: and on that day she becomes visible, and constitutes for you the first phase of the moon on the thirtieth day together with the sun in the portal where the sun rises. And the one half of her goes forth by a seventh part, and her whole circumference is empty, without light, with the exception of one-seventh part of it, (and) the 6 fourteenth part of her light. And when she receives one-seventh part of the half of her light, her light 7 amounts to one-seventh part and the half thereof. And she sets with the sun, and when the sun rises the moon rises with him and receives the half of one part of light, and in that night in the beginning of her morning [in the commencement of the lunar day] the moon sets with the sun, and 8 is invisible that night with the fourteen parts and the half of one of them. And she rises on that day with exactly a seventh part, and comes forth and recedes from the rising of the sun, and in her remaining days she becomes bright in the (remaining) thirteen parts.
[Chapter 74]
1 And I saw another course, a law for her, (and) how according to that law she performs her monthly 2 revolution. And all these Uriel, the holy angel who is the leader of them all, showed to me, and their positions, and I wrote down their positions as he showed them to me, and I wrote down their months 3 as they were, and the appearance of their lights till fifteen days were accomplished. In single seventh parts she accomplishes all her light in the east, and in single seventh parts accomplishes all her 4 darkness in the west. And in certain months she alters her settings, and in certain months she pursues 5 her own peculiar course. In two months the moon sets with the sun: in those two middle portals the 6 third and the fourth. She goes forth for seven days, and turns about and returns again through the portal where the sun rises, and accomplishes all her light: and she recedes from the sun, and in eight 7 days enters the sixth portal from which the sun goes forth. And when the sun goes forth from the fourth portal she goes forth seven days, until she goes forth from the fifth and turns back again in seven days into the fourth portal and accomplishes all her light: and she recedes and enters into the 8 first portal in eight days. And she returns again in seven days into the fourth portal from which the 9, 10 sun goes forth. Thus I saw their position -how the moons rose and the sun set in those days. And if five years are added together the sun has an overplus of thirty days, and all the days which accrue 11 to it for one of those five years, when they are full, amount to 364 days. And the overplus of the sun and of the stars amounts to six days: in 5 years 6 days every year come to 30 days: and the 12 moon falls behind the sun and stars to the number of 30 days. And the sun and the stars bring in all the years exactly, so that they do not advance or delay their position by a single day unto eternity; but complete the years with perfect justice in 364 days. In 3 years there are 1,092 days, and in 5 years 1,820 days, so that in 8 years there are 2,912 days. For the moon alone the days amount in 3 years to 1,062 days, and in 5 years she falls 50 days behind: [i.e. to the sum (of 1,770) there is 5 to be added (1,000 and) 62 days.] And in 5 years there are 1,770 days, so that for the moon the days 6 in 8 years amount to 21,832 days. [For in 8 years she falls behind to the amount of 80 days], all the 17 days she falls behind in 8 years are 80. And the year is accurately completed in conformity with their world-stations and the stations of the sun, which rise from the portals through which it (the sun) rises and sets 30 days.
[Chapter 75]
1 And the leaders of the heads of the thousands, who are placed over the whole creation and over all the stars, have also to do with the four intercalary days, being inseparable from their office, according to the reckoning of the year, and these render service on the four days which are not 2 reckoned in the reckoning of the year. And owing to them men go wrong therein, for those luminaries truly render service on the world-stations, one in the first portal, one in the third portal of the heaven, one in the fourth portal, and one in the sixth portal, and the exactness of the year is 3 accomplished through its separate three hundred and sixty-four stations. For the signs and the times and the years and the days the angel Uriel showed to me, whom the Lord of glory hath set for ever over all the luminaries of the heaven, in the heaven and in the world, that they should rule on the face of the heaven and be seen on the earth, and be leaders for the day and the night, i.e. the sun, moon, and stars, and all the ministering creatures which make their revolution in all the chariots 4 of the heaven. In like manner twelve doors Uriel showed me, open in the circumference of the sun's chariot in the heaven, through which the rays of the sun break forth: and from them is warmth 5 diffused over the earth, when they are opened at their appointed seasons. [And for the winds and 6 the spirit of the dew when they are opened, standing open in the heavens at the ends.] As for the twelve portals in the heaven, at the ends of the earth, out of which go forth the sun, moon, and stars, 7 and all the works of heaven in the east and in the west, There are many windows open to the left and right of them, and one window at its (appointed) season produces warmth, corresponding (as these do) to those doors from which the stars come forth according as He has commanded them, 8 and wherein they set corresponding to their number. And I saw chariots in the heaven, running 9 in the world, above those portals in which revolve the stars that never set. And one is larger than all the rest, and it is that that makes its course through the entire world.
[Chapter 76]
1 And at the ends of the earth I saw twelve portals open to all the quarters (of the heaven), from 2 which the winds go forth and blow over the earth. Three of them are open on the face (i.e. the east) of the heavens, and three in the west, and three on the right (i.e. the south) of the heaven, and 3 three on the left (i.e. the north). And the three first are those of the east, and three are of the 4 north, and three [after those on the left] of the south, and three of the west. Through four of these come winds of blessing and prosperity, and from those eight come hurtful winds: when they are sent, they bring destruction on all the earth and on the water upon it, and on all who dwell thereon, and on everything which is in the water and on the land. 5 And the first wind from those portals, called the east wind, comes forth through the first portal which is in the east, inclining towards the south: from it come forth desolation, drought, heat, 6 and destruction. And through the second portal in the middle comes what is fitting, and from it there come rain and fruitfulness and prosperity and dew; and through the third portal which lies toward the north come cold and drought. 7 And after these come forth the south winds through three portals: through the first portal of 8 them inclining to the east comes forth a hot wind. And through the middle portal next to it there 9 come forth fragrant smells, and dew and rain, and prosperity and health. And through the third portal lying to the west come forth dew and rain, locusts and desolation. 10 And after these the north winds: from the seventh portal in the east come dew and rain, locusts and desolation. And from the middle portal come in a direct direction health and rain and dew and prosperity; and through the third portal in the west come cloud and hoar-frost, and snow and rain, and dew and locusts. 12 And after these [four] are the west winds: through the first portal adjoining the north come forth dew and hoar-frost, and cold and snow and frost. And from the middle portal come forth dew and rain, and prosperity and blessing; and through the last portal which adjoins the south come forth drought and desolation, and burning and destruction. And the twelve portals of the four quarters of the heaven are therewith completed, and all their laws and all their plagues and all their benefactions have I shown to thee, my son Methuselah.
[Chapter 77]
1 And the first quarter is called the east, because it is the first: and the second, the south, because the Most High will descend there, yea, there in quite a special sense will He who is blessed for ever 2 descend. And the west quarter is named the diminished, because there all the luminaries of the 3 heaven wane and go down. And the fourth quarter, named the north, is divided into three parts: the first of them is for the dwelling of men: and the second contains seas of water, and the abysses and forests and rivers, and darkness and clouds; and the third part contains the garden of righteousness. 4 I saw seven high mountains, higher than all the mountains which are on the earth: and thence 5 comes forth hoar-frost, and days, seasons, and years pass away. I saw seven rivers on the earth larger than all the rivers: one of them coming from the west pours its waters into the Great Sea. 6 And these two come from the north to the sea and pour their waters into the Erythraean Sea in the 7 east. And the remaining, four come forth on the side of the north to their own sea, two of them to the Erythraean Sea, and two into the Great Sea and discharge themselves there [and some say: 8 into the desert]. Seven great islands I saw in the sea and in the mainland: two in the mainland and five in the Great Sea.
[Chapter 78]
1, 2 And the names of the sun are the following: the first Orjares, and the second Tomas. And the moon has four names: the first name is Asonja, the second Ebla, the third Benase, and the fourth 3 Erae. These are the two great luminaries: their circumference is like the circumference of the 4 heaven, and the size of the circumference of both is alike. In the circumference of the sun there are seven portions of light which are added to it more than to the moon, and in definite measures it is s transferred till the seventh portion of the sun is exhausted. And they set and enter the portals of the west, and make their revolution by the north, and come forth through the eastern portals 6 on the face of the heaven. And when the moon rises one-fourteenth part appears in the heaven: 7 [the light becomes full in her]: on the fourteenth day she accomplishes her light. And fifteen parts of light are transferred to her till the fifteenth day (when) her light is accomplished, according to the sign of the year, and she becomes fifteen parts, and the moon grows by (the addition of) fourteenth 8 parts. And in her waning (the moon) decreases on the first day to fourteen parts of her light, on the second to thirteen parts of light, on the third to twelve, on the fourth to eleven, on the fifth to ten, on the sixth to nine, on the seventh to eight, on the eighth to seven, on the ninth to six, on the tenth to five, on the eleventh to four, on the twelfth to three, on the thirteenth to two, on the 9 fourteenth to the half of a seventh, and all her remaining light disappears wholly on the fifteenth. And 10 in certain months the month has twenty-nine days and once twenty-eight. And Uriel showed me another law: when light is transferred to the moon, and on which side it is transferred to her by the sun. During all the period during which the moon is growing in her light, she is transferring it to herself when opposite to the sun during fourteen days [her light is accomplished in the heaven, 12 and when she is illumined throughout, her light is accomplished full in the heaven. And on the first 13 day she is called the new moon, for on that day the light rises upon her. She becomes full moon exactly on the day when the sun sets in the west, and from the east she rises at night, and the moon shines the whole night through till the sun rises over against her and the moon is seen over against the sun. On the side whence the light of the moon comes forth, there again she wanes till all the light vanishes and all the days of the month are at an end, and her circumference is empty, void of 5 light. And three months she makes of thirty days, and at her time she makes three months of twenty- nine days each, in which she accomplishes her waning in the first period of time, and in the first 6 portal for one hundred and seventy-seven days. And in the time of her going out she appears for three months (of) thirty days each, and for three months she appears (of) twenty-nine each. At night she appears like a man for twenty days each time, and by day she appears like the heaven, and there is nothing else in her save her light.
[Chapter 79]
1 And now, my son, I have shown thee everything, and the law of all the stars of the heaven is 2 completed. And he showed me all the laws of these for every day, and for every season of bearing rule, and for every year, and for its going forth, and for the order prescribed to it every month 3 and every week: And the waning of the moon which takes place in the sixth portal: for in this 4 sixth portal her light is accomplished, and after that there is the beginning of the waning: (And the waning) which takes place in the first portal in its season, till one hundred and seventy-seven 5 days are accomplished: reckoned according to weeks, twenty-five (weeks) and two days. She falls behind the sun and the order of the stars exactly five days in the course of one period, and when 6 this place which thou seest has been traversed. Such is the picture and sketch of every luminary which Uriel the archangel, who is their leader, showed unto me.
80 Kapitlet.
Och i de dagarna svarade Uriel mig och sade: Se, jag har visat dig allting; o Henoch, och har uppenbarat allt för dig, att du skulle se detta, solen och månen och ledarna för himmelens stjärnor och alla de rörliga krafterna, deras förhållanden och tider och utgångar.
2. I syndarnas dagar varda åren förkortade, och skörden skall försenas i deras länder och på deras betesmarker och allting på jorden förändras och icke framkomma på sin tid. Regnet skall hållas tillbaka, ty himmelen skall uppehålla det.
3. Och i de tiderna skola markens frukter blifva försenade och icke växa på sin tid, och trädens frukt skall uppehållas på sin tid.
4. Och månen skall förändra sin ordning och icke synas på sin tid.
5. Och i de dagarna skall man se på himmelen huru stor ofruktbarhet kommer, på den yttersta vagnen i väster, och himmelen skall skina klarare än efter ljusets vanliga ordning.
6. Och många hufvudledare för de förnämsta stjärnorna skola fara vilse, och dessa skola misstaga sig på sina värf och sina vägar, och de dem underordnade skola icke framkomma på sina tider.
7. Och stjärnornas hela ordning skall varda obegriplig för syndarna, och deras tankar, som bo på jorden, skola fara vilse rörande dem och vända sig bort från alla sina vägar och försynda sig och dyrka stjärnor såsom gudar.
8. Och många olyckor skola komma över dem, och en straffdom skall förgöra dem alla.81 Kapitlet.
Och han sade till mig: O Henoch, se på de himmelska taflornas skrift och läs hvad som står på dem och lägg hvarje särskild del på minnet.
2. Och jag betraktade allting på de himmelska taflorna och läste allt som var skrifvet på dem och lade det på minnet och läste boken och allt som stod i den, om människornas alla gärningar och om alla af kött födda, som skola bo på jorden, ända till de sist lefvande släktena.
3. Och sedan prisade jag genast Herren, härlighetens evige Konung, därför att han gjort världens alla verk, och lofvade Herren för hans tålamod och välsignade honom för världens barns skull.
4. Och jag sade: Salig den man som dör rättfärdig och god, om hvilken ingen orättfärdighetens skrift är upptecknad och emot hvilken ingen skuld finnes!
5. Och de tre heliga buro mig och ställde mig ned på jorden framför dörren till mitt hus och sade till mig: Förkunna allt för din son Metusalah och visa alla dina barn, att ingen dödlig är rättfärdig inför Herren, ty han är deras Skapare.
6. Ett år skola vi låta dig stanna hos dina barn, tills du återfått dina krafter, på det att du må undervisa dem och uppskrifva det åt dem och aflägga vittnesbörd för dem, för alla dina barn, och på andra året skall man borttaga dig ur deras krets.
7. Var vid god tröst, ty de goda skola kungöra de goda rättvisan, den rättfärdige skall fröjda sig med den rättfärdige, och de skola prisa hvarandra lyckliga.
8. Men syndaren skall dö med syndaren och den affällige med den affällige.
9. Och de som utöfva rättfärdighet skola dö för människornas gärningars skull och bortryckas genom de ogudaktigas handlingar.
10. Och i de dagarna upphörde de att tala med mig, och jag kom till mitt folk och prisade världarnas Herre.82 Kapitlet.
Och nu, min son Metusalah, allt detta förtäljer jag dig och skrifver upp åt dig, och allt uppenbarade jag för dig och gaf dig skrifterna om allt detta. Bevara alltså, min son Metusalah, dessa skrifter af din faders hand och öfverantvarda dem åt de kommande släktena.
2. Vishet gaf jag åt dig och dina barn och åt dem af dina barn, som skola komma, att de må gifva henne åt sina barn, åt släktena ända i evighet, nämligen denna alla deras tankar öfverstigande vishet.
3. Och de som förstå henne skola icke sofva, och de skola lyssna med sina öron för att lära sig denna vishet, och dem som äta däraf skall hon täckas mera än goda rätter.
4. Saliga äro alla rättfärdiga, saliga äro alla som vandra på rättfärdighetens väg och icke synda likt syndarna...
...in the reckoning of all their days in which the sun traverses the heaven, entering into and departing from the portals for thirty days with the heads of thousands of the order of the stars, together with the four which are intercalated which divide the four portions of the year, which 5 lead them and enter with them four days. Owing to them men shall be at fault and not reckon them in the whole reckoning of the year: yea, men shall be at fault, and not recognize them 6 accurately. For they belong to the reckoning of the year and are truly recorded (thereon) for ever, one in the first portal and one in the third, and one in the fourth and one in the sixth, and the year is completed in three hundred and sixty-four days. 7 And the account thereof is accurate and the recorded reckoning thereof exact; for the luminaries, and months and festivals, and years and days, has Uriel shown and revealed to me, to whom the 8 Lord of the whole creation of the world hath subjected the host of heaven. And he has power over night and day in the heaven to cause the light to give light to men -sun, moon, and stars, 9 and all the powers of the heaven which revolve in their circular chariots. And these are the orders of the stars, which set in their places, and in their seasons and festivals and months. 10 And these are the names of those who lead them, who watch that they enter at their times, in their orders, in their seasons, in their months, in their periods of dominion, and in their positions. Their four leaders who divide the four parts of the year enter first; and after them the twelve leaders of the orders who divide the months; and for the three hundred and sixty (days) there are heads over thousands who divide the days; and for the four intercalary days there are the leaders which sunder 12 the four parts of the year. And these heads over thousands are intercalated between 13 leader and leader, each behind a station, but their leaders make the division. And these are the names of the leaders who divide the four parts of the year which are ordained: Milki'el, Hel'emmelek, and Mel'ejal, 14 and Narel. And the names of those who lead them: Adnar'el, and Ijasusa'el, and 'Elome'el- these three follow the leaders of the orders, and there is one that follows the three leaders of the orders which follow those leaders of stations that divide the four parts of the year. In the beginning of the year Melkejal rises first and rules, who is named Tam'aini and sun, and 16 all the days of his dominion whilst he bears rule are ninety-one days. And these are the signs of the days which are to be seen on earth in the days of his dominion: sweat, and heat, and calms; and all the trees bear fruit, and leaves are produced on all the trees, and the harvest of wheat, and the rose-flowers, and all the flowers which come forth in the field, but the trees of the winter season become withered. And these are the names of the leaders which are under them: Berka'el, Zelebs'el, and another who is added a head of a thousand, called Hilujaseph: and the days of the dominion of this (leader) are at an end. 18 The next leader after him is Hel'emmelek, whom one names the shining sun, and all the days 19 of his light are ninety-one days. And these are the signs of (his) days on the earth: glowing heat and dryness, and the trees ripen their fruits and produce all their fruits ripe and ready, and the sheep pair and become pregnant, and all the fruits of the earth are gathered in, and everything that is 20 in the fields, and the winepress: these things take place in the days of his dominion. These are the names, and the orders, and the leaders of those heads of thousands: Gida'ljal, Ke'el, and He'el, and the name of the head of a thousand which is added to them, Asfa'el: and the days of his dominion are at an end. ____________
Fjärde delen.
83 Kapitlet.
OCH NU, MIN SON METUSALAH, vill jag visa dig de syner jag såg och berätta dem för dig.
2. Tvenne syner såg jag, innan jag tog mig hustru, och de likna icke hvarandra. Första gången var det, då jag lärde mig läsa och skrifva; och andra gången, innan jag tog din moder, såg jag en förskräcklig syn, och fördenskull ropade jag till Herren.
3. Jag hade lagt mig till hvila i min farfars, Mahalaleels, hus, och då fick jag se i en syn huru himmelen nedsänktes och krympte samman och föll ned på jorden.
4. Och i det ögonblicket såg jag hur jorden vardt uppslukad i ett stort svalg och hur berg på berg och kullar på kullar sjönko ned och höga träd sletos från sina stammar och nedstörtade och försvunno i djupet.
5. Och då begynte jag ofrivilligt att ropa och sade: Förgången är jorden!
6. Och min farfar, Mahalaleel, väckte mig, där jag låg bredvid honom, och sade till mig: Hvi ropar du så, min son, och hvi klagar du?
7. Då förtalte jag honom den syn jag sett. Och han sade till mig: Förskräckligt är det du skådat, min son, och din drömsyn har afseende på de ännu förborgade straffdomarna öfver syndarna på jorden. Hon måste nedsjunka i djupet och våldsamt förgås.
8. Och nu, min son, statt upp och anropa härlighetens Herre - ty du förtröstar på honom - att en återstod må blifva kvar och att han icke må förgöra hela jorden.
9. Min son, från himmelen skall allt detta komma öfver henne.
10. Därefter stod jag upp och bad och anropade och uppskref min bön, för de kommande släktena, och om allt skall jag undervisa dig, min son Metusalah.
11. Och när jag gått ned och trädde ut och höjde min blick mot himmelen och såg hur solen gick upp i öster och månen steg ned i väster och ännu några stjärnor tindrade och såg, att allt var såsom på jordens första dag; då prisade jag domens Herre och lofvade honom, därför att han lät solen framtåga ur österns fönster, så att hon gick upp på himmelens hvalf och höjde sig och nu tillryggalade den väg, som blifvit henne förelagd.84 Kapitlet.
Och jag upplyfte mina händer i rättfärdighet och prisade den Helige och Store och talade med min muns anda och med min lekamliga tunga, som Gud gifvit människobarnen, att de må tala därmed.
2. Lofvad vare du, o Herre och Konung, stor och mäktig i din storhet, Herre öfver himmelens hela skapelse, konungarnas Konung och all världens Gud! Din gudom och ditt rike och din storhet vara från evighet till evighet och din makt genom alla släkten, och alla himlar äro din tron evinnerligen och hela jorden din fotapall från evighet till evighet.
3. Ty du har skapat allt och härskar öfver allt, och intet är dig för svårt, och intet slags vishet undgår dig. Hon vänder sig icke bort från sin tron, din tron, ej heller från ditt anlete, och du vet och ser och hör allting, och intet är dig fördolt.
4. Och änglarna från dina himlar synda, och öfver människorna förblifver din vrede ända till den stora domens dag.
5. Och nu, o Gud och Herre, store Konung! anropar jag dig och beder, att du hör min bön och kvarlämnar på jorden efterkommande åt mig och icke utrotar alla människor och gör jorden öde så att fördärfvet evigt räcker.
6. Och nu, Herre, utrota från jorden allt kött, som har förtörnat dig, men låt de rättfärdiga och rättsinniga varda för alltid behållna, likt en frörik planta, och dölj icke ditt anlete för din tjänares bön, o Herre!85 Kapitlet.
1,2 And after this I saw another dream, and I will show the whole dream to thee, my son. And Enoch lifted up (his voice) and spake to his son Methuselah: ' To thee, my son, will I speak: hear my words-incline thine ear to the dream-vision of thy father. Before I took thy mother Edna, I saw in a vision on my bed, and behold a bull came forth from the earth, and that bull was white; and after it came forth a heifer, and along with this (latter) came forth two bulls, one of them black and 4 the other red. And that black bull gored the red one and pursued him over the earth, and thereupon 5 I could no longer see that red bull. But that black bull grew and that heifer went with him, and 6 I saw that many oxen proceeded from him which resembled and followed him. And that cow, that first one, went from the presence of that first bull in order to seek that red one, but found him 7 not, and lamented with a great lamentation over him and sought him. And I looked till that first 8 bull came to her and quieted her, and from that time onward she cried no more. And after that she bore another white bull, and after him she bore many bulls and black cows. 9 And I saw in my sleep that white bull likewise grow and become a great white bull, and from Him proceeded many white bulls, and they resembled him. And they began to beget many white bulls, which resembled them, one following the other, (even) many.
[Chapter 86]
1 And again I saw with mine eyes as I slept, and I saw the heaven above, and behold a star fell 2 from heaven, and it arose and eat and pastured amongst those oxen. And after that I saw the large and the black oxen, and behold they all changed their stalls and pastures and their cattle, and began 3 to live with each other. And again I saw in the vision, and looked towards the heaven, and behold I saw many stars descend and cast themselves down from heaven to that first star, and they became 4 bulls amongst those cattle and pastured with them [amongst them]. And I looked at them and saw, and behold they all let out their privy members, like horses, and began to cover the cows of the oxen, 5 and they all became pregnant and bare elephants, camels, and asses. And all the oxen feared them and were affrighted at them, and began to bite with their teeth and to devour, and to gore with their 6 horns. And they began, moreover, to devour those oxen; and behold all the children of the earth began to tremble and quake before them and to flee from them.
87 Kapitlet.
1 And again I saw how they began to gore each other and to devour each other, and the earth began to cry aloud. 2. Och åter upplyfte jag mina ögon mot himmelen och såg en syn, och se, ur himmelen framkommo några (1), som liknade hvitklädda människor. En (2) trädde ut ur den orten, och tre med honom.
3. Och de trenne, som kommit sist, fattade mig vid handen och togo mig upp och bort från jordens släkte och förde mig till ett högt beläget ställe (3) och visade mig ett torn högt öfver jorden, högre än alla berg.
1 Fyra ärkeänglar. 2 Mikael. 3 Det jordiska paradiset.
4 And one said unto me: 'Remain here till thou seest everything that befalls those elephants, camels, and asses, and the stars and the oxen, and all of them.' 90 Kapitlet.
1 And I saw till that in this manner thirty-five shepherds undertook the pasturing (of the sheep), and they severally completed their periods as did the first; and others received them into their 2 hands, to pasture them for their period, each shepherd in his own period. And after that I saw in my vision all the birds of heaven coming, the eagles, the vultures, the kites, the ravens; but the eagles led all the birds; and they began to devour those sheep, and to pick out their eyes and to 3 devour their flesh. And the sheep cried out because their flesh was being devoured by the birds, 4 and as for me I looked and lamented in my sleep over that shepherd who pastured the sheep. And I saw until those sheep were devoured by the dogs and eagles and kites, and they left neither flesh nor skin nor sinew remaining on them till only their bones stood there: and their bones too fell 5 to the earth and the sheep became few. And I saw until that twenty-three had undertaken the pasturing and completed in their several periods fifty-eight times. 6 But behold lambs were borne by those white sheep, and they began to open their eyes and to see, 7 and to cry to the sheep. Yea, they cried to them, but they did not hearken to what they said to 8 them, but were exceedingly deaf, and their eyes were very exceedingly blinded. And I saw in the vision how the ravens flew upon those lambs and took one of those lambs, and dashed the sheep 9 in pieces and devoured them. And I saw till horns grew upon those lambs, and the ravens cast down their horns; and I saw till there sprouted a great horn of one of those sheep, and their eyes 10 were opened. And it looked at them [and their eyes opened], and it cried to the sheep, and the 11 rams saw it and all ran to it. And notwithstanding all this those eagles and vultures and ravens and kites still kept tearing the sheep and swooping down upon them and devouring them: still the sheep remained silent, but the rams lamented and cried out. And those ravens fought and battled with it and sought to lay low its horn, but they had no power over it. All the eagles and vultures and ravens and kites were gathered together, and there came with them all the sheep of the field, yea, they all came together, and helped each other to break that horn of the ram. 18. Och jag såg hur fårens Herre kom till dem och tog vredens staf i sin hand och slog jorden, så att hon gick sönder, och alla markens djur och himmelens fåglar släppte fåren och nedsjönko i jorden, och hon slöt sig öfver dem.
19. Och jag såg, att ett stort svärd gafs åt fåren och att de drogo ut mot djuren på fältet för att dräpa dem, och alla djuren och himmelens fåglar flydde inför deras ansikte.
20. Och jag såg, att en tron vardt upprest i det ljufliga landet (4), och fårens Herre satte sig på den, och han (5) tog alla de förseglade böckerna och öppnade dem inför fårens Herre.
4 Palestina. 5 Skrifvaren.21. Och Herren kallade till sig de sju förnämsta vise (1), att de måtte framföra till honom alla de fallna stjärnorna (2) och den förnämsta stjärnan, som först fallit, och de förde dem alla inför honom.
22. Och han sade till den som skref inför honom och som var en af de sju vise: Tag de sjuttio herdarna, åt hvilka jag öfverantvardat fåren och som själfrådigt dödat flera, än jag befallt.
23. Och se, jag såg dem alla bundna, och de stodo alla inför honom.
24. Och domen ägde rum först med stjärnorna, och de blefvo dömda och befunna skyldiga och gingo till fördömelsens ort och kastades i ett brinnande djup, uppfyllt med pelare af eld.
25. Och de sjuttio herdarna blefvo dömda och befunna skyldiga och likaledes kastade i den brinnande afgrunden.
26. Och då såg jag hur ett dyligt svalg, i jordens midt, uppläts, fullt af eld, och de affälliga fåren blefvo framförda och dömda och befunna skyldiga och kastade i den brinnande afgrunden, och de brunno. Men det djupet (3) var till höger om den byggnaden (4).
1 Ärkeänglarna. 2 Väktarna. 3 Gehenna. 4 Söder om Jerusalem.27. Och jag såg hur de fåren brunno.
28. Och jag stod upp för att se hur han täckte öfver den gamla byggnaden och huru alla pelarna buros bort. Och alla bjälkarna och prydnaderna blefvo samtidigt öfverhöljda och bortförda och lagda på ett ställe i landets sydliga del.
29. Och jag såg hur fårens Herre ditskaffade en ny byggnad, större och högre än den första, och uppreste den på samma plats, där den första stått.
Alla dess pelare voro nya, likaså dess prydnader, och större än den gamlas, hvilka man fört bort, och alla fåren voro därinne.
30. Och jag såg hur alla de kvarblifna fåren och alla djuren på marken och alla himmelens fåglar nedföllo inför de fåren och hyllade och anropade dem och lydde alla deras ord.
31. Och därefter togo mig de trenne hvitklädda, som hade fört mig ditupp, vid handen, och när ynglingens* hand fattade min, förde de mig uppåt och nedsatte mig midt ibland de fåren, innan domen ägde rum.
32. Och alla de fåren voro hvita och deras ull tät och ren.
33. Och alla som gått under och alla förskingrade och djuren på fältet och fåglarna under himmelen församlade sig i den boningen, och fårens Herre fröjdade sig storligen, emedan de alla voro goda och återvände till hans hus.
34. Och jag såg huru fåren nedlade det svärd, som gifvits dem, och buro det tillbaka in i hans hydda och hur man förseglade det inför Herrens ansikte. Och alla fåren blefvo införda i den byggnaden, och den rymde dem icke.
35. Och allas ögon blefvo öppnade, så att de sågo det goda, och det fanns bland dem icke en enda, som icke blifvit seende.
36. Och jag såg, att det huset var stort och rymligt och öfverfullt.
37. Och jag såg, att en hvit tjur** med stora horn vardt född, och alla djuren på fältet och alla himmelens fåglar fruktade honom och anropade honom alltid.
38. Och jag såg huru de alla blefvo förvandlade till hvita tjurar. Och den förnämste bland dem var stor och hade stora och svarta horn på hufvudet. Och fårens Herre fröjdade sig öfver alla tjurarna.
39. Och jag hade sofvit midt ibland dem, och så vaknade jag och såg allt.
40. Detta är den syn jag hade under min sömn, och jag uppvaknade och prisade rättvisans Herre och gaf honom äran.
41. OCh därefter började jag häftigt gråta, och mina tårar runno, tills jag ej längre kunde stå ut därmed. De strömmade ned med anledning af det jag såg, ty allt detta skall ske och gå i fullbordan. Och alla människornas framtida gärningar hafva blifvit mig visade.
42. Och i den natten tänkte jag på min första dröm, och äfven öfver den grät jag och var uppskakad, emedan jag hade sett den synen.
* Elias. ** Messias.91 Kapitlet.
Och nu, min son Metusalah, kalla till mig alla dina bröder och församla alla din moders söner, ty Guds ord kallar mig, och Anden är utgjuten öfver mig, att jag må säga eder allt som skall komma öfver eder ända in i evighet.
2. Då gick Metusalah åstad och ropade alla sina bröder och församlade hela sin familj.
3. Och Henoch talade till alla sina barn om rättfärdigheten och sade: Hören, mina söner, eder faders ord och lyssnen så som sig bör till min muns röst, ty jag förmanar eder och säger eder, mina kära: älsken rättskaffenheten och vandren i henne.
4. Och närmen eder henne icke med dubbelt hjärta, och ställen eder icke till dem som hafva dubbelt hjärta, utan vandren i rättfärdigheten, mina söner, och hon skall leda eder på goda vägar och vara eder följeslagerska.
5. Ty jag vet, att ett tillstånd af våldsverkan skall taga öfverhand på jorden och en stor straffdom utföras på henne och all orättfärdighet få ett slut och afskäras från rötterna och hela dess byggnad förgås.
6. Och ånyo skall orättfärdigheten få makten, och all orättvisans och våldets och brottets gärningar skola taga en ände på jorden.
7. Och när då orättvisa och synd och hädelse och våld och affall och brott och orenhet och all ondska tilltaga på jorden, skall en stor straffdom från himmelen komma öfver henne, och den helige Herren skall framträda med vrede och vedergällning för att hålla dom på jorden.
8. I de dagarna skall våldet bortskäras från sina rötter, likaså orättvisan och bedrägeriet, och de skola förgås och försvinna.
9. Och hedningarnas alla afgudabilder skola bortskaffas och deras torn* uppbrännas med eld och utrotas från jorden, och själfva skola de kastas i fördömelsens eld och omkomma i vreden och i den stora fördömelsen, som varar i evighet.
10. Och de rättfärdiga skola uppvakna ur sin sömn, och visheten skall stå upp och gifvas åt dem.
11. Och därefter varda orättfärdighetens rötter afskurna, och syndarna skola omkomma genom svärd. För hädarna blifva de afskurna på hvarje ort och för dem som hafva våldsdåd i sinnet och för dem som smäda; de skola omkomma genom svärd.
12. Och sedan kommer en annan vecka, den åttonde, rättfärdighetens, och henne skall gifvas ett svärd, att dom och rättvisa må drabba dem som utöfva förtryck och syndarna öfverantvardas i de rättfärdigas händer.
13. Och vid slutet af den veckan skola de genom sin rättfärdighet förvärfva sig boningar, och ett hus skall byggas till den store Konungens ära för alltid och för evigt.
14. Och därefter, i den nionde veckan, varder den rättvisa domen uppenbarad för hela världen, och de ogudaktigas alla verk skola försvinna från jorden, och världen skall förberedas på sin undergång och alla människor blicka efter rättskaffenhetens väg.
15. Och sedan, i tionde veckan, i sjunde delen, skall domen äga rum för evigheten, den dom som skall hållas öfver väktarna; och den eviga, stora himmelen skall framspira ur anglarnas krets.
16. Och den förra himmelen skall krympa ihop och förgås och en ny himmel synas, och alla himlarnas ljus skola sjufaldt lysa i evighet.
17. Och därefter skola oräkneliga veckor komma i godhet och rättfärdighet, och från den stunden varder synden icke mera nämnd i evighet.
18. Och nu säger jag eder, mina söner, och visar eder rättvisans och våldets vägar och skall ånyo visa eder dem, att I mån veta hvad som skall ske.
19. Och lyssnen nu, mina söner, och vandren på rättfärdighetens vägar och icke på våldets, ty alla som vandra på orättfärdighetens vägar skola förgås evinnerligen.
* Tempel.____________
Femte delen.
92 Kapitlet.
SKRIFVEN AV HENOCH, SKRIFVAREN, är hela denna lära om visheten - som förtjänar pris af alla människor och som är en domare öfver hela jorden - för alla mina barn, som skola bo på jorden och för de kommande släktena, hvilka skola utöfva rättskaffenhet och sprida frid.
2. Eder ande vare icke bedröfvad öfver de onda tiderna, ty den Helige och Store har fastställt dagar för allting.
3. Och den rättfärdige skall uppstå ur sömnen och vandra på rättfärdighetens väg, och hela hans väg och vandel skola vara i evig godhet och nåd.
4. Gud skall vara den rättfärdige huld och gifva honom evig rättskaffenhet och evigt herravälde, och han skall lefva i godhet och rättfärdighet och vandra i evigt ljus.
5. Och synden skall förgås i mörker för alltid och för evigt och skall icke synas mer alltifrån den stunden och ända i evighet.93 Kapitlet.
Och därefter begynte Henoch uppläsa ur böckerna
2. och sade: Om rättfärdighetens barn och de utvalda i världen och om rättvisans och rättskaffenhetens planta talar jag med eder och kungör eder detta, mina söner, jag, Henoch, efter det som uppenbarats mig i den himmelska synen och som jag vet genom de heliga änglarnas ord och lärt känna genom himmelens taflor.
3. Och nu begynte Henoch uppläsa ur böckerna och sade: Jag föddes, den sjunde från Adam, i första veckan, medan dom och rättvisa småningom försvunno.
4. Och efter mig, i andra veckan, skall stor ondska uppkomma och bedrägeri uppspira, och därunder skall den första änden inträffa och en man varda räddad, och när detta är fullbordadt, skall orättfärdigheten växa och Gud gifva syndarna en lag.
5. Och därefter, i tredje veckan, vid dess slut skall en man utkoras till den rättvisa domens planta, och efter honom skall rättfärdighetens planta komma för alltid och för evigt.
6. Och sedan, i den fjärde veckan, vid dess slut skola de heligas och rättfärdigas anleten synas, och en lag för alla kommande släkten och en gård* skola gifvas dem.
7. Och därefter, i femte veckan, vid dess slut skall härlighetens och herraväldets boning** byggas för alltid och för evigt.
* Helgedom. ** Jerusalems tempel och konungaborg.8. Och sedan, i sjette veckan, skola alla de som då lefva varda förförda, och alla hjärtatn skola förgäta visheten och nedsjunka i okunnighet. Och under den tiden skall en man* blifva upptagen i himmelen, och vid dess slut varder herraväldets borg uppbränd med eld och den utvalda rotens hela släkte förskingradt.
9. Och därefter, i den sjunde veckan, skall ett affälligt släkte uppkomma, och många skola deras gärningar vara och upproriska.
10. Och vid dess slut skola alla utvalda och rättfärdiga, som äro af rättfärdighetens planta, varda belönade genom att sjufaldig kunskap beskäres dem om hela Guds skapelse.
11. Ty hvar finnes ett människobarn, som mäktar höra den Heliges stämma och ej blifva förskräckt, och hvar någon som kan tänka hans tankar eller se alla himmelens verk?
12. Och vem kan förstå de himelska tingen eller skåda Guds ande och förtälja därom eller stiga ditupp och se alla himmelska tingens vingar och fatta dem med tanken eller göra något liknande?
13. Och hvar finnes den man, som kan känna jordens längd och bredd, och hvem har lärt sig dess mått?
14. Eller finnes någon, som kunde begripa himmelens lägnd och höjd och förstå hvarpå den är fäst och huru stort stjärnornas tal är och hvad som håller alla ljusen sväfvande?
* Elias.94 Kapitlet.
Och nu säger jag eder, mina söner, älsken rättfärdigheten och vandren i henne, ty rättfärdighetens vägar äro värda, att man omfattar dem, men orättfärdighetens vägar förgås plötsligt och försvinna.
2. Och för vissa af det kommande släktet varda våldets och dödens vägar uppenbarade, och de skola hålla sig fjärran därifrån och icke följa dem.
3. Och nu säger jag eder, I rättfärdiga: vandren icke på den onda vägen och i öfvervåld, icke heller på dödens vägar och närmen eder dem icke, att I ej mån förgås.
4. Utan söken och utväljen åt eder rättfärdigheten och ett Gud täckeligt lif, och vandren på dens vägar, att I mån lefva och hafva fröjd.
5. Och behållen mitt tal i edert hjärtas tankar och låten det icke utplånas därur, ty jag vet, att syndarna skola förföra människorna till att afvika från visheten, och hon skall icke finna något rum bland dem, och frestelser af alla slag skola icke aftaga.
6. Ve dem som uppbygga orättfärdigheten och våldet och grundlägga sveket, ty plötsligt varda de utrotade och få ingen frid.
7. Ve dem som uppbygga sina hus med synd, ty de skola utrotas i grunden och falla för svärd. Och de som förvärfva silver och guld skola i domen plötsligt omkomma.
8. Ve eder, I rika, ty på eder rikedom hafven I förtröstat, och den måsten I lämna, emedan I icke hafven tänkt på den Högste under eder rikedoms dagar.
9. I hafven hädat och föröfvat orättvisa och ären vordna beredda för blodsutgjutelsens och mörkrets och den stora domens dag.
10. Detta talar jag och kungör eder, att han, som skapat eder, skall i grunden förgöra eder, och intet förbarmande skall man hysa för eder vid eder undergång, och eder Skapare skall fröjda sig däröfver.
11. Och I, rättfärdiga, skolen i de dagarna blifva till smälek för syndarna och de ogudaktiga.95 Kapitlet.
O att mina ögon vore ett vattenmoln, så att jag kunde gråta öfver eder och utgjuta mina tårar såsom ett regnmoln; då finge jag ro för mitt hjärtas bekymmer.
2. Hvem har tillsstadt eder att hysa hat och föröfva det ont är? Alltså må domen drabba eder, I syndare!
3. Frukten icke för syndarna, I rättfärdiga, ty än en gång skall Herren öfverantvarda dem i edra händer, att I mån döma dem efter edert behag.
4. Ve eder, som utslungen oupplösliga förbannelser, ty läkedom skall vara fjärran ifrån eder för eder synders skull.
5. Ve eder, som lönen med ondt eder nästa, ty det skall gäldas eder efter edra gärningar.
6. Ve eder, I falska vittnen, och eder, som uttänken det orätt är, ty plötsligen skolen I omkomma.
7. Ve eder, I syndare, emedan I förföljen de rättfärdiga, ty I skolen få eder lön och själfva varda förföljda, I orättvisans folk, och tungt skall deras ok ligga på eder.96 Kapitlet.
Varen vid godt mod, I rättfärdiga, ty plötsligt skola syndarna förgås inför eder, och I skolen härska öfver dem efter edert behag.
2. Och syndarnas nöds dag skola edra efterkommande resa sig och flyga upp såsom örnar, och högre, än gamen flyger, skall eder boning vara, och I skolen för alltid stiga uppåt inför de rättfärdiga, liksom kaninerna intränga i jordens klyftor och i klippornas skrefvor. Men de skola jämra sig för eder och gråta likt gastar.
3. Men I, som liden, frukten icke, ty I skolen finna bot, och strålande ljkus skall lysa för eder, och ropet om frid skolen I höra från himmelen.
4. Ve eder, I syndare, ty eder rikedom låter eder synas rättfärdiga, men edert hjärta öfverbevisar eder om att I ären syndare, och detta tal skall vara ett vittne mot eder till ihågkommelse af edra missgärningar.
5. Ve eder, som äten hvetets märg och dricken källans must och med eder makt förtrampen de arma!
6. Ve eder, som alltid dricken vatten, ty plötsligen skolen I få eder lön, och I skolen utsina och förtorka, emedan I hafven öfvergivit Lifvets källa.
7. Ve eder, som gören eder skyldiga till orättvisa och bedrägeri och hädelse, ty det skall bevaras i åminnelse till edert fördärf.
8. Ve eder, I mäktiga, som med eder makt förtrycken den rättfärdige, ty edert fördärfs dag skall inbryta. I den tiden skola många goda dagar komma för de rättfärdiga, på eder doms dag.97 Kapitlet.
Tron, I rättfärdiga, ty på skam komma syndarna och skola förgås på orättfärdighetens dag.
2. Det skall varda eder kunnigt, att den Högste tänker på eder undergång och att änglarna fröjda sig däröfver.
3. Hvad viljen I göra, I syndare, och hvarthän viljen I fly på domens dag, då I skolen höra rösten af de rättfärdigas bön?
4. Och det skall icke gå eder såsom dem, eder, mot hvilka dessa ord skola vara som vittne: I hafven varit syndarnas stallbröder.
5. Och i de dagarna skall de rättfärdigas bön tränga till Herren, och för eder skola eder doms dagar komma.
6. Och allt edert orättfärdiga tal skall uppläsas inför den Store och Helige, och edert anlete skall blygas, och hvarje verk, som är grundadt på orättvisa, skall förkastas.
7. Ve eder, I syndare, i hafvets midt och på fasta landet, hvilkas hågkomst af eder är ond.
8. Ve eder, som förvärfven guld och silfver i orättfärdighet och sägen: Vi hafva blifvit rika och äga skatter och hafva allt hvad vi önska, och nu vilja vi utföra hvad vi tänka, ty vi hafva samlat silfver och fyllt våra förrådshus, och liksom vatten så många äro de som sköta våra hus.
9. Och likt vatten skall eder lögn förrinna, ty I skolen icke behålla eder rikedom, utan plötsligt skall den tagas ifrån eder, emedan I hafven förvärfvat allt med orätt, och I skolen själfva antvardas åt den stora fördömelsen.98 Kapitlet.
Och nu svär jag eder, I visa och I dårar, att I skolen upplefva mycket på jorden.
2. Ty I män skolen pryda eder mera än en kvinna och kläda eder brokigare än en jungfru. I kungavärdighet och höghet och härskarmakt och i silfver och guld och purpur och ära och fråsseri skola de försina likt vatten.
3. Fördenskull fattas dem insikt och vishet, och därför skola de omkomma jämte sina skatter och all sin härlighet och ära, och i skam och förgöring och stort armod skall deras ande kastas i den brinnande ugnen.
4. Jag svär eder, I syndare, att lika litet som ett berg icke vardt en slaf och icke heller skall blifva det, och en höjd icke vardt en kvinnas tjänarinna, är synden skickad till jorden, utan människorna hafva framalstrat henne ur sitt hufvud, och de som göra synd hemfalla åt stor fördömelse.
5. Och ofruktsamhet är icke kvinnan gifven, utan genom sina händers gärningar dör hon utan barn.
6. Jag svär eder, I syndare, vid den Helige och Store, att alla eder onda verk äro uppenbara i himlarna och att intet af edra våldsdåd är öfvertäckt eller fördoldt.
7. Och menen icke i eder ande och sägen icke i edert hjärta, att I ej veten och ej sen, att hvarje synd dagligen uppskrifves i himmelen inför den Högste.
8. Från denna stund veten I, att allt våld, som I föröfven, för hvarje dag uppskrifves ända till eder doms dag.
9. Ve eder, I dårar, ty I skolen förgås genom eder dårskap, och I lyssnen icke till de visa; således skall intet godt tillfalla eder.
10. Och veten nu, att I ären beredda på fördärfvets dag, och hoppas icke, att I skolen lefva, I syndare, utan I skolen gå hädan och dö, emedan I icke kännen till någon lösepenning. Ty I ären beredda för den stora domens och nödens och den stora skammens dag för eder ande.
11. Ve eder, I förstockade, som gören ondt och äten blod! Hvadan erhållen I den goda maten och drycken och mättnaden? Jo, ifrån allt det goda, som vår Herre, den Högste, skänkt jorden i öfverflöd. Således skolen I icke hafva någon frid.
12. Ve eder, som älsken orättfärdighetens verk! Hvi hoppens I, att det godt är skall tillfalla eder? Veten, att I varden gifna i de rättfärdigas händer. De skola skära halsen af eder och döda eder och ej hava något förbarmande med eder.
13. Ve eder, som fröjdens öfver de rättfärdigas betryck, ty för eder skall icke grafvas någon grav.
14. Ve eder, för hvilka de rättfärdigas ord äro allenast fåfängt tal, ty I skolen ej hafva något hopp om lifvet.
15. Ve eder, som nedskrifven lögnaktigt tal och brottsliga ord, ty de skrifva sina lögner, att man må veta dem och icke förgäta dårskapen. Alltså skola de icke hafva någon frid utan plötsligen dö.99 Kapitlet.
Ve dem som begå gudlösheter och prisa det lögnaktiga talet och hålla det i ära; I gån under och fån ett eländigt lif.
2. Ve eder, som förvrängen sanningens ord! Och de affalla från den eviga lagen och göra sig själva till hvad de icke voro, till syndare; de skola förtrampas på jorden.
3. I de dagarna gören eder redo, I rättfärdiga, för att börja edra minnesböner, och dem framläggen I inför änglarna såsom vittnesbörd, att de må förelägga den Högste till hågkomst syndarnas synd.
4. I de dagarna skola folken komma i rörelse, och deras släkten skola resa sig på fördärfvets dag.
5. Och i de dagarna skall lifsfrukten framkomma ofullgången, och sina egna barn skola de slita i stycken och stöta dem ifrån sig och råka ut för missfall. Spenabarnen skola de förskjuta och icke vända åter till dem och ej förbarma sig öfver sina kära.
6. Åter svär jag eder, I syndare, att synden är beredd för en dag af oaflåtlig blodsutgjutelse.
7. Och de skola tillbedja stenar, och somliga skola göra beläten af guld och silfver och trä och lera; Och andra skola dyrka orena andar och demoner och allahanda afgudar och tillbedja i afgudatemplen, ehuru man icke kan finna hos dessa någon hjälp.
8. Och de skola för sitt hjärtas dåraktighets skull nedsjunka i okunnighet, och deras ögon varda förblindade genom deras drömsyner och deras hjärtans räddhåga.
9. Genom dem skola de råka i okunnighet och fruktan, emedan de göra alla sina verk i lögn och tillbedja stenen, och de skola på en gång omkomma.
10. Men i de dagarna saliga alla de som anammat vishetens ord och känna henne och vandra på den Högstes vägar och på rättfärdighetens väg och icke äro ogudaktiga med de ogudaktiga; ty de skola blifva frälsta.
11. Ve eder, som utbreden det onda vidare till eder nästa, ty i helvetet skolen I dödas.
12. Ve eder, som läggen en grund för synd och bedrägeri, som väcka bitterhet på jorden, ty därför skall hon taga en ände.
13. Ve eder, som byggen edra hus med andras arbete och hvilkas byggnadsämnen intet annat äro än syndens tegel och stenar; jag säger eder, att I icke hafven någon frid.
14. Ve dem som förkasta sina fäders mått och arfvedel, som vara evigt, och hänga sina själar på afgudarna; ty de skola icke få någon ro.
15. Ve dem som göra orätt och hjälpa våldet och döda sin nästa ända till den stora domens dag; ty Gud skall kasta eder härlighet öfver ända och lära eder känna eder ondska och uppväcka sin vredes ande, att han må dräpa eder alla med svärd. Och alla rättfärdiga och heliga skola minnas eder synd.100 Kapitlet.
Och i de dagarna skola fäder och söner döda hvarandra och bröder stupa i kamp mot bröder, tills deras blod flyter likt en ström.
2. Ty mannen skall icke med förbarmande hålla sin hand tillbaka från sina söner och från sina barns barn, och syndaren skall dräpa sin mest aktade broder. Från morgonrodnaden till solens nedgång skola de döda hvarandra.
3. Och stridshästen skall vada i syndarnas blod ända till bringan och vagnen nedsjunka däri ända till sin öfversta del.
4. Och i de dagarna skola änglarna nedstiga i gömslena och föra tillsammans på en plats alla som understödde synden. Och på den dagen skall den Högste resa sig för att hålla den stora domen öfver alla syndare.
5. Men öfver de rättfärdiga och heliga skall han sätta heliga änglar till väktare, att de må bevaka dem såsom sin ögonsten, till dess all ondska och synd taga en ände. Och äfven om de rättfärdiga sofva en lång sömn, så hafva de intet att frukta.
6. Och den vise bland människorna, han skall se sanningen, och jordens barn skola förstå denna boks alla ord och lära sig inse, att deras rikedom icke förmår frälsa dem vid deras syndabyggnads fall.
7. Ve eder, I syndare, när I plågen de rättfärdiga på den svåra pinans dag och uppbrännen dem med eld; det varder eder gäldadt efter edra verk.
8. Ve eder, som hafven förvända hjärtan och som vaken för att uttänka det ondt är; fruktan skall öfverfalla eder, och ingen skall hjälpa eder.
9. Ve eder, I syndare, ty för eder muns ord och, edra händers verk, som I gudlöst föröfvat, skolen I brinna i en sjö af eldslågor.
10. Och veten nu, att änglarna skola utforska i himmelen af solen och månen, och stjärnorna edra syndiga gärningar, emedan I på jorden dömen den rättfärdige.
11. Och Gud skall göra molnen och dimman och daggen och regnet till vittnen mot eder, ty de skola alla hållas tillbaka från eder; och de skulle icke fråga efter edra synder!
12. Och gifven nu gåfvor åt regnet, att det icke må hindras att nedkomma öfver eder; ej heller daggen, när den mottagit edert silfver och guld.
13. När frost och snö med sin köld och när snöns alla vindar tillika med sina plågor nedfalla, öfver eder, i de dagarna skolen I ej kunna bestå för dem.101 Kapitlet.
Betrakten himmelen, I alla himmelens barn, och hvarje den Högstes verk och frukten honom och gören intet ondt inför honom!
2. När han tillsluter för eder skull himmelens fönster och håller regnet och daggen tillbaka, att de icke må nedfalla på jorden, hvad viljen I då göra?
3. Och när han skickar sin vrede öfver eder och alla edra verk så kunnen I icke anropa honom emedan I fören öfvermodigt och fräckt tal emot hans rättfärdighet, och I skolen icke hafva någon frid.
4. Och sen I icke skeppens konungar, huru deras farkoster drifvas omkring af vågorna och kastas hit och dit af vindarna och råka i nöd och de fördenskull gripas af räddhåga,
5. emedan alla deras yppersta ägodelar sjönko ned i hafvet och de frukta i sitt hjärta, att hafvet skall uppsluka dem själfva och de förgås däri.
6. Är icke hela hafvet och allt dess vatten och dess rörelse ett verk af den Högste, och har icke han förseglat hela dess verksamhet och inneslutit det i sanden?
7. Vid hans hotelse torkar det bort och blir förskräckt, och alla dess fiskar dö och allt som är däri. Och I syndare, som ären på jorden, frukten honom icke.
8. Har icke han skapat himmel och jord och allt som är därpå? Och hvem har gifvit insikt och vishet åt alla som röra sig på jorden och i hafvet?
9. Frukta icke alla skeppens konungar hafvet? Men syndarna frukta icke den Högste!102 Kapitlet.
I de dagarna, då han sänder öfver eder pinans eld, hvart viljen I fly och rädda eder? Och när han skickar sitt ord till eder, skolen I då icke blifva förfärade och bäfva?
2. Alla ljusen skola skälfva af stor räddhåga och hela jorden varda förskräckt och darra.
3. Och alla änglarna skola fullgöra sina uppdrag och söka dölja sig för den som är stor i härlighet, och jordens barn skola bäfva och frukta. Och I, o syndare, ären förbannade för evigt och hafven ingen frid.
4. Rädens icke, I de rättfärdigas själar, och hoppens på den dag, då I skolen dö i rättfärdighet.
5. Och sörjen icke, därför att eder själ i stor bedröfvelse och jämmer och suckan och bekymmer far ned i dödsriket och därför att eder kropp ej under eder lefnad fann hvad eder godhet förtjänat
but wait for the day of the judgement of sinners
and for the day of cursing and chastisement.6. Och när I dött, säga syndarna om eder: Liksom vi dö, så hafva de rättfärdiga dött, och hvad gagn hade de af sina verk?
7. Se, liksom vi, hafva de dött i bekymmer och mörker, och hvilken fördel hafva de framför oss? Hädanefter äro vi lika.
8. Och livad skola de få därför, och hvad skola de skåda i evighet? Ty se, äfven de hafva dött, och från den stunden och i all evighet få de icke se ljuset.
9. Jag säger eder, I syndare, det är eder nog att äta och dricka och afkläda människorna och roffa och synda och förvärfva eder skatter och se goda dagar.
10. Hafven I väl sett hur de rättfärdigas ände var frid, emedan intet slags våldsdåd vardt funnet hos dem allt intill deras dödsdag?
11. Och de gingo under och vordo, som om de icke hade varit, och i bedröfvelse foro deras själar ned i dödsriket.103 Kapitlet.
Och nu svär jag eder, I rättfärdiga, vid hans stora härlighet och ära och vid hans ärofulla rike och storhet:
2. jag vet denna hemlighet och har läst den på de himmelska taflorna och sett de heligas bok och där funnit skrifvet och upptecknadt,
3. att allt godt och all fröjd och ära finnas i förvar åt dem och uppskrifna för
deras andar, som dött i rättfärdighet, och att edra mödor skola gäldas med mycket godt och att eder lott är bättre än de lefvandes.
4. Och emedan I hafven dött i rättfärdighet, skola edra andar lefva och fröjda sig och jubla, och deras åminnelse skall vara inför den Högstes anlete under världens alla släktens tid. Frukten således icke för eder smälek.
5. Ve eder, I syndare, när I dön i edra synder och edra likar säga om eder: Saliga äro de, syndarna, ty alla sina dagar hafva de sett,
6. och nu hafva de dött i lycka och rikedom och icke skådat någon bedröfvelse och något mödande under sitt lif. I härlighet hafva de dött, och någon dom verkställdes icke på dem under deras lefnad.
7. Veten I väl, att deras själar skola nedfara i dödsriket och att de skola få det svårt och deras bedröfvelse vara stor?
8. Och i mörkret och snaran och i den brinnande lågan skall deras ande ingå vid den stora domen, och den skall gälla för alla släkten i evighet. Ve eder, ty I hafven ingen frid.
9. Sägen icke, I rättfärdiga aflidna, till de rättfärdiga och goda, som äro i lifvet: I vår nöds dagar hafva vi haft möda, och all nöd hafva vi upplefvat och hafva drabbats af många olyckor, äro vordna upprifna och förminskade och hafva blifvit klenmodiga.
10. Vi gingo under, och ingen hjälpte oss. Med ord och gärningar mäktade vi intet och ernådde intet. Vi blefvo plågade och förstörda och kunde icke hoppas att få se lifvet, och så var det dag från dag.
11. Vi hoppades att få vara hufvudet, men blefvo svansen. Vi, tröttade ut oss med arbete och vunno ingen framgång med vår möda. Vi blefvo syndarna till föda, och de orättfärdiga hafva lagt ett tungt ok på oss.
12. De som hatade och de som slogo oss blefvo våra herrar, och vi måste böja våra nackar under våra hatare, och de förbarmade sig icke öfver oss.
13. Vi sökte undgå dem för att fä ro, men vi funno intet ställe, dit vi kunde fly och rädda oss ifrån dem.
14. I vår bedröfvelse klagade vi öfver dem för de härskande och ropade öfver dem som förtärde oss; men de gåfvo ej akt på vårt rop, och vår stämma ville de icke höra.
15. Och de hjälpte dem som plundrade och förtärde oss och dem som förminskade vårt tal, och de hemlighöllo sitt förtryck och togo icke sitt ok ifrån oss, utan förtärde, skingrade och mördade oss. Och de höllo vår död hemlig och betänkte icke, att de hade lyft sina händer emot oss.104 Kapitlet.
Jag svär eder, I rättfärdiga, att änglarna i himmelen ihågkomma eder till edert bästa inför den Stores härlighet och att edra namn äro uppskrifna inför honom.
2. Hoppens, ty i begynnelsen haden I smälek och olycka och nöd, och nu skolen I skina såsom himmelens ljus och varda sedda, och himmelens port skall upplåtas för eder.
3. Och ropen alltjämt efter domen! Den skall uppenbaras för eder, ty på de härskande skall man hämnas edert förtryck och på alla deras medhjälpare, som plundrade eder.
4. Hoppens och låten icke edert hopp fara, ty I skolen få stor glädje, liksom himmelens änglar.
5. Då sådan fröjd förestår eder, skolen I icke nödgas dölja eder på den stora domens dag och icke befinnas vara syndare, och den eviga fördömelsen skall vara fjärran ifrån eder under världens alla släkten.
6. Och nu, frukten icke, I rättfärdiga, när I sen syndarna blifva starka och fröjda sig i sin lusta, och hafven ingen gemenskap med dem, utan hållen eder fjärran från deras våldsverkan, ty I skola blifva de himmelska härskarornas likar.
7. I syndare, ehuru I sägen: - I kunnen icke utforska våra synder, och icke varda de alla uppskrifna - så skola änglarna likväl hvarje dag uppteckna dem.
8. Och nu upplyser jag eder om att ljuset och mörkret, dagen och natten se alla edra synder.
9. Varen icke gudlösa i edert hjärta och ljugen icke och ändren icke sanningens ord och utgifven icke som lögn den Heliges och Stores ord och prisen icke edra afgudar. Ty all eder lögn och all eder gudlöshet tjäna eder icke till rättfärdighet, utan till stor skuld.
10. Och jag vet denna hemlighet, att många syndare skola ändra sanningens ord och affalla från henne och föra ondt tal och ljuga och utföra stora verk och skrifva böcker öfver sina tal.
11. Men om de skrifva riktigt alla mina ord på sina språk och intet ändra och utelämna däraf, utan afskrifva rätt allt hvad jag från begynnelsen vittnat om dem, så skall jag yppa en annan hemlighet, som jag känner,
12. nämligen att böckerna skola gifvas åt de visa och rättfärdiga till glädje och rättskaffenhet och mycken vishet.
13. Åt dem varda böckerna gifna, och de skola tro därpå och fröjda sig däröfver, och de rättfärdiga, som därur. lärt känna rättskaffenhetens vägar, skola mottaga sin lön.105 Kapitlet.
Och i de dagarna, säger Herren, skola de ropa till jordens söner och aflägga vittnesbörd om dessa böckers sanning. I, som ären deras ledare, visen dem böckerna och belöningarna för hela jorden.
2. Ty jag och min Son skola förena oss med dem för alltid och för evigt, emedan de under sin lefnad vandrade på rättskaffenhetens vägar. Och frid skall tillfalla eder. Fröjden eder i sanningen, I rättfärdighetens barn!
____________
Afslutningen
106 Kapitlet.
EFTER NÅGON TID tog min son Metusalah hustru åt sin son Lamek och hon blef hafvande och födde en son.
2. Hans kropp var hvit som snö och röd som rosor, och håret på hans hufvud var hvitt som ull, och hans ögon voro sköna, och när han öppnade dem, vardt hela huset upplyst liksom af solen.
3. Och när han togs ur jordgummans hand, upplät han sin mun och talade till rättfärdighetens Herre.
4. Och hans fader Lamek, blef rädd för honom och flydde och kom till sin fader, Metusalah,
5. och sade till honom: Jag har födt en egendomlig son. Han är icke som en människa, utan liknar den öfre världens barn och är icke danad såsom vi. Hans ögon likna solens strålar, och hans ansikte skiner.
6. Och det tyckes mig, att han icke härstammar från mig, utan från änglarna, och jag fruktar, att det i hans dagar skall ske ett under på jorden.
7. Och nu, min fader, är jag här med den innerliga bönen till dig, att du ville gå till vår fader Henoch och utröna sanningen af honom, ty han har sin boning bland änglarna.
8. Och när Metusalah hörde sin sons tal, kom han till mig till jordens ändar, ty han hade försport, att jag var där, och ropade. Och jag förnam hans röst och kom till honom och sade: Se, här är jag, min son, eftersom du har kommit till mig.
9. Och han svarade mig och sade: I ett viktigt ärende har jag kommit till dig, och för en oroande företeelse har jag gått fram hit.
10. Och nu, min fader, hör mig! Åt min son Lamek föddes en son, hvars gestalt och skaplynne icke är såsom en människas. Hans hudfärg är hvit som snö och rödare än rosor, och hans hufvudhår hvitare än hvit ull och hans ögon likna solens strålar, och när han öppnade dem, lyste de upp hela huset.
11. Och när han upptogs, öppnade han sin mun och prisade himmelens Herre.
12. Då blef hans fader, Lamek, förskräckt och flydde till mig, och han tror icke, att sonen härstammar frän honon, utan att han är en afbild af himmelens änglar. Och se, jag, har kommit till dig, att du må förkunna mig sanningen.
13. Och jag, Henoch, svarade och sade till honom: Nya ting skall Herren skapa på jorden, och det vet jag och har sett det i en syn och kungjort dig, att i min faders, Jereds, tidsålder några från himmelens höjd öfverträdde Herrens bud.
14. Och se, de syndade och bröto mot lagen och förenade sig med kvinnorna och begingo synd och togo hustrur och födde barn med dem.
15. Och hela jorden skall drabbas af undergång och en vattuflod komma, och det skall under ett år bliva stor förödelse.
16. Den sonen, som vardt född åt eder, skall blifva kvar på jorden, och hans trenne söner skola räddas med honom. När alla människor på jorden dö, skall han och hans söner varda frälsta.
17. [De föda på jorden jättar, icke efter anden, utan efter köttet, och en svår straffdom skall komma öfver henne, och hon skall rentvås från all orenhet.]
18. Och nu, kungör din son Lamek, att den son, som föddes, verkligen är hans, och kalla honom Noah, ty han skall blifva kvar åt eder, och han och hans söner skola räddas från förgöringen, som skall komma öfver jorden för all den synd och orättvisa, som i hans dagar skola taga en ände.
19. Och därefter skall orättfärdigheten blifva ännu större, än den förut varit på jorden. Ty jag vet de heligas hemligheter, emedan Herren har låtit mig se dem och kungjort dem för mig, och på himmelens taflor har jag läst dem.107 Kapitlet.
Och på dem såg jag skrifvet, att släkte efter släkte kommer att synda, ända tills ett rättfärdighetens släkte uppstår och brottet inviges till undergång och synden försvinner från jorden och allt det godt är framträder på henne.
2. Och nu, min son, gack åstad och kungör din son Lamek, att den son, som föddes, i sanning är hans och att detta icke är lögn.
3. Och när Metusalah hört sin faders, Henochs, tal - ty alla förborgade ting hade denne yppat för honom - vände han tillbaka och kallade den sonen Noah, ty han skall glädja jorden som ersättning för allt fördärfvet.108 Kapitlet.
En annan skrift, som Henoch skref för sin son Metusalah och för dem som komma efter honom och skola hålla förbundet i de yttersta dagarna.
2. I, som hållen det och nu vänten i de dagarna, tills de som göra ondt och brottslingarnas makt taga en ände, vänten blott, tills synden förgås.
3. Ty syndarnas namn skall utplånas ur de heligas böcker och deras säd förgås för alltid och för evigt, och deras andar skola dödas, och de skola ropa och klaga på en öde plats och brinna i en eld, där ingen mark finnes.
4. Och jag såg där någonting liknande ett moln, hvilket man icke kunde urskilja, ty för dess djup kunde jag icke med blicken omfatta det; och eldslågor såg jag brinna klart, och där kretsade föremål omkring, hvilka liknade berg, och rördes fram och tillbaka.
5. Och jag frågade en af de heliga änglar, som voro med mig, och sade till honom: Hvad är detta, som skiner så klart? Ty det är ingen himmel, utan blott flamman af en brinnande eld och ljud af rop och gråt och jämmer och häftig pina.
6. Och han sade till mig: Till denna ort, som du ser, föras syndarnas och hädarnas andar och deras som göra - ondt och ändra det som Gud talade genom profeternas mun om de tillkommande tingen.
7. Ty om dessa ting finnas skrifter ofvan i himmelen, på det att änglarna må läsa dem och veta hvad som skall. hända syndarna och de ödmjukas andar och deras som späkte sina kroppar och fördenskull erhöllo sin lön af Gud och deras som ledo smälek af de onda människorna, dem som älskade Gud och icke älskade silfver och guld och all världens ägodelar, utan gåfvo sin lekamen åt lidandet,
8. och dem som i alla sina lifsdagar icke åstundade jordisk föda, utan ansågo sig själfva som en förgänglig fläkt och lefde därefter och vordo på mångfaldigt sätt pröfvade af Herren, men hvilkas andar befunnos rena för att prisa hans namn.
9. Alla välsignelser, som de erhålla, har jag framställt i böckerna. Och han har bestämt åt dem lönen därför, emedan de befunnos vara sådana, som älskade den eviga himmelen mera än sitt eget lif och som prisade mig medan de förtrampades af onda människor och måste af, dem höra skymford och hädelser.
10. Och nu skall jag kalla till mig de godas andar, af ljusets släkte, och förhärliga dem som föddes i mörker, hvilka icke i köttet lönades med ära, såsom deras tro förtjänade.
11. Och jag vill utföra i klart skinande ljus dem, som älskade mitt heliga namn och sätta hvar och en på ärans, hans äras tron.
12. Och, de skola skina i tider utan tal, ty Guds dom är rättvis, och åt de trogna skall han skänka trohet i de rättskaffna vägarnas boning.
13. Och de skola se huru de, som föddes i mörker varda kastade i mörkret, men de rättfärdiga däremot skola skina.
14. Och syndarna skola ropa och se deras ljus. Och äfven syndarna skola gå till sin ort, hvarest dagar och tider äro dem fastställda.______________
SLUT PÅ HENOCHS BOK KAPITEL 37 - 71
KAPITEL 1 - 36
