 |
|
Andra delen
37 Kapitlet.
VISHETENS ANDRA SYN, hvilken Henoch såg, Jereds son, Mahalaleels son, Kenans son, Enos' son, Sets son, Adams son.
2. Detta är början af vishetens tal, som jag begynte tala, sägande till dem som bo på jorden: Hören, I gamla, och förnimmen, I efterkommande, de heliga ord, som jag skall tala inför andarnas Herre.
3. De gamla bör man först nämna, och äfven de kommande släktena skola vi icke undanhålla vishetens begynnelse.
4. Och hittills har aldrig af andarnas Herre sådan visdom förlänats, som den jag mottagit efter mitt förstånd, efter andarnas Herres behag, af hvilken det eviga lifvets lott blivit mig beskärd.
5. Trenne syner visades mig, och jag började berätta dem för dem som bo på fästet.38 Kapitlet.
Första synen. När de rättfärdigas församling skall visa sig och syndarna dömas för sina synder och bortdrivas från jordens yta
2. och den Rättfärdige varder uppenbarad inför de utvalda rättfärdigas ögon, hvilkas verk blifvit vägda af andarnas Herre. Och ljuset skall synas för de rättfärdiga och utvalda, som bo på jorden. Hvar skall då syndarnas boning vara och deras vistelseort, som hafva förnekat andarnas Herre? Det vore bättre för dem, om de aldrig blifvit födda.
3. Och när de rättfärdigas hemligheter varda uppenbarade, då blifva syndarna dömda och de ogudaktiga bortjagade från de rättfärdigas och utvaldas ansikte.
4. Och från den stunden skola ej längre de som besitta jorden vara mäktiga och höga och skola icke kunna skåda de heligas ansikte, ty andarnas Herres ljus skiner på de heligas och rättfärdigas och utvaldas anlete.
5. Och de mäktiga konungarna skola på den tiden omkomma och lämnas i de rättfärdigas och heligas händer.
6. Och från den stunden skall ingen kunna anropa andarnas Herre om nåd, ty deras lif har tagit en ände.39 Kapitlet.
Och det skall ske i de dagarna, att de utvalda och de heliga barnen skola nedstiga från de höga himlarna och förena sig med människobarnen.
2. I de dagarna erhöll Henoch nitälskans och vredens och orons och förvirringens böcker. Barmhärtighet skall icke vederfaras dem, sade andarnas Herre.
3. Och i samma stund ryckte ett moln och en stormvind mig upp och bort från jorden och förde mig till himlarnas ände.
4. Och där såg jag en annan syn: de rättfärdigas boning och de heligas lägerställen.
5. Där skådade mina ögon deras boningar hos änglarna och deras lägerplatser hos de heliga och sågo huru de bådo och anropade och bönföllo för människobarnen. Och inför dem flöt rättfärdighet såsom vatten, och barmhärtighet såsom dagg på jorden. Så är det ibland dem från evighet till evighet.
6. Och i de dagarna skådade mina ögon den ort, där de rättfärdiga och troende utvalda vistas, och sågo hur rättvisan härskar i deras dagar. Och oräknelig är de rättfärdigas och utvaldas skara inför honom från evighet till evighet.
7. Och jag såg deras boningar under vingarna på andarnas Herre och såg huru alla de rättfärdiga och utvalda inför honom äro öfvergjutna liksom af eldens glans. Och deras mun är full af lof, och deras läppar prisa andarnas Herres namn, och rättfärdigheten upphör icke inför honom.
8. Jag önskade bo där, och min själ hade lust till den boningen. Där har min del redan från begynnelsen varit, ty så är det bestämdt om mig inför andarnas Herre.
9. Och i de dagarna lofvade och upphöjde jag med välsignelse och pris andarnas Herres namn, emedan han bestämt välsignelse och härlighet åt mig efter sitt välbehag.
10. Länge betraktade mina ögon den orten, och jag prisade Gud, sägande: Pris vare honom, och lofvad vare han från begynnelsen och i evighet!
11. För honom finnes intet slut. Innan världen är skapad, vet han hvad den är och hvad som skall ske i den från släkte till släkte.
12. Dig prisa de som icke sofva. De stå inför din härlighet och prisa, lofva och ära dig, sägande: Helig, helig, helig är andarnas Herre! Han uppfyller jorden med andar.
13. Och här sågo mina ögon alla dem som icke sofva, huru de stå inför honom och lofprisa och säga: Prisad vare du, och prisadt vare Herrens namn från evighet till evighet!
14. Och mina ögon vordo bländade.40 Kapitlet.
Och sedan såg jag tusen sinom tusen och tio tusen sinom tio tusen, otaligt och oräkneligt många, hvilka stå inför andarnas Herres härlighet.
2. Jag såg, och på de fyra sidorna om andarnas Herre varseblev jag fyra ansikten, olika de andra, som funnos där, och deras namn fick jag veta, ty den ängel, som gick med mig, sade mig dem och visade mig alla de förborgade tingen.
3. Och jag hörde de fyra ansiktenas röster, när de lofsjöngo inför härlighetens Herre.
4. Den första rösten prisar andarnas Herre från evighet till evighet.
5. Och den andra rösten hörde jag lofva den Utvalde och de utvalda, hvilka blifvit vägda af andarnas Herre.
6. Och den tredje rösten hörde jag bedja och bönfalla för dem som bo på jorden och anropa i andarnas Herres namn.
7. Och den fjärde rösten hörde jag afvisa satanerna och hindra dem att träda inför andarnas Herre för att anklaga dem som bo på jorden.
8. Sedan frågade jag fridens ängel, som gick med mig och som visade mig allt det fördolda, och sade till honom: Hvilka äro dessa fyra ansikten, som jag sett och hvilkas röster jag hört och skrifvit om?
9. Och han sade till mig:
Den förste är den barmhärtige och långmodige helige Mikael.
Och den andre, som är satt öfver människobarnens alla sjukdomar och sårnader, är Rafael.
Och den tredje, som härskar öfver alla krafterna, är den helige Gabriel.
Och den fjärde, som är satt öfver deras ånger och hopp, som skola ärfva det eviga lifvet, är Fanuel.
10. Och de äro den högste Gudens fyra änglar, och de fyra rösterna hörde jag i de dagarna.41 Kapitlet.
Och därefter såg jag himlarnas alla hemligheter och såg hur riket varder fördeladt och människornas gärningar vägda på våg.
2. Där såg jag de utvaldas och heligas boningar, och mina ögon skådade där huru alla de syndare, som förneka andarnas Herres namn, jagas därifrån och hur man släpar dem bort och att de icke få stanna där i följd af den straffdom, som utgår från andarnas Herre.
3. Och där såg mina ögon ljungeldarnas och tordönens hemligheter och vindarnas hemligheter, hur de fördelas för att blåsa över jorden, och skyarnas och daggens hemligheter, och där såg jag varifrån de utgår från den platsen, och varifrån de mättar jordens stoft.
4. Där såg jag stängda kamrar, och från dem fördelas vindarna: kammaren för hagel och vind, kammaren för dimma och kammaren för skyar, och dess sky vilar över jorden från begynnelsen.
5. Och jag såg kamrarna för solen och för månen, varifrån de utgår och varthän de vänder tillbaka, och deras härliga återvändande, och hur den ena är härligare än den andra, och deras bana är praktfull, och de förbliver i banan, i det att de varken lägger något till eller drar något ifrån sin bana, och de bevarar trohet gentemot varandra, i det att de håller sig till eden.
6. Och först går solen ut och genomlöper sin bana på Andarnas Herres befallning, och hans namn förbliver till evigheters evighet.
7. Och därefter såg jag månens dolda och uppenbarade bana, i det att den fullföljer sin banas lopp på den platsen om dagen och om natten. Den ena håller sig motsatt till den andra inför Andarnas Herre, och de tackar och prisar utan att vila, ty deras tacksägelse är vila för dem.
8. Ty solen genomgår många förändringar till välsignelse och förbannelse, och månens omloppsbana är ljus för de rättfärdiga och mörker för syndarna i Herrens namn, han som har gjort skillnad mellan ljus och mörker, och fördelat människornas andar och styrkt de rättfärdigas andar i sin rättfärdighets namn.
9. Ty varken en ängel eller en makt kan hindra det, ty Han bestämmer en domare för dem alla, och han dömer dem alla inför Honom.42 Kapitlet.
Visheten fann intet rum, där hon kunde bo; då fick hon sin boning i himlarna.
2. Visheten kom för att bo bland människobarnen, men fann ingen bostad; då vände hon åter till sitt hem och intog sitt säte bland änglarna.
3. Och orättfärdigheten kom fram ur sitt gömsle och sökte icke, men fann ändå en boning åt sig och bodde ibland människorna, liksom regnet i öknen och liksom daggen i ett törstande land.43 Kapitlet.
Och åter såg jag blixtar och himmelens stjärnor och hörde hur han ropade dem alla, hvar och en, vid namn, och de lydde honom.
2. Och jag såg hur de vägdes med riktig våg efter sina ljusmassor och sina rums vidd och tiden för sitt framträdande och sitt omlopp och huru den ena blixten frambringar den andra och huru deras omlopp är efter änglarnas tal och huru de bevara troheten mot hvarandra.
3. Och jag frågade ängeln, som gick med mig och visade mig det förborgade: Hvilka äro dessa?
4. Och han sade till mig: En bild af dem har andarnas Herre visat dig. Detta är namnen på de rättfärdiga, som bo på jorden och som i all evighet tro på andarnas Herres namn.
44 Kapitlet.
1. Och jag såg ytterligare angående ljungeldarna hur några av stjärnorna häver sig och blir till ljungeld, och inte mer kan uppehålla sin nya skepnad.
45 Kapitlet.
Och detta är den andra synen rörande dem som förneka de heligas boning och andarnas Herres namn.
2. Till himmelen skola de icke uppstiga, och till jorden skola de icke komma. Så blir de syndares lott, som förneka andarnas Herres namn och hvilka skola bevaras till lidandets och bedröfvelsens dag.
3. På den dagen skall den Utvalde sitta på härlighetens tron och göra urval bland människornas gärningar och deras rum utan tal, och deras ande skall blifva stark i dem, när de få se min Utvalde och dem som hafva åkallat mitt heliga och härliga namn.
4. Och på den dagen skall jag låta min Utvalde bo ibland dem, och jag skall omdana himmelen och göra den till en evig välsignelse och ett evigt ljus.
5. Och jag förvandla jorden och göra den till en välsignelse och låta min Utvalde bo på henne. Men de som göra synd och missgärning skola icke beträda henne.
6. Ty jag har sett och med frid mättat mina rättfärdiga och ställt dem inför mig; men syndarna förestår en dom hos mig, att jag må utrota dem från jordens yta.46 Kapitlet.
Och där såg jag en, som hade ett dagarnas hufvud, hvitt som ull, och hos honom var en annan, hvars anlete var såsom en människas, och ljufligt var det och likt de heliga änglarnas.
2. Och jag frågade en af änglarna, hvilken gick med mig och visade mig alla de förborgade tingen, om den Människosonen, hvem han var och hvadan han kommit och hvarför han gick med dagarnas Hufvud.
3. Och han svarade mig och sade: Detta är Människosonen, som äger rättfärdigheten och hos hvilken rättvisan bor och som uppenbarar alla det förborgades skatter, emedan andarnas Herre har utvalt honom, och hvars del inför andarnas Herre har öfverträffat allting genom hans rättfärdighet i evighet.
4. Och denne Människoson, som du har sett, skall uppjaga konungarna och de mäktiga från deras läger och de väldiga från deras troner och lösa de väldigas tyglar och krossa syndarnas tänder.
5. Och han skall störta konungarna från deras troner och drifva dem ut ur deras riken, emedan de icke prisa och lofva honom och icke heller med tacksägelse erkänna af hvem riket blifvit dem förlänadt.
6. Och de väldigas ansikte skall han förskjuta, och blygselns rodnad skall betäcka det, mörker skall vara deras boning och maskar deras läger, och de skola icke hafva något hopp att få uppstå från sina läger, emedan de icke lofprisa andarnas Herres namn.
7. Och det är de som mästra himmelens stjärnor och lyfta sina händer mot den Högste och förtrampa jorden och bo på henne, och deras gärningar äro idel orättfärdighet och uppenbara orättvisa, och deras makt är grundad på deras rikedom, och de tro på de gudar, som äro deras egna händers verk, och de hafva förnekat andarnas Herres namn.
8. Och de varda utdrifna ur hans församlings och de troendes hyddor, ur deras som blifvit vägda i andarnas Herres namn.47 Kapitlet.
Och i de dagarna stiga de rättfärdigas bön och deras blod från jorden upp inför andarnas Herre.
2. I de dagarna skola de heliga, som bo ofvan i himlarna, samfäldt, åkalla och bedja och prisa och tacka och lofva andarnas Herres namn för de rättfärdigas blods skull, som blef utgjutet, och för de rättfärdigas bön, att den icke måtte vara fåfäng inför andarnas Herre och att domen måtte verkställas och de ej evigt nödgas vänta.
3. Och då såg jag dagarnas Hufvud, när han satte sig på sin härlighets tron och de lefvandes böcker vordo uppslagna inför honom, och all hans här, som är ofvan i himlarna och omkring honom, stod inför honom.
4. Och de heligas hjärtan blefvo fulla af fröjd öfver att rättfärdighetens tal var fylldt och de rättfärdigas bön hörd och deras blod försonadt inför andarnas Herre.48 Kapitlet.
Och på den orten såg jag en rättfärdighetens källa, som var outtömlig och omgifven af flera vishetens brunnar, och alla törstande drucko därur och blevo uppfyllda med visdom och hade sin boning hos de rättfärdiga och heliga och utvalda.
2. Och på den tiden vardt Människosonen nämnd hos andarnas Herre och hans namn inför dagarnas Hufvud.
3. Och innan solen och stjärnbilderna voro skapade, innan himmelens ljus voro danade, vardt hans namn nämndt inför andarnas Herre.
4. Han skall vara en staf för de rättfärdiga och heliga, att de må stödja sig därpå och icke falla, och han skall vara folkens ljus och de i hjärtat bedrövades hopp.
5. Alla som bo på jorden skola nedfalla inför honom och tillbedja honom och lofva och prisa och lofsjunga andarnas Herres namn.
6. Och därför vardt han utvald och förborgad inför honom, innan världen skapades, och i evighet skall han vara inför honom.
7. Och andarnas Herres vishet har uppenbarat honom för de heliga och rättfärdiga, ty han bevarar de rättfärdigas del, emedan de hafva hatat och försmått denna orättfärdighetens värld och hatat alla dess verk och vägar, i andarnas Herres namn, ty i hans namn varda de frälsta, och han blir deras lifs hämnare.
8. Och i de dagarna skola jordens konungar och de väldiga, som besitta fästet, slå ned blicken för sina händers verk, ty på sin ängslans och nöds dag skola de icke rädda sina själar.
9. Och jag skall öfverantvarda dem i mina utvaldas händer. Liksom halm i eld skola de brinna inför de rättfärdigas ansikte, och liksom bly i vatten skola de nedsjunka inför de heligas anlete, och intet spår skola de lämna efter sig.
10. Och på deras bedröfvelses dag skall det blifva frid på jorden. Inför honom skola de falla och icke åter uppstå, och ingen skall taga dem i sina händer och upplyfta dem, ty de hafva förnekat andarnas Herre och hans Smorde. Prisadt vare andarnes Herres namn!49 Kapitlet.
Vishetens ande är utgjuten såsom vatten, och härligheten upphör icke inför honom från evighet till evighet.
2. Ty han är mäktig i alla rättfärdighetens hemligheter, och orättvisan skall försvinna likt en skugga och ej längre äga bestånd emedan den Utvalde är uppstånden inför andarnas Herre och hans härlighet varar från evighet till evighet och hans makt från släkte till släkte.
3. I honom bor vishetens ande och dens ande, som gifver förstånd, och kunskapens och kraftens ande, och deras ande, som äro afsomnade i rättfärdighet.
4. Och han skall döma det förborgade, och ingen skall kunna föra fåfängt tal inför honom, ty han är utvald inför andarnas Herre efter hans välbehag.50 Kapitlet.
Och i de dagarna skall ett omslag äga rum för de heliga och utvalda. Dagarnas Ljus skall bo öfver dem, och härlighet och ära skola tillfalla dem.
2. Och på nödens dag skall olyckan hopa sig öfver syndarna, men de rättfärdiga skola segra i andarnas Herres namn, och han skall låta de andra se det, att de må ångra sig och lämna sina händers verk.
3. De skola icke hafva någon ära inför andarnas Herre; men i hans namn varda de frälsta, och han skall förbarma sig öfver dem, ty hans barmhärtighet är stor.
4. Och rättvis är han i sin dom, och inför hans härlighet och i hans dom skall intet orätt bestå. Den som icke ångrar sig inför honom, han skall förgås.
5. Från denna stund vill jag icke längre förbarma mig öfver dem, säger andarnas Herre.51 Kapitlet.
Och i de dagarna skall jorden återlämna det som blivit henne anförtrodt, och dödsriket skall gifva tillbaka hvad det emottagit, och helvetet skall gälda hvad det är skyldigt.
2. Och han skall bland dem utvälja de rättfärdiga och heliga, ty den dag är kommen, då de varda frälsta.
3. Och i de dagarna skall den Utvalde sitta på sin tron, och alla vishetens hemligheter skola framströmma ur hans muns tankar, ty andarnas Herre har förlänat honom detta och förhärligat honom.
4. Och i de dagarna skola bergen hoppa såsom vädurar, och kullarna såsom lamm, mättade med mjölk, och de rättfärdiga skola alla varda lika himmelens änglar.
5. Deras anleten skola skina af fröjd, emedan den Utvalde stått upp i de dagarna, och jorden skall glädjas och de rättfärdiga bo på henne och de utvalda gå och vandra på henne.52 Kapitlet.
Och efter de dagarna och på den orten, där jag hade sett alla synerna rörande det förborgade - jag blef nämligen uppryckt i vindens hvirfvel och förd åt väster -
2. där sågo mina ögon himmelens förborgade ting och allt som skall ske på jorden och ett berg af järn, ett af koppar, ett af silver, ett af guld, ett af droppmetall* och ett af bly.
3. Och jag frågade ängeln, som gick med mig, och sade: Hvad är det för ting, som jag sett i det fördolda?
4. Och han sade till mig: Allt detta, som du skådat, tjänar hans Smordes herravälde, på det att han må vara mäktig och väldig på jorden.
5. Och fridens ängel svarade mig och sade: Vänta litet, så får du se och skall dig uppenbaras allt det som är förborgadt och som andarnas Herre har planerat.
6. Och de berg, som du har sett, af järn, koppar, silfver, guld, droppmetall och bly, de skola alla varda inför den Utvalde likt honung i eld och likt det vatten, som ofvanifrån nedströmmar öfver de bergen, och blifva svaga inför hans fötter.
7. Och i de dagarna skall ske, att man hvarken skall kunna rädda sig med silfver eller guld; man skall icke kunna frälsa sig, ej heller fly undan.
8. Och det skall icke finnas något järn för kriget, ej heller någon pansarskrud. Koppar skall till intet gagna, icke heller tenn, och icke värderas, och bly skall icke åstundas.
9. Alla dessa ting skola försvinna och utrotas från jordens yta, när den Utvalde synes inför andarnas Herres ansikte.
*Öfvers. veterligt finnes ingen nöjaktig förklaring af detta ord.
53 Kapitlet.Och där sågo mina ögon en djup dal, hvars mynning var öppen, och alla som bo på fästet och i hafvet och på öarna skola bringa honom gåfvor och skänker och hyllningstecken, men den djupa dalen varder ändå icke fylld.
2. Och syndarna begå förbrytelser med sina händers verk och förtära brottsligen frukten av de frommas arbete; därför skola de omkomma inför andarnas Herres ansikte och bortjagas från hans jords yta för all evighet.
3. Ty jag har sett straffänglarna, hur de gingo och tillredde alla verktygen åt Satan.
4. Och jag frågade fridens ängel, som gick med mig: För hvem beredas dessa verktyg?
5. Och han sade till mig: Dem bereda de för denna jordens konungar och mäktige, att de må förgöras därmed.
6. Och därefter skall den Rättfärdige och Utvalde låta se sin församlings hydda, ty från den stunden skall han ej längre hindras, i andarnas Herres namn.
7. Och dessa berg varda inför hans anlete såsom jorden, och kullarna såsom en vattukälla, och de rättfärdiga skola få frid och ej mera förtryckas af syndarna.54 Kapitlet.
Och jag upplyfte mina ögon och vände mig åt en annan trakt af jorden och varseblef där en djup dal med brinnande eld.
2. Och dit förde de konungarna och de mäktiga och lade dem i den djupa dalen.
3. Och där sågo mina ögon hur man gjorde redskap åt dem, järnkedjor af ej bestämbar vikt.
4. Och jag sporde fridens ängel, som var med mig, och sade: För hvem varda dessa kedjor beredda?
5. Och han sade till mig: De varda beredda för Asasels skaror till att fängsla dem med och lägga dem i helvetets djup. Och med ohuggna stenar skall man betäcka deras ansikten, såsom andarnas Herre befallt.
6. På den stora dagen skola Mikael och Gabriel, Rafael och Fanuel gripa dem och kasta dem i den brinnande eldsugnen, på det att andarnas Herre må utkräfva hämnd på dem för deras orättfärdighet, för att de voro Satan underdåniga och förförde dem som bo på jorden.
7. Och i de dagarna skall andarnas Herres straffdom frambryta och alla de vattens förvaringsrum, som äro ofvan i himlarna, och de källor, som äro nedan i jorden, varda öppnade.
8. Och alla vattensamlingarna skola förena sig med de vattendrag, som äro ofvan i himlarna. Men det vatten, som är ofvan i himmelen, är det manliga, och det vatten, som är nedan på jorden, är det kvinnliga.
9. Och alla som bo på jorden och under himmelens ändar skola förgöras.
10. Och därigenom lära de inse den orätt de föröfvat på jorden, och för den omkomma de.55 Kapitlet.
Och därefter ångrade sig dagarnas Hufvud och sade: Förgäfves har jag förgjort alla som bo på jorden.
2. Och han svor vid sitt stora namn: Hädanefter skall jag icke mer göra så med alla som bo på jorden, och ett tecken skall jag sätta på himlarna. Det skall vara mellan mig och dem en trohetens underpant evinnerligen, så länge himmelen är öfver jorden.
3. Och då sker det efter min befallning, när jag beslutar gripa dem genom änglarnas hand på bedröfvelsens och lidandets dag inför denna min vrede och min straffdom, att min vrede och min straffdom skola förblifva öfver dem, säger Gud, andarnas Herre.
4. I mäktiga konungar, som skolen bo på jorden, det förestår eder att skåda min Utvalde, huru han sitter på min härlighets tron och dömer Asasel och hans anhang och alla hans härskaror i andarnas Herres namn.56 Kapitlet.
Och där såg jag straffänglarnas härskaror gå med kedjor af koppar och järn i händerna. Och jag sporde fridens ängel, som gick med mig, och sade: Till hvem gå de som bära kedjornaa?
2. Och han sade till mig: Hvar och en till sina utvalda och kära, att dessa må kastas i dalens djupa klyfta.
3. Och genast skall den fyllas med deras utvalda och kära, och deras lefnads dag ändas, och deras förförelses dagar skola från den stunden icke mer varda räknade.
4. Och i de dagarna skola änglarna församla sig och vända sina hufvuden åt öster, mot parter och meder för att anställa oro, att en orons ande må komma öfver dem, och skola uppjaga dem från deras troner, så att de likt lejon frambryta ur sina läger och störta likt hungriga vargar in bland deras hjordar.
5. Och de skola framtåga och beträda deras utvalds land, och hans utvaldas land skall vara för dem såsom ett loggolf och en gångstig.
6. Men mina rättfärdigas stad skall varda ett hinder för deras hästar, och de skola begynna strida mot hvarandra, och deras högra hand skall blifva stark emot dem själfva, och ingen skall känna sin närmaste och sin broder, icke heller sonen sin fader och sin moder, förrän många blifvit dödade och straffdomen kommer öfver dem.
7. Och i de dagarna skall dödsriket öppna sitt svalg, och de skola nedsjunka däri. Dödsriket skall uppsluka syndarna inför de utvaldas ansikte.57 Kapitlet.
Och det begaf sig därefter, att jag ånyo såg en mängd vagnar, hvari människor åkte, och de foro på vindens vingar från östan och västan ända till dagens midt.
2. Och man hörde rasslet af deras vagnar, och detta larm märkte de heliga i himmelen, och jordens pelare flyttades från sina rum, och man förnam det på en enda dag från jordens till himmelens ändar.
3. Och de skola alla nedfalla inför andarnas Herre och tillbedja honom. - Detta är slutet på den andra synen.58 Kapitlet.
Och jag begynte tala om den tredje synen, rörande de rättfärdiga och utvalda.
2. Saliga ären I, rättfärdiga och utvalda, ty härlig varder eder lott.
3. De rättfärdiga skolen bo i solens ljus, och de utvalda i det eviga lifvets sken. Ingen ände taga deras lefnads dagar, och de heligas dagar äro utan tal.
4. Och de skola söka ljuset och finna rättvisan hos andarnas Herre. Frid skola de rättfärdiga hafva hos världens Herre.
5. Och därefter varder det sagdt åt de heliga, att de skola i himmelen söka rättfärdighetens hemligheter, trons arfvedel, ty det har blifvit ljust, liksom solsken, på jorden, och mörkret är förgånget.
6. Och ljuset skall aldrig upphöra, och deras dagars tal varder oräkneligt, ty dessförinnan skall mörkret förintas, och ljuset skall vara mäktigt inför andarnas Herre, och rättfärdighetens sken varder mäktigt i all evighet inför andarnas Herre.
59 Kapitlet.
1. Och i de dagarna såg mina ögon ljungeldarnas och ljusens hemligheter och deras bestämmelse: De ljungar till välsignelse och till förbannelse, som Andarnas Herre vill det.
2. Och där såg jag tordönens hemligheter, och hur när de dundrar från ovan i himlen, ljudet därav hörs nere på jorden, och han visade mig boningarna på jorden, och hur tordönens dunder tjänar antingen till fred och välsignelse eller till förbannelse efter Andarnas Herres ord.
3. Och därefter blev alla ljusens och ljungeldarnas hemligheter visade mig, hur de ljungar till välsignelse och till mättnad.60 Kapitlet.
På fjortonde dagen i det femhundrade årets sjunde månad af Henochs lif. I den synen såg jag huru himlarnas himmel våldsamt skakades och den Högstes härskara och tusen sinom tusen och tiotusen sinom tiotusen änglar erforo en häftig bäfvan.
2. Och genast såg jag dagarnas Hufvud sitta på sin härlighets tron och änglarna och de rättfärdiga stå omkring honom.
3. Och bäfvan fattade mig, och fruktan grep mig. Min höft krökte sig och blef slapp, och hela mitt väsen smälte samman, och jag föll på mitt ansikte.
4. Då sände den helige Mikael en annan helig ängel, och denne reste mig upp, och då återkom min ande, ty jag hade icke förmått uthärda åsynen af den skaran och min bäfvan och himmelens skakning.
5. Och den helige Mikael talade till mig: Hvad har du sett, som så har uppskakat dig? Ända till idag har hans barmhärtighets tid räckt, då han varit miskundsam och långmodig mot dem som bo på jorden.
6. Men när Guds dag och makten och straffet och domen komma, hvilket allt andarnas Herre har beredt åt dem som böja sig för den rättvisa domen och åt dem som förneka den och åt dem som missbruka hans namn - och den dagen är beredd till ett beskärm för de utvalda och till rannsakning för syndarna -
7. då skola tvenne vidunder skiljas åt, det ena kvinnligt, kalladt Leviatan, för att ligga i hafvet djup öfver vattnens källor;
8. men det manliga heter Behemot, och det upptager med sitt bröst en öken, kallad Dendain, öster om lustgården, där de utvalde och rättfärdiga bo och hvarest min * farfar blef upptagen, den sjunde från Adam, den första människa, som andarnas Herre skapat.
9. Och jag bad den andre ängeln, att han skulle visa mig de vidundrens betydelse och säga mig hvarför de blefvo åtskilda på en enda dag och hvarför det ena lades i hafvets djup och det andra på öknens fastland.
10. Och han sade till mig: Du människoson, åstundar här att veta hvad som är förborgadt.
11. Och den andra ängeln talade till mig, han som gick med mig och visade mig det som är i det fördolda, det första och det sista, i himlen ovanom och under jorden i djupet vid himlens ändar och himlens grundval,
12. och i vindarnas kamrar, och hur vindarna fördelas, och hur man väger och räknar vindarnas källor efter vindens kraft, och månskenens kraft, och hur det finns en rättfärdighetens kraft, och stjärnornas indelningar var och en efter sitt namn, och hur envar indelning blir företagen
13. och tordönens dunder på de platser, där de faller, och envar indelning som företages bland ljungeldarna, för att det skall ljunga, och bland deras skaror, så att de kvickt kan lyda.
14. Ty tordönen har uppehåll i den fördröjning, som är tillåten ljudet, och tordönen och ljungeldarna kan inte åtskiljas; och fast de inte är ett, utgår de bägge genom anden och skiljs inte,
15. ty när ljungelden ljungar, låter tordönen sin röst höras, och anden låter, när det sker, en paus inträda och gör lämplig skillnad mellan dem, ty förrådet av deras dunder är som sand, och var och en av dem hålls med en töm och förs tillbaka genom andens kraft och drivs fram på samma sätt efter alla de kvarter, som jorden har.
16. Och havets ande är manlig och stark, och efter dess styrkas kraft för han det tillbaka med tömslet, och på samma sätt drivs det fram och sprids på alla jordens berg.
17. Och rimfrostens ande är dess ängel, och haglens ande är en god ängel.
18. Och snöns ande har lämnat sina kamrar på grund av sin kraft, och det finns en särskild ande däri, och det som stiger upp därifrån är som rök, och dess namn är frost.
19. Och dimmans ande är inte förbunden med dessa i deras kamrar, utan har en särskild kammare, ty dess lopp är med härlighet i ljus och i mörker, om vintern och om sommaren, och i dess kammare är en ängel.
20. Och daggens ande har sin boning vid himlens ändar, och den är förbunden med regnens kamrar, och dess lopp är om vintern och om sommaren, och dess skyar och dimmans skyar är förenade, och den ena ger den andra.
21. Och när regnens ande beger sig ut från sin kammare, kommer änglarna och öppnar kammaren och för den ut, och när den sprids över hela jorden, förenas den med vattnet, som är över jorden, och var gång, när den förbindes med vattnet, som är över jorden...
22. Ty vattnen är till för dem, som bor på jorden, de är föda för jorden från den Högste, som är i himlen; därför finns det ett mått för regnen, och änglarna mottager det.
23. Allt detta såg jag bort emot de rättfärdigas lustgård.24. Och han, fridens ängel, sade till mig: Dessa tvenne vidunder äro skapade till att utfodras enligt Guds storhet, på det att Guds dom ej må vara förgäfves, och sönerna skola dödas med sina mödrar och barnen med sina fäder.
25. När andarnas Herres straffdom kommer, skall den förblifva öfver dem, att den icke må vara förgäves. Sedan skall domen äga rum efter hans barmhärtighet och tålamod.
* Noahs.61 Kapitlet.
Och i de dagarna såg jag huru långa snören gåfvos åt de änglarna, och de togo vingar och flögo till norden.
2. Och jag frågade ängeln och sade: Hvi fingo de långa snören och foro bort? Och han sade till mig: De foro bort för att mäta.
3. Och ängeln, som gick med mig, sade: De medföra de rättfärdigas mått och snören, att dessa för alltid och evigt må stödja sig vid andarnas Herres namn.
4. De utvalda skola begynna bo hos de utvalda, och dessa mått skola beskäras tron och stadfästa rättvisans ord.
5. Och dessa mått skola uppenbara allt det i jordens innandöme förborgade och dem som hafva omkommit i öknen och dem som blifvit uppätna af fiskarna i hafvet och djuren på marken, att de må vända åter och förlita sig på den Utvaldes dag, ty ingen skall förgås inför andarnas Herre, och ingen skall kunna förgås.
6. Och alla som äro ofvan i himmelen erhöllo befallning; och samma kraft och samma röst och samma sken, likt eld, gåfvos åt dem alla.
7. Och i vishet prisade de först den Utvalde och upphöjde och lofvade honom och tedde sig visa i sitt tal och i det eviga lifvets ande, som blifvit dem gifven.
8. Och andarnas Herre satte den Utvalde på sin härlighets tron, och han skall döma alla de heligas i himmelen verk och väga deras gärningar med våg.
9. Och när han upplyfter sitt anlete för att i andarnas Herres namn och efter den högste Gudens dom döma deras fördolda vägar och deras stigar, så skola de alla samfäldt tala och lofva och prisa och upphöja och berömma andarnas Herres namn.
10. Och alla himlarnas här och alla heliga därofvan och Guds härskara, kerubim, serafim och ofanim, och alla maktens och väldigheternas änglar och den Utvalde och de andra makterna, på fästet och ofvan vattnet.
11. skola på den dagen samstämmigt begynna prisa och lofva och berömma och upphöja Gud i trons och vishetens och tålamodets och barmhärtighetens och rättvisans och fridens och godhetens anda och skola alla säga med en röst: Pris vare honom, och lofvadt vare andarnas Herres namn från evighet till evighet!
12. Alla som icke sofva, ofvan i himmelen, skola prisa honom, och alla hans heliga, som äro i himmelen, och alla utvalda, som bo i lifvets lustgård, hvarje ljusets ande, som mäktar prisa och lofva och upphöja och helga ditt heliga namn, och allt kött, som skall öfversvinneligt prisa och lofva ditt namn i evighet.
13. Ty stor är andarnas Herres barmhärtighet, och han är långmodig, och alla sina verk och hela sin makt, allt hvad han har skapat har han uppenbarat för de rättfärdiga och utvalda, i andarnas Herres namn.62 Kapitlet.
Och sålunda befallde Herren konungarna och de mäktiga och de höga och dem som besitta jorden och sade: Slån upp edra ögon och upplyften edra horn, om i det förmån, för att erkänna den Utvalde!
2. Och andarnas Herre satt på sin härlighets tron, rättvisans ande var utgjuten öfver honom, och hans muns tal dödade alla syndare och alla orättfärdiga, och inför hans ansikte förgingos de.
3. Och på den dagen skola alla konungar och mäktiga och höga och de som besitta fästet stå och se och erkänna honom, då han sitter på sin härlighets tron, och de rättfärdiga dömas i rättfärdighet och intet fåfängt tal hållas inför honom.
4. Då skall en smärta komma öfver dem, lik kvinnans smärta i födslovånda, då hon har svårt att föda.
5. Och de skola se på hvarandra och förskräckas och nedslå sitt anlete, och smärta skall fatta dem, när de se kvinnans Son sitta på sin härlighets tron.
6. Och konungarna, de mäktiga och alla som besitta jorden skola lofva och prisa och upphöja honom, som härskar öfver allting och som var förorgad.
7. Ty förut var han förborgad, Människosonen, och den Högste har förvarat honom inför sin makt och uppenbarat honom för de utvalda.
8. Och de heligas och utvaldas församling varder sådd, och på den dagen skola alla utvalda stå inför honom.
9. Och alla de mäktiga konungarna och de höga och de som härskat öfver fästet skola nedfalla på sitt ansikte inför honom och tillbedja honom och sätta sitt hopp till Människosonen och anropa honom och bedja honom om barmhärtighet.
10. Och då skall andarnas Herre visa bort dem, så att de hastigt gå bort inför hans anlete. Och deras ansikten skola betäckas med blygsel, och mörker skall hopas därpå.
11. Och straffänglarna skola mottaga dem för att öfva vedergällning på dem, därför att de misshandlat Guds barn och hans utvalda.
12. Och de varda ett skådespel för de rättfärdiga och för hans utvalda, som skola fröjda sig öfver dem, emedan andarnas Herres vrede förblifver öfver dem och hans svärd blir rusigt af deras blod.
13. Och på den dagen varda de rättfärdiga och utvalda frälsta och skola från den stunden icke mer skåda syndarnas och de orättfärdigas ansikten.
14. Och andarnas Herre skall bo ibland dem, och med Människosonen skola de bo samman och äta och lägga sig till hvila och stiga upp från evighet till evighet.
15. Och de rättfärdiga och de utvalda hafva höjt sig från jorden och hafva upphört att slå ned sitt ansikte och hafva iklädt sig lifvets klädnad.
16. Och det skall vara en lifvets klädnad hos andarnas Herre. Och edra kläder skola icke föråldras och eder härlighet icke aftaga inför andarnas Herre.63 Kapitlet.
I de dagarna skola de mäktiga konungarna, som besitta fästet, anropa Guds straffänglar, åt hvilka de antvardades, att förunna dem något uppskof och låta dem nedfalla och tillbedja inför andarnas Herre och bekänna sina synder för honom.
2. Och de skola lofva och prisa andarnas Herre och säga: Prisad vare han, andarnas Herre och konungarnas och de mäktigas och härskarornas och härlighetens och vishetens Herre! Och hvarje hemlighet är uppenbar.
3. Och din makt varar från släkte till släkte och din härlighet från evighet till evighet. Djupa äro alla dina hemligheter och utan tal, och din rättvisa är oberäknelig.
4. Nu hafva vi insett, att vi böra lofva och prisa konungarnas Herre och honom, som är konung öfver alla konungar.
5. Och de skola säga: O att man gåfve oss ro, så att vi kunde tacka och lofva och prisa honom och tro på honom inför hans härlighet!
6. Och nu längta vi efter litet hvila, men finna ingen. Vi varda bortdrifna och få ingen frid. Ljuset är försvunnet för oss, och mörkret är vårt hemvist för evigt.
7. Ty vi hafva icke trott på honom och icke lofvat konungarnas Herres namn och icke prisat Herren för alla hans verk, och vårt hopp stod till vårt rikes spira och vår egen härlighet.
8. Och på vår nöds och bedrövelses dag frälsar han oss icke, och vi finna ingen frid för att bekänna denna vår tro, att vår Herre är sannfärdig i alla sina verk och i alla sina domar och i sin rättvisa och att hans domar icke taga hänsyn till personen.
9. Och vi skola förgås inför hans anlete för våra gärningars skull, och alla våra synder äro räknade med rättvisa.
10. Nu skola de säga till änglarna: Vår själ är mättad med orättfånget gods, och detta hjälper oss icke från att kastas i helvetespinans lågor.
11. Och därför skola deras ansikten öfverhöljas med blygsel och mörker inför Människosonen, och från hans anlete varda de bortvisade, och svärdet skall bo ibland dem inför hans anlete.
12. Och så talade andarnas Herre: Detta är förordnandet och domen öfver de mäktiga och konungarna och de höga och dem som innehafva fästet, inför andarnas Herre.64 Kapitlet.
Äfven andra väsende såg jag på den orten i det fördolda.
2. Och jag hörde ängelns stämma, då han talade: Detta är de änglar, som nedstigit från himmelen till jorden och uppenbarat för människobarnen det förborgade och förledt dem till synd.65 Kapitlet.
Och i de dagarna såg Noah hur jorden böjde sig och huru hennes fördärf var nära.
2. Och han upplyfte sina fötter därifrån och gick till jordens ändar och ropade till sin farfar, Henoch, och sade tre gånger med bedröfvad stämma: Hör mig, hör mig, hör mig!
3. Och han sade till honom: Säg mig, hvad försiggår på jorden, eftersom hon är så utmattad och uppskakad? Måtte jag icke gå under med henne!
4. Och från den stunden var stor rörelse på jorden, och en röst från himmelen hördes, och jag föll på mitt ansikte.
5. Och min farfar, Henoch, kom och stod bredvid mig och talade till mig: Hvi har du ropat till mig så sorgset och gråtit?
6. En befallning är utgången från Herrens ansikte öfver dem som bo på fästet, att de skola taga en ände, emedan de känna änglarnas alla hemligheter och satanernas alla våldsdåd och all deras förborgade kraft och alla deras krafter, som utöfva trollkonster, och besvärjelsernas kraft och deras kraft, som förfärdiga gjutna bilder,
7. och äfven därför att de veta huru silfver frambringas ur jordens stoft och huru droppmetallen uppkommer.
8. Ty bly och tenn alstras icke ur jorden såsom det förstnämnda. En källa är det, som frambringar dem, och en ängel, som förestår den.
9. Och därefter fattade mig min farfar, Henoch, med sin hand, upplyfte mig och sade: Gack! ty jag har frågat andarnas Herre om denna rörelse på jorden.
10. Och Gud talade till mig, Henoch: För deras orättfärdighets skull är domen fullbordad öfver dem, och man skall icke längre beräkna tiden inför mig för de månaders skull, hvilka de hafva utforskat, hvarigenom de fått veta, att jorden och de som bo på henne skola fögås.
11. Och för dessa skall det icke i all evighet finnas någon tillflyktsort, emedan de visat dem det förborgade, och de varda dömda. Men icke så du, min son, ty andarnas Herre vet, att du är ren och icke förtjänar denna förebråelse för hemligheternas skull.
12. Och han har stadfäst ditt namn bland de heliga och skall bevara dig af dem som bo på fästet och har i rättvisa bestämt din säd till att frambringa konungar och ernå stora härligheter, och ur din säd skall framkomma en källa med oräkneliga rättfärdiga och heliga i evighet.66 Kapitlet.
Och därefter visade han mig straffänglarna, hvilka äro beredda att komma och lössläppa alla vattnets krafter nere i jorden, att det må bringa dom och fördärf öfver alla dem som bo på fästet.
2. Och andarnas Herre gaf befallning åt änglar, som nu gingo ut, att de icke skulle upplyfta sina händer, utan vänta, ty de änglarna voro satta öfver vattnens krafter.
3. Och jag gick bort ifrån Henochs ansikte.67 Kapitlet.
Och i de dagarna skedde Herrens ord till mig, sägande: Noah, se, din del har uppkommit inför mig, en del utan tadel, en kärlekens och rättskaffenhetens del.
2. Och nu göra änglarna en byggnad af trä, och när de utgått till sitt värf*, skall jag lägga min hand därvid och bevara den. Och därur skall en lifvets säd framkomma, och jorden skall undergå förvandling, på det att hon ej må förblifva tom.
3. Och jag skall låta din säd bestå inför mig i all evighet och utbreda öfver jordens yta dem som bo hos dig, och den skall blifva välsignad och föröka sig öfver jorden i Herrens namn.
4. Och de änglar, som hafva lärt människorna orättfärdighet, skola de instänga i en brinnande dal, som min farfar, Henoch, förut visat mig, i väster, vid de där bergen af guld och silver och järn och droppmetall och tenn.
5. Och jag såg den dalen, och där var mycket rörelse och svallande vattendrag.
6. Och när allt detta skedde, så uppstod ur den glödande smälta metallen och den rörelse, hvari den försattes, på den orten en svafvellukt, och den förenade sig med vattendragen. Och den dal, som är bestämd för de änglar, som hafva förfört människorna, brinner alltjämt under den marken.
7. Och genom dess dalar framkomma eldströmmar, där hvarest de änglar straffas, som förledt dem som bo på fästet.
8. Men de vattnen skola i de dagarna tjäna konungarna och de mäktiga och de höga och dem som bo på fästet till själens och kroppens bot och till andens bestraffning, emedan deras ande är full af vällust; att de må varda straffade till kroppen, emedan de förnekat andarnas Herre och dagligen se änglarnas dom och likväl icke tro på hans namn.
9. Och allt eftersom deras kropp häftigt brinner, skall förändring äga rum i deras ande från evighet till evighet, ty intet fåfängt ord får talas inför andarnas Herre.
10. Ty domen skall komma öfver dem, emedan de förtrösta på sin kropps vällust och förneka andarnas Herre.
11. Och i de dagarna undergå de vattnen själfva förändring, ty när de änglarna då skola straffas, skall hettan i de vattukällorna förändras, och när änglarna uppstiga, skall källornas vatten kallna.
12. Och jag hörde den helige Mikael, då han svarade och sade: Denna dom, som fälldes öfver änglarna, är ett vittnesbörd för konungarna och de mäktiga och dem som besitta fästet.
13. Ty dessa domens vatten tjäna till änglarnas bot och till deras kroppars död, men de skola icke se det och icke tro, att de vattnen förvandlas och blifva en eld, som brinner i evighet.
*Att öppna vattnets källor.68 Kapitlet.
Och därefter gaf mig min farfar, Henoch, i en bok alla hemligheternas tecken och de syner, som han haft, och samlade dem åt mig i synernas boks ord.
2. Och på den dagen tog Mikael till orda, i det att han sade till Rafael: "Andens kraft för mig åstad och upprör mig på grund av hårdheten i domen angående de röjda hemligheterna, domen mot änglarna. Vem kan uthärda hårdheten i den fullbordade dom, för vilken de smälter bort?"
3. Och Mikael tog igen till orda och sade till Rafael: "Vem är den, vars hjärta inte mjuknar därvid, och vars njurar inte rörs av detta domsord, som har utgått över dem från dem, som har fört dem ut på detta sätt?"
4. Och det skedde, då Mikael stod inför Andarnas Herre, att han sade till Rafael: "Jag vill inte gå in för dem inför Herrens ögon, ty Andarnas Herre vredgades på dem, därför att de handlar som om de vore Herren.
5. Därför skall allt fördolt komma över dem för evigt, ty varken änglar eller människor skall få deras del, utan de allena har fått sin dom för evigt."69 Kapitlet.
1. Och efter denna dom skall de injaga dem rädsla och fruktan, därför att de har visat jordens inbyggare detta.
2. Och se här är namnen på dessa änglar, och detta är deras namn: Den första av dem är Semjaza, den andra Artaqifa, den tredje Armen, den fjärde Kokabel, den femte Turuel, den sjätte Rumjal, den sjunde Daniel, den åttonde Neqael, den nionde Baraqiel, den tionde Azazel, den elfte Armaros, den tolfte Batarjal, den trettonde Basasaejal, den fjortonde Hananel, den femtonde Tur’el, den sextonde Simapesiel, den sjuttonde Jetreel, den artonde Tumael, den nittonde Tur’el, den tjugonde Rumael och den tjugoförsta Azazel.
3. Och dessa är överhuvudena över dessa änglar och deras namn och deras anförare för hundra, femtio och tio.
4. Den förstes namn är Jeqon, han som förförde alla änglarnas barn: han lät dem stiga ned på jorden och förförde dem med människodöttrarna.
5. Den andres namn är Asbeel, som gav de heliga Guds söner onda råd, och han förförde dem till att fördärva sina kroppar med människodöttrarna.
6. Den tredjes namn är Gadreel, som visade människobarnen alla dödsbringande slag, och han förförde Eva och visade människobarnen dödsbringande redskap: Sköld, pansar och svärd till strid och alla människobarnens dödsbringande redskap.
7. Från hans hand kom de ut till jordens inbyggare från den dagen och till evig tid.
8. Och den fjärdes namn är Penemue, som visade människobarnen det bittra och det söta, och visade dem deras visdoms alla hemligheter.
9. Han lärde människorna att skriva med bläck och papper, och därvid syndar många från evighet och till evighet och i denna dag.
10. Ty människorna är inte skapade till att bekräfta sin trohet med skrivtyg och bläck.
11. Och människorna är inte skapade till annat än som änglarna att förbli rena och rättfärdiga, och döden, som ödelägger allt, skulle inte ha drabbat dem, men med detta vetande hos dem går de under, och med denna kraft förtär den mig.
12. Och den femtes namn är Kasdeja – han har visat människobarnen alla onda slags andar och demoner och slaget av fostret i moderlivet, så att det går bort, och slaget av själen, ormens bett, och slaget, som uppstår vid middagshetten – son till ormen, vars namn är Taba’et.
13. Detta är Kasbeels tal, han som visade de heliga huvud-eden, då han bodde i det höga i härlighet, och dess namn är Biqa.
14. Denne sade till Mikael, att han skulle visa honom det fördolda namnet, så att han kunde nämna det vid eden, så att de, som hade lärt människobarnen allt det fördolda, skulle bäva för detta namn och denna ed.
15. Och detta är denna eds kraft, ty den är kraftig och stark, och han har låtit denna ed Akae förbli i Mikaels hand.
16. Och dessa är denna eds hemligheter, och den är stark genom hans ed, och himlen är upphängd, före världens skapelse och till evighet därvid.
17. Och jorden blev grundlagd över vattnet, och från det fördolda i bergen utgår ljuvliga vatten från världens skapelse och till evig tid.
18. Och genom den eden skapades havet, och som dess grundval lade han sanden för det till vredens tid, och det får inte gå därutöver från världens skapelse och till evig tid.
19. Och genom denna ed är avgrunderna befästa; de står utan att rubbas från sin plats, från evighet och till evighet.
20. Genom denna ed fulländar solen och månen sina lopp, och de avviker inte från sin förordning, från evighet.
21. Och genom denna ed fulländar stjärnorna sina lopp, och han nämner dem vid deras namn, och de svarar honom, från evighet till evighet.
22. Och på samma sätt vattnets, vindarnas och alla västanvindars andar och deras vägar i alla vindriktningar.
23. Och där förvaras tordönens röst och ljungeldens ljus, och där förvaras haglens förrådskamrar och rimfrostens förrådskamrar och dimmans förrådskamrar och regnens och duggens förrådskamrar.24. Och alla* tro de och tacka andarnas Herre och prisa honom med all sin kraft, och deras näring består af idel tacksägelse. De tacka och prisa och upphöja andarnas Herres namn från evighet till evighet.
25. Och denna ed är mäktig över dem, och de bevaras genom den, och deras vägar bevaras, och deras lopp ödeläggs inte. 26. Och de prisade och lofvade honom, därför att den Människosonens namn vardt dem uppenbaradt.
27. Och han satte sig på sin härlighets tron, och hela domen öfverantvardades åt honom, Människosonen, och han låter syndarna och dem som förfört världen förgås och utrotas från jordens yta.
28. Med kedjor varda de bundna, och på sitt fördärfs samlingsort blifva de instängda, och alla deras verk försvinna från jordens yta.
29 Och därefter skall intet förgängligt mera finnas, ty han, mannens Son, har visat sig och sitter på sin härlighets tron, och allt det onda skall försvinna och förgås inför hans ansikte, men mannens Sons ord skall gälla inför andarnas Herre. -
Detta är Henochs tredje syn.
* De i det föregående nämnda elementen, krafterna och andarna.70 Kapitlet.
Och det begaf sig därefter, att Henoch under sin lifstid upprycktes till Människosonen, till andarnas Herre och bort från dem som bo på fästet.
2. Och hans namn upplyftes på andens vagn* och vardt uttaladt bland andarna.
3. Och sedan den dagen kom jag ej mera bland de lefvande, och han satte mig mellan tvenne vindar**, norr och väster, hvarest änglarna togo snörena för att mäta åt mig platsen för de utvalda och rättfärdiga. Och där såg jag de första fäderna och de rättfärdiga från urtiden bo på den orten.
* Genom änglarnas mun. ** Andar71 Kapitlet.
Och det begaf sig därefter, att min ande vardt hänrykt och upplyft till himlarna. Där såg jag den öfre världens barn, huru de stego på eldslågor, och deras kläder voro hvita, och deras ansikten glänste som kristall.
2. Och jag såg tvenne strömmar af eld, och ljuset från den elden strålade som hyacint, och jag föll på mitt ansikte inför andarnas Herre.
3. Och Mikael, en af ärkeänglarna, fattade mig vid högra handen och reste mig upp och förde mig ut till alla barmhärtighetens och rättfärdighetens hemligheter.
4. Och han visade mig alla hemligheterna vid himmelens gränser och alla stjärnornas och ljusens förvaringsrum, hvarifrån de utgå inför de heliga.
5. Och Anden bortryckte Henoch och förde honom in i himlarnas himmel, och där såg jag midt i ljuset någonting, som var byggdt af kristaller och mellan dem flammor af eld.
6. Och min ande såg eldströmmar flyta omkring den byggnaden. Och rundt omkring voro serafim, kerubim och ofanim.
7. Dessa äro de som icke sofva och som bevaka Guds härlighets tron.
8. Och jag såg änglar utan tal, tusen sinom tusen och tiotusen sinom tiotusen, omgifva den boningen; och Mikael och Rafael, Gabriel och Fanuel och de heliga änglar, som äro ofvan i himlarna, gå ut och in i den byggnaden.
9. Och ut ur den boningen trädde Mikael och Gabriel, Rafael och Fanuel och oräkneliga heliga änglar,
10. och med dem dagarnas Hufvud. Hans hufvud var hvitt och rent som ull, och hans klädnad kan icke beskrifvas.
11. Och jag föll på mitt ansikte, och hela min kropp smälte, och min ande förvandlades, och jag ropade med hög röst med kraftens ande och prisade och lofvade och upphöjde honom.
12. Och detta lofprisande, som utgick ur min mun, var täckeligt för dagarnas Hufvud.
13. Och dagarnas Hufvud kom med Mikael och Gabriel, Rafael och Fanuel och tusenden och tiotusen sinom tiotusen, oräkneliga änglar.
14. Och Mikael kom till mig, och med sin stämma hälsade han mig och sade: Du är den mannason, som är född till rättfärdighet, och rättfärdigheten öfverskyggar dig, och dagarnas Hufvuds rättfärdighet öfvergifver dig icke.
15. Och han sade till mig: Han tillropar dig frid i den tillkommande världens namn, ty därifrån utgår friden alltsedan världens skapelse, och så skall du hafva det evinnerligen, från evighet till evighet.
16. Och alla som hädanefter vandra på din väg - i all evighet lämnar rättfärdigheten dig icke - deras boningar skola vara hos dig, och deras arfvedel hos dig, och från dig varda de icke skilda i evigheters evighet.
17. Och så skall det vara långt lif hos den Människosonen, och frid skall tillfalla de rättfärdiga, och hans rättvisa herravälde de rättvisa, i andarnas Herres namn från evighet till evighet.____________
KAPITEL 72 - 108 (slutet)
KAPITEL 1 - 36
