 |
|
Ursprungligen utgiven på P. A. Huldbergs Bokförlags AB, Sthlm 1901. Utgåvan är en översättning från den av orientalisten och teologie professor A. Dillmanns gjorda tyska översättning år 1853, från etiopiska manuskript funna i Abyssinien år 1773.
DET AF DEN ÄLDRE JUDISKA LITTERATUREN i messianskt hänseende viktigaste verket är Henochs bok. Den åberopas i Judas 14, 15 och är använd i Petri andra bref.
Efter att i många århundrande hafva varit ansedd förlorad återupptäcktes Henochs bok i Abyssinien år 1773 af den berömde resande J. Bruce, som hemförde tvenne manuskript däraf. Sedermera hafva flera handskrifter af denna bok, alla på etiopiska språket, blivit funna i samma aflägsna land.
Först år 1821 utgafs en engelsk öfversättning af Henochs bok utaf professor Lawrence i Oxford. År 1853 utgaf A. Dillmann, teologie professor i Tübingen och en af nutidens förnämsta orientalister, sin öfversättning af densamma, åtföljd af vidlyftiga förklaringar. Han antager, att boken författats omkr. år 110 f. Kr.
Boken talar i Henochs namn, hvilken enligt 1 Mos. 5 k. lefde före syndafloden och till följe af sitt fromma leferne blef af Gud borttagen.
Bokens första del (k. 6-36) utgör en berättelse om de i 1 Mos. 6 k. antydda änglarnas fall; deras umgänge med jordens döttrar; de i umgänget aflade jättarna och den förödelse, som de anställde bland människorna; den genom änglarna åstadkomna utbredningen af konster och kunskaper; det fördärf, som däraf uppkom; Henochs sändning till jorden för att förkunna de fallna änglarna deras dom; straffets verkställande på dem; jättarnas öde och slutligen syndafloden. Samma del skildrar färder, som Henoch företagit på jorden och i himmelens lägre sfärer, hvarvid änglar förklara allt hvad han skådar.
Andra delen (k. 37-71) redogör för Henochs resor i den högsta himmelen, där den preexisterande Messias' härlighet för honom uppenbaras.
Tredje delen (k.72-82), kallad "de himmelska ljusens omlopp", är ett originellt försök till biblisk astronomi.
Fjärde delen (k. 83-91) innehåller Henochs såsom yngling upplefda drömsyner, i hvilka judafolkets historia går i allegoriska bilder förbi hans ögon.
Femte delen (k. 92-105) består af varnings- och förmaningstal till de ogudaktiga samt tröste- och uppmuntringsord till de gudfruktiga.
Inledningen utgöres af k. 1-5 och afslutningen af k. 106-108.
Tron på uppståndelsen finna vi fullt utbildad i Henochs bok. Där säges på några ställen, att denna bok skall hafva sin egentliga och fulla betydelse först för de kommande släktena och att den skall blifva känd i de yttersta tiderna.
Föreliggande svenska upplaga är en öfversättning af Dillmanns tyska. Utelämnade äro flera kapitel ur första samt större delen af tredje och fjärde delarna, d.v.s. de partier, som innehålla den endast på biblisk grund byggda astronomien, samt de partier, i hvilka författaren ger en öfversikt af historiens utveckling alltifrån Adam ända till Messianska rikets fullbordan, därvid hufvudsakligen följande berättelsens gång i de bibliska böckerna.
Inledning.1 Kapitlet.
HENOCHS VÄLSIGNELSEORD, hvarmed han välsignade de utvalda och rättfärdiga, som skola vara tillstädes på bedröfvelsens dag, då alla onda och ogudaktiga varda aflägsnade.
2. Och då sade Henoch, en rättfärdig man, hvars ögon Gud hade öppnat, så att han såg en helig syn i himlarna, hvilken änglarna visade mig, och av dem hörde jag allt, och jag visste hvad jag såg; men det är icke för detta släkte, utan för de framtida släkten, som skola komma.
3. Om de utvalda talade jag och rådplägade om dem med den Helige och Store, hvilken skall framträda ur sin boning, med världens Gud.
4. Och därifrån skall han nedstiga på Sinai berg och synas med sina härskaror och visa sig på himmelen i sin makts starkhet.
5. Och alla skola förskräckas, och väktarna skola bäfva, och stor fruktan och räddhåga skola fatta dem intill jordens ändar.
6. De höga bergen skola skälfva och de höga kullarna sänka sig och smälta likt honung i eld.
7. Jorden skall sjunka, och allt som är på henne skall förgås, och dom skall utgå öfver allting och öfver alla orättfärdiga.
8. Men de rättfärdiga skall han beskära frid och beskydda de utvalda, och nåden skall härska öfver dem. Alla skola de blifva Guds barn, och det skall gå dem väl, och de skola varda välsignade, och Guds ljus skall lysa för dem.
9. Och se, han kommer med myriader heliga för att hålla dom öfver dem och förgöra de ogudaktiga och gå till doms med allt kött för allt hvad syndarna och de gudlösa hafva gjort och begått emot honom.2 Kapitlet.
Jag iakttog allt som försiggår på himmelen, huru dess ljus icke ändra sina banor, huru de alla gå upp och gå ned efter ordning, hvart och ett på sin tid, och icke öfverträda sina lagar.
2. Betrakten jorden och iakttagen hvad som föregår på henne, från det första till det sista, huru hvarje Guds verk regelbundet framkommer.
3. Sen på sommaren och vintern, huru då hela jorden är full af vatten, och moln och dagg och regn lägra sig öfver henne.3 Kapitlet.
Jag iakttog och såg huru då alla träd se ut, som om de vore torra, och alla deras blad äro affallna, utom på fjorton träd, som icke aflöfvas, utan vänta två eller tre år, tills det nya löfverket framkommer.
4 Kapitlet.
Och åter iakttog jag sommarens dagar, huru då solen öfver henne står midt emot henne. Men I söken svala platser och skugga för solens brännande strålar, och äfven jorden bränner af glödande hetta, men I kunnen icke trampa på jorden, ej heller på en klippa för hennes brännande hetta.
5 Kapitlet.
Jag iakttog huru träden betäcka sig med bladens grönska och bära frukt. Och I, gifven dock akt på allting och inse, att han, som lefver evigt, gjort allt detta för eder,
2. att hans verk äro inför honom hvarje nytt år och alla hans verk tjäna honom och icke förändras, utan så, som Gud ordnat det, sker allt.
3. Och sen huru hafven och floderna allesamman fullgöra sin uppgift.
4. Men I hafven icke hållit ut och icke uppfyllt Herrens lag, utan öfverträdt den och med högmodiga, hädiska ord ur eder orena mun smädat hans storhet. I hårdhjärtade, I skolen icke finna någon frid.
5. Och därför skolen I förbanna edra dagar, och därför skola eder lefnadsår förgås. Stor skall den eviga fördömelsen vara, och I skolen icke finna nåd.
6. I de dagarna skolen I lämna ifrån eder all frid för att vara en evig förbannelse för alla rättfärdiga, och de skola städse förbanna eder såsom syndare, eder tillsammans med de andra syndarna.
7. Men de utvalda skola få ljus och fröjd och frid, och de skola ärfva landet; men eder, I gudlösa, skall förbannelse tillfalla.
8. Äfven skall vishet då förlänas åt de utvalda, och de skola alla lefva och icke åter synda, hvarken af obetänksamhet eller af öfvermod, utan de skola vara ödmjuka, de som då hafva vishet, utan att åter synda.
9. Och under hela sitt lif skola de icke blifva straffade, icke heller skola de dö genom plågor eller vredesdomar, utan talet på deras lefnadsdagar skall fullbordas, och de skola åldras i frid, och deras lyckas år varda många i evig fröjd och frid hela deras lif.
__________
Första delen.
6 Kapitlet.
OCH DET BEGAV SIG, att sedan människobarnen i de dagarna förökat sig föddes åt dem vackra och täcka döttrar.
2. Och änglarna, himmelens söner, sågo dem och fingo begär till dem och sade sinsemellan: Välan, vi vilja utvälja hustrur åt oss bland människobarnen och föda barn åt oss.
3. Och Semjasa, deras furste, talade till dem: Jag fruktar, att I ej viljen utföra denna gärning, och då skall jag ensam hafva att försona denna stora synd.
4. Då svarade de honom och sade: Vi vilja alla svärja en ed och förplikta oss ömsesidigt genom förbannelser att icke uppgiva denna plan, utan bringa den till utförande.
5. Då svuro de alla och förbundo sig därtill sinsemellan genom förbannelser. Och de voro inalles två hundra.
6. Och de nedstego på Ardis, det är berget Hermons topp, och de kallade det Hermons berg, emedan de där svurit och sinsemellan utstött förbannelser.
7. Och detta är namnen på deras furstar: Semjasa, deras ledare, Urakibarameel, Akibeel, Tamiel, Ramuel, Danel, Esekeel, Sarakujal, Asael, Armers, Batraal, Anani, Sakebe, Samsaveel, Sartael, Turel, Jomjael och Arasjal.
8. Detta är de tvåhundra änglarnas furstar, och alla de andra voro med dem.7 Kapitlet.
Och de togo sig hustrur, och hvar och en utvalde en åt sig, och de begynte gå in till dem och plägade umgänge med dem och lärde dem trollmedel och besvärjelser och att skära rötter och olika träslag.
2. Och de blevo hafvande och födde jättar.
3. Dessa förtärde all människornas näring, tills människorna ej längre mäktade lifnära dem.
4. Då vände sig jättarna mot människorna själfva för att uppäta dem.
5. Och de började försynda sig på fåglarna och djuren på marken och det som rör sig och fiskarna och förtära deras kött och dricka deras blod.
6. Då klagade jorden öfver de orättfärdiga.8 Kapitlet.
Och Asael lärde människorna att tillverka svärd och knifvar och sköldar och pansar och att se hvad som var bakom dem* och att göra konstverk: armringar och andra smycken, och lärde dem att bruka smink och försköna ögonbrynen och begagna de dyrbaraste och utsöktaste stenar och alla färgämnen och metallerna i jorden.
2. Och det vardt stor ogudaktighet och mycket horeri, och de syndade, och alla deras vägar blefvo fördärfvade.
3. Semjasa undervisade alla besvärjare och örtskärare; Armaros lärde besvärjelsernas lösning; Barakal undervisade stjärntydarna; Kokabel upplyste om himmelens tecken och om stjärntydningen, och Asradel om månens lopp.
4. Och när människorna förgingos, ropade de, och deras stämma trängde till himmelen.
* Göra speglar.9 Kapitlet.
Då blickade Mikael, Gabriel, Suriel och Uriel ned från himmelen och sågo det myckna blod, som utgöts på jorden, och all den orätt, som förövades på henne.
2. Och de sade sinsemellan: Människornas klagan kommer den öde jorden att genljuda ända till himmelens port.
3. Och för eder, I himmelens heliga, klaga nu människornas själar och säga: Skaffen oss rätt hos den Högste!
4. Och de talade till sin Herre, Konungen: Herrarnas Herre, gudarnas Gud, konungarnas Konung, din härlighets tron och ditt heliga, ärofulla namn bestå genom världens alla släkten; prisad och högtlofvad är du!
5. Du har skapat allt, och herraväldet öfver allting är hos dig. Allt är aftäckt och uppenbart för dig, och du ser allt, och intet förmår dölja sig för dig.
6. Så se då hvad Asael har gjort, hur han på jorden undervisat om all orättfärdighet och uppenbarat för världen de himmelska hemligheterna.
7. Och besvärjelserna har Semjasa kungjort, han, som du gifvit makten att vara en furste bland sina likar.
8. Och de hafva tillsammans gått till människornas döttrar och sofvit hos dem, kvinnorna, och orenat sig och uppenbarat för dem dessa synder.
9. Men kvinnorna hafva födt jättar, och därigenom blef hela jorden full med blod och orättfärdighet.
10. Och nu, se hur de hädangångna själarna ropa och deras klagan når fram till himmelens port, och deras suckan stiger uppåt. Människorna förmå icke undfly den orättfärdighet, som föröfvas på jorden.
11. Och du vet allt, innan det sker, och du känner detta och deras angelägenheter, och likväl talar du icke till oss. Hvad skola vi nu fördenskull göra med dem?10 Kapitlet.
Då talade den Högste, Store och Helige och sände Uriel till Lameks son, sägande:
2. Säg honom i mitt namn: Göm dig! Och uppenbara för honom den förestående änden. Ty hela jorden skall förgås, och en vattuflod är nära att komma öfver henne, och det som är på henne skall förgöras.
3. Och upplys honom, på det att han må fly undan och hans säd varda behållen för hela jorden.
4. Och åter sade Herren till Rafael: Bind Asasel till händer och fötter och kasta honom i mörkret. Gör en öppning i den öken, som är i Dudael, och förflytta honom dit.
5. Och lägg på honom ohuggna och kantiga stenar och betäck honom med mörker, att han må stanna där för alltid, och öfverhölj hans ansikte, så att han icke skådar ljuset.
6. Och på domens stora dag skall han kastas i eldsjön.
7. Och gör jorden helbrägda, hvilken änglarna hafva fördärfvat, och förkunna henne, att jag skall hela henne och att icke alla människobarnen skola förgås genom de hemligheter, som väktarna yppat för sina söner och lärt dem.
8. Och hela jorden blef fördärfvad genom kunskapen om Asasels verk. Tillskrif honom alla synderna.
9. Och till Gabriel sade Gud: Drag ut mot de i synd aflade och de förkastade och utrota dem och väktarnas barn ibland människorna. För dem ut och släpp lös dem, att de må själfva genom mord förgöra hvarandra, ty långt lif skola de icke få.
10. Och deras fäder skola alla bedja dig om förbarmande, men intet kunna utverka, ehuru de vänta sig ett mycket långt lif och hoppas, att hvar och en af dem skall lefva femhundra år.
11. Och till Mikael sade Gud: Kungör detta för Semjasa och hans stallbröder, som förenat sig med kvinnorna till att fördärfva sig med dem i all deras orenhet.
12. När alla deras söner dräpa hvarandra och de skådat sina käras undergång, så fastbind dem under jordens kullar för sjuttio släktens tid, ända till deras doms och fullbordans dag, tills den yttersta domen hålles för all evighet.
13. I de dagarna skall man föra dem till den brinnande afgrunden. I pinan och fängelset skola de instängas för all evighet.
14. Och genast skall afgrunden brinna och sedan förstöras jämte dem. Tillsammans skola de vara bundna till alla släktens ände.
15. Och förgör alla vällustiga själar och väktarnas barn, emedan de misshandlat människorna.
16. Och utrota allt öfvervåld från jordens yta, och hvarje ondt verk skall taga slut, och rättfärdighetens och rättvisans planta skall synas, och arbetet skall lända till välsignelse. Full af fröjd, skall man i evighet plantera rättvisa och rättfärdighet.
17. Och nu skola alla rättfärdiga tillbedja i ödmjukhet och förbliva vid lif, tills de födt tusen barn, och alla sina ungdomsdagar och sin sabbat skola de genomlefva i frid.
18. I de dagarna skall hela jorden bebyggas i rättfärdighet och planteras med träd och varda uppfylld med välsignelse.
19. Allehanda ljufliga träd och vinstockar skall man plantera på henne. Och vinstocken skall bära frukt i ymnighet, och af all säd, som utsås, skall ett mått bära tiotusen, och ett mått oliver skall giva tio pressar olja.
20. Och du, rena jorden från allt öfvervåld och all orättvisa och all synd och all gudlöshet och all orenhet och se till, att de försvinna från henne.
21. Och alla människobarnen skola vara rättfärdiga, och alla folk skola ägna mig sin dyrkan och prisa och tillbedja mig.
22. Och jorden skall vara ren från allt fördärf och all synd och allt straff och alla kval. Och jag skall aldrig mer sända en vattuflod öfver henne, från släkte till släkte evinnerligen.11 Kapitlet.
Och i de dagarna skall jag upplåta välsignelsens förrådskamrar, som äro i himmelen, för att låta välsignelse komma ned på jorden öfver människobarnens verk och arbete.
2. Frid och rätt skola förena sig under världens alla dagar och genom jordens alla släkten.12 Kapitlet.
Och innan allt detta skedde, vardt Henoch fördold, och ingen bland människobarnen visste hvar han blifvit förborgad och hvar han uppehöll sig och hvad som blifvit af honom.
2. Och all hans verksamhet under hans lefnad var med de heliga och med de vakande änglarna.
3. Och jag, Henoch, höll just på att lofprisa världens store Herre och Konung, då de vakande änglarna kallade mig, Henoch, skrifvaren, och sade till mig:
4. Henoch, du rättfärdighetens skrifvare, gå och delgif väktarna - som lämnat den höga himmelen, och den heliga, eviga orten och fördärfvat sig med kvinnor och gjort så, som människobarnen göra, och tagit sig hustrur och nedsjunkit i stort fördärf -
5. att de icke skola hafva frid på jorden ej heller erhålla förlåtelse för sina synder, ty de skola icke få glädja sig öfver sina barn.
6. Sina käras förgöring skola de åse, och öfver sina barns undergång skola de jämra sig, och de skola bedja i evighet, men icke finna barmhärtighet och frid.13 Kapitlet.
Och Henoch gick åstad och sade till Asael: Du får ingen frid. En sträng dom har utgått öfver dig, att man skall binda dig,
2. och lindring, förbön och barmhärtighet skola icke tillfalla dig för det öfvervåld, som du lärt människobarnen, och för alla de hädelsens, våldets och syndens verk, som du visat dem.
3. Då gick jag vidare och talade till dem samtligen, och de blevo förfärade, och fruktan och skräck öfverföllo dem.
4. Och de bådo mig skrifva en böneskrift för dem, på det att de därigenom måtte erhålla förlåtelse, och att frambära den till himmelen inför Gud.
5. Ty själva kunde de icke längre tala med honom, icke heller upplyfta sina ögon mot himmelen, af blygsel öfver sin syndaskuld, för hvilken de straffades.
6. Då affattade jag deras böneskrift för deras ande och för hvarje särskild gärning af dem och för det hvarom de bådo, att de därigenom måtte vinna tillgift och röna långmodighet.
7. Och jag gick åstad och satte mig vid Dans vattendrag i Dan, söder om Hermons västra sluttning, och läste deras böneskrift, tills jag somnade.
8. Och se, jag hade en dröm och såg syner. Och i en syn såg jag en straffdom, som jag skulle kungöra himmelens söner, tillrättavisande dem.
9. Och när jag uppvaknat, gick jag till dem, och de sutto alla församlade i Ublesjael, mellan Libanon och Seneser, sörjande, med öfvertäckta ansikten.
10. Och jag omtalade för dem alla de syner jag sett under min sömn och begynte tala rättfärdighetens ord och bestraffa himmelens väktare.14 Kapitlet.
Hvad som här i det följande står skrifvet är rättfärdighetens ord och de eviga väktarnas tillrättavisning, såsom den Helige och Store befallt genom den synen.
2. Under min sömn såg jag hvad jag nu skall berätta med min lekamliga tunga och min anda, som den Store gifvit människorna, att de skola tala därmed och förstå det med hjärtat,
3. Liksom han skapat människorna och skänkt dem förmåga att fatta förståndets ord, så har han skapat äfven mig och förlänat mig makt att bestraffa väktarna, himmelens söner.
4. Jag hade uppskrifvit eder bön, men i min syn såg jag, att den icke i all evighet skall varda hörd och att domen öfver eder är uttalad och att ingenting skall beviljas eder.
5. Och hädanefter skolen I icke i all evighet mera uppstiga till himmelen, och till jorden är den domen utgången, att man skall binda eder för alla världens dagar.
6. Men först skolen I åse edra älskade söners undergång, och I skolen icke få äga dem, utan de skola falla för svärd inför edra ögon.
7. Eder bön för dem varder icke uppfylld, icke heller eder bön för eder själfva. Och ehuru gråtande och bedjande, skolen I intet erhålla af det hvar om jag i min böneskrift bedt för eder.
8. Och sålunda tedde sig min syn. Se, molnen och en dimma inbjödo mig, och stjärnornas och blixtarnas lopp dref och jagade mig, och vindarna gåfvo mig vingar och förde mig bort.
9. De togo mig upp till himmelen, och jag kom till en mur, byggd af kristall och omgifven av eld. Och jag begynte varda förfärad.
10. Och jag steg in i lågan och närmade mig ett högt hus med väggar och golf af kristall.
11. Dess tak liknade stjärnornas och blixtarnas bana, med flammande kerubim däremellan på en vattenklar himmel.
12. Lågande eld omgaf dess väggar, och dess dörr brann af eld.
13. Och jag inträdde i den boningen. Den var het som eld och kall som is. Intet ljufligt och intet lif funnos där. Fruktan öfverföll mig, och bäfvan fattade mig,
14. och förskräckt och skälfvande, föll jag på mitt ansikte. Och jag såg i min syn,
15. och se, där var en annan byggnad, större än den förra, af eldslågor, och alla dess portar stodo öppna inför mig.
16. Och allt var så öfversvinneligt härligt och stort och praktfullt, att jag icke mäktar gifva eder en beskrifning på dess härlighet och storlek.
17. Men dess golv var af eld, och därofvan blixtars och stjärnors bana, och äfven dess tak var flammande eld.
18. Och jag upplyfte mina ögon och såg därinne en hög tron, till utseendet såsom rimfrost, och runt omkring den liksom strålande sol och stämmor af kerubim.
19. Och nedanför den höga tronen runno eldströmmar fram, så att man icke kunde se på den.
20. Och han, som är stor i härlighet, satt på den tronen, och hans klädnad sken klarare än solen och var hvitare än den rena snön.
21. Ingen af änglarna kunde träda ditin, icke heller en dödlig skåda själfve den härlige och majestätiske Gudens anlete.
22. Flammande lågor omgåfvo honom, och en stor eld brann inför honom, så att ingen af dem som voro omkring honom kunde närma sig tronen. Tio tusen sinom tio tusen stodo inför honom, men han hade intet behof af det heliga rådet.
23. Och de heliga i hans närhet aflägsnade sig hvarken natt eller dag och lämnade honom aldrig.
24. Och jag hade dittills haft ett täckelse öfver mitt ansikte, ty jag bäfvade. Då kallade mig Herren med egen mun och sade till mig: Kom hit, Henoch, och hör mitt heliga ord!
25. Och han lät mig stiga upp och komma fram ända till porten, men jag böjde ned mitt ansikte.15 Kapitlet.
Och han sade till mig med sitt ord: Hör, frukta icke, Henoch, du rättfärdige man och rättfärdighetens skrifvare, utan träd fram och hör mitt ord!
2. Och gack åstad och säg till himmelens väktare, Som hafva sändt dig att bedja för dem: I borden bedja för människorna och icke de för eder.
3. Hvi hafven I lämnat den höga, heliga, eviga himmelen och sovit hos kvinnorna och orenat eder med människornas döttrar och tagit eder hustrur och gjort såsom jordens barn och födt jättesöner?
4. Medan I voren andliga och heliga, i åtnjutande af de eviga lifvet, haven I orenat eder med kvinnor och födt barn, haft begärelse till människor och aflat kött och blod, såsom de dödliga och förgängliga pläga göra.
5. Fördenskull har jag också gifvit dem hustrur, att de må befrukta dem och att barn må födas genom dem, såsom det sker på jorden.
6. Men förut voren I andliga, i besittning af det eviga, odödliga lifvet under världens alla släkten.
7. Därför har jag icke skapat hustrur åt eder, ty de andliga hava sin boning i himmelen.
8. Och jättarna, som äro födda af kött och blod, skola på jorden kallas onda andar, och där skall deras hemvist vara.
9. Onda väsenden framkomma ur deras länder. Emedan de äro ofvanefter och deras begynnelse och ursprung var ifrån de heliga väktarna, skola de vara onda andar på jorden, och onda andar skola de kallas.
10. Och himmelens andar hafva sin boning i himmelen, men jordens andar, som föddes på jorden, hafva sin boning på jorden.
11. Och jättarnas andar, som hafva sitt tillhåll i molnen, skola vålla fördärf och störta ned och föröfva våldsdåd och anställa förödelse och anstifta olyckor på jorden. Och de skola vara osynliga och hvarken behöva äta eller dricka.
12. Och dessa väsenden skola uppresa sig mot människobarnen och mot kvinnorna, emedan de härstamma från dem.16 Kapitlet.
I de dagarna, då jättarna skola mörda hvarandra, gå under och dö och när deras andar gått ut ur deras kroppar, skall deras kött hemfalla åt förgängelsen. Och sedan skola de utan dom anställa fördärf, ända tills den dag kommer, då den stora domen fullbordas öfver den stora världen, öfver väktarna och de ogudaktiga.
2. Och säg nu till väktarna, som sändt dig att bedja för dem, hvilka förut varit i himmelen, säg dem nu:
3. I haven varit i himmelen, och visserligen voro alla de förborgade tingen eder ännu icke uppenbarade; men flera hemligheter hafven I vetat, och dem hafven I uti edert hjärtas hårdhet meddelat kvinnorna, och därigenom anstifta män och kvinnor mycket ondt på jorden.
4. Säg dem alltså: I haven ingen frid.17 Kapitlet.
Och de togo mig bort till ett ställe, där det fanns skepnader, som liknade flammande eld och som, när som helst de ville, visade sig i människogestalt.
2. Och de förde mig till stormvindens hemvist och upp på ett berg, hvars spets räckte upp i himmelen.
3. Och jag såg skinande platser och åskan vid deras gränser och i djupet en brinnande pilbåge och pilar och ett koger och ett flammande svärd och alla blixtarna.
4. Och de förde mig ända till det s.k. Lifvets vatten och ända till västerns eld, som upptager hvarje solnedgång.
5. Och jag kom till en brinnande ström med eld flytande såsom vatten, hvilken utgjuter sig i ett stort haf i väster.
6. Och jag såg alla de väldiga floderna och anlände till ett stort mörker och gick in däri, dit alla dödliga vandra.
7. Och jag såg Vintertidens svarta molns berg och den ort, där hela djupets vatten utgjuter sig.
8. Och jag såg djupets mynning och mynningen af alla jordens floder.18 Kapitlet.
Och jag såg jordens grundvalar och alla vindars förvaringsrum och såg hur han därmed utrustat hela skapelsen.
2. Och jag såg jordens hörnsten och de fyra vindarna, som bära både henne och himmelens fäste.
3. Och jag såg huru vindarna spänna ut himmelens hvalf och sväfva mellan himmel och jord; de äro himmelens pelare.
4. Och jag såg de vindar, som kringvrida himmelens hvalf och komma solen och stjärnorna att gå ned.
5. Och jag såg jordens vindar, som bära molnen, och såg änglarnas vägar och vid jordens ände himmelens fäste därofvan.
6. Och jag gick vidare, mot söder. Det brinner natt och dag där, hvarest det finnes sju berg af ädla stenar, tre i öster och tre i söder.
7. Och af dem i öster var ett af färgade stenar och ett af pärlstenar och ett af antimon, och de i söder voro af röda stenar.
8. Men det mellersta berget räckte ända upp i himmelen, liksom Guds tron, och var af alabaster och dess öfre del af safir.
9. Och jag såg i alla bergen brinnande eld.
10. Och på andra sidan om det stora landet såg jag en ort, där vattnet samlade sig.
11. Och jag såg i jorden en djup klyfta med pelare af himmelsk eld, och jag såg andra pelare af himmelsk eld, hvilka hvarken kunde räknas uppåt eller nedåt, falla ned bland dem.
12. Och öfver den klyftan såg jag en ort, som icke hade något himmelens fäste ofvan och ingen jordens grundval under sig, och där fanns intet vatten och inga fåglar, utan det var allenast en öde plats.
13. Och förskräckligt var det jag där såg: sju stjärnor, som liknade höga, brinnande berg, och de voro såsom andar och anropade mig.
14. Och ängeln sade till mig: Här sluta himmel och jord. Denna ort tjänar till fängelse för himmelens stjärnor och dess härskara.
15. Och de stjärnor, som kretsa öfver elden, äro de som före sin uppgång öfverträdde Guds befallning, emedan de icke kommo på sin bestämda tid.
16. Och han vredgades på dem och band dem och håller dem bundna ända till den tid, då deras skuld blifver fulländad, under hemlighetens år.19 Kapitlet.
Och Uriel sade till mig: Här skola de änglars andar bo, hvilka förenat sig med kvinnorna och, antagande mångahanda gestalter, orenat människorna och förfört dem, så att de dyrkat demonerna såsom gudar och offrat åt dem - nämligen när den dag kommer, då den stora yttersta domen skall hållas öfver dem.
2. Och äfven deras hustrur, som förförde himmelens änglar, skall det gå på samma sätt.
3. Och jag, Henoch, allena har sett alltets gränser, och ingen annan människa har skådat detta utom jag.20 Kapitlet.
Och detta är namnen på de heliga vakande änglarna.
2. Uriel, åskans och jordbäfningens ängel;
3. Rafael, Människoandarnas ängel;
4. Raguel, som verkställer hämnden på världen och ljusen;
5. Mikael, som är satt öfver den bästa delen af människorna, nämnligen folket;*
6. Sarakael, som vakar öfver de människobarns andar, som förleda andarna till synd;
7. Gabriel, som är satt öfver ormarna och paradiset och keruberna.
* Israel.21 Kapitlet.
Och jag vandrade rundt omkring och kom till en ort, där ingenting hände.
2. Och jag såg någonting förskräckligt: ingen hög himmel och ingen fast grundad jord, utan ett tomrum, högt och rysligt.
3. Och där såg jag sju stjärnor från himmelen blunda, liknande stora berg och liksom brinnande i eld.
4. Denna gång sade jag: För hvilken synd äro de bundna, och hvi äro de utstötta hit?
5. Då sade Uriel, hvilken var hos mig såsom min ledare: Henoch, hvad forskar du efter, och hvad söker du få veta, och vi frågar du och är nyfiken?
6. Detta är de stjärnor, som hafva öfverträdt den högste Gudens befallning, och de ligga bundna här, ända till dess tio tusen världar, talet på deras skulds dagar, varda fullbordade.
7. Och därifrån gick jag till ett annat ställe, som var ännu sydligare än det förra, och såg någonting förskräckligt. En stor eld fanns där, som flammade och lågade, och hade inskärningar och var gegränsad af en riktig afgrund, och stora pelare af eld kastades ditned. Men dess utsträckning och storlek kunde jag icke skönja, ej heller var jag i stånd att e dess begynnelse.
8. Då sade jag: Hur förfärlig är icke denna ort, och huru plågsamt är det ej att se på den!
9. Då svarade Uriel och sade: Henoch, hvi uppstå sådan fruktan och fasa hos dig för denna rysliga ort och vid åsynen af denna pina?
10. Och han sade vidare till mig: Dena plats är änglarnas fängelse, och här skola de hållas fångna i evighet.22 Kapitlet.
Därifrån gick jag till en annan ort. Och han visade mig en stor, hög bergsträcka i väster, hårda klippor och fyra vida platser.
2. Och bland dem fanns det djupa och breda och alldeles släta orter, så släta som någonting som rullar, och dystra att se på.
3. Denna gång svarade Rafael, som var med mig, och sade: Dessa rymliga platser äro ämnade till att andarna, de aflidnas själar, skola församla sig på dem; de äro skapade för att församla alla människobarnens själar.
4. De platserna hafva danats till uppehållsorter för dem ända till dagen för deras dom och ända till deras bestämda tid, och den tiden är lång, tills den stora domen öfvergår dem.
5. Och jag såg andar af människobarn, som då voro döda, och deras röster trängde klagande ända fram till himlens port.
6. Denna gång frågade jag ängeln Rafael och sade: Hvems ande är den där, hvars stämma tränger uppåt och klagar?
7. Och han svarade mig: Det är den ande, som gick ut ur Abel, som dödades af sin broder Kain, och han klagar på honom, till dess Kains säd varder utrotad från jordens yta och försvinner bland människors barn.
8. Då frågade jag om honom och om allas dom och sade: Hvi är den ena skild från den andra?
9. Och han svarade mig: Dessa trenne afdelningar äro gjorda för att åtskilja de dödas andar. Och så äro de öfriga rättfärdigas själar afsöndrade, och de hafva en vattukälla, och ofvan den är ljus.
10. Likaså finnes en afdelning för syndarna, dit de komma, när de dött och begrafvas på jorden, utan att domen utgått öfver dem under deras lifstid.
11. Här dväljas deras själar åtskilda i den stora pinan, tills domens, straffets och plågans stora dag kommer för hädarna och hämnden öfver deras själar, då man här binder dem för evigt.
12. Och denna afdelning är danad för deras själar, som klaga öfver sin undergång, då de blefvo dödade i syndarnas dagar.
13. Således är den skapad för de människors själar, som icke voro rättfärdiga, utan syndare, fulländade i skuld. De skola vara hos de skyldiga, dem lika, men deras själar varda icke dödade på domens dag, icke heller skola de uttagas härifrån.
14. Då prisade jag härlighetens Herre, och sade: Prisad vare min Herre, härlighetens och rättvisans Herre, som regerar öfver allting i evighet!
23 Kapitlet.
1. Och därifrån gick jag till en annan plats väster om jordens ändar.
2. Och jag såg en flammande eld, som for utan vila och utan att upphöra med sitt lopp dag och natt, men som höll i regelbundet.
3. Och jag frågade och sade: "Vad är detta, som inte har vila?"
4. Då svarade Raguel mig, en av de heliga änglar som var med mig, och han sade till mig: "Detta lopp av eld som du har sett i väster, är den eld som förföljer alla himlens ljus."(Angående de vita textfälten, se notis längst ned på sidan.)
24 Kapitlet.
Därifrån gick jag till en annan trakt af jorden, och han visade mig en bergsträcka af eld, som flammade natt och dag.
2. Och jag gick fram och såg sju ståtliga berg af praktfulla, vackra stenar, det ena olikt det andra, alla präktiga och af ett härligt utseende och ett skönt yttre, tre i öster och tre i söder, och det ena reste sig högre än det andra, och mellan dem slingrade sig jämsides löpande djupa dalar.
3. Och det sjunde berget var i midten, och dess spets liknade en tron, omgifven af välluktande träd.
4. Och bland dem fanns ett med en doft, hvars like jag ännu aldrig hade känt och hvars blad och blommor icke vissna i evighet och vars ved aldrig multnar och vars frukter äro sköna och likna palmdruvor.
5. Denna gång sade jag: Se hvilket skönt träd, härligt att skåda, och ljufligt äro dess blad och kostelig dess frukt!
6. Då svarade mig Mikael, en af de heliga och ärade änglarna, hvilken var satt öfver de bergen och de träden.25 Kapitlet.
Och han sade till mig: Henoch, hvad önskar du få veta om detta träds doft?
2. Då svarade jag, Henoch, honom och sade: Om allting skulle jag vilja veta något, men i synnerhet om detta träd.
3. Och han svarade mig och sade: Det höga berg, som du sett och hvars topp liknar Herrens tron, är också hans tron, där den Helige och Store, härlighetens Herre, den evige Konungen, skall sitta, när han stiger ned för att bringa jorden det godt är.
4. Och detta träd med den ljufliga lukten är det icke någon enda dödlig tillåtet att vidröra förrän på den stora domens tid. När allt varder vedergälldt och fullbordadt för evigheten, skall det trädet öfverantvardas åt de rättfärdiga och ödmjuka.
5. Och af dess frukt skall lif beskäras åt de utvalda. Och i norr skall det omplanteras, på den heliga orten, och blifva Herrens, den evige Konungens, tempel.
6. Då skola de fröjda sig och jubla i den Helige. De skola låta dess doft intränga i sina ben och leva ett långt lif på jorden, såsom dina fäder lefvat, och i deras dagar skola ingen sorg och intet lidande, ingen möda och ingen plåga komma vid dem.
7. Då prisade jag härlighetens Herre, den evige Konungen, därför att han beredt detta åt de rättfärdiga människorna och skapat det och lofvat att gifva dem det.26 Kapitlet.
Och därifrån gick jag till jordens medelpunkt (1) och såg en välsignad och fruktbar ängd, där grenar från ett afhugget träd slogo rot och sköto skott.
2. Och där såg jag ett heligt berg (2) och nedanför detta, öster därom, ett vattendrag (3), som flöt åt söder.
3. Och jag såg i öster ett annat berg (4) af samma höjd och mellan dem båda en djup, men icke bred dal (5), hvarest ett vatten flöt invid berget.
4. Och väster om detta var ett annat berg, lägre än det förra, och där nedanför mellan dem båda var en dal, och andra, djupa och torra dalar funnos vid de trenne bergens fot.
5. Och alla dalarna, i den hårda klippan, voro djupa och smala. Och träd voro planterade på höjderna.
6. Och jag förundrade mig öfver klipporna och öfver dalen* och undrade storligen.
1 Palestina (Jerusalem). 2 Sion. 3 Siloa. 4 Oljeberget. 5 Kidron (Josafats dal). *Gehenna (Hinnom).27 Kapitlet.
Då sade jag: Hvartill äro de ämnade, detta välsignade land, uppfyllt med träd, och denna fördömda dal*?
2. Då svarade mig Uriel och sade: Den fördömda dalen är bestämd för dem som varda för evigt fördömda. Här måste alla de samlas, hvilka föra otillbörligt tal mot Gud och tala oförsynt om hans härlighet. Här samlar man dem, och här är deras straffort.
3. I den yttersta tiden skall skådespelet af en rättvis dom för all evighet öfver dem beskäras de rättfärdiga. Fördenskull skola de som funno förbarmande prisa härlighetens Herre, den evige Konungen.
4. Och när de dagar komma, då domen fälles öfver dem, skola de prisa honom för den barmhärtighet, hvarmed han skänkt dem deras arfvedel.
5. Då prisade äfven jag härlighetens Herre och talade till honom och ihågkom såsom sig bör, hans storhet.
* Gehenna (Hinnom).
28 Kapitlet.
1. Och härifrån gick jag mot öster rakt in i bergslandet Madbara, och jag såg en öde, ensam äng,
2. full med träd och plantor, och det kom vatten flytande uppifrån därutöver.
3. Det såg ut som ett enda vattendrag, som flöt i riktning mot nordväst, och från varje sida steg det upp vatten och dagg.29 Kapitlet.
1. Och jag gick härifrån till en annan plats i Madbara; jag närmade mig östsidan av detta berg.
2. Och här såg jag domsträden, som utsände en doft av rökelse och myrra, och de liknade inga andra träd.30 Kapitlet.
1. Och jag gick vidare därifrån mot öster, inte långt, och jag såg en annan plats, en klyfta med vatten av den art som inte upphör.
2. Och jag såg ett träd, som till utseendet liknade det välluktande mastixträdet.
3. Och på sidorna av dessa sluttningar såg jag det välluktande kanelträdet, och bortom dessa fortsatte jag österut.31 Kapitlet.
1. Och jag såg andra berg, där det fanns träd, och det utgick från dem nektar, vars namn är sarara och galbanum.
2. Och bortom dessa berg såg jag ett annat berg, varpå det fanns aloeträd, och de träden var fulla av mandelliknande och hårda frukter.
3. Och när man bränner dessa frukter, är de bättre än någon vällukt.32 Kapitlet.
Och när jag blickade åt norr, bort öfver höjderna, såg jag sju berg, fulla med kostelig nardus och välluktande träd och kanel och peppar.
2. Därifrån gick jag öfver de bergens toppar, fjärran mot öster, och drog vidare öfver Erythreiska hafvet och kom långt bort ifrån detta och sväfvade öfver ängeln Sutel.
3. Och jag kom in i rättfärdighetens lustgård och såg mångahanda träd, höga, välluktande, vackra och härliga, och äfven vishetens träd, som förlänar dem som äta däraf mycken visdom.
4. Och det liknar johannesbrödträdet, och dess frukter äro mycket goda och likna vindruvor, och dess doft sprider sig vidt omkring.
5. Och jag sade: Skönt är detta träd, och hur härlig och ljuflig är ej dess anblick!
6. Och den helige ängeln Rafael, som var med mig, svarade och sade: Detta är vishetens träd, hvaraf dina stamföräldrar, din åldrige fader och din gamla moder, hafva ätit. Och de funno vishetens kunskap, och deras ögon öppnades, och de sågo, att de voro nakna, och så blefvo de utdrivna ur lustgården.
33 Kapitlet.
1. Därifrån gick jag till jordens ändar, och jag såg där några stora djur, som var sins emellan olika, och fåglar olika i utseende, i skönhet och med inbördes olika läten.
2. Och öster om dessa djur såg jag jordens ändar, varpå himlen vilar, och himlens portar öppna.
3. Och jag såg hur himlens stjärnor går ut, och jag räknade de portar varifrån de går ut, och jag upptecknade alla deras utgångar, var särskild efter sina tal och namn, efter sina förbindelser och ställningar och sin tid och sina månader, så som den helige ängeln Uriel som var med mig visade mig.
4. Allt visade han mig och upptecknade det åt mig, också deras namn upptecknade han för mig, och deras lagar och förbindelser.34 Kapitlet.
1. Och därifrån gick jag norrut till jordens ändar, och där såg jag en stor och härlig, vislig inrättning vid hela jordens ändar.
2. Jag såg tre himlaportar öppna i himlen; ut ur var och en av dem utgår nordanvindar; och när de blåser kommer det kyla, hagel, rim, snö, dugg och regn.
3. Ut ur den ena porten blåser de av godo; men när de blåser ur de två andra portarna sker det våldsamt och de bringar nöd över jorden, och de blåser med våldsamhet.35 Kapitlet.
1. Därifrån gick jag västerut till jordens ändar, och jag såg där tre himlaportar öppna, liksom jag hade sett i öster, med samma antal portar och utgångar.
36 Kapitlet.
1. Därifrån gick jag söderut till jordens ändar, och där såg jag tre himlaportar öppna, och därur utgår sunnanvind, dugg, regn och vind.
2. Och därifrån gick jag mot öster till himlens ändar, och där såg jag tre himlaportar öppna mot öster, och över dem fanns det mindre portar.
3. Genom var och en av dessa mindre portar går himlens stjärnor, mot väster på den väg som är dem anvisad.
4. Och så ofta jag såg det, prisade jag var gång och skall framdeles prisa Härlighetens Herre......som gjort de stora och härliga undertingen för att visa änglarna och människornas själar sitt verks storhet, att de må lofprisa hans verk och att alla hans skapade varelser må se hans makts gärningar och lofva hans händers stora verk och prisa honom i evighet.
_______ FORTSÄTTNING: KAPITEL 37-71 OBS: I de vita fälten finns de avsnitt ur Henochs bok som utelämnades i den svenska utgåvan från 1901. De som är skrivna på svenska har här översatts i stort sett ord för ord från en dansk utgåva, "De gammeltestamentlige pseudepigrafer", och de engelska avsnitten är hämtade från BOOK OF ENOCH, The Apocrypha and Pseudepigrapha of the Old Testament, H.R. Charles Oxford: The Clarendon Press.
Eftersom de engelska avsnitten mestadels behandlar svårförståeliga astronomiska detaljer, har de lämnats oöversatta.
Den huvudsakliga svenska texten är från en nätupplaga av Henochs bok.
_______
HENOCHS (ENOKS) BOK bör inte jämställas med Bibelns böcker. Den är skriven i biblisk tid, men får bara uppfattas som vi läser nutida kristen litteratur - med prövning inför Guds ord, varvid det goda behålles.
Att boken presenteras här innebär inget godkännande eller någon rekommendation av de apokryfiska böcker som nu återinsatts i den hädiska "Bibel 2000". Apokryferna har inget i Bibeln att göra!Enoks bok antas vara skriven ca år 110 f. Kr. Men skall man tro innehållet måste den vara mycket äldre än så. Är Enoks bok äkta (vilket aposteln Judas' bekräftelse i sitt brevs 14:e vers tyder på), är det Noa som fört den med sig från den gamla världen. Noa är då bokens "redaktör", och har alltså sammanställt sin farfars fars skrivelser, profetior och även fogat in några bitar ur sitt eget liv, som t.ex kap. 65 - 68.
Sedan har boken gått i arv i Noas son Sems släktled, och vidare till det judiska folket. Den kan alltså vara en av världens äldsta skrifter, ca 4500 år gammal.
Läs och pröva innehållet, och behåll det goda. Boken har helt klart ett väckande, helgande och genomträngande budskap:"Se Herren kommer med sina mångtusen heliga, för att hålla dom över alla... "
___
