Lärjungaskap & Urkristendom
Hur skall en kristen leva, och hur skall Jesu församling förhålla sig till omvärlden?
SKRIV NYTT INLÄGG * TIDIGARE INLÄGG * ARKIVERAT * UPPDATERA

"Och när jag såg att I icke villen frälsa mig, tog jag min själ[1] i min hand och drog åstad mot Ammons barn, och HERREN gav dem i min hand. Varför haven I då nu dragit upp emot mig till att strida emot mig?" - Dom. 12:3  ~»


Nr 42 av 42
 Namn: LL
Tid: 03:57 - 01-10-2008
 Webbsida: http://bibeltemplet.net/maila


PRÖVA ANDARNA

Internet vimlar av webbsidor. Det innebär en tillgång till mycket bra material, men givetvis också till sådant som är mindre nyttigt. Även kristendomen finns representerad i alla varianter, både sann kristendom och falsk kristendom.

Hur skiljer man på allt detta, så att man inte blir vilseförd?

Bibeln säger att om någon kommer till oss, så skall vi först pröva andarna, innan vi tar emot budskapet. Samma gäller givetvis när vi kommer till dem, i detta fall till någon kristen webbsida. Man måste först pröva anden, innan man s.a.s. börjar äta av maten som serveras.

Så hur gör man det?

Det första intrycket man får är viktigt att ta på allvar. (Detta förutsätter då att man själv befinner sig i en ren och levande relation med Jesus). Olika kristna har förstås olika gåvor. Kristna med gåvan att skilja mellan andar känner direkt, om de har gåvan i funktion, om webbsidan de kommer till inte är av Gud, inte är driven av den Helige Ande. Andra som har gåvan utan att riktigt veta om det, kanske känner ett svagt obehag, men har inte lärt sig att ta indikationen på allvar. Andra som inte har gåvan kan trots det ändå förnimma, till viss del, om deras Herres röst talar till dem där eller inte.

Om man alltså upplever någon liten varningssignal men inte är säker på vad den betyder, så kan man kolla vidare så här:

1. Först bör man titta om det finns någon trosdeklaration, eller "statement of faith" på webbsidan. Finns inte treenigheten med där som grund, kan man gå därifrån med en gång. "Kristendom" som inte erkänner treenigheten är till 99,9 % falsk och antikristlig. Det finns några fall då kristna av sann tro avvisar själva treenighets-dogmen, medan de dock tror på innehållet i treenighetsläran. De avvisar lärodogmen enbart för att den härrör från den tidiga katolska kyrkan, men de tror som sagt ändå på Gud som en treenig Gud och på Jesu gudomlighet. Varför är detta viktigt? Därför att det är grunden för vår tro. Utan grunden rasar allt. Och det som förenar de allra flesta klassiska förvillelser i kristenhetens historia, är att de förnekat Guds trefaldiga väsen och Jesu gudomlighet.

2. Det andra man bör titta på är webbsidans länklista. Där avslöjas oftast vilka sammanhang webbsidan associerar sig med. Leder länkarna till tveksamma, skumma och andefattiga religiösa sammanhang, så indikerar det att webbplatsen befinner sig utanför väckelsens mainstream. Guds verk är aldrig någon liten uttorkad rännil, utan det är som det står i Hesekiel: "Överallt dit den dubbla strömmen kommer, där upplivas alla levande varelser" (Hes. 47:9
). Liv känns igen på sin glädje, rikedom, färg, variation, kraft, sitt omfång. Gud är inte död. Men död och livlös religion känns oftast igen på att den är färglös, trist, kall, träig, omständig, frånstötande, kal, etc.

3. Det tredje: Är webbplatsen full av anklagelser och kritik mot andra kristna? I så fall är den troligen på avvägar och inte till någon välsignelse. Ofta kallas de här sidorna för "profetiesajter", men profetia handlar inte bara om varning och avslöjande, utan lika mycket om uppbyggande och uppfyllelse. När Gud sargar, då helar han också. När han river ned, då bygger han också upp, något nytt, och bättre. Bibelns profeter profeterade lika mycket om uppbyggelse, som om avfall och synder. Något annat vore fullständigt meningslöst. (Och en Herrens profet kan, även om han har en speciell tjänst, flöda i alla tjänsterna: undervisning, uppbyggelse, evangelium, profetia.) Fariseismens kännetecken är däremot en utarmande fokusering på det negativa, nagelfaring av andra kristna i minsta detalj, ett närmast besatt intresse av att "avslöja". Men detta bottnar bara i att de måste ha någon att klandra för att själva känna sig bra, för att glömma sitt eget avfall.

Man skall alltså inte nöja sig med någon mindre kristendom, än den som har de apostoliska kännetecknen. Allt annat är egentligen avarter, om än inte alltid förvillelser. Men vårt mål, vårt strävande, skall alltid vara att söka oss till, själva leva i, och sprida, den urkristna, apostoliska församlingens verklighet av himmelsk kraft, frälsningsunder, helanden, andliga nådegåvor, och världsmission. Och den som påstår att sådan kristendom inte finns idag, den människan underkänner Gud och hans verk på jorden. Guds lampa har aldrig slocknat, kan inte slockna, den kan bara flytta sig och börja lysa någon annanstans. (Och har den slutat lysa i ditt sammanhang, så betyder inte det att Guds Ande packat väskan och åkt hem till himlen, utan det betyder att han flyttat ljusstaken, så att den nu lyser någon annanstans, hos andra kristna.)

Om du är en kristen som känner avsky för sammanhang där det sker under och tecken, så bör du omvända dig och söka befrielse ifrån de demoner av kritik och klander du har fått i dig. Du hade avskytt Jesus och apostlarna också, om du levt på den tiden i det tillståndet. Guds verk åtföljs alltid av mirakler, under och tecken, därför att Gud är övernaturlig, och där han är, där sker det övernaturliga ting. Dessa ting behövs, därför att vår fiende är övernaturlig och kan inte besegras på annat sätt.
...

Vidare: Ibland händer det, på nätet liksom i övrigt, att man hittar läckerbitar man gärna vill lyssna på. Förkunnare som plockar fram intressanta saker som man kanske länge sökt kunskap om. Men om de inte är smorda av Gud, skall man finna, att trots att man fått sitt lystmäte av sanning, så har det andliga livet sjunkit, i stället för att öka. Drivkraften var inte den rätta, och Guds Ande kunde inte använda materialet så att det blev till välsignelse. Då är det bättre att låta sådan undervisning vara, och vänta på att Gud leder oss till något bättre. Eller det kan t.om vara bättre att leta efter sådan info i profana sammanhang. Vi är alltid bättre rustade att motstå världens andar, än de religiösa andarna. De religiösa andarna är så lika kristendomen, att man lätt öppnar sig för dem, och så dränerar de oss på vår välsignelse, och stjäl bort vår seger.

Men det är av den smorda undervisningen vi skall leva. Människan lever av vart ord som utgår ur Guds mun. Har det inte kommit ur Guds mun, så är det inte till någon välsignelse och bör inte tas emot. Och vi kan utveckla en förmåga att känna igen Guds levande ord, där det förkunnas, skrives, sjunges. Jesu får känner igen hans röst, och börjar vi bara lita på att det är så, så kommer snart igenkännandets konst att börja växa.

När Guds ord förkunnas, då blir man glad, i sitt hjärta. Man blir inte nedstämd och känner sig som en grusgrop därinne. Man får inspiration, levande tankar, som leder vidare ifrån det man hörde eller läste. Gud tar själv vid och fortsätter predikan. Man ser Guds storhet, hans verks omfång, man ser dolda sammanhang, man får insikt, och tro för att själv kunna tjäna Gud och bära hans bud, ut till världens törstande barn.

Det finns också sorg efter Guds hjärta, men med den sorgen är det så, att den ändå inte tar bort den inre glädjen, den inre varma kärleksrelationen med Jesus.
...

Ställer jag för höga krav här? Lever jag själv upp till dem? Inte alltid, men min andliga strävan och dagliga kamp går ut på att alltid ha min webbplats och mitt övriga vittnesbörd fyllt av den Helige Ande, och att de andliga nådegåvorna skall vara verksamma i mig, skall vara drivkraften i allt jag säger, gör och skriver. Lyckas jag inte alltid med detta så upplever jag en djup sorg över det, och jag tiger hellre än för ut något som bara är mitt eget. Går inte Gud med mig, så vill jag inte gå alls, för hur skulle jag, i mig själv, kunna möta och besegra dennna världens furstar? Det är bara Gud som kan det, genom sin Helige Ande, som han "givit åt dem som är honom lydiga", som Petrus sade (Apg. 5:32
).

Jag uppmanar alltså mig själv lika mycket som dig som läser detta, att sträva efter att vara en sådan kristen, en kristen som är ett andesmort redskap åt Jesus.

Låt det kosta vad det vill att komma dithän. Det är värt det, i hundrafalt, vad du än får lägga åt sidan.

Och det är det som är väckelsen alla längtar efter. Om alla kristna vore sådana, så skulle vi ha kontinuerlig väckelse.
___


Nr 41 av 42
 Namn: LL
Tid: 04:46 - 31-07-2008
 Webbsida: http://bibeltemplet.net/maila


Utplånad - och ändå medveten

I ett allharmoniskt universum får (och kan) ingen synd existera. För det skulle omedelbart bryta allharmonin, och tillvaron skulle inte längre vara helgod, helharmonisk. Så hur löser Gud den frågan, när han samtidigt måste tillåta varelsers fria vilja? Vissa väljer ju att göra "ont" dvs att begå handlingar och hysa önskningar som inte är i harmoni med det helgoda. Vi människor vet redan om ett sådant sätt, ett sätt att förpassa vissa ting in i mörkrets och ickevarandets vrå. Vi har hört om svarta hål, hur tiden där förvrängs till icketillstånd, hur tillvaron där, om det vore möjligt för levande varelser och väsen att där finnas, drar dem ur vårt universum och de förs till tider bortom vår, och därmed, i praktiken, inte längre är en del av vårt universum, av vår tillvaro, och av den harmoni, som skulle kunna finnas här, vore det möjligt att skilja på tingen på sådant sätt.

Så när vi nu redan vet om en sådan tillvaro, och ett sådant sätt, hur enkelt då för Gud, som råder över alltet, att bereda just en sådan avskild tillvaro, för de två väljarskarorna i tiden.

Så "helvetet" är alltså inte bara oss åtskilt i rummet, utan också i tiden? Ja, mycket troligt är det så. Jesus talar om "svalg" (om än bara i ett förstadium till det slutliga) som gör det omöjligt för den ene att nå den andre, och tid är som vi vet, ett oöverstigligt svalg, som ger förutsättningar för just en sådan åtskiljelse av gott och ont, som Ordet oss utlovar.

Därför behöver vi inte sväva i ovisshet, eller i ett slags godvilligt trostillstånd i denna fråga. Vi kan övergå i en förståndsvisshet här, då vi redan i vår egen realm kan se lösningen på ett sådant problem. För Gud blir det då ännu enklare, att, när tiden och tingen är utklarade, och all skapelse fått sin väljarerfarenhet, att placera var och en, och vart och ett, där det hör hemma, och där det inte finns någon enda koppling dem emellan.
___


Nr 40 av 42
 Namn: LL
Tid: 00:46 - 19-04-2008
 Webbsida: http://bibeltemplet.net/maila


Hur man bedömer andliga läror

Det finns många lärofrågor i Bibeln, som av olika kristna tolkas olika. Man kan undra varför Gud låtit det bli så, men naturligtvis finns det någon vishet i det. Kanske använder Gud dessa tolkningsmöjligheter till att locka inbitna religiösa syndare i fällor, så att de förs bort från Kristi församling därmed. Men om vi nu tillhör dem som vill vara äkta, sanna, ödmjuka och lydiga lärjungar till Jesus, hur kan vi då få klarhet när det gäller olika tolkningsmodeller av vissa bibelsammanhang? Genom Anden. Gud, heter det, stadfäster sitt ord med åtföljande tecken och under. Så om vi har två olika tolkningar, så är den tolkning rätt, som åtföljs av tecken och under, som sanktioneras genom de andliga nådegåvornas upplivande. Guds ord är nämligen levande, och kraftigt, så att det åtskiljer. Det livar upp, ger glädje, insikt, insyn, och leder oss vidare, till nya upptäckter, härliga sanningar och befriande frukter.

Tillämpa detta på de olika tolkningar du möter, så kommer du en bra bit på väg. Tillämpa därtill Andens egen prövning, utifrån ditt eget andliga liv, och du är nära fulländningen. Du är då på väg in i Nya förbundets härliga ställning, och verklighet, då, som det står, "Då skall den ene medborgaren aldrig behöva undervisa den andre, icke den ene brodern den andre och säga: 'Lär känna Herren'; ty de skola alla känna mig, från den minste bland dem till den störste." (Hebr. 8:11
). Johannes säger det så här: "Men vad eder angår, så förbliver i eder den smörjelse I haven undfått från honom, och det behöves icke att någon undervisar eder; ty vad hans smörjelse lär eder om allting, det är sant och är icke lögn. Förbliven alltså i honom, såsom den har lärt eder." (1 Joh. 2:27
)

Prövningen kan också göras utifrån väckelsehistorien, både den tidigare och den nuvarande. Vi kan se var Guds ord har verkat som kraftigast, i vilka sammanhang det skett flest omvändelser, flest helanden, flest befrielser från ondskans makter.

Paulus talar på ett ställe om en apostels kännetecken. Han förkunnar ett sant bibliskt budskap. Men inte bara det. Om det bara vore det, så vore det inget sant bibliskt budskap, om det så vore bokstavligen efter Guds ord. En apostel, och självklart alla Kristi tjänare, upplever också att Gud stadfäster Ordet med tecken och under. Så när du predikar, eller vittnar, kommer det att ske saker och ting. I ett väckelsemöte kommer människor att spontant börja prisa Gud, och det kan komma tungotal, uttydning och profetior, mitt under det du talar, eller efteråt. Så skedde när Petrus talade i Kornelii hus. De som samlats där började plötsligt bli andedöpta, utan att Petrus ens gjort en inbjudan. Guds Ande bara föll, och Petrus hade inte ens hunnit igenom sin inledning.

Men har vi det inte riktigt så där härligt, så måste vi inte nödvändigtvis bli förtvivlade. Det finns nog många sanna ärliga och ödmjuka Jesu lärjungar, som vittnar och förkunnar rent och klart, som egentligen bara behöver lite korrigering, för att också tecknen skall börja visa sig. De har dem alltid i någon liten grad, men kan genom förfining av sin andes inställning, och lyhördhet, öka graden av Andens sanktion.

Den andra sidan av saken, när vi befinner oss bland bibeltroende kristna, är när den kalla, hårda renlärigheten framträder. Den må vara bokstavligen rätt, och vara framburen av ett äkta nit, men saknar likväl en äkta kärlek till Jesus. På någon punkt har du bedrövat, eller kanske t.o.m förbittrat den Helige ande, så att du utsläckt, eller omöjliggjort, hans eld i ditt liv. Du har dömt andra för hårt, varit för bokstavstrogen och för lite ordtrogen, dvs du har nitälskat för lagen, men glömt lagens givare, glömt att vara honom underdånig och låta honom ge dig de ord du skall bära fram.

Vi är nämligen inte våra egna, det är inte brevbäraren som bestämmer vilka brev som skall bäras ut. Du kan inte bara ta en text du tycker borde predikas, och så bära ut den. Just en sådan handling kan stänga en hel församling, en hel kristen gemenskap. Det är Gud som bestämmer vad som skall förkunnas, för bara han har översikten, bara han vet vad som behövs.

Så från att bara vara en Ordets tjänare, måste man också gå till att vara en Andens tjänare. Och man måste inse att den Helige Ande är Ordets tolk. Av mitt skall han taga, sade Jesus, och ge åt er. Det innebär att det vi skall vittna om, förkunna, skriva, frambära, det skall vi få ifrån den Helige Ande. Och det här handlar inte om en gissningslek. I lärjungaskapet får man lära sig att bara för att det kan dyka upp bra idéer eller uppslag, så behöver inte det vara sådant som Anden ger oss. Pröva det, se om det flödar ihop med ditt tungotal, eller om det stänger. Gud stadfäster sitt ord, även när du är i din bönekammare. Herrens ord är levande och kraftigt, och tränger igenom. Det är inte dött, tråkigt och förlamande.

Ett levande budskap, mottaget från Gud, kan ofta vara helt motsatt det vi skulle önskat få frambära. Ett levande budskap kan, trots att du känner Andens sanktion över det, ge dig sådana bryderier, att du hamnar i en brottningskamp med Gud. Människan i dig inser vilka konsekvenser det kan få för henne, medan din ande är villig. "Anden är villig men köttet svagt". Men du känner att du börjar torka, och inser att det är bättre att lyda och följa Jesus, än något annat i denna världen. Är han med, så tar han ansvar för det han ber dig frambära. Och då går det till seger, även om det först, kanske, måste gå genom eld.

Ibland kan man dock hamna i verkliga bryderier. Man kan anta att Gud vill pröva vår lydnad på det sättet. Abraham fick ju uppleva det. Han fick en tillsägelse att göra något som var emot allt vad kärlek och gudsfruktan heter. Han skulle offra sin egen son på Moria berg. Detta var inte ett vittnesbörd, men det var ett uppdrag. Vi får ju sådana också. Men Abraham bevisade sig vara en tillitsfull Guds tjänare. Han hade tro, och han vågade lyda denna märkliga maning. Han tog den inte för att komma ifrån fienden, såpass hade han lärt känna Jesu (ja, Jesu) röst. Han visste att det var ifrån Gud, men han visste också att Gud är god. Tron föll inte ihop, när Gud till synes lockade lärjungen ut på djupa vatten. Han bestod provet, och blev mer välsignad än han varit tidigare.

Har du börjat uppleva sådana examensprov, så har du hamnat i en speciell Andens skolklass. Där blir man hårt tuktad om man inte följer det ökade ljus man nu har fått. Där får man uppleva Herrens bestraffningar för små misstag som andra fritt kan göra utan att Jesus bryr sig. Av den som fått mycket skall mer utkrävas. Men också mer frukt frambäras.

Det som sker därefter kommer att vara av större betydelse än det som skedde dessförinnan. Dina ord får större verkan, hörs högre upp i himlarymderna. Makterna reagerar, och änglarna regerar. Det sker förändringar, när du ber stängs och öppnas himlarna. Du blir klasskamrat med profeten Daniel m.fl.

Men där får jag sluta, för där är jag ännu bara nybörjare. T.o.m det känns förmätet att säga. Jag ser det bara i fjärran kanske är mera realistiskt. Men jag ser det i alla fall.
___


Nr 39 av 42
 Namn: LL
Tid: 06:30 - 16-04-2008
 Webbsida: http://bibeltemplet.net/maila


Vad är "ondskans andemakter i himlarymderna"?

"Ty den kamp vi hava att utkämpa är en kamp icke mot kött och blod, utan mot furstar och väldigheter och världshärskare, som råda här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna." (Ef. 6:12
)

Ja, inte är det samma sak som onda andar, om du trodde det. Onda andar är en sak, och ondskans andemakter i himlarymderna en annan. De onda andarna är här på jorden, men makterna är i himlarymderna. Det är en skillnad i dignitet, alltså. Och i själva verket, så är de som är på jorden de himmelskas barn. Det låter ju väldigt underligt, tycker du, men det är vad Guds ord lär oss. Återigen är det 1 Mos. 6 som avslöjar detta, och det är bara att läsa som det står och låta det sjunka in, för att det skall bli uppenbart. Men det kan du göra på egen hand, detta skall handla om de som är i himlen, dvs i himlarymderna.

Dessa makter, och varför de kallas makter är för att de opererar på en så hög nivå, att trots att de är personer, så är de också makter, deras inflytande är så kraftigt, att de kallas makter. En människas inflytande på sin omgivning kan vara stort, och kraftfullt. En människas ande, beroende på vad den är fylld med, kan förändra sin omgivning. Det beror inte bara på hennes ord, eller hennes önskningar eller förmåga att övertala. Det beror på vad slags kraft som finns i henne, vad slags andligt inflytande som omger och utgår ifrån henne. En god människa bär ur sitt goda förråd fram vad gott är, och detta påverkar andra människor i hennes omgivning. Det lyser upp deras sinnen, ger dem impulser, klarhet. På samma sätt är det med en ond människa, dvs en människa i vilken ondska bor. Den strålar ut ur henne, påverkar andra, drar dem ned i fördärv, lockar dem in på onda vägar.

Detta är förhållandena på jorden, men om vi kommer högre upp, i himlarymderna, kan vi påverka desto mer, både ifråga om godhet och ondska. Vi är inte där ännu, men vi kommer att få se det, om eller när vi lyfts dit, av Jesus, när han kommer. Men änglarna är där, upplyfta en gång för länge sedan. De opererar i den himmelska världen, i himlarymderna, som inte är samma sak som Guds himmel, tredje himlen, utan det handlar om de lägre rymderna, om lufthimlen och om jordens omgivning i rymden. Vi människor har lyckats skapa något som nästan är en avbild av detta - radio och tv. Via de kraftfält som sänds ut och som sträcker sig runt jordklotet, och dessa fanns ju där innan vi lärde oss att sända ljud och bilder genom dem, påverkar vi, i vår ringhet, hela länder och världsdelar, genom bilder av oss själva. Detta har en djupare verklig förebild, i himlarymderna. Där finns de kosmiska makterna. Vi kan läsa om några av dem i Daniels bok. Furstar, som kämpar för Gud, och mot Gud. När Daniel bad, satte han dessa makter i rörelse. Dvs han bad, och Gud satte dem i rörelse. Fursten över Persien stod Guds ängel emot, står det. Vad handlade det om, vad skedde genom Daniels bön, och hur hade tillståndet varit dessförinnan? Det visar sig då, att tidigare hade det profetiska ordet varit stängt, folket försatt i fångenskap, och ingen lysande framtid var uppenbarad för dem. Mörkret som utgick ur den onda ängeln låg kompakt över det fångna folket, och dess härskare. Men så började en Guds tjänare att be, och fasta, och önska, i sin ande. Andemakten började ge vika, mörkret skingrades, genom att ett par av Guds änglar, furstar, kom dit och med sitt inflytande drev undan mörkrets makt.

Men hur verkade egentligen denna mörkrets makt? Det var bara en enda, alltså? En enda andefurste som behärskade ett helt världsrike? Hur, med vilka medel, vad hade han till sitt förfogande? Skedde det genom tusentals små emissarier, små sändebud, som flög fram och tillbaka till honom och inhämtade order, eller skedde det genom ett andligt inflytande av liknande slag som det en människa här på jorden kan operara i, fast på ett mycket högre plan?

Så måste det ha varit. Änglafurstar kan genom sin andlighet sända ut kraft, som dominerar, inspirerar, influerar, och attraherar, människor på jorden. Människor, och onda andar. De onda andarna behöver alltså inte lämna jorden för att få veta vad de skall göra, de tar emot överänglarnas signaler direkt in i sitt inre. Och det är de troligen helt medvetna om, eftersom de inte har något kött som hindrar deras uppfattningsförmåga. Med människor är det annorlunda, människan är inte lika lättstyrd. På samma sätt som många kristna är ohörsamma mot Guds röst, är många ickekristna ohörsamma mot sina herrars röster. De lyder dem oftast, men inte helhjärtat, och inte fullkomligt. De påverkas, deras tankar styrs, deras idévärld influeras, men aldrig på ett så genomtänkt och öppet sataniskt sätt, så att det blir uppenbart. Därför avslöjas heller sällan källorna. Människan tar emot av både gott och ont, ifrån ovan. Hon är medial, och i sitt ofrälsta tillstånd inte så noga med vad för influens hon bär. Oftast är det den onda makten, men det händer att hon också tänker goda tankar, när hon då och då trampar in i det godas kraftfält.

Vi behöver kanhända, som kristna, förstå detta, för att förstå det motstånd vi har, här, emot evangelium, emot sanningen i Guds ord, emot vårt vittnesbörd. Annars bleve det egentligen oförklarligt, att människor skulle vara så motsträviga till att ta emot frälsningen. Det borde ha varit så mycket mer uppenbart för dem, vilken härlighet det finns i evangelium, hos Gud, i Jesus, och i den Helige Ande. Men makterna, de fallna änglafurstarna, dem som bjöds in när Adam föll och sålde jorden till Satan, de har sina troner, sina positioner, och de är inte stulna, direkt, även om de inte hör hemma där ursprungligen. Annars hade Gud tagit dem därifrån. Men de är där, för att människosläktet valt att ha det så.

Hur skall vi då bekämpa dem, dessa ondskans makter? Hur skall vi bryta deras maktfält, så att människor, precis som i Babel efter Daniels böner, kan få se Guds ord och profetior börja bli levande, så att de ser att det finns en väg, tillbaka, till ett härligare tillstånd av liv, där Gud finns med, där Jesus är Herre, och där man vill börja bygga heliga tempel, bereda boningar, i hjärtan och gemenskaper, åt den Allsmäktige igen?

Daniel bad inte bara utifrån påhittade premisser. Han hade hittat ett Guds ord, ett löfte, en profetia, och han hade också insett att tiden var inne för profetians uppfyllelse. Sedan bad han, bekände sina och sitt folks synder, och så höll han ut, i tro. Detta gjorde han inte som metod, han hade inte blivit inspirerad till det genom någon predikan, eller något allmänt böneupprop. Det han drevs av var verklig nöd, för sitt folk. Det var nöden i hans hjärta, som drev honom till att söka, läsa, upptäcka, och börja kämpa, i bön. Det var en naturlig andlig process, ett inre verk, av Gud, i ett villigt hjärta.

Man kan inte komma någonstans på annat sätt, idag heller. Detta som du läser nu kan egentligen inte hjälpa dig, kicka igång dig. Det kan möjligen ge en antydan om vad som är möjligt, men skall det ske något, så skall det ske genom att Gud samverkar här, och tänder något, en eld, en sann andlig längtan, en ljusglimt, en uppenbarelse, i dig.

Att det må ske behöver jag inte be om. Om detta var ett bud från Gud, så har det redan skett i dig. Då kommer det att växa och bära frukt.
___


Öppna himlarymderna!

E f f a t a !



Nr 38 av 42
 Namn: LL
Tid: 00:10 - 19-02-2008
 Webbsida: http://bibeltemplet.net/maila


VAR HAR VI VÅRA RÖTTER?

En kristen församling eller församlingsrörelse kan aldrig stå för sig själv i tiden. Ingen har ensam direktkoppling till Gud eller Guds kraft. Församlingen på jorden är en kropp, Kristi kropp, och dess lemmar hör samman och får styrka genom det "bistånd var led giver". Detta gäller enskilt i den lokala gruppen, men också mellan församlingar, lokalt, nationellt och internationellt. Begreppet Kristi kropp har givetvis utnyttjats, på så sätt att man velat införliva eller inräkna kroppsdelar som inte alls tillhör Kristus utan andra makter, men det tar inte bort sanningen och verkligheten av tillhörigheten till den riktiga Kristi kropp. Det här kan man inte nonchalera, eller låta falla i träda bara för missbrukens skull. Det här är en verklighet vi är beroende av, för att verkligen kunna vara en frisk del av Kristi kropp.

Guds verk har en historia, och denna historia kan följas genom tiden. Varje väckelserörelse har varit arvtagare till tidigare väckelser och skeenden i Guds verk. Jag tror aldrig det har funnits någon enda väckelserörelse, som har uppstått helt isolerad ifrån andra tidigare rörelser. Det finns en succession, det verkar som om Gud verkar genom sådan succession, hans verk överförs, från den ena förkunnaren till den andra, från den ena församlingen till den andra, från den ena väckelserörelsen till den andra. Luther sägs ha fått sin tändande gnista genom läsning om valdenser och liknande tidigare rörelser. Wesley fick gnistan till metodismen genom kontakter med pietismen och herrnhutismen. Det finns många fler exempel.
Det finns också exempel på att när enskilda kristna eller församlingar eller rörelser vänt sig ifrån dessa sina andliga rötter, så har de själva stängt sig ute ifrån det andliga livet och den delaktighet/succession, som Guds verk består i.

Man kan använda ett av budorden överfört på detta. "Hedra din fader och din moder, för att du må länge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig." (2 Mos. 20:12
) - "Hedra din fader och din moder, såsom HERREN, din Gud har bjudit dig, på det att du må länge leva och det må gå dig väl i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig." (5 Mos. 5:16
)

Detta gäller också våra andliga fäder och mödrar. Om vi inte hedrar dem, så kommer det inte att gå oss väl, och vi kommer inte att få leva länge i det land Herren vill ge oss.

Men vi har ju kommit så mycket längre än våra fäder? Kanske någon tänker så, och att man därför inte kan erkänna dem längre eller ställa fram dem som föredömen. De hade ju inte alla de läror vi har, eller den helgelse vi har. Nej men de är fortfarande våra andliga föräldrar. Vi hade inte varit här om inte de hade tjänat Gud i sin tid. Guds verk hade varit utslocknat på jorden, om inte de funnits, om inte de kämpat, i sin generation, för evangelium förkroppsligat på jorden. Gud använde dem, han lät dem tjäna honom.

Så, för att bli lite konkret: Pingstväckelsen, som är en av de största väckelser som ägt rum i historien, på vilket sätt är vi idag besläktade och relaterade till detta Guds verk? Det handlar givetvis inte om samfundstillhörighet, dvs bara någon är med i en pingstförsamling, så är han/hon relaterad till detta ursprunget. Nej, så går det inte till i Guds verk. Det handlar om andlig succession (dock inte "apostolisk" som är något helt annat). Finns det något av levande väckelsegnista, överfört från pionjärerna, i din församling, hos de som förkunnar? Detta kan slockna ut, som tidigare nämndes, genom att man stänger sig, för andliga skeenden i Guds verk.

Pingstväckelsen var egentligen inte bara en väckelse. Det kom nya väckelser under 1900-talet, som den tidens församlingar var dynamiska nog att ta emot och bli del utav. Efter 1907 kom det en väckelsevåg på 1930-talet, och sedan igen i slutet av 1940-talet, då den amerikanska helandeväckelsen fördes över och här kom att bli till förnyelseväckelsen. Därefter kom en ny våg i mitten av 1950-talet, genom förkunnare som A. A. Allen och Morris Cerullo, Jack Coe, Oral Roberts, R. W. Schambach, T. L. Osborn, m.fl. När denna våg i början av 60-talet nådde Norden gestaltade den sig som Maranataväckelsen här.

Vid den här tiden började Guds verk ta nya vägar. Det spreds dels ut i fria församlingar, men också i en annan ström som trängde in i de äldre kristna samfunden. Gud vill nå alla sina fångna barn i träldom.

Om nu Gud har verkat på detta sätt genom historien, då bör vi inse att det inte går att ställa sig vid sidan av dessa tidigare eller parallella verk, som om man vore ensam om att tjäna Gud. Det är inte så man åtskiljer sant ifrån falskt, Guds verk ifrån fiendens verk. Det hade varit för enkelt. Som om Guds Ande bara följde de gränser människor ställt upp. Gud kan verka var han vill, när han vill, om det bara finns öppna, längtande hjärtan där. Han kan verka genom enskilda, var de än befinner sig, om de ställer sig helhjärtat till hans förfogande, och han kan bryta igenom och väcka upp hela församlingar, som varit döda, och t.o.m grupper av församlingar, även om det är sällsynt. Han kan också verka genom nya församlingar, och självklart är det alltid Guds vilja att hans församling skall vara en gestaltning av mönsterbilden i NT, det är detta Guds Ande ständigt verkar till. Men Guds verk måste alltid börja någonstans, och "där den kommer till, elden brinna vill".

Andlig släktforskning
Människor i världen sysslar mycket med släktforskning. Detta kan vara lika intressant, och än mer, behövligt, för Guds barn. Vilka är våra andliga fäder och mödrar, vilka var de vittnen som förde över det vi nu förvaltar, det arv vi har? Några av dem är nämnda ovan, vissa av dem lever ännu, tjänar fortfarande Kristus i välsignade Guds verk. Kan det verkligen vara Guds vilja att vi skall vara andligt skilda ifrån dem, de budbärare som gav oss det vi nu har? Jag har svårt att tänka mig det. Guds kallelse och gåvor kan han aldrig ångra. Det är inte människorna vi dyrkar, följer, relaterar till, utan det Gud ville och gjorde och gör, genom dem. Vi känner dem genom Anden, vi är besläktade i Anden, deras kallelse och vår kallelse består, och hör ihop, är länkar i en och samma kedja av Guds stora verk på jorden.
___


Nr 37 av 42
 Namn: LL
Tid: 22:47 - 05-12-2007
 Webbsida: http://bibeltemplet.net/maila


FÖRSTÅR DU EVIGHETEN?

Promenader är ofta bra tillfällen att tala med Gud och Jesus. Under en sådan idag "damp" det ner en fråga i mitt sinne, som jag undrat över ett tag. Liksom den förra frågan jag nämnde om, den om helvetet, så gick mina tankar nu till himlen. Även om vi tror på den, och på Guds ord, så räcker ju inte det för att himlen skall bli verkligt levandegjord för oss. Det krävs också uppenbarelse. Och jag tror jag har haft några sådana också, beträffande himlen, liksom en och annan dröm. Men det finns också ett annat område, där vi behöver insikt - det står också om att komma fram till en full förståndsvisshet (Kol. 2:2
). Dvs vi behöver FÖRSTÅ, med vårt sinne, det vi med vår ande "vet" (om vi nu vet det). Och som de jordiska varelser vi är, är evigheten svår att förstå. Så jag frågade Jesus om just det: Hur kan jag förstå evigheten? Och precis som förra gången kom svaret direkt. Och jag har varit frälst i 27 år och givetvis både frågat och läst och fått insikter, många gånger tidigare. Men tack och lov, det finns mer att få, fortfarande. Och detta var så enkelt, att det egentligen är förvånande att man inte "kommit på" det tidigare, eller att man hört någon förkunna om det.

För så här är det, och så här kom det till mig:

Det finns inte bara EN evighet, utan MÅNGA! Amen. Det talas om evigheters evigheter, eller hur? Så evigheten består av cykler - av tider. Och då blir den, i alla fall för mig, mera begriplig. Den är alltså inte bara en enda lång, stillastående tillvaro, utan den kommer att bestå av långa, långa perioder [eoner], med början och slut, för att sedan övergå i nästa, och så nästa och nästa. Det innebär att det finns en utvecklingsplan, hos Gud, som sträcker sig långt fram, och att det kommer att hända saker, med universum, som vi bara kan drömma om.

Men, och nu övergår jag till vad som kommer till mig här, och nu: Gud är naturens Gud. Vad vi ser i naturen, är Guds väsen. Paulus säger det. Så, sådan som Gud uppenbarat sig genom naturen här på jorden, sådan är han också i himlen, i sitt stora universum. Så dessa evigheters evigheter, de är inget annat än väldigt långa och långt sig sträckande årstider [säsonger], i ett jättelikt kosmiskt biologiskt system. [Därav galaxerna].

Gud är livets Gud. Se på all mångfalden bara här på jorden. Se potentialen, vad hade kunnat ske om inte syndafallet satt stopp för utvecklingen (den gudomliga, inte den påhittade darwinska). Planeter, världar, i det oändliga, finns det där ute, i Guds himlar, boningar, som Jesus kallade dem, i hans Faders hus. Naturligtvis är de tänkta att hysa liv, de också, så många som är lämpade till det.

Så, från att ha tett sig som en ganska stillastående, meningslös tillvaro i salighet, tycks för mig nu evigheten vara en fortsättning, men i ett högre kosmos, på precis det liv vi har en liten glimt av här på jorden. Gud är densamme, hans verk här skiljer sig inte, på det viset, från hans större verk i stjärnhimlen, och i evigheternas evigheter. Det kommer mer, och det kommer mer. Det kommer aldrig att ta slut, och det kommer aldrig att stanna av. Vi har bara börjat, på vår evighetslånga färd genom universum. Och vi skall tillbringa den med Jesus, människosonen, Gudasonen, och tillsammans med honom breda ut det förhärligade jordelivet, både här på denna jord, när den föds på nytt, och på andra jordar, när denna brunnit upp.
___


BIBELSTUDIUM

Uttrycken "evigheter", "evigheternas evigheter" och "evigheters evigheter" finns på många ställen i Bibeln, de flesta i NT:

Ditt rike är ett rike för alla evigheter, och ditt herradöme varar från släkte till släkte. (Ps. 145:13
)

Men sedan skola den Högstes heliga undfå riket och taga det i besittning för evig tid, ja, för evigheters evighet." (Dan. 7:18
)

honom, den ende vise Guden, tillhör äran, genom Jesus Kristus, i evigheternas evigheter. Amen. (Rom. 16:27
)

Honom tillhör äran i evigheternas evigheter. Amen. (Gal. 1:5
)

honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus alla släkten igenom i evigheternas evighet, amen. (Ef. 3:21
)

Men vår Gud och Fader tillhör äran i evigheternas evigheter. Amen. (Fil. 4:20
)

Men evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden, vare ära och pris i evigheternas evigheter! Amen. (1 Tim. 1:17
)

Ja, Herren skall rädda mig från alla ondskans tilltag och frälsa mig till sitt himmelska rike. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter. Amen. (2 Tim. 4:18
)

han fullkomne eder i allt vad gott är, så att I gören hans vilja; och han verke i oss vad som är välbehagligt inför honom, genom Jesus Kristus. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter. Amen. (Hebr. 13:21
)

Om någon talar, så vare hans tal i enlighet med Guds ord, om någon har en tjänst, så sköte han den efter måttet av den kraft som Gud förlänar, så att Gud i allt bliver ärad genom Jesus Kristus. Honom tillhör äran och väldet i evigheternas evigheter, amen. (1 Petr. 4:11
)

Honom tillhör väldet i evigheternas evigheter. Amen. (1 Petr. 5:11
)

honom som allena är Gud, och som är vår Frälsare genom Jesus Kristus, vår Herre, honom tillhör ära, majestät, välde och makt, såsom före all tid, så ock nu och i alla evigheter. Amen. (Jud. 1:25
)

och gjort oss till ett konungadöme, till präster åt sin Gud och Fader, honom tillhör äran och väldet i evigheternas evigheter, amen. (Upp. 1:6
)

och den levande; jag var död, men se, jag lever i evigheternas evigheter och jag har nycklarna till döden och dödsriket. (Upp. 1:18
)

Och när väsendena hembära pris och ära och tack åt honom som sitter på tronen, och tillbedja honom som lever i evigheternas evigheter, (Upp. 4:9
)

då falla de tjugufyra äldste ned inför honom som sitter på tronen, och tillbedja honom som lever i evigheternas evigheter, och lägga sina kransar ned inför tronen och säga; (Upp. 4:10
)

Och allt skapat, både i himmelen och på jorden och under jorden och på havet, och allt vad i dem var, hörde jag säga: "Honom, som sitter på tronen, och Lammet tillhör lovet och äran och priset och väldet i evigheternas evigheter." (Upp. 5:13
)

och sade: "Amen. Lovet och priset och visheten och tacksägelsen och äran och makten och starkheten tillhöra vår Gud i evigheternas evigheter. Amen." (Upp. 7:12
)

och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter, vid honom som har skapat himmelen och vad däri är, och jorden och vad därpå är, och havet och vad däri är, och sade: "Ingen tid skall mer givas, (Upp. 10:6
)

Och den sjunde ängeln stötte i sin basun. Då ljödo i himmelen starka röster som sade: "Väldet över världen har blivit vår Herres och hans Smordes, och han skall vara konung i evigheternas evigheter." (Upp. 11:15
)

Och när de så plågas, uppstiger röken därav i evigheters evigheter, och de hava ingen ro, varken dag eller natt, de som tillbedja vilddjuret och dess bild, eller som låta märka sig med dess namn. (Upp. 14:11
)

Och ett av de fyra väsendena gav de sju änglarna sju gyllene skålar, fulla av Guds vrede, hans som lever i evigheternas evigheter. (Upp. 15:7
)

Och åter sade de: "Halleluja!" Och röken från henne stiger upp i evigheternas evigheter! (Upp. 19:3
)

Och djävulen, som förvillade dem, bliver kastad i samma sjö av eld och svavel, dit vilddjuret och den falske profeten hade blivit kastade; och de skola där plågas dag och natt i evigheternas evigheter. (Upp. 20:10
)

Och ingen natt skall vara mer; och de behöva icke någon lampas ljus, ej heller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem, och de skola regera i evigheternas evigheter. (Upp. 22:5
)
_______


Engelska King James Bible använder ordet "ever", inte eternity som man kunde tro, på samma ställen som citeras ovan ("ever and ever"). Strongs' lexikon uttyder grundtextorden så här:

HEBREW, 5769: "EVER"
owlam, or lolam {o-lawm'}; properly, concealed, i.e. the vanishing point; generally, time out of mind (past or future), i.e. (practically) eternity; frequentatively, adverbial (especially with prepositional prefix) always: - alway(-s), ancient (time), any more, continuance, eternal, (for, (n-))ever(-lasting, -more, of old), lasting, long (time), (of) old (time), perpetual, at any time, (beginning of the) world (+ without end).

HEBREW, 5957: "EVER"
alam, (Aramaic) corresponding to 5769; remote time, i.e. the future or past indefinitely; often adverb, forever: - for ((n-))ever (lasting), old.

GREEK, 165: "EVER"
aion, from the same as 104; properly, an age; by extension, perpetuity (also past); by implication, the world; specially (Jewish) a Messianic period (present or future): - age, course, eternal, (for) ever(-more), (n-)ever, (beginning of the, while the) world (began, without end).

GREEK, 104: "EVER"
aei, from an obsolete primary noun (apparently meaning continued duration); "ever", by qualification regularly; by implication, earnestly; always, ever.
___


Nr 36 av 42
 Namn: LL
Tid: 00:56 - 21-10-2007
 Webbsida: http://bibeltemplet.net/maila


HELVETET ÄR EN EVIGHETSMASKIN

Härom dagen frågade jag Jesus varför det måste finnas ett helvete. Ibland är tanken på det nästan omöjlig att begripa, acceptera. Vi vet att det står i Bibeln, och att det är "tillrett" åt djävulen och hans tjänare, men man kan inte bara blint tro på en sådan sak. För det är den alltför hemsk, alltför fruktansvärd. Man behöver också förstå. Så jag frågade Jesus, och genast började följande tankar "tala" till mig. En del av det hade jag redan tidigare fått klart för mig, men nu kom det som i en sammanfattning, och det kan vara värt att dela med sig av.

För det första: Gud skall vedergälla var och en efter hans gärningar, säger Bibeln (Job 34:11
, Ps. 62:13
, Ords. 24:12
, Rom. 2:6
, m.fl). Men när det gäller det goda, så är Gud inte bunden till denna regel. Han kommer att löna det goda som gjorts, i och genom Kristus, rättvist. Men han kan också om han vill, ge oss mer än så. Han har rätt att vara hur god han vill. Han kan ge den som bara tjänat Jesus en dag lika mycket i lön som den som tjänat honom ett helt liv.

Men den andra sidan av saken är inte likadan. Gud kommer att straffa den som tjänat djävulen, efter samma rättvisa som han lönar dem som tjänat Jesus. Men Gud kan inte vara hur "ond" han vill. Han kan inte ge den som bara syndat lite lika mycket straff som den som syndat mycket. Och dessutom, han kan inte ge någon mer straff än vad denne förtjänat.

Så hur går det då med de eviga straffen i helvetet? Om Gud skall vara rättvis, så måste ju de straffen ta slut någon gång. För den som begått ett visst mått av synd, kan ju inte straffas för mer än det. Så då skulle, om detta hade varit den enda aspekten av det här, helvetesstraffen faktiskt ta slut någon gång. Kanske ett liv i synd bara hade krävt ett lika långt mått av tid i helvetet. För mördare hade det krävts mer, kanske livstid för livstid. För massmördare lika mycket som alla de liv de tagit.

Många skulle nog vilja stanna där och pusta ut. Då verkar helvetet faktiskt inte så outhärdligt ändå. Men bedra dig inte. Det finns fler aspekter av detta, och det var det Jesus gjorde så klart för mig nu. Syndandet upphör ju inte när en person kommer till helvetet. För varje ny synd som begås, måste straffet förlängas. Jämför med hur det är i ett jordiskt fängelse. Om en intagen begår nya brott i fängelset, så kommer han inte undan straff bara för att han redan sitter i fängelse. Det blir påbackning på straffet. Var tiden tidigare bestämd till t.ex 4 år, så kan den förlängas till 5, 6, 10 år. I princip kan en fånge genom upprepade brott i fängelset "låsa" in sig själv för resten av livet.

Och på samma sätt måste det vara i helvetet. Kunde en person som är där bara låta bli att synda, så skulle han/hon troligen kunna få komma därifrån, när syndastraffet för jordlivets synder är avtjänat. Men hur skall något sådant gå till? Det är bara genom Jesus vi kan bli fria från syndanaturen. En människa som kommit till helvetet har förkastat den möjligheten. Vi föds alla med syndanaturen, och vi bedöms av Gud efter hur vi reagerat mot den. Trivs vi med den, så kommer inte Gud att ta den ifrån oss. Vi får som vi vill, även om han kommer att ge oss tillfällen att vakna upp och komma till insikt. Om vi däremot inte trivs med syndanaturen, utan känner ånger, skam, och önskar att det gick att vara en bättre människa, så ser Gud det och ger oss tillfällen att komma till Jesus. Steg för steg leder han oss, om vi är följsamma, fram till frälsningen. Och när vi blir frälsta, så börjar ett nytt liv, där syndens natur inte längre har övertaget. Vi märker att vi fått en ny "håg", vi vill inte längre synda, och vi kan också stå emot, med en helt annan kraft än tidigare, då vi var syndens trälar. Vi kommer ändå att fortsätta att falla, för den syndens kropp vi lever i är fortfarande av denna världen, även om vår inre människa är av en annan värld från och med frälsningens dag. Men det kommer att vara en påtaglig skillnad, och för varje felsteg lär vi oss något nytt om den fördärvliga adamsnaturen, och hur vi skall bekämpa den i den Helige Andes kraft.

Men som sagt, de som kommer till helvetet, de har frånsagt sig denna möjlighet. Lika mycket syndens trälar som de var under jordelivet, lika mycket kommer de att vara det i helvetet. Det kommer dock inte att finnas lika mycket möjlighet till synda-förströelser i helvetet, som på jorden. Men det kommer att gå att svära, förbanna, häda, och möjligen också att plåga varandra. Det är fruktansvärt bara att tänka på, och må ingen som läser detta hamna där, utan komma till tro på Jesus och förbli hos honom till slutet av sitt liv och få dö i frid.

Den som kommer till helvetet kommer alltså att fortsätta synda, fortfarande lika bunden av syndanaturen. Och liksom all annan synd måste få sin rättvisa dom, måste också denna få det. Helvetet blir till en evighetsmaskin, en "perpeteum mobile".

Så, utifrån detta kan vi förstå, att det inte är Gud som håller kvar människor i helvetet för evigt, utan det gör de själva. För evigt bunden i din syndanatur - DET är det värsta straffet. Och du valde det själv, du gillade synden, du ville inte upphöra med den, du sökte inte befrielse, bad inte om förlåtelse, kom inte till Frälsaren, han som kan förlåta, befria och ge nytt liv.
...

På samma sätt kommer livet i himlen att bli en evighetsmaskin. Genom Jesus har vi fått nytt liv, och vi gör vad gott han leder oss till, och detta fortsätter givetvis desto mer i himlen. Så det blir påbackning där också. Löneutbetalningarna kommer att fortsätta, i den mån vi gör allt det goda han vill, även där. Kan vi då göra mindre där, än vad han vill? Ja troligen, det kommer säkert att finnas ett spektrum av gott, man kan göra mycket gott, eller så kan man göra väldigt mycket gott. Rättfärdighetsnaturen är ju på liknande sätt som syndanaturen ett "tvång" - man kan inte låta bli att följa sin natur, och är naturen god, fullkomnad av Jesus i himlen, så kommer det bara att fortsätta, och bli bättre och bättre.

Så hade himlen också varit begränsad i tid, om inte för det ovan beskrivna? Nej, jag började ju med att säga att Gud kan vara hur god han vill. Han kunde gett oss hela evigheten i himlen bara på grund av Kristi förtjänst. Sedan kunde vi bara suttit och rullat tummarna, men hur kul är det i längden? Nej, vi måste ut och göra något bra också. Det komer att bli så lätt, när vi fått nya kroppar med änglakraft i, och det finns ett helt universum där ute, som väntar på oss. Det och denna jorden.

Må ingen gå miste om detta. Det är värt att kämpa för, lida för och bli hånad för. För det blir man om man följer Jesus i denna världen. Men det gör inget, när en sådan framtid väntar. Man får ha perspektiv på saken. Evighetsperspektiv, åt båda hållen - himlen och helvetet. Då är det inte svårt att välja.
___


Nr 35 av 42
 Namn: LL
Tid: 22:57 - 10-07-2007
 Webbsida: http://bibeltemplet.net/maila


ÄR DU REDO FÖR
DEN STORA
SKILSMÄSSAN?

Om ordet APOSTASIA i 2 Tess. 2

För några år sedan skrev jag ett inlägg i Bibelsamtal/Allmänt forum om ordet apostasia, efter att ha läst någonstans att ordet inte alls betyder "avfall", som det översätts i våra översättningar, utan "övergivande, skilsmässa, avfärd, försvinnande", (eng. departure.). Betydelsen kan då helt förändra innebörden av vad Paulus säger om Jesu tillkommelse, och jag nämnde också något om det i inlägget. Dock har jag inte reflekterat så mycket mer över detta sedan dess, utan det var, trots att det var ganska långt, mest skrivet i förbigående. Andra saker upptog antagligen uppmärksamheten mera då.

Men för några dagar sedan upplevde jag starkt att den Helige Ande påminde mig om det där. Rösten var omisskännlig. Jag trodde saken var lagd till handlingarna, men den varma strömmen från ovan rådde mig att kolla upp detta igen, och nu med inställningen att komma till en full trosvisshet i saken. Dvs att gå från huvudtro till hjärtetro, om Gud så ville.

Så jag gjorde det, och började leta på nätet, och hittade efter att ha tittat runt lite, en nyskriven artikel (den fanns iaf inte på nätet förra gången) skriven av en inte helt okänd person, Thomas Ice, som samarbetat med Tim LaHaye, han som skrev manusen till "Left Behind"-filmerna om Jesu tillkommelse (har ej sett dem). I sin artikel visar Ice, som är en framstående bibellärare, att tolkningen "avfallet" för ordet apostasia, eng apostacy, inte har något egentligt fog för sig. Vi har matats med den tolkningen i alla översättningar sedan 1600-talet, medan ordet tidigare alltid översattes med det mer korrekta (han talar om engelska översättningar) departure, dvs övergivande, skilsmässa, eller rentav avgång eller avfärd. Ordet finns bara på ett ställe till i Bibeln, och det är i Apg. 21:21
när Paulus blir anklagad för att lära judarna att överge Moses. I svensk översättning heter det också där avfalla (från Moses), vilket inte är vad grundtexten säger, utan överge. Visserligen kan man säga avfalla i stället för överge, men det är inte korrekt som översättning i så fall, utan då är det tolkning. Ordet apostasion, som är en annan form av samma begrepp, visar än mer att det handlar om övergivande, skilsmässa. Det används nämligen om just skilsmässa i Matt. 5:31
. Ordet apostasia betyder alltså helt enkelt att skiljas från något.

Om man nu tar det aktuella bibelordet och läser det i t.ex 1917 års översättning och i sitt sammanhang, så kommer två helt olika bibeltolkningar angående Jesu tillkommelse att framträda:

I fråga om vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse, och huru vi skola församlas till honom, bedja vi eder, käre bröder,
att I icke - vare sig genom någon "andeingivelse" eller på grund av något ord eller något brev, som förmenas komma från oss - så hastigt låten eder bringas ur fattningen och förloren besinningen, som om Herrens dag redan stode för dörren.
Låten ingen bedraga eder på vad sätt det vara må. Ty först måste avfallet hava skett och "Laglöshetens människa", fördärvets man, hava trätt fram,
vedersakaren, som upphäver sig över allt vad gud heter, och allt som kallas heligt, så att han tager sitt säte i Guds tempel och föregiver sig vara Gud.
Kommen I icke ihåg att jag sade eder detta, medan jag ännu var hos eder?
Och I veten vad det är som nu håller honom tillbaka, så att han först när hans tid är inne kan träda fram.
Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam; allenast måste den som ännu håller tillbaka först skaffas ur vägen.
Sedan skall "den Laglöse" träda fram, och honom skall då Herren Jesus döda med sin muns anda och tillintetgöra genom sin tillkommelses uppenbarelse -
honom som efter Satans tillskyndelse kommer med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under
och med orättfärdighetens alla bedrägliga konster, för att bedraga dem som gå förlorade, till straff därför att de icke gåvo kärleken till sanningen rum, så att de kunde bliva frälsta. (2 Tess. 2: 1-10)

I fråga om vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse, och huru vi skola församlas till honom, bedja vi eder, käre bröder,
att I icke - vare sig genom någon "andeingivelse" eller på grund av något ord eller något brev, som förmenas komma från oss - så hastigt låten eder bringas ur fattningen och förloren besinningen, som om Herrens dag redan stode för dörren.
Låten ingen bedraga eder på vad sätt det vara må. Ty först måste skilsmässan hava skett och "Laglöshetens människa", fördärvets man, hava trätt fram,
vedersakaren, som upphäver sig över allt vad gud heter, och allt som kallas heligt, så att han tager sitt säte i Guds tempel och föregiver sig vara Gud.
Kommen I icke ihåg att jag sade eder detta, medan jag ännu var hos eder?
Och I veten vad det är som nu håller honom tillbaka, så att han först när hans tid är inne kan träda fram.
Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam; allenast måste den som ännu håller tillbaka först skaffas ur vägen.
Sedan skall "den Laglöse" träda fram, och honom skall då Herren Jesus döda med sin muns anda och tillintetgöra genom sin tillkommelses uppenbarelse -
honom som efter Satans tillskyndelse kommer med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under
och med orättfärdighetens alla bedrägliga konster, för att bedraga dem som gå förlorade, till straff därför att de icke gåvo kärleken till sanningen rum, så att de kunde bliva frälsta. (2 Tess. 2: 1-10)
...

I den första versionen får man bilden av att ett avfall skall äga rum före Herrens dag (Herrens dag vanligen tolkad som Jesu tillkommelse), och före antikrists framträdande.

I den andra versionen får man bilden av att en skilsmässa skall äga rum före Herrens dag och antikrists framträdande.

Två helt skilda betydelser alltså, med stora konsekvenser för hur man betraktar saker och ting.

Angående avfallet, så preciseras inte vad slags avfall det är fråga om. Eller skilsmässa om man nu tar den versionen. Paulus förutsätter att tessalonikerna vet vad han syftar på. Finns det då några andra sammanhang i NT som talar om "avfallet"? Nej inte så direkt. Ordet apostasia används som sagt bara där och på ett ställe till för att, lite oriktigt, beteckna avfall. I övrigt finns ingen specifik lära i Bibeln om något "stort avfall" som skall komma just i slutet av ändens tid. Avfall från tron har förekommit i alla tider, och av sådan omfattning att det knappast kan komma något som skulle uppfattas som stort i förhållande till tidigare, i ändetiden.

Om man däremot tar den andra versionen och letar efter något som kan karaktäriseras som en skilsmässa, omtalad tidigare i NT eller av apostlarna, så finns det ju faktiskt något sådant. Jesus själv talar ju om att "en skall bli upptagen, en skall lämnas kvar" (Matt. 24:40-41
, Luk. 17:34-35
). Han talar om får som skall skiljas från getter, om trogna tjänare som skall skiljas från otrogna. Han talar om förståndiga jungfrur som skall skiljas från oförståndiga (Matt. 25). Han talar även om god säd som skiljs från ogräs i ändetiden (Matt. 13), och Johannes döparen talar om vete som skall skiljas från agnar (Matt. 3:12
, Luk. 3:17
). Temat återkommer på många ställen i NT.

Att Paulus då när han refererar till detta, kan ha kallat det för skilsmässan, åtskiljandet, verkar väldigt troligt. Och ordet har som sagt den betydelsen, om man låter bli att göra en omtolkning av det. Först måste åtskiljandet ha skett, först måste skilsmässan ha skett, Jesus måste alltså först ha hämtat sin brud, de förståndiga jungfrurna, de trogna tjänarna, det goda vetet, bort från jorden, hem till sig i himlen, innan det övriga kan ske.

I Thomas Ices artikel påpekas också att Paulus några versar senare, i samma textavsnitt, repeterar förloppet, med andra begrepp. Han säger där att "allenast måste den som ännu håller tillbaka först skaffas ur vägen. Sedan skall 'den Laglöse' träda fram..." Den som håller tillbaka, dvs församlingen (vissa sägerden Helige Ande), måste först vara ur vägen, först vara räddad (precis som Noa och Lot i de analoga liknelserna Jesus framställer), och sedan kan den laglöse träda fram. Därmed får hela denna citerade text en klarare mening, och det hela blir logiskt. Man förstår varför Paulus tar upp detta, då några av tessalonikerna tror att Herrens dag redan står för dörren, dvs då Jesus skall återkomma till jorden och upprätta 1000-årsriket (hans tillkommelses uppenbarelse). Nejnejnej, säger han, först skall de heliga hämtas, de som har rena kläder, som varit trogna, som skall skiljas från det falska skikt av kristenhet som redan i hans tid plågade församlingarna. Och därefter skall den laglöse träda fram, då han ju först då kan verka helt fritt, när församlingen är borta och Andens utgjutelses tid är avslutad.
...

Så vi som tror på och funnit både vila och väckelse i tron att Jesus skall komma snart och hämta sin brud, sin församling, före vedermöda och antikrist och vredsskålar och jordens sista domar för denna tidsålder, vi kan, och vi kommer, att lugnt fortsätta med detta. Och några mer spekulationer kring detta är inte nödvändiga. Har man vila över en sak behöver man inte spekulera, dividera och plåga varandra med oändliga ändetidstolkningar som ändå aldrig kan bli fullständiga.

Tonvikten när Jesus talar om sin tillkommelse är inte tiden, utan troheten. Du kan bli kvarlämanad även om du skulle veta mer än Människosonen själv om de tider och stunder det inte tillkommer dödliga att få veta. Men du kan aldrig bli kvarlämnad om du förvaltar din tid med det väsentliga, att ha olja i din lampa och vara fullt upptagen med att ge Herrens husfolk deras mat i rätt tid, när Jesus kommer. Då får du gå in med glädje i din Faders rike, men något annat kan vänta dem som slösat sin tid med plotter och brödrastrider. Jag hoppas det går väl för oss alla, men för min del tar jag den påminnelse jag upplevde från den Helige Ande som en bekräftelse. Det gav mig ytterligare insikt om något jag bara som hastigast hade satt mig in i tidigare.

Så - är du redo för den stora skilsmässan?

Använd ett bibelprogram och slå upp alla ställen där det står om avfall, så får du se vilka ord som används och inte används. Kolla själv, jämför med grundtexten, bedöm vad som är det rimliga och bilda dig din uppfattning.
...

Alltså, sammanfattningsvis: Ordet avfall finns inte i grekiskan. De använder ordet apostasia och verbet aphistemi för att beteckna inte bara en utan flera saker, som skilsmässa, avvikande, avgång, åtskiljande, etc. Man kan använda det för att också beteckna avfall när man översätter, men det är inte nödvändigt och det blir då som sagt inte en direkt översättning. Vi har andra ord som bättre passar och som förklarar grundtextens mening bättre. Dvs de ord jag nämnde här nu senast: skilsmässa, avvikande, avgång, åtskiljande.

Begreppet är alltså inte ens bibliskt. När människor lämnar tron kallas det i Bibeln något annat: de lämnar, de överger, de avviker, de skiljer sig ifrån, etc. Det är innebörden av apostasia.
___


Läs också artikeln, den innehåller mycket mer:
http://www.pre-trib.org/article-view.php?id=165
___




2. DE HELIGAS
ÅTERHÅLLANDE KRAFT

1) Ty först måste 'apostasia' hava skett
2) och "Laglöshetens människa", fördärvets man, hava trätt fram

1) Och I veten vad det är som nu håller honom tillbaka,
2) så att han först när hans tid är inne kan träda fram.

1) allenast måste den som ännu håller tillbaka först skaffas ur vägen.
2) Sedan skall "den Laglöse" träda fram,

Man ser här att apostasia är förutsättningen för att den laglöse, antikrist, skall kunna framträda. Att påstå att ett avfall (stort avfall sägs det trots att ordet stort inte finns med i sammanhanget), skulle orsaka detta, verkar ologiskt. Visserligen ligger det något i tanken, eftersom avfall från tro givetvis medger ökad laglöshet. Men det är ju något som pågår mer eller mindre hela tiden. Man kan undra varför det plötsligt skulle bli ett jättelikt avfall från tron i den yttersta tiden. Om allt det avfall som förekommit hittills skall framstå som obetydligt i jämförelse med det som tros komma, vad skulle då kunna orsaka detta senare stora avfall? De vanliga fluktuationer mellan avfall och väckelse vi sett genom historien kan ju inte plötsligt ändra natur och förlora sin givna balansgång. Vad är det som skall förändras i skapelsens grundvalar så våldsamt, att ett stort avfall påbörjas, och det helt plötsligt? Det stämmer inte. Som om hela mänskligheten i ett givet ögonblick bestämmer sig för att sluta tro på Gud och Jesus.

Och observera att "avfallsteorin" förutsätter att denna plötsliga förändring skall ske INNAN antikrist träder fram och tvingar alla att tillbe honom och vilddjuret. Ytterligare en inkonsistens alltså, för det hade möjligen varit logiskt att tänka sig att det stora avfallet skulle ske vid det tillfället i så fall, när mänskligheten får välja mellan att tillbe honom eller dö. Men då har alltså detta stora avfall redan skett, nästan av sig självt, och vad spelar det då för roll vem de sedan tillber?

Och vart tog de heligas kraft vägen? För det kan vi ju vara överens om, att det är de kristna som i nuvarande läge är den återhållande kraften, som förhindrar laglöshet. Vart skall den kraften helt plötsligt ta vägen? Skall vi bara bestämma oss för att sluta tro en vacker dag, före antikrist och vedermöda? För det är ju så texten tolkas. Det finns idag hundratals miljoner väckelsekristna på jorden, och det ser inte ut som om antalet minskar. Allt som kallas kristet är det inte, men tillräckligt mycket är det för att Gud skall hålla sin hand tillbaka. Det finns ingen logik i att de kristna på jorden plötsligt skulle avfalla, som i ett handslag. Men det finns logik i att om de plötsligt försvann ifrån jorden, så skulle de heligas återhållande kraft i ett handslag vara borta, och den laglöse kunna träda fram och få massorna att tillbe sig.

Och det ligger också logik i att bland de många kristna som inte var redo att följa Jesus i den stunden, så kommer det att finnas en skara som i stundens allvar väcks och vägrar att ta märket och därför blir "vedermödans martyrer". Och vem vet om inte den skaran kan bli riktigt stor, trots allt. För när de ser att deras kristna syskon är borta, och att det nu träder fram en världsledare som verkligen har antikrists kännetecken och som vill införa ett märke, då kommer de att bli absolut klarvakna, och bittert ångra att de inte var redo när uppryckelsen skedde. Hur underligt det än låter, så kan detta alltså, i stället för ett stort avfall, utvecklas till världshistoriens största och märkligaste väckelse. En martyrväckelse som världen aldrig sett.
___




3. Grundtextstudie framtagen med
BibelnOnline:


apostasia

feminine of apostasion; defection from truth (properly, the state) ("apostasy"): falling away, forsake. (Strong gör här det traditionella men oriktiga tolkningstillägget "from truth". Det hade räckt med defection, ett ord vi också känner igen som avhopp, avhoppare, hoppa av, etc. Apostasia innebär alltså inte nödvändigtvis något avfall eller avhopp från tron, det kan innebära avfall eller avhopp eller avlägsnande från annat också. Det är ett neutralt, obestämt ord som kan användas i många sammanhang.

Ordet finns på två ställen i NT:

"And they are informed of thee, that thou teachest all the Jews which are among the Gentiles to forsake Moses, saying that they ought not to circumcise their children, neither to walk after the customs." (Apg. 21:21
)

kathchqhsan de peri sou oti apostasian didaskeiV apo mwsewV touV kata ta eqnh pantaV ioudaiouV legwn mh peritemnein autouV ta tekna mhde toiV eqesin peripatein

"Let no man deceive you by any means: for that day shall not come , except there come a falling away first, and that man of sin be revealed, the son of perdition;" (2 Tess. 2:3
)

- mh tiV umaV exapathsh kata mhdena tropon oti ean mh elqh h apostasia prwton kai apokalufqh o anqrwpoV thV amartiaV o uioV thV apwleiaV


apostasion

neuter of a (presumed) adjective from a derivative of aphistemi; properly, something separative, i.e. (specially) divorce: (writing of) divorcement.

Finns på ett ställe i NT:

"Whosoever shall put away his wife, let him give her a writing of divorcement:" (Matt. 5:31
)

- erreqh de oti oV an apolush thn gunaika autou dotw auth apostasion


aphistemi

to remove, i.e. (actively) instigate to revolt; usually (reflexively) to desist, desert, etc: depart, draw (fall) away, refrain, withdraw self.

Former av verbet aphistemi förekommande i NT:

afistantai, aposthsontai, aposthnai, aposthtw, afistaso, aposth, apesth
___


Nr 34 av 42
 Namn: LL
Tid: 04:41 - 06-05-2007
 Webbsida: http://bibeltemplet.net/maila


INBLICK I URKRISTENDOM

De tre Johannesbreven, vilka är de skrivna till? Börjar man titta på det, så kommer en intressant bild av urkristendomen att träda fram.

Några adressater är inte angivna, annat än den i övrigt okände husförsamlingsföreståndaren Gajus i det tredje. Så vi blir tvungna att använda Andens "detektivförmåga" för att hitta svaren. I andra brevet nämner han två församlingar med täcknamn: "Den utvalda frun", och hennes "utvalda syster":

"Den äldste hälsar den utvalda frun och hennes barn..." (vers 1) - "Din utvalda systers barn hälsa dig." (vers 13)

Vissa har menat att det handlade om två enskilda kvinnor som aposteln skrev till, men det stämmer inte med sammanhanget i breven. Antagligen kallar han församlingarna så för att inte avslöja för mycket om deras identitet eftersom det var förföljelsetider. Det sägs ju, även om det inte framgår klart i Bibeln, att Johannes blev den ledande föreståndaren för församlingen i Efesus. Den församlingen var grundad av Paulus, som nu var hemgången, avrättad av Kejsar Nero i samma förföljelsevåg som Petrus. Så länge någon av Jesu egna apostlar levde var det troliga att dessa togs emot som tongivande föreståndare över församlingarna. Så att Johannes, när han kom eller blev kallad till Mindre Asien, blev satt över Efesus, och dessutom hade överblick också över grannförsamlingarna i Mindre Asien, framstår som ganska troligt, och naturligt.

I Uppenbarelseboken får han av Jesus uppdraget att skriva de inledande sändebreven just till Efesus och dess grannförsamlingar. Han får börja med Efesus, vilket styrker att det var hans "egen" församling. Efesus var dessutom den största staden i Mindre Asien.

Om man då utgår ifrån att det är Efesus som är den "utvalda systern" som Johannes hälsar ifrån, så följer därav att den "utvalda frun" som brevet riktas till, måste vara någon av grannförsamlingarna, säkerligen någon av dessa sju som nämns i Uppenbarelseboken. (Som parantes kan man se att han inte kallar Efesus för moder, utan syster. Några "moderförsamlingar" hade de inte i den första tiden, bara systerförsamlingar.)


Eftersom det första Johannesbrevet helt saknar adressat, är det troligaste att det brevet är skrivet till hans "hemförsamling" i Efesus. Då behövs ingen adressat eftersom alla vet vem som skrivit brevet och till vem. "Brevet" är egentligen inget brev utan mer en skrift, en liten bok med undervisning till församlingen. Den har "hemkaraktär", är familjär, men har säkert spridits även till de övriga församlingarna ännu medan Johannes levde. Även de två andra breven har samma familjära ton. Johannes kände dem allihop, och de kände honom, det framgår tydligt.

Eftersom de två följande breven har adressater (om än vagt angivna) visar det då att de är skrivna till platser utanför Efesus. Kan man då möjligen utifrån jämförelser mellan de breven och de sju sändebreven i Uppenbarelseboken, komma fram till var den "utvalda frun" och Gajus bodde?

Eftersom Johannes i brevet till Gajus säger att han tidigare skrivit till församlingen (alltså Gajus hemförsamling), skulle man kunna ta det som bevis för att Gajus bodde i samma stad som den "utvalda frun". Johannes hade ju skrivit dit med några förmaningar i sitt andra brev och syftar kanske just på det brevet nu.

I brevet till Gajus klagar han dock över en ledare som önskade vara den främste i den församlingen, och som inte ville följa hans råd och föredömen. Så det ser ut som om Johannes nu nästa gång hellre skriver till Gajus och hans husförsamlingsgemenskap, som han fått höra mycket gott om, än till "frun", där hans budskap möter motstånd från ledningen.

Han hade ju också, kanske med viss ironi, skrivit till dem att "Det har gjort mig stor glädje att jag har funnit flera av dina barn vandra i sanningen..." (vers 4). Långt ifrån alla i den församlingen vandrade alltså i sanningen, vilket antagligen måste ha träffat den självutnämnde föreståndaren hårt.


Med utgångspunkt ifrån Johannes andra brev och sändebreven i Uppenbarelseboken, tror jag att Sardes kan ha varit staden där den "utvalda frun" och Gajus bodde. Sändebreven är ju skrivna några år senare än Joh. 2, och i sändebreven är den församlingen död. Det är en trolig utveckling i en församling där en oandlig ledare tagit makten. Han hade ju också avvisat en Kristi apostels brev och förmaningar, och sådant utsläcker givetvis Anden och ta bort smörjelsen över församlingen.

Och skriv till Sardes' församlings ängel: "Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna: Jag känner dina gärningar; du har det namnet om dig, att du lever, men du är död. Vakna upp och håll dig vaken, och styrk det som ännu är kvar, det som har varit nära att dö. Ty jag har icke funnit dina gärningar vara fullkomliga inför min Gud. Tänk nu på huru du undfick ordet och hörde det, och tag vara därpå och gör bättring. Om du icke håller dig vaken, så skall jag komma såsom en tjuv, och du skall förvisso icke veta vilken stund jag kommer över dig. Dock kunna hos dig i Sardes nämnas några få som icke hava fläckat sina kläder; och dessa skola vandra med mig i vita kläder, ty de äro värdiga därtill. - Den som vinner seger, han skall så bliva klädd i vita kläder, och jag skall aldrig utplåna hans namn ur livets bok, utan kännas vid hans namn inför min Fader och inför hans änglar. Den som har öra, han höre vad Anden säger till församlingarna." (Upp. 3:1-6
)

I sändebrevet omnämns också några få som inte fläckat sina kläder, vilket kunde vara de som höll till hos Gajus och hans husgemenskap. Sardes hade ännu namnet om sig att leva, men var alltså enligt sändebrevet död, eller för att säga det på ett annat sätt: livlös. Den formuleringen tyder på en fullständig spricka mellan aposteln och församlingsledningen i den staden. Sardes verkade i en helt annan inriktning än den apostoliska, och hade tydligen vunnit en viss berömmelse. Dock inte pga sin andlighet, för andligheten måste ha varit bortblåst om de stod emot Johannes, utan pga Diotrefes, han som ville vara den främste och därför troligen hade förmågan att i köttet göra stora ting, locka publik, etc.

Dock fanns det en annan herde där, Demetrius, som hade gott vittnesbörd om sig, och det är troligen till denne som förhoppningen om ett återupplivande av Sardes-församlingen står, när sändebreven sänds iväg ifrån fångenskapen på Patmos.
___


Nr 33 av 42
 Namn: LL
Tid: 00:34 - 26-04-2007
 Webbsida: http://bibeltemplet.net/maila


AVFALLETS SJÄLVBEDRÄGERI OCH VÄGEN DÄRUR

Att det förekommer avfall bland kristna är de flesta kristna överens om. Men knappast någon erkänner avfall om det förekommer inom ens egen krets eller hos sig själv. Avfallet är nämligen så finurligt konstruerat, att det för varje steg neråt på sin väg, behåller sin jämvikt med en teologi som rättfärdigar tillbakagången. Den religiösa människan är ofta bibelsprängd, och beskriver för sig själv sitt beteende med religiösa, bibliska termer och förebilder. Och Bibeln är en rik bok med många företeelser man kan urskulda sig med, och bakom. Det finns dock en person i sammanhanget som inte låter lura sig, och det är denna människas egen själ, hennes inre, andliga människa. Den kan visserligen tystas, dess protester förträngas, baddas med fromma försäkringar, ofta utvalda bibelord, men dess inre klagan tystnar aldrig. Den är ju av evighet, och dess ursprung är Guds egen hand, och minns när den kom därur och de stunder av Faderns närhet den upplevt sedan dess. Stunder, och tider.

Men den har inte så mycket att säga till om. Människans yttre är starkare, och vill detta yttre inte stanna upp, bli förkrossat, avklätt, och erkänna sitt tillstånd, kommer det inre att fortsätta vara en svag, dock aldrig helt tystad röst därinne.

För många kan denna inre röst upplevas som en fiende, t.o.m som fienden själv. Den beter sig som ett tvivel och klassas därför som sådant, men detta tvivel riktar sig inte mot Guds ord, utan mot den falska förtröstan på bibelord som bara används som fromma mantran. I stället för att stanna upp och lyssna till vad den inre människan vill säga, så överöses den med inlärda bibelord, löften ryckta ur sina sammanhang där villkoren inte uppfyllts. Den religiösa människan tar sig friheter den inte har, tillägnar sig andliga ting den aldrig upplevt, eller slutat uppleva. Den bygger upp, ja, men inte ett Guds verk, utan ett uppblåst falsarium byggt på sand, som när stormarna kommer rasar ihop.

"Ord till tröst", dagliga "andakter", uppbyggelsepredikningar, allt bara tjänande till att själen skall fortsätta sova, på vägen mot fördärvet. Invaggad i en falsk säkerhet, förtröstande på gamla erfarenheter, rutin, uppmuntrande vänner, tillkämpat glad men dock, denna ständiga inre visshet om att allt inte är så bra som det sägs, som det intalas, som det framställs.
...

Detta tillstånd kan avhjälpas, om det inte får fortsätta för länge. Men det kan kosta väldigt mycket. Det kan innebära förödande förändringar i människans liv, i förhållande till hennes andliga omgivning, bekantskapskrets, och familj. Det kan bli till en ny omvändelseprocess, med all den turbulens det medför. Man bör vara medveten om det, även om det inte måste eftersträvas. Man får lägga allt på offeraltaret, och vara tacksam för det man får tillbaka, det som inte behövde offras och brännas, för att själen åter skulle få liv och herravälde, över det fromma köttet i den religiösa människan.
...

Det kostar något att efterfölja Jesus. Inte bara vid omvändelsen, utan egentligen hela vägen hem till himlen. Jesu tolv apostlars kamp och svårigheter var inte slut i och med att de upplevde Andens dop på övre salen, eller iom att den första urkristna församlingen etablerats. Det var bara början på de livsförändringar, förnyelseprocesser, omflyttningar och omställningar de måste genomgå, när de fortsättningsvis efterföljde Mästaren på hans väg. Han vandrade vidare, genom sin närvarande Ande, och de måste följa, om de fortsatt ville vara hans lärjungar och sändebud.

Väckelsen stannade aldrig länge på en plats. Dess låga brann så länge det fanns hunger och törst, men när barnen var mättade, vandrade Jesus vidare, till nästa plats. Det mönstret kan vi se både i evangelierna och apostlagärningarna. Det började i Galileen, förflyttade sig sedan genom Israels städer till Jerusalem, stannade där ett tag, och gick sedan till Antiokia i Syrien, sedan över till Mindre Asien. Det var som om Jesus fortfarande var ute på vandring, och hans lärjungar fick följa honom dit där han gick. Efter sig lämnade de på varje plats föramlingar, där elden brann tills det som kunde brinna var förtärt.

Vad är församlingen? En institution, ett monument? Nej, en skapelseverkstad, där nya själar, nya lärjungar och efterföljare föds fram. För att vad? Stanna där och långsamt förvandlas till museiföremål, religiösa robotar? Nej, meningen är att vi skall följa Mästaren Jesus dit han går. Det var därför de första församlingarna var så glada över att få besök av apostlar som Paulus, Barnabas och Silas, som kom och berättade om vad Gud gjorde ute på missionsfälten, ute i det romerska rikets alla provinser. Och de ville vara med och stödja dessa kringresande Jesu efterföljare, och själva följa med, när de fick kallelsen.

Dessa första församlingar hade bara sitt berättigande, så länge de var med i utsändandet av apostlar till de jordens ändar som ännu inte hört om Jesus. Och genom detta behöll de livet, för livet expanderar, tar emot livskraft från alla sina lemmar, och grenar. I ett träd deltar alla de äldre grenarna med att förse de yngre med livssaven. Gjorde de inte det skulle de yngre dö, och de själva också. Livet måste fram, och det måste överföras till nya grenar.
...

Vad är då liv? Var ser vi detta liv? Hur igenkänns liv? Är andligt liv stagnation, "rätta" läror, torra och trista möten? Nej, liv brukar föra väsen, särskilt nya liv, och särskilt bra på rätta läran brukar det inte heller vara. Men det har rätta gnistan, och rätta hungern. Det växer, och väcker uppmärksamhet. Det lockar.

Liv kan alltså igenkännas på sina yttre former, även om man skulle vara död för dess andliga verkningar. Det finns en ledtråd även för den blinde. Liv är inte död och stagnation. Liv växer, liv spränger sig igenom det döda, förstör former, traditioner, och börjar från början. Livet är alltid nytt, fräscht, klart och rent.

Liv har också höga förväntningar. Det vet inte sina gränser, har inte lärt sig vad som är "omöjligt". Det tror allt, hoppas allt, som kärleken. Det vet inte hur man skall föra sig, men för sig framåt. Och det var det som var meningen.

Jesus sade ju Om ni inte kan tro mina ord, så tro mina gärningar. Men dem han talade till trodde inte ändå. De bara klagade. Kom Johannes med sitt försakelsebudskap, så var det fel. Kom Jesus med sin frigörelse, så var det fel. Allt var fel utom den egna gruppens pedantiskt utformade trossystem.

Dock vann Jesus också ur den gruppen sanna efterföljare, som när de förnyats blev till stor, stor välsignelse. Apollos var väl en av dem, Paulus en annan. De var ingalunda en hopplös skara, men de behövde ödmjuka sig och av hela hjärtat söka förnyelsen, och förvandlingen, till vad Gud gjorde idag, inte för 1500 år sedan eller 50 år sedan.

De förenade gammalt och nytt och blev så välsignade bryggor, förbindelselänkar för livets kraft, där hoppet nästan hade dött ut. Och det ledde till att inte bara städer som Korint tog emot väckelsen, utan också Berea. Skriftlärda fick liv, tillsammans med olärda, och båda fick lära av varandra, och vara ödmjuka inför varandra. De hade ju smakat LIVET och börjat lära sig att följa det, leva det, igen eller för första gången. Och då framstod det yttre, det gamla, det man tidigare förtröstat på, berömt sig av, som så betydelselöst. Följde de inte Jesus nu? Skulle inte hans Ande veta vad som vore värt att ta vara på? Skulle inte han ta det, förbränna slagget och sedan ge det åter, nytt och fräscht, med en kraft och smörjelse ämnad, inriktad, och vässad, för den tid de NU levde i? Jo, det trodde de honom om, och därför vågade de också följa honom, och åter ge sig ut på "vandringen", efterföljelsen, utan förlitande på annat än hans uppenbarelse, hans talande stämma, hans förnyande lärdom.

Så överlevde de, dessa äldre, då de delade de nyare generationernas möten med Jesus, och vi finner i Bibelns sista böcker en 90 år gammal profet, som skriver till barn, ynglingar och äldre, och alla lyssnar de till honom, finner levande föda i hans ord.

Maranata! Herren kommer.

Johannesevangeliet och hans tre brev är ju något av det fräschaste som finns i Bibeln. De är helt klart skrivna med en underbar förnyelseande, och med ett tonläge som slog an bland de greker det var riktat till, trots att författaren var en gammal judisk man.
___


Nr 32 av 42
 Namn: LL
Tid: 03:41 - 24-04-2007
 Webbsida: http://bibeltemplet.net/maila


DET TOTALA JESUSBEROENDET

Det finns kristna, och så finns det kristna. Jag vet inte hur det är med dig, men för min del är det så här, att jag klarar helt enkelt inte av att leva utan Jesu närhet och hans Andes flöde. Utan detta är mitt liv meningslöst, därför att jag har gett upp allt annat. Jag har inget annat som kan ge glädje, meningsfullhet, sysselsättning, sinnesro. Och därför klarar jag heller inte religion. Vore den än så "radikal" och "bibeltrogen". Om orden inte åtföljs av Andens kraft och härlighet, så att ens själ blir mättad, upplyft, andligt inspirerad, satt i verksamhet i hans tjänst, så orkar jag inte lyssna till dem. De för bara död med sig ändå.

Och om inte Guds folk kan förkunna, skriva, sjunga, tjäna, så att det griper tag och sätter själen i brand, varför skall man lyssna till dem då? Är de inte den levande Gudens församling? Medför det inte ett ansvar och en förpliktelse, ja än mer, är det inte naturligt, att det som går ut därifrån är i lika mån levande? Hur skall världen kunna tro annars? Om inte de som är GUDS BARN återspeglar Guds härlighet (som varenda ofrälst själ saknar med djup smärta sedan spädbarnsåldern), varför skall de då lyssna på oss?

Det är höga krav, men varför skulle vi inte ha de högsta kraven, vi som är den Högstes söner? HAN ställer krav på oss, och han förväntar sig att vi skall bära frukt och förvalta de dyrbara pund han gett oss. Det betyder att det går inte att vara en lätting i Guds verk. Det går inte att leka sig till himlen, eller lata sig till himlen. Det går inte att surfa på nåden hela vägen, eller lifta med andra. Det går inte heller att vara nitisk, som de i andra diket, petnoga med dill och kummin, som Jesus sade, men glömsk för kärleken och barmhärtigheten.

Lösningen gav han också: Det var inget fel i att vara trogen i det lilla, för det medför också trohet i det stora. Men vad är då trohet? Det måste alltså vara något annat än nitiskhet. Det ena borde ni göra men inte underlåta det andra, säger han. Det är trohet. Så det räcker alltså inte med att man specialiserar sig? Eller liksom gör sig till väktare för "förlorade sanningar", och så underlåter övriga sanningar? Nej, det finns ju bara en enda sanning, och den kan inte styckas sönder. "Nu i vår tid är man överdrivet karismatiska, därför skall vi vara överdrivet fundamentalistiska". Sade Jesus det? Nej, hans budskap har inte förändrats, och han har aldrig sagt att något skall betonas mer än något annat. LIV kan inte plockas isär som en maskin och sedan sättas ihop igen. Då dör det. Livet är odelbart, och Livet är en person, Jesus, och Jesus är sanningen.

Sanningen är inte en räcka "sanningar", utan en närvaro av honom som ÄR sanningen, verkligheten, och fullheten.

I Bibeln har vi uttrycket för Guds vilja, och i Bibeln talar Gud. Men dock, bokstaven dödar, medan Anden ger liv. Läser man Bibeln som om den vore en vanlig bok, så dödar den bara. Läser man den på människovis, så blir den till ingen nytta för själen. Man kan lära sig mycket, men det leder inte till himlen, eller in i Guds rike. Anden måste till och levandegöra Ordet. Det var Anden som uppväckte Jesus ur graven, och på samma sätt, liknelsevis, måste Anden uppväcka Ordet ur ditt hjärtas grav, så att Jesus blir levande för dig, därinne, och kommer ut i sin makt som din Frälsare.

Det finns så mycket som kan hindra detta levande liv att leva i oss och genom oss. Det är där kampen står. Att bli frälst är en sak, att bevara frälsningen en annan. Att bli andedöpt är en sak, att bevara andedopet en annan. Fienden vet mycket väl vilka kristna han skall frukta, och det är de som har frälsningen OCH Andens gåvor levande i sina liv. Det är dessa som nedgör fiendens härskaror, som förändrar sin omgivning, som lyser med det sanna ljuset, som rensar upp i andevärlden och ser härliga förändringar äga rum i atmosfären där de går fram, och som naturligtvis också skördar in själar.

Vinna proselyter är inte så svårt, men föda själar till andligt liv, det är svårt. Det är omöjligt för människor men möjligt för Gud. Och Gud gör detta genom sin Ande och sitt ord. Ordets förkunnelse och Andens stadfästelse. Det ena inte förutan det andra.

Om man nu inte upplever detta, i alla fall i någon mån, så att man själv känner frälsningens glädje, Andens inspiration, gåvorna i verksamhet, och ser någon frukt av det, då är det verkligen tid att inse sin fattigdom. "Du säger du är rik, men vet inte att du är fattig", säger Herren. Kan man leva så, år efter år, då är man en laodiceasjäl. Och Laodicea var inte en modern avfällig kompromissande samfundsförsamling med mängder av fromma villoläror. Laodikea var en urkristen, bibelgrundad, apostolisk väckelseförsamling. Och den ville Jesus alltså utspy ur sin mun, för dess ljumhets skull.

Med sådana andliga krav och förväntningar på sin församling, måste vi inse att om vi inte lever som de första kristna, så riskerar vi att bli utspydda ur Jesu mun. Enskilt och i grupp.
...

Hur skall man då komma in i, eller åter in i, detta rika andliga liv? Tja, ett sätt (och kanske det enda) är ju att söka kontakt med kristna som i nutiden HAR just det andliga livet, som uppvisar andliga manifestationer, så att själar blir frälsta, helade, befriade, satta i tjänst, och som väcker upp både goda och onda makter i hela länder.

Jamen de kan man ju inte ha kontakt med, de har ju inte rätta läran - eller rätta frisyren - eller rätta betoningen? Kanske inte, men de kanske har rätta Anden? Har du prövat det, har du frågat Jesus? Bedömningen skall inte göras bara utifrån det yttre, eller hur?

Andliga ting, andliga rörelser och fenomen kan aldrig bedömas bara utifrån förnuftet, det säger sig väl självt. För att bedöma en andlig gåva krävs det en andlig gåva. Så om du inte har den gåva som krävs, hur kan du då veta något om dessa andliga ting? Det yttre kan bedra dig. Gud kanske skruder något i en klädnad som stör ditt religiösa sinne, medan om du lyssnar till vad Anden säger, så känner du en Kristi vällukt.

Att bedöma ett andligt ämbete kräver ett andligt ämbete. Tror du det? Hur kan du då uttala dig så säkert om saker som du bara prövat med ditt förstånd? Är inte kristendomen övernaturlig, dvs en dårskap för förnuftet? Det är lätt att bli förnuftig när man varit frälst några år. Man kan ju allting då, vet hur allt skall vara. Det går liksom lättare, och det smyger in en falsk förtröstan, man lutar sig tillbaka, och blir självsäker. Men då blir man också ovaksam, och märker kanske inte hur det fromma avfallet smyger sig in i själen. Inte avfallet från läran, men kanske från Läraren?

Du var ju så totalt beroende av Jesus i början, men nu klarar du dig bättre, och behöver honom inte lika mycket längre, tack och lov. Vilket självbedrägeri vi kan komma in i, om vi inte varseblir detta. Vi är och förblir alltid lika beroende av Jesus och den Helige Ande. Varje dag, varje stund, i varje situation. Och Gud har ordnat det så att vi skall kunna vara medvetna om detta, och kunna reglera det, när det behövs. Just därför att det kristna livet är övernaturligt, det kan alltså inte levas på naturligt sätt. Den som upplevt Andens dop vet detta, och att gåvorna är Guds verk i oss. Det kan inte efterapas, utan det måste nyskapas, varje gång, genom Guds Andes närvaro.

Om inte detta finns, eller har avtagit, då ÄR det inget annat än katastrofläge. Det är inte bara något man kan ha som ett vackert väckelseminne. Anden är livets ande, och utan livet är vi givetvis döda. Så Andens avtagande är verkligen ett symptom på att du håller på att dö andligt. Om än livet finns kvar i dig, så är det ändå i avtagande, och kommer att fortsätta att avta, om du inte inser det allvarliga i läget och gör något åt det. "Styrk det som ännu är kvar, det som har varit nära att dö", säger ju Jesus (Upp. 3:2
).

Jamen jag har ju Anden automatiskt eftersom jag är döpt, det måste jag lita på! Nej, då är du lik honom som satt i bröllopssalen utan bröllopskläder. Och han blev utkastad därifrån. Han litade på att allt var bra, men han hade fel. Och du är lik de fem oförståndiga jungfrurna, som hade olja i sina lampor och litade på det, men hade så lite att lamporna slocknade innan brudgummen kom. Jamen jag blev andedöpt 1973 i hörruduruväckelsen! Jaha, men till skillnad från vattendopet så är det inte meningen att du skall stiga upp ur Andens dop. Det skall vi förbli i, varje dag och gång på gång återuppleva vågorna.

Jamen man skall inte leva av känslor! Jaså inte? Varför har vi känslor då? Har inte Gud gett oss dem just för att vi skall ha dem som indikationer i livet? Om något känns fel i vår naturliga kropp, så är ju det en signal att vi behöver göra något åt det. Gör vi inte det, kan det hända att saken förvärras och t.o.m blir obotlig. På samma sätt är det, givetvis, med våra andliga känslor. Känner vi det konstigt därinne, så är det dags att gå till bönekammaren, eller söka sig undan i stillhet och fråga Jesus vad som står på. Känner vi ingenting, och inte har gjort det på länge, så behöver vi andlig upplivning. För om du inte känner något i din kropp, då är du död. Och känner du inga andliga verkningar i ditt inre, så är du givetvis andligt död. Och då kan du inte uppliva dig själv längre, utan behöver få hjälp av andra som lever, och av Honom som lever. Så är det. En andligt död kristen kan inte uppliva sig själv, eller hjälpa sig själv längre. Du behöver hjälp av andra, och den hjälpen hittar du hos dem som har ett överflöd av andligt liv. Du får ingen hjälp av dem som bara har andligt liv nog för sig själva. Man måste ha överflödslivet, för att kunna dela med sig av det.

"Må var och en pröva sina egna gärningar; han skall då tillmäta sig berömmelse allenast efter vad han själv är, och icke efter vad andra äro." (Gal. 6:4
)
"Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda."(1 Kor. 11:31
)
___


Nr 31 av 42
 Namn: LL
Tid: 08:44 - 05-04-2007
 Webbsida: http://bibeltemplet.net/maila


FRIDTJUVARNA

Har du mött en fridtjuv någon gång? Det har du säkert, men kanske inte riktigt förstått vad det var du mötte. Du hade i alla fall Guds frid när du mötte personen, men du gick därifrån med friden berövad. Något sades, eller gjordes, som bedrövade Guds Ande. Och den kraft du tidigare kände, glädjen, inspirationen, är plötsligt borta, och det känns i stället trist, dött och tomt. Du börjar rannsaka dig själv, kanske anklaga dig själv, och det blir ännu mörkare. Du prövar att rätta till, det ena efter det andra, men inget hjälper, och Herren tiger bara, verkar inte vilja hjälpa dig till rätta.

Vad har hänt egentligen? Jo, du har mött en fridtjuv. Det finns personer, kristna, iaf till namnet, som vet hur de skall beröva dig friden. Själva har de ingen frid, och de irriteras över att möta andra kristna som har friden, och kraften. Därför har de utvecklat en list för att dra dig ner på sin nivå, för att de inte skall känna sig så underlägsna, trots all deras inbillade erfarenhet.

Och hur går det till, när de stjäl din frid? Jo, ofta handlar det om förtal. Förtal är en djävulsk synd, men den kan förklädas i många fromma dräkter. Det börjar kanske med: "Vad tycker du om den och den predikanten, har du hört vad han har sagt?" Och så bjuds du på förtalets läckerbitar, nyheter och saker du inte visste, som verkar så intressanta, så viktiga att få veta, men som är så giftiga att de kan ta död på ditt andliga liv, om du tror dem och tar in dem i din ande.

Fridtjuvarna har mycket kunskap, de verkar veta allt om det mesta. De talar till synes Kanaans tungomål, verkar vilja värna om Guds rike, men deras inre är bittert och vrångt, och deras väg är kantad av slagna, bundna, immuniserade kristna som de stulit friden av och sedan trampat under fötterna.

De lurade dig att tala illa om landet, förtala dina bröder och systrar, att bedröva den Helige Ande, och sedan lämnade de dig, ensam att bära denna vånda, detta mörker, tills du i djupaste nöd ropade till Jesus om hjälp, och han antingen sände dig en sann andlig vän, eller själv kom till dig med ljus och uppenbarelse, så att du kunde lokalisera vart huggormsgiftet trängt in i din själ och så suga det ut därifrån, och lära dig att akta dina steg för vidare beröring med dessa som stjäl din frid.
___


Nr 30 av 42
 Namn: LL
Tid: 04:40 - 17-03-2007
 Webbsida: http://bibeltemplet.net/maila


LEVANDE STEN ELLER STÖTESTEN?

"Tänk om vi alla förstod, hur allvarligt det är att vara kristen."

Vad menar jag med det?

T. ex: Vi håller ju faktiskt himmelrikets nycklar i våra händer. Det är vi som öppnar och stänger himlen för människorna i denna världen. Inte bara på det apostoliska sättet, utan helt enkelt genom hur vi beter oss inför världen. Beter vi oss som dem vi är, eller beter vi oss som om vi inte har förstått vilka vi är? Det är detta världen ser på. Världens barn vet mycket mer om oss än vad de visar. Finns det en kristen någonstans, så bevakar alla denne för att se hur han/hon beter sig i olika situationer. De vet vilka vi är, det talar de onda andarna om för dem om inte annat. Men även deras egna samveten känner och förstår vad vi är. Och de verkar veta precis hur en kristen skall vara, så länge de inte själva behöver ta konsekvenserna av det. Det är aldrig fel när de svär eller röker eller ljuger, men ser de en kristen göra så så reagerar de direkt, för de VET.

Och när de ser detta, då tar de det också som en ursäkt att själva inte behöva omvända sig. Kan man vara kristen och göra så, leva så, varför skall vi då behöva omvända oss, tänker de. Och på ett sätt har de rätt. Handlar det om kristna som utan fruktan för Guds dom lever så, så drar de inte bara ner sig själva i fördärvet, utan också dem som ser dem och som de var satta att vara ljus för.

Så allvarligt är det att vara kristen. Du blir ansvarig inte bara för dig själv om du lever ett köttlsligt kristet liv, utan också för alla dem som såg dig. Bibeln säger ju "Bli inte för någon till en stötesten" (1 Kor. 10:32
).

Så det kan vi alltså bli, vi kan bli stötestenar för världens barn. Stenar som de snubblar på och som fäller dem till fördärvet.

Käre Jesus, så allvarligt.

Lösningen på detta då? Ja, det är inte att man "rycker upp sig" och tänker att nu skall jag minsann bli en "bättre" kristen och tygla mig riktigt ordentligt. Då kommer du bara att falla ännu djupare i sörjan. Lösningen är att inse problemet: Du saknar den Helige Andes förvandlande kraft i ditt liv. Du behöver komma i kontakt med andefyllda kristna, ta in och lära av dem, få del av härligheten från Gud och bli upprättad, införsatt i det himmelska, och så utsänd som ett heligt sändebud med gudomlig auktoritet. Det låter stort men är vad en sann kristen är, och det finns många många sådana, som kämpar sin kamp här i mörkret och är sanna ljus.

Då blir man en levande sten i Guds tempel, som folk inte snubblar på utan finner stöd i, som bär upp, står fast, håller provet, och som får sin lön efter fullbordat värv.

Och allt detta är ett verk av Gud och inget någon kan berömma sig av. Det sker av nåd, och av nåd och av nåd. Och felar vi, så helar han. Faller vi, så fyller han, igen och igen, tills vi kan stå och börja gå, framåt, i tillväxt, och med välsignade förgreningar.

Så upptäcker vi också att detta allvaret är ett mycket glädjefyllt allvar. Det kan verka motsägelsefullt men i Gud har vi tillgång till fler egenskaper än i oss själva. Det står om Jesus att han älskade rättfärdighet och hatade orättfärdighet (Hebr. 1:9
). Det låter för ett köttsligt öra som ett mycket tråkigt liv, men samma bibelord säger att Jesus var fylld med glädjens olja mer än sina medbröder. Och han var ju vår förebild, kommen för att visa vad vi kan uppleva, vad vi skall uppleva, när vi följer honom, som Gud, men också som en lärjunges förebild.
___


Nr 29 av 42
 Namn: LL
Tid: 04:21 - 22-02-2007
 Webbsida: http://bibeltemplet.net/maila


KAKBEROENDE

Än mer: Om det nu hade varit så galet, att den lilla kakan varit det frälsningsmedel Gud använder för att bevara den kristnes andliga liv, då hade ju det skapat ett väldigt osunt beroende av dem som står för serveringen. Så utan "officianter" i skrud kan du alltså inte bevaras i ditt kristna liv? Vilket läge för dem som vill skaffa sig oförtjänt makt över själar, vilket också historien visar har skett, i skrämmande omfattning. Så, en liten lära, med stora konsekvenser, smygs in där den inte borde stå, av vilka syften? De är ju bröder de som sysslar med detta.
Må Gud, Jesus, väcka dem som flörtar med kvinnan med den berusande kalken i handen (så träffande profetiskt beskriven för Johannes), hon som tronar över stora vatten, men föraktar det levande vatten Herren ger fritt och för intet, till var och en som av hjärtat tror och kommer till honom, och honom allena, för att få, och få, och få, ALLT det som leder till liv och gudsfruktan.
___


Nr 28 av 42
 Namn: LL
Tid: 19:51 - 14-02-2007
 Webbsida: http://bibeltemplet.net/maila


SAKRAMENTALISMENS HOKUS POKUS

Sakramentalismen har börjat få insteg i vissa kristna sammanhang, sammanhang där den egentligen inte borde haft en chans att göra sig gällande, men som nu, genom tjänare som sprider förvirring, får och ges fotfäste, medan det täckelse som förut var och borde förblivit avtäckt, nu höjs igen, bit för bit, och inte kommer att stanna förrän det nått den höjd och uppnått den förblindelse det är avsett för, för att för de utomstående fördölja Guds verkligheter.

Synd då på spilld möda, kristligt blod och mäktig andeutgjutelse, om allt det skall ha varit bara en temporär ögonöppnare, som visserligen under sin tid fått uträtta mycket gott och ännu gör det, men som låter allt det goda löpa risken att inlemmas i en annan fålla, känd, ökänd t.o.m, genom den kristna väckelsens historia, som en mindre ärbar kvinnas hus, till vilket hon sluter alla dem som gått genom dörren till hennes kamrar, och vars trappsteg leder inte uppåt och hemåt, utan nedåt, till dödsriket, till de själar hennes barn dyrkar och står i förbund med, genom de falska nådamedel hon förblindar dem och skänker falsk tröst genom.

Sakrament, nådamedel, vad är det? Vi har bara ett sakrament, ett enda giltigt nådamedel inför Gud, och det är JESUS! Något annat finns inte, någon annan nåd ges ej, än den som ges genom Kristus, när Kristus är Herre på hjärtats tron, levande, sann, mottagen som den Frälsare han är, ensam, allena i sin uppgift, utan konkurrens, som själens Herde och vårdare, vår "allt i allo" - allgod, allvis, allsann, allren, allhärlig, allkunnig, allrådande, allfader, allbroder, allvän.
___


Nr 27 av 42
 Namn: LUKAS24
Tid: 14:44 - 11-12-2006
1 Älsken rättfärdigheten, I som
styren på jorden,

tanken på Herren med
rättskaffens sinne,

och söken honom med
uppriktigt hjärta.

2 Ty han låter sig finnas av dem

som icke fresta honom,
och han uppenbarar sig för dem
som ej vägra honom sin tro.

3 Vrånga tankar skilja ju männi-

skor från Gud,

och när hans makt sättes på
prov, näpser den de
dåraktiga.

4 Ty i en illfundig själ träder icke

visheten in,

den tager ej sin boning i en
kropp som är gäldbunden
under synden.

5 Nej, tuktens helige ande und-

flyr falskheten

och håller sig på avstånd från
oförnuftiga tankar;

den skrämmes bort, när
orättfärdigheten nalkas.

6 Ty visheten är en människo-

älskande ande,

och den låter ej hädaren bliva
ostraffad för vad hans
läppar tala,

eftersom Gud är vittne till hans
innersta känslor

och en sannskyldig väktare över

hans hjärta

och en som hör hans tungas tal.
Herrens Ande uppfyller ju vari-

den,
och det väsen som sammanhåller

allt vet vad som säges.
Därför kan ingen bliva obemärkt,
som talar vad orätt är;
rättvisan skall icke gå honom

förbi med sin näpst.
Nej, den ogudaktiges anslag skola

komma under prövning,
och hans ord skola nå fram till

Herrens öron,
för att hans överträdelser skola

bliva näpsta.

Ty ett nitälskande öra hör allt,
och de knorrandes mummel

bliver icke förborgat.
Så tagen eder då till vara förii

onyttigt knorrande,
och avhållen eder tunga från

smädelse.
Ty icke ens en hemlig viskning

bliver utan påföljd,
och en lögnaktig mun dräper

själen.

Faren icke så efter döden
genom edert förvillade
leverne,

och dragen ej fördärv över eder
genom edra händers verk.

Ty det är icke Gud som hans
gjort döden,

och han har ej lust till de
levandes undergång.

14 Han har ju skapat allt för att

vara till,
och allt som har blivit till i

världen tjänar livet.
Intet förstörelsens gift finnes

däri;
nej, döden har icke väldet på

jorden.

15 Ty rättfärdigheten är odödlig.




Nr 26 av 42
 Namn: LUKAS24
Tid: 14:10 - 11-12-2006
ECCLES 5:1
Var icke obetänksam med din mun, och låt icke ditt hjärta förhasta sig med att uttala något ord inför Gud. Gud är ju i himmelen, och du är på jorden; låt därför dina ord vara få.
ECCLES 5:2
Ty tanklöshet har med sig mångahanda besvär, och en dåres röst har överflöd på ord.
ECCLES 5:3
När du har gjort ett löfte åt Gud, så dröj icke att infria det; ty till dårar har han icke behag. Det löfte du har givit skall du infria.
ECCLES 5:4
Det är bättre att du intet lovar, än att du gör ett löfte och icke infriar det.
ECCLES 5:5
Låt icke din mun draga skuld över hela din kropp; och säg icke inför Guds sändebud att det var ett förhastande. Icke vill du att Gud skall förtörnas för ditt tals skull, så att han fördärvar sina händers verk?

ECCLES 5:17
Se, vad jag har funnit vara bäst och skönast för människan, det är att hon äter och dricker och gör sig goda dagar vid den möda som hon har under solen, medan de livsdagar vara, som Gud giver henne; ty detta är den del hon får.
ECCLES 5:18
Och om Gud åt någon har givit rikedom och skatter, och därtill förunnat honom makt att njuta härav och att göra sig till godo sin del och att vara glad under sin möda, så är också detta en Guds gåva.
ECCLES 5:19
Ty man tänker då icke så mycket på sina livsdagars gång, när Gud förlänar glädje i hjärtat.
ECCLES 7:15
Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.
ECCLES 7:16
Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?
ECCLES 7:17
Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?
ECCLES 7:18
Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.
ECCLES 7:19
Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.
ECCLES 7:20
Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.
ECCLES 7:21
Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.
ECCLES Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.
ECCLES 8:15
Så prisade jag då glädjen och fann att intet är bättre för människan under solen, än att hon äter ock dricker och är glad, så att detta får följa henne vid hennes möda, under de livsdagar som Gud giver henne under solen.
ECCLES 8:16
När jag vände mitt hjärta till att förstå vishet, och till att betrakta det besvär som man gör sig på jorden utan att få sömn i sina ögon, varken dag eller natt,
ECCLES 8:17
då insåg jag att det är så med alla Guds verk, att människan icke förmår fatta vad som händer under solen; ty huru mycket en människa än mödar sig för att utforska det, fattar hon det ändå icke. Och om någon vis man tänker att han skall kunna förstå
det, så kommer han ändå icke att kunna fatta det.

ECCLES 9:7
Välan, så ät då ditt bröd med glädje, och drick ditt vin med glatt hjärta, ty Gud har redan i förväg givit sitt bifall till vad du gör.
ECCLES 9:8
Låt dina kläder alltid vara vita, och låt aldrig olja fattas på ditt huvud.
ECCLES 9:9
Njut livet med någon kvinna som du älskar, så länge de fåfängliga livsdagar vara, som förlänas dig under solen, ja, under alla dina fåfängliga dagar; ty detta är den del du får i livet vid den möda som du gör dig under solen.
ECCLES 9:10
Allt vad du förmår uträtta med din kraft må du söka uträtta; ty i dödsriket, dit du går, kan man icke verka eller tänka, där finnes ingen insikt eller vishet.
ECCLES 9:11
Ytterligare såg jag under solen att det icke beror av de snabba huru de lyckas i löpandet, icke av hjältarna huru striden utfaller, icke av de visa huru de få sitt bröd, icke av de kloka vad rikedom de förvärva, eller av de förståndiga vad ynnest de vinna, utan att allt för dem beror av tid och lägenhet.
ECCLES 12:13
Änden på talet, om vi vilja höra huvudsumman, är detta: Frukta Gud och håll hans bud, ty det hör alla människor till.
ECCLES 12:14
Ty Gud skall draga alla gärningar till doms, när han dömer allt vad förborgat är, evad det är gott eller ont.















Nr 25 av 42
 Namn: LUKAS24
Tid: 13:53 - 11-12-2006
JOSH 1:7
Allenast må du vara helt frimodig och oförfärad till att i alla stycken hålla den lag som min tjänare Mose har givit dig och göra efter den; vik icke av därifrån vare sig till höger eller till vänster; på det att du må hava framgång i allt vad du företager dig.
JOSH 1:8
Låt icke denna lagbok vara skild från din mun; tänk på den både dag och natt, så att du i alla stycken håller det som är skrivet i den och gör därefter; ty då skola dina vägar vara lyckosamma, och då skall du hava framgång.



Nr 24 av 42
 Namn:
Tid: 13:45 - 11-12-2006
PS 51:1
Den botfärdiges bön.
PS 51:1 F
ör sångmästaren; en psalm av David,
PS 51:2
när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.
PS 51:3
Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.
PS 51:4
Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.
PS 51:5
Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.
PS 51:6
Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.
PS 51:7
Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.
PS 51:8
Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.
PS 51:9
Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.
PS 51:10
Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.
PS 51:11
Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.
PS 51:12
Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.
PS 51:13 F
örkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.
PS 51:14
Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.
PS 51:15
Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.
PS 51:16
Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.
PS 51:17
Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.
PS 51:18
Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.
PS 51:19
Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta.
PS 51:20
Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar.
PS 51:21
Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.



PS 103:1
Lovsång till Herren för hans stora barmhärtighet.
PS 103:1
Av David. Lova HERREN, min själ, och allt det i mig är hans heliga namn.
PS 103:2
Lova HERREN, min själ, och förgät icke vad gott han har gjort,
PS 103:3
han som förlåter dig alla dina missgärningar och helar alla dina brister,
PS 103:4
han som förlossar ditt liv från graven och kröner dig med nåd och barmhärtighet,
PS 103:5
han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du bliver ung på nytt såsom en örn.
PS 103:6
HERREN gör rättfärdighetens verk och skaffar rätt åt alla förtryckta.
PS 103:7
Han lät Mose se sina vägar, Israels barn sina gärningar.
PS 103:8
Barmhärtig och nådig är HERREN, långmodig och stor i mildhet.
PS 103:9
Han går icke ständigt till rätta och behåller ej vrede evinnerligen.
PS 103:10
Han handlar icke med oss efter våra synder och vedergäller oss icke efter våra missgärningar.
PS 103:11
Ty så hög som himmelen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som frukta honom.
PS 103:12
Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss.
PS 103:13
Såsom en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som frukta honom.
PS 103:14
Ty han vet vad för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi äro stoft.
PS 103:15
En människas dagar äro såsom gräset, hon blomstrar såsom ett blomster på marken.
PS 103:16
När vinden går däröver, då är det icke mer, och dess plats vet icke mer därav.
PS 103:17
Men HERRENS nåd varar från evighet till evighet över dem som frukta honom, och hans rättfärdighet intill barnbarn,
PS 103:18
när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och gör efter dem.
PS 103:19
HERREN har ställt sin tron i himmelen, och hans konungavälde omfattar allt.
PS 103:20
Loven HERREN, I hans änglar, I starke hjältar, som uträtten hans befallning, så snart I hören ljudet av hans befallning.
PS 103:21
Loven HERREN, I alla hans härskaror, I hans tjänare, som uträtten hans vilja.
PS 103:22
Loven HERREN, I alla hans verk, varhelst hans herradöme är. Min själ, lova HERREN.



PS 36:1
Den ogudaktiges ondska. HERRENS godhet.
PS 36:1 F
ör sångmästaren; av HERRENS tjänare David.
PS 36:2
I mitt hjärta betänker jag vad synden säger till den ogudaktige, till den för vilkens ögon Guds fruktan ej finnes.
PS 36:3
Den intalar ju honom vad som är behagligt i hans ögon: att man icke skall finna hans missgärning och hata den.
PS 36:4
Hans muns ord äro fördärv och svek; han vill icke göra vad förståndigt och gott är.
PS 36:5 F
ördärv tänker han ut på sitt läger, han träder på den väg som icke är god; han skyr icke för något ont.
PS 36:6
HERRE, upp i himmelen räcker din nåd, och din trofasthet allt upp till skyarna.
PS 36:7
Din rättfärdighet är såsom väldiga berg, dina rätter såsom det stora havsdjupet; både människor och djur hjälper du, HERRE.
PS 36:8
Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud! Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga.
PS 36:9
De varda mättade av ditt hus' rika håvor, och av din ljuvlighets ström giver du dem att dricka.
PS 36:10
Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus se vi ljus.
PS 36:11
Låt din nåd förbliva över dem som känna dig och din rättfärdighet över de rättsinniga.
PS 36:12
Låt icke de högmodigas fot komma över mig eller de ogudaktigas hand driva mig bort.
PS 36:13
Ja, där ligga ogärningsmännen fallna; de äro nedstötta och kunna icke mer resa sig.



PS 32:1
Syndabekännelse och förlåtelse.
PS 32:1
Av David; en sång. Säll är den vilkens överträdelse är förlåten, vilkens synd är överskyld.
PS 32:2
Säll är den människa som HERREN icke tillräknar missgärning, och i vilkens ande icke är något svek.
PS 32:3
Så länge jag teg, försmäktade mina ben vid min ständiga klagan.
PS 32:4
Ty dag och natt var din hand tung över mig; min livssaft förtorkades såsom av sommarhetta. Sela.
PS 32:5
Då uppenbarade jag min synd för dig och överskylde icke min missgärning. Jag sade: "Jag vill bekänna för HERREN mina överträdelser"; då förlät du mig min synds missgärning. Sela.
PS 32:6
Därför skola alla fromma bedja till dig på den tid då du är att finna; sannerligen, om ock stora vattenfloder komma, skola de icke nå till dem.
PS 32:7
Du är mitt beskärm, för nöd bevarar du mig; med räddningens jubel omgiver du mig. Sela.
PS 32:8
Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra; jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig.
PS 32:9
Varen icke såsom hästar och mulåsnor utan förstånd, på vilka man lägger töm och betsel för att tämja dem, eljest får man dem ej fram.
PS 32:10
Den ogudaktige har många plågor; men den som förtröstar på HERREN, honom omgiver han med nåd.
PS 32:11
Varen glada i HERREN och fröjden eder, I rättfärdige, och jublen, alla I rättsinnige.



MT 26:24
Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född."
MT 26:25
Judas, han som förrådde honom, tog då till orda och frågade: "Rabbi, icke är det väl jag?" Han svarade honom: "Du har själv sagt det."
MT 26:26
Medan de nu åto, tog Jesus ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tagen och äten; detta är min lekamen."
MT 26:27
Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade: "Dricken härav alla;
MT 26:28
ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse
1JN 1:1
Ordets uppenbarelse i Kristus. Gemenskapen med Gud. Vandringen i ljuset och reningen genom Jesu blod.
1JN 1:1
Det som var från begynnelsen, det vi hava hört, det vi med egna ögon hava sett, det vi skådade och med egna händer togo på, det förkunna vi: om livets Ord tala vi.
1JN 1:2
Ty livet uppenbarades, och vi hava sett det; och vi vittna därom och förkunna för eder livet, det eviga, som var hos Fadern och uppenbarades för oss.
1JN 1:3
Ja, det vi hava sett och hört, det förkunna vi ock för eder, på det att också I mån hava gemenskap med oss; och vi hava vår gemenskap med Fadern och med hans Son, Jesus Kristus.
1JN 1:4
Och vi skriva nu detta, för att vår glädje skall bliva fullkomlig.
1JN 1:5
Och detta är det budskap som vi hava hört från honom, och som vi förkunna för eder, att Gud är ljus, och att intet mörker finnes i honom.
1JN 1:6
Om vi säga oss hava gemenskap med honom, och vi vandra i mörkret, så ljuga vi och göra icke sanningen.
1JN 1:7
Men om vi vandra i ljuset, såsom han är i ljuset, så hava vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.
1JN 1:8
Om vi säga att vi icke hava någon synd, så bedraga vi oss själva, och sanningen är icke i oss.
1JN 1:9
Om vi bekänna våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.
1JN 1:10
Om vi säga att vi icke hava syndat, så göra vi honom till en ljugare, och hans ord är icke i oss.



JAS 1:13
Ingen säge, när han bliver frestad, att det är från Gud som hans frestelse kommer; ty såsom Gud icke kan frestas av något ont, så frestar han icke heller någon.
JAS 1:14
Nej, närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse som han drages och lockas.
JAS 1:15
Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död.
JAS 1:16 F
aren icke vilse, mina älskade bröder.
JAS 1:17
Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker.
JAS 1:18
Efter sitt eget beslut födde han oss till liv genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstling av de varelser han har skapat.
Det veten I, mina älskade bröder. Men var människa vare snar till att höra och sen till att tala och sen till vrede.
JAS 1:20
Ty en mans vrede kommer icke åstad vad rätt är inför Gud.
JAS 1:21
Skaffen därför bort all orenhet och all ondska som finnes kvar, och mottagen med saktmod det ord som är plantat i eder, och som kan frälsa edra själar.
JAS 1:22
Men varen ordets görare, och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva.
JAS 1:23
Ty om någon är ordets hörare, men icke dess görare, så är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel:
JAS 1:24
när han har betraktat sig däri, går han sin väg och förgäter strax hurudan han var.
JAS 1:25
Men den som skådar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och förbliver därvid och icke är en glömsk hörare, utan en verklig görare, han varder salig i sin gärning.




Nr 23 av 42
 Namn:
Tid: 12:10 - 11-12-2006
VÄLDIGT VACKER INLEDNING

VI JAG TILLBER DEN HÖGSTE DEN EVIGE

EN SOM ICKE NÄMNES VID NAMN HAR SKAPAT

HIMMEL OCH JORD

DAG OCH NATT

HAV OCH LAND

DJUR OCH MÄNNISKOR

HAN ÄR AV EVIGHET OCH SKALL FÖRBLIVA I EVIGHET

VI JAG TILLBER DIG DEN HÖGSTE ALLSMÄKTIG GUD

DU DEN ENDE SANNE LEVANDE GUDEN

ISRAELS GUD ABRAHAMS ISAKS OCH JAKOBS GUD

KONUNGEN DEN HÖGSTE HERRARNAS HERRE

ALL VÄRLDENS GUD DU ENSAM ÄR ODÖDLIG

KONUNGARNAS KONUNG DU ENSAM I DITT MAJESTÄT

DIN HÄRLIGHETSTRON OCH DITT HELIGA ÄROFULLA NAMN

BESTÅ GENOM VÄRLDENS ALLA SLÄKTEN

PRISAD OCH HÖGTLOVAD ÄR DU

DU HAR SKAPAT ALLT OCH HERRAVÄLDET ÖVER ALLTING ÄR HOS DIG

ALLT ÄR AVTÄCKT OCH UPPENBARAT FÖR DIG OCH DU SER ALLT

OCH INTET FÖRMÅR DÖLJA SIG FÖR DIG OCH DU VET ALLT INNAN DET SKER

HELIG ÄR DU I DITT MAJESTÄT

JA HELIG ÄR DU I DITT MAJESTÄT

LOVAD VARE DU O HERRE OCH KONUNG

STOR OCH MÄKTIG I DIN STORHET

HERRE ÖVER HIMLENS HELA SKAPELSE

KONUNGARNAS KONUNG OCH ALL VÄRLDENS GUD

DIN GUDOM OCH DITT RIKE OCH DIN STORHET

VARA FRÅN EVIGHET TILL EVIGHET

OCH DIN MAKT IGENOM ALLA SLÄKTEN

OCH ALLA HIMLAR ÄRO DIN TRON EVINNERLIGEN

OCH HELA JORDEN DIN FOTAPALL FRÅN EVIGHET TILL EVIGHET

TY DU HAR SKAPAT ALLT OCH HÄRSKAR ÖVER ALLT

OCH INTET ÄR DIG FÖR SVÅRT OCH INTET SLAGS VISHET UNDGÅR DIG

VISHETEN VÄNDER SIG ICKE BORT FRÅN SIN TRON -------- DIN TRON

EJ HELLER FRÅN DITT ANLETE

OCH DU VET OCH SER OCH HÖR ALLTING OCH INTET ÄR DIG FÖRDOLT

HELIG ÄR DU FADER GUD ALLSMÄKTIG

PÅMINN OSS OM VÅRA SYNDER OCH UTPLÅNA SYNDERNA I DETTA NU

UTPLÅNA SYNDERNA I DETTA ÖGONBLICK

UTPLÅNA SYNDERNA OCH LED OSS PÅ DEN RÄTTA VÄGEN


JA BARMHÄRTIG ÄR DU ISRAELS GUD




Nr 22 av 42
 Namn:
Tid: 12:09 - 11-12-2006
JAG TALAR NÄMLIGEN OM DÖDEN

NÄR DOMSLUTET UTGÅTT FRÅN DEN HÖGSTE


ATT MÄNNISKAN SKALL DÖ


GÅR ANDEN UT UR KROPPEN


ATT DEN MÅ ÅTERSÄNDAS TILL HONOM SOM GIVIT DEN


FÖR ATT FÖRST TILLBEDJA DEN HÖGSTES HÄRLIGHET


OCH DE SOM HAVA RINGAKTAT DEN HÖGSTES VÄG OCH ICKE VANDRAT PÅ DEN


OCH FÖRAKTAT HANS LAG OCH HATAT DEM SOM FRUKTA GUD


DE ANDARNA FÅ INGEN BONING


UTAN SKOLA PÅ SJU VÄGAR IRRA OMKRING I KVAL


ALLTID LIDANDE OCH BEDRÖVADE


FÖRSTA VÄGEN EMEDAN DE FÖRAKTAT DEN HÖGSTES LAG



ANDRA VÄGEN EMEDAN DE EJ LÄNGRE KUNNA OMVÄNDA SIG

FÖR ATT GÖRA DET GODA ATT DE MÅ LEVA


TREDJE VÄGEN DE SKOLA SE DEN LÖN SOM ÄR DEM FÖRBEHÅLLEN

SOM HAVA TROTT PÅ DEN HÖGSTES FÖRBUND


FJÄRDE VÄGEN DE SKOLA SE DEN PINA SOM ÄR DEM SJÄLVA FÖRBEHÅLLEN

I DE YTTERSTA TIDERNA



FEMTE VÄGEN DE SKOLA SE DE ANDRAS VILORUM UNDER DJUP TYSTNAD

VAKTAS AV ÄNGLAR


SJÄTTE VÄGEN DE SKOLA SE HUR DE SJÄLVA

SKOLA FRÅN DEM ÖVERGÅ TILL PINAN



SJUNDE VÄGEN ÄR STÖRRE ÄN ALLA DE ANDRA JAG TALAT OM

TY DE SKOLA FÖRTVINA AV BLYGSEL OCH FÖRGÅS AV FRUKTAN

OCH FÖRTORKA AV RÄDDHÅGA

NÄR DE SE DEN HÖGSTES HÄRLIGHET INFÖR VILKEN DE HAVA SYNDAT


MEDAN DE LEVDE OCH INFÖR VILKEN DE BEGYNNA DÖMAS

I DE YTTERSTA TIDERNA AMEN



Nr 21 av 42
 Namn:
Tid: 12:07 - 11-12-2006
EPH 2:1
Judars och hedningars lika delaktighet i frälsningen genom Kristus.
EPH 2:1
Så har han ock gjort eder levande, eder som voren döda genom de överträdelser och synder
EPH 2:2
i vilka I förut vandraden, efter denna världs och tidsålders sätt, i det I följden fursten över luftens härsmakt, över den andemakt som nu är verksam i de ohörsamma.
EPH 2:3
Bland dessa voro förut också vi allasammans, där vi vandrade i vårt kötts begärelser och gjorde vad köttet och sinnet ville; och vi voro genom vår natur hemfallna åt vredesdomen, vi likasom de andra.
EPH 2:4
Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har, för den stora kärleks skull, varmed han har älskat oss,
EPH 2:5
gjort oss levande med Kristus, oss som voro döda genom våra synder. Av nåd ären I frälsta!
EPH 2:6
Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus,
EPH 2:7 f
ör att i de kommande tidsåldrarna bevisa sin nåds översvinnliga rikedom, genom godhet mot oss i Kristus Jesus.
EPH 2:8
Ty av nåden ären I frälsta genom tro -- och det icke av eder själva, Guds gåva är det --
EPH 2:9
icke av gärningar, för att ingen skall berömma sig.
EPH 2:10
Ty hans verk äro vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, vilka Gud förut har berett, för att vi skola vandra i dem*.
EPH 2:11
Kommen därför ihåg att I förut, I som voren hedningar i köttet och bleven kallade oomskurna av dem som kallas omskurna, efter den omskärelse som med händer göres på köttet --
EPH 2:12
kommen ihåg att I på den tiden, då när I voren utan Kristus, voren utestängda från medborgarskap i Israel och främmande för löftets förbund, utan hopp och utan Gud i världen.
EPH 2:13
Nu däremot, då I ären i Kristus Jesus, haven I, som förut voren fjärran, kommit nära, i och genom Kristi blod.
EPH 2:14
Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.
EPH 2:15
Ty i sitt kött gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid,
EPH 2:16
och för att han skulle åt dem båda, förenade i en enda kropp, skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.
EPH 2:17
Och han har kommit och har förkunnat det glada budskapet om frid för eder, I som voren fjärran, och om frid för dem som voro nära.
EPH 2:18
Ty genom honom hava vi, de ena såväl som de andra, i en och samme Ande tillträde till Fadern.
EPH 2:19
Alltså ären I nu icke mer främlingar och gäster, utan I haven medborgarskap med de heliga och ären Guds husfolk,
EPH 2:20
uppbyggda på apostlarnas och profeternas grundval, där hörnstenen är Kristus Jesus själv,
EPH 2:21
i vilken allt det som uppbygges bliver sammanslutet och så växer upp till ett heligt tempel i Herren.
EPH 2:22
I honom bliven också I med de andra uppbyggda till en Guds boning, i Anden.





Nr 20 av 42
 Namn:
Tid: 12:04 - 11-12-2006
tack israels gud fadern gud den allsmäktige abrahams isaks o jakobs gud du den ende sanne levande guden du evige odödlige gud barmhärtighetens herre jag tackar dig att din son immanu el jesus kristus messias från evighet till evighet
kom till vår jord OCH MÅSTE DÖ och genom sin
DÖD göra dens makt om intet som hade döden i
sitt våld det är djävulen JESUS VI PRISAR DIG
och med starkt rop o tårar frambar han böner o
åkallan till den som kunde frälsa honom från döden och
han blev bönhörd och tagen ur sin ångest
MÅSTE icke messias lida detta för att så ingå i sin
HÄRLIGHET det är såsom jag sade till eder medan
jag ännu var kvar bland eder ATT ALLT MÅSTE FULLBORDAS som är skrivet om mig i mose lag och i psalmerna tack helige ande du som bor i visheten. Ty visheten, hon som är mästare i allt, har undervisat mig därom.
Ty i henne finnes en ande som

är förnuftig, helig,
ensam i sitt slag, mångfaldig, fin,
rörlig, genomträngande, obesmittlig,
klar, okränkbar, vän till det

goda, skarp,
ohämbar, välgörande, människoälskande,
fast, orubblig, obekymrad,
en som förmår allt och
övervakar allt,
och som går in i alla andra andar
vilka äro förnuftiga, rena och

av fullkomlig finhet,
i Ja, visheten är det rörligaste

av allt rörligt

och tränger igenom och går in i
allt, till följd av sin renhet.
Ty hon är en fläkt av Guds kraft
och ett ogrumlat utflöde av
den Allsmäktiges härlighet;
därför kan intet besmittat
komma vid henne.

Ja, hon är ett återsken av det

eviga ljuset

och en klar spegel, som
återspeglar Guds verksamhet,
och en avbild av hans godhet.

Fastän hon är en, förmår hon
dock allt,

och fastän hon själv förbliver
den hon är, förnyar hon
allt annat.

Från släkte till släkte flyttar
hon in i fromma själar

och gör människor till Guds
vänner och till profeter;





Nr 19 av 42
 Namn:
Tid: 12:00 - 11-12-2006
för att du skall öppna deras ögon, så att de omvända sig från mörkret till ljuset, och från Satans makt till Gud, på det att de må, genom tron på mig, undfå syndernas förlåtelse och få sin lott bland dem som äro helgade.'
utan predikade först för dem som voro i Damaskus och i Jerusalem, och sedan över hela judiska landet och för hedningarna, att de skulle göra bättring och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som tillhöra bättringen.
Genom den hjälp som jag har undfått av Gud står jag alltså ännu i dag såsom ett vittne inför både små och stora; och jag säger intet annat, än vad profeterna och Moses hava sagt skola ske,
nämligen att Messias skulle lida och, såsom förstlingen av dem som uppstå från de döda, bära budskap om ljuset, såväl till vårt eget folk som till hedningarna."
Den Gud som har gjort världen och allt vad däri är, han som är Herre över himmel och jord, han bor icke i tempel som äro gjorda med händer,
ej heller låter han betjäna sig av människohänder, såsom vore han i behov av något, han som själv åt alla giver liv, anda och allt.
Och han har skapat människosläktets alla folk, alla från en enda stamfader, till att bosätta sig utöver hela jorden; och han har fastställt för dem bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skola bo
detta för att de skola söka Gud, om de till äventyrs skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom; fastän han ju icke är långt ifrån någon enda av oss. .
Ty i honom är det som vi leva och röra oss och äro till, såsom ock några av edra egna skalder hava sagt: 'Vi äro ju ock av hans släkt.'
Äro vi nu av Guds släkt, så böra vi icke mena att gudomen är lik någonting av guld eller silver eller sten, något som är danat genom mänsklig konst och uppfinning. .
Med sådana okunnighetens tider har Gud hittills haft fördrag, men nu bjuder han människorna att de alla allestädes skola göra bättring.
ty han har fastställt en dag då han skall 'döma världen med rättfärdighet', genom en man som han har bestämt därtill; och han har åt alla givit en bekräftelse härpå, i det att han har låtit honom uppstå från de döda.
GUDS NÅD ÄR VISHETEN DEN HELIGE ANDEN

Den som tror på mig, av hans innersta skola strömmar av levande vatten* flyta fram, såsom skriften säger."
Detta sade han om Anden, vilken de som trodde på honom skulle undfå; ty ande var då ännu icke given, eftersom Jesus ännu icke hade blivit förhärligad.
JN 14:20
På den dagen skolen I förstå att jag är i min Fader, och att I ären i mig, och att jag är i eder.

DETTA ÄR DJUPT

Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor;
den fostrar oss till att avsäga oss all ogudaktighet och alla världsliga begärelser, och till att leva tuktigt och rättfärdigt och gudfruktigt i den tidsålder som nu är,
medan vi vänta på vårt saliga hopps fullbordan och på den store Gudens och vår Frälsares, Kristi Jesu, härlighets uppenbarelse --
hans som har utgivit sig själv för oss, till att förlossa oss från all orättfärdighet, och till att rena åt sig ett egendomsfolk, som beflitar sig om att göra vad gott är.
Så skall du tala; och du skall förmana och tillrättavisa dem med all myndighet. Låt ingen förakta dig.


Då vi nu hava blivit rättfärdiggjorda av tro, hava vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus*
-- genom vilken vi ock hava fått tillträde till den nåd vari vi nu stå -- och vi berömma oss i hoppet om Guds härlighet.
Och icke det allenast, vi till och med berömma oss av våra lidanden, eftersom vi veta att lidandet verkar ståndaktighet,
och ståndaktigheten beprövad fasthet, och fastheten hopp,
och hoppet låter oss icke komma på skam; ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, vilken har blivit oss given.
Ty medan vi ännu voro svaga, led Kristus, när tiden var inne, döden för oss ogudaktiga.
Näppeligen vill ju eljest någon dö ens för en rättfärdig man -- om nu ock till äventyrs någon kan hava mod att dö för den som har gjort honom gott --
men Gud bevisar sin kärlek till oss däri att Kristus dog för oss, medan vi ännu voro syndare.
Så mycket mer skola vi därför, sedan vi nu hava blivit rättfärdiggjorda i och genom hans blod, också genom honom bliva frälsta undan vredesdomen.
Ty om vi, medan vi voro Guds ovänner, blevo försonade med honom genom hans Sons död, så skola vi, sedan vi hava blivit försonade, ännu mycket mer bliva frälsta i och genom hans liv.
Och icke det allenast; vi berömma oss ock av Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu hava undfått försoningen.





Nr 18 av 42
 Namn:
Tid: 11:57 - 11-12-2006
I EN ANFÄKTELSE SÄGER JAG SÅ HÄR
TACK ISRAELS GUD FADERN GUD DEN ALLSMÄKTIGE
ABRAHAMS ISAKS O JAKOBS GUD
DU DEN ENDE SANNE OCH LEVANDE GUDEN
DU BARMHÄRTIGE GUD
DU NÄPSER ALLA ORENA TANKAR
DU NÄPSER ALLA ORENA ANDAR
DU NÄPSER ALLA ONDA TANKAR
DU NÄPSER ALLA ONDA ANDAR
DU BOTAR ALLA SJUKDOMAR
DU BOTAR ALL ANDLIG SVAGHET
DU BOTAR ALL KROPPSLIG SVAGHET
HUR GÖR HAN DET

HAN GÖR DET GENOM SIN SON IMMANUEL JESUS KRISTUS

JAG SÄGER KOM UT ALLA ORENA TANKAR I IMMANUEL JESU KRISTI NAMN
KOM UT ALLA ORENA TANKAR I MIN ANDE KROPP SJÄL SINNE O FÖRSTÅND KOM UT I JESU KRISTI NAMN

SEDAN BER JAG VÄLSIGNELSEN JAG ANVÄNDER MITT EGET NAMN

ISRAELS GUD FADERN GUD DEN ALLSMÄKTIGE
ABRAHAMS ISAKS O JAKOBS GUD
DU DEN ENDE SANNE OCH LEVANDE GUDEN
DU BARMHÄRTIGE GUD
VÄLSIGNE ( MITT NAMN) OCH BEVARE (MITT NAMN)
LÅTE SITT ANSIKTE LYSA ÖVER (MITT NAMN) OCH VARE (MITT NAMN ) NÅDIG
VÄNDE SITT ANSIKTE TILL (MITT NAMN) OCH GIVE (MITT NAMN) FRID

NUM 6:22
Och HERREN talade till Mose och sade:
NUM 6:23
Tala till Aron och hans söner och säg: När I välsignen Israels barn, skolen I säga så till dem:
NUM 6:24
HERREN välsigne dig och bevare dig.
NUM 6:25
HERREN låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
NUM 6:26
HERREN vände sitt ansikte till dig och give dig frid.
NUM 6:27
Så skola de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall då välsigna dem.



NÄR FRIDEN INFUNNIT SIG SÄGER JAG
TACK HELIGE ANDE FÖR DIN UNDERBARA NÄRVARO
TACK HELIGE ANDE FÖR DIN UNDERBARA FRID
LÅT JESU BLOD BESKYDDA MIN ANDE KROPP SJÄL SINNE O FÖRSTÅND
TACK JESUS KRISTUS FÖR DITT BLOD
TACK HELIGE ANDE FÖR DIN VÄGLEDNING GENOM ORDET DET SKRIVNA TACK
1JN 1:7
Men om vi vandra i ljuset, såsom han är i ljuset, så hava vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.
DET STÅR OM VI VANDRAR I LJUSET RENAR OSS JESU BLOD

DET STÅR INTE OM VI VANDRAR I MÖRKRET ATT DÅ SKA JESU BLOD RENA OSS

NÄR JAG GJORT DETTA SÄGER JAG SAMMA ORDVAL MEN NU ORENA ANDAR UT
SÄGER SEDAN VÄLSIGNELSEN

NÄR JAG GJORT DETTA SÄGER JAG SAMMA ORDVAL MEN NU ONDA TANKAR UT SÄGER SEDAN VÄLSIGNELSEN

NÄR JAG GJORT DETTA SÄGER JAG SAMMA ORDVAL MEN NU ONDA ANDAR UT SEDAN SÄGER JAG VÄLSIGNELSEN

NÄR JAG GJORT DETTA SÄGER JAG SAMMA ORDVAL MEN NU KOM UT ALL SJUKDOM EX FÖRKYLNING SEDAN SÄGER JAG VÄLSIGNELSEN
JN 14:10
Tror du icke att jag är i Fadern, och att Fadern är i mig? De ord jag talar till eder talar jag icke av mig själv. Och gärningarna, dem gör Fadern, som bor i mig; de äro hans verk.
Och gärningarna, dem gör Fadern, som bor i mig; de äro hans verk.
FADERN VILL BOTA
DVS DET ÄR GUD FADERS VILJA ATT BOTA
MAN FÅR HELT ENKELT LÄRA SIG NYA TANKAR
Och gärningarna, dem gör Fadern, som bor i mig; de äro hans verk.

SOM DU SER JAG VÄLJER MEDVETET VILKA TANKAR SOM STYR MITT TÄNKANDE
ALLT DETTA TAR LÅNG TID ATT FÖRSTÅ





Nr 17 av 42
 Namn:
Tid: 11:56 - 11-12-2006
LÄS BÖRJA MED
MATTEUS KAPITEL ETT TILL APOSTLAGÄRNINGARNA KAPITEL TJUGOÅTTA
LÄS DESSA FEM BÖCKER 3 GGR INOM 30 DAGAR
LÄS I DENNA TURORDNING MATTEUS MARKUS LUKAS JOHANNES APOSTLAGÄRNINGARNA 3GÅNGER INOM EN MÅNAD EN GENOMLÄSNING TAR CA 10 DAGAR HAKA INTE UPP DIG PÅ VISSA VERSER SE DEN HELHETSBILD SOM FRAMTRÄDER DET BETYDER NÅGOT I ANDEVÄRLDEN ATT BEKÄNNA JESUS KRISTUS



Nr 16 av 42
 Namn:
Tid: 11:54 - 11-12-2006
en för mig mycket vacker text

JAG STOD I TANKAR FÖRSÄNKT EN DAG VID

GENNESARETS STRAND ALLEN

JAG SÅG HUR FOLKET SIG TRÄNGDE FRAM

TILL EN FRÄMLING FRÅN GALILLEEN

OCH JAG KÄNDE ----

JAG HONOM VILLE ÄLSKA

HANS KÄRLEK VAR HELIG OCH REN

MIN FRÄLSARE BLEV HAN DEN DAGEN

DENNA FRÄMLING FRÅN GALILLEEN


JESUS KRISTUS DU MIN FRÄLSARE TACK




Nr 15 av 42
 Namn:
Tid: 11:51 - 11-12-2006
VAD INNEBÄR DET ATT JAG BER OCH BEGÄR ATT
JESUS KRISTUS BLIR MIN MÄSTARE
I DET ANDLIGA DAGLIGA LIVET
JO I ETT VAL AV TANKAR FÖLJER JAG JESU TANKAR SÅ SOM DET STÅR SKRIVET
I DEN HELIGA TEXTEN
MAN KAN SÄGA ATT DEN HELIGA TEXTEN ÄR ANDLIGA INSTRUKTIONER
JAG SKA VISA DIG VAD JAG MENAR
NU SÄTTER JAG IHOP TEXTAVSNITT SÅ SOM JAG TOLKAR JESU ORD
OM VI INTE HAFT DEN HELIGA TEXTEN SÅ SKULLE VI INTE VETA VILKA TANKAR SOM JESUS LÄRDE UT
DÄRFÖR ÄR DEN HELIGA TEXTEN A OCH O
VISA DÄRFÖR RESPEKT DÅ BÖRJAR VI





Nr 14 av 42
 Namn:
Tid: 11:50 - 11-12-2006
MT 23:1
Jesu verop över de skriftlärde och fariséerna och hans klagan över Jerusalems obotfärdighet.
MT 23:1
Därefter talade Jesus till folket och till sina lärjungar
MT 23:2
och sade: "På Moses' stol hava de skriftlärde och fariséerna satt sig.
MT 23:3
Därför, allt vad de säga eder, det skolen I göra och hålla, men efter deras gärningar skolen I icke göra; ty de säga, men göra icke.
MT 23:4
De binda ihop tunga bördor och lägga dem på människornas skuldror, men själva vilja de icke röra ett finger för att flytta dem.
MT 23:5
Och alla sina gärningar göra de för att bliva sedda av människorna. De göra sina böneremsor breda och hörntofsarna på sina mantlar stora.
MT 23:6
De vilja gärna hava de främsta platserna vid gästabuden och sitta främst i synagogorna
MT 23:7
och vilja gärna bliva hälsade på torgen och av människorna kallas 'rabbi'.
MT 23:8
Men I skolen icke låta kalla eder 'rabbi', ty en är eder Mästare, och I ären alla bröder.
MT 23:9
Ej heller skolen I kalla någon på jorden eder 'fader'*, ty en är eder Fader, han som är i himmelen.
MT 23:10
Ej heller skolen I låta kalla eder 'läromästare', ty en är eder läromästare, Kristus.
MT 23:11
Den som är störst bland eder, han vare de andras tjänare.
MT 23:12
Men den som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.


DÅ HAR JAG VALT KALLA MIG BRODER
DÅ HAR JAG VALT JESUS TILL MIN MÄSTARE






Nr 13 av 42
 Namn:
Tid: 11:50 - 11-12-2006
MT 5:13
I ären jordens salt; men om saltet mister sin sälta, varmed skall man då giva det sälta igen? Till intet annat duger det än till att kastas ut och trampas ned av människorna.
MT 5:14
I ären världens ljus. Icke kan en stad döljas, som ligger uppe på ett berg?
MT 5:15
Ej heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som äro i huset.
MT 5:16
På samma sätt må ock edert ljus lysa inför människorna, så att de se edra goda gärningar och prisa eder Fader, som är i himmelen.
MT 5:17
I skolen icke mena att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har icke kommit för att upphäva, utan för att fullborda.
MT 5:18
Ty sannerligen säger jag eder: Intill dess himmel och jord förgås, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen förgås, förrän det allt har fullbordats.
MT 5:19
Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och lär människorna så, han skall räknas för en av de minsta i himmelriket; men den som håller dem och lär människorna så, han skall räknas för stor i himmelriket.


DÅ HAR JAG VALT INTE UPPHÄVA BUDEN






Nr 12 av 42
 Namn:
Tid: 11:49 - 11-12-2006
MT 6:5
Och när I bedjen, skolen I icke vara såsom skrymtarna, vilka gärna stå i synagogorna och i gathörnen och bedja, för att bliva sedda av människorna. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön.
MT 6:6
Nej, när du vill bedja, gå då in i din kammare, och stäng igen din dörr, och bed till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.
MT 6:7
Men i edra böner skolen I icke hopa tomma ord såsom hedningarna, vilka mena att de skola bliva bönhörda för sina många ords skull.
MT 6:8
Så varen då icke lika dem; eder Fader vet ju vad I behöven, förrän I bedjen honom.
MT 6:9
I skolen alltså bedja sålunda: 'Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn*;
MT 6:10
tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden;
MT 6:11
vårt dagliga bröd giv oss i dag;
MT 6:12
och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro;
MT 6:13
och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo.'
MT 6:14
Ty om I förlåten människorna deras försyndelser, så skall ock eder himmelske Fader förlåta eder;
MT 6:15
men om I icke förlåten människorna, så skall ej heller eder Fader förlåta edra försyndelser.



DÅ HAR JAG VALT ATT TYST FÖR MIG SJÄLV VID SÄNGDAGS LÄSA DENNA
BÖN BOKSTAVLIGT JAG LÄSER DEN DAGLIGEN HÄR ÄR EN TYDLIG ANDLIG
INSTRUKTION SE MT 6:15
SÅ JAG HAR ETT VAL ATT FÖRLÅTA
HUR GÖR JAG FÖRLÅTELSEPROCESSEN





Nr 11 av 42
 Namn:
Tid: 11:48 - 11-12-2006
15 SÅ JAG HAR ETT VAL ATT FÖRLÅTA
HUR GÖR JAG FÖRLÅTELSEPROCESSEN



LK 17:1
Och han sade till sina lärjungar: "Det är icke annat möjligt än att förförelser måste komma, men ve den genom vilken de komma!
LK 17:2 F
ör honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa små.
LK 17:3
Tagen eder till vara! Om din broder försyndat sig, så tillrättavisa honom; och om han då ångrar sig, så förlåt honom.
LK 17:4
Ja, om han sju gånger om dagen försyndar sig mot dig och sju gånger kommer tillbaka till dig och säger: 'Jag ångrar mig' så skall du förlåta honom."


SE VILKEN TYDLIG INSTRUKTION
SE LK 17:3



HUR GÖR MAN NÄR MAN TILLRÄTTAVISAR


MT 18:15
Men om din broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll honom det enskilt. Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din broder.
MT 18:16
Men om han icke lyssnar till dig, så tag med dig ännu en eller två, för att 'var sak må avgöras efter två eller tre vittnens utsago'.
MT 18:17
Lyssnar han icke till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han ej heller till församlingen, så vare han för dig såsom en hedning och en publikan.
MT 18:18
Sannerligen säger jag eder: Allt vad I binden på jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad I lösen på jorden, det skall vara löst i himmelen.
MT 18:19
Ytterligare säger jag eder, att om två av eder här på jorden komma överens att bedja om något, vad det vara må, så skall det beskäras dem av min Fader, som är i himmelen.
MT 18:20
Ty var två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem."
MT 18:21
Då trädde Petrus fram och sade till honom: "Herre, huru många gånger skall jag förlåta min broder, om han försyndar sig mot mig? Är sju gånger nog?"
MT 18:22
Jesus svarade honom: "Jag säger dig: Icke sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger.



SE VILKEN TYDLIG INSTRUKTION
SE MT 18:15







Nr 10 av 42
 Namn:
Tid: 11:46 - 11-12-2006
VIKTEN AV ATT VARA FÖRLÅTANDE NÄR JAG BER OCH ÖNSKAR BÖNESVAR


MK 11:22
Jesus svarade och sade till dem: "Haven tro på Gud.
MK 11:23
Sannerligen säger jag eder: Om någon säger till detta berg: 'Häv dig upp, och kasta dig i havet' och därvid icke tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske honom så.
MK 11:24
Därför säger jag eder: Allt vad I bedjen om och begären, tron att det är eder givet; och det skall ske eder så.
MK 11:25
Och när I stån och bedjen, så förlåten, om I haven något emot någon, för att också eder Fader, som är i himmelen, må förlåta eder edra försyndelser."


SE MK 11:25
SÅ FÖRLÅT OM I HAVEN NÅGOT (något är inte mycket) EMOT NÅGON (någon är vem som helst)








Nr 9 av 42
 Namn:
Tid: 11:43 - 11-12-2006
JN 3:1
Jesu samtal med Nikodemus. Johannes döparens sista vittnesbörd.
JN 3:1
Men bland fariséerna var en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar.
JN 3:2
Denne kom till Jesus om natten och sade till honom: "Rabbi, vi veta att det är från Gud du har kommit såsom lärare; ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om icke Gud är med honom."
JN 3:3
Jesus svarade och sade till honom: "Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född på nytt*, så kan hon icke få se Guds rike."
JN 3:4
Nikodemus sade till honom: "Huru kan en människa födas, när hon är gammal? Icke kan hon väl åter gå in i sin moders liv och födas?"
JN 3:5
Jesus svarade: "Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född av vatten och ande, så kan hon icke komma in i Guds rike.
JN 3:6
Det som är fött av kött, det är kött; och det som är fött av Anden, det är ande.
JN 3:7 F
örundra dig icke över att jag sade dig att I måsten födas på nytt.
JN 3:8
Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet icke varifrån den kommer, eller vart den far; så är det med var och en som är född av Anden*."
JN 3:9
Nikodemus svarade och sade till honom: "Huru kan detta ske?"
JN 3:10
Jesus svarade och sade till honom: "Är du Israels lärare och förstår icke detta?
JN 3:11
Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Vad vi veta, det tala vi, och vad vi hava sett, det vittna vi om, men vårt vittnesbörd tagen I icke emot.
JN 3:12
Tron i icke, när jag talar till eder om jordiska ting, huru skolen I då kunna tro, när jag talar till eder om himmelska ting?
JN 3:13
Och likväl har ingen stigit upp till himmelen, utom den som steg ned från himmelen, Människosonen, som var i himmelen.
JN 3:14
Och såsom Moses upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bliva upphöjd,
JN 3:15
så att var och en som tror skall i honom hava evigt liv.
JN 3:16
Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.
JN 3:17
Ty icke sände Gud sin Son i världen för att döma världen, utan för att världen skulle bliva frälst genom honom.
JN 3:18
Den som tror på honom, han bliver icke dömd, men den som icke tror, han är redan dömd, eftersom han icke tror på Guds enfödde Sons namn.
JN 3:19
Och detta är domen, att när ljuset hade kommit i världen, människorna dock älskade mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar voro onda,
JN 3:20
Ty var och en som gör vad ont är, han hatar ljuset och kommer icke till ljuset, på det att hans gärningar icke skola bliva blottade.
JN 3:21
Men den som gör sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bliva uppenbart att hans gärningar äro gjorda i Gud."
JN 3:22
Därefter begav sig Jesus med sina lärjungar till den judiska landsbygden, och där vistades han med dem och döpte.
JN 3:23
Men också Johannes döpte, i Enon, nära Salim, ty där fanns mycket vatten; och folket kom dit och lät döpa sig.
JN 3:24
Johannes hade nämligen ännu icke blivit kastad i fängelse.
JN 3:25
Då uppstod mellan Johannes' lärjungar och en jude en tvist om reningen.
JN 3:26
Och de kommo till Johannes och sade till honom: "Rabbi, se, den som var hos dig på andra sidan Jordan, den som du har vittnat om, han döper, och alla komma till honom."
JN 3:27
Johannes svarade och sade: "En människa kan intet taga, om det icke bliver henne givet från himmelen."
JN 3:28
I kunnen själva giva mig det vittnesbördet att jag sade: 'Icke är jag Messias; jag är allenast sänd framför honom.'
JN 3:29
Brudgum är den som har bruden; men brudgummens vän, som står där och hör honom, han gläder sig storligen åt brudgummens röst. Den glädjen är mig nu given i fullt mått.
JN 3:30
Det är såsom sig bör att han växer till, och att jag förminskas. --
JN 3:31
Den som kommer ovanifrån, han är över alla; den som är från jorden, han är av jorden, och av jorden talar han. Ja, den som kommer från himmelen, han är över alla,
JN 3:32
och vad han har sett och hört, det vittnar han om; och likväl tager ingen emot hans vittnesbörd.
JN 3:33
Men om någon tager emot hans vittnesbörd, så bekräftar han därmed att Gud är sannfärdig.
JN 3:34
Ty den som Gud har sänt, han talar Guds ord; Gud giver nämligen icke Anden efter mått.
JN 3:35 F
adern älskar Sonen, och allt har han givit i hans hand.
JN 3:36
Den som tror på Sonen, han har evigt liv; men den som icke hörsammar Sonen, han skall icke få se livet, utan Guds vrede förbliver över honom."


JN 5:24
Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom, utan har övergått från döden till livet.

JN 8:23
Men han svarade dem: "I ären härnedifrån, jag är ovanifrån; I ären av denna världen, jag är icke av denna världen.
JN 8:24
Därför sade jag till eder att I skullen dö i edra synder; ty om I icke tron att jag är den jag är, så skolen I dö i edra synder."
AMEN



Nr 8 av 42
 Namn:
Tid: 11:41 - 11-12-2006
Detta är ett fast ord, och jag vill att du med kraft vittnar härom, för att de som sätta tro till Gud må beflita sig om att rätt utöva goda gärningar. Sådant är gott och gagneligt för människorna
Vi voro ju själva förut oförståndiga, ohörsamma och vilsefarande, vi voro trälar under allahanda begärelser och lustar, vi levde i ondska och avund, vi voro värda att avskys, och vi hatade varandra.
Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades,
då frälste han oss, icke på grund av rättfärdighetsgärningar som vi hade gjort, utan efter sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i helig ande,
som han rikligen utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare,
för att vi, rättfärdiggjorda genom hans nåd, skulle, såsom vårt hopp är, få evigt liv till arvedel.
Detta är ett fast ord, och jag vill att du med kraft vittnar härom, för att de som sätta tro till Gud må beflita sig om att rätt utöva goda gärningar. Sådant är gott och gagneligt för människorna

HUR GÅR NU DETTA TILL
JO MAN BER GUD OM ATT FÅ ETT RENT SAMVETE
OCH VANDRAR I DET RENADE SAMVETET

1PET 3:21
Efter denna förebild bliven nu och I frälsta genom vatten -- nämligen genom ett dop som icke betyder att man avtvår kroppslig orenhet, utan betyder att man anropar Gud om ett gott samvete -- i kraft av Jesu Kristi uppståndelse,

JN 4:10
Jesus svarade och sade till henne: "Förstode du Guds gåva, och vem den är som säger till dig: 'Giv mig att dricka', så skulle i stället du hava bett honom, och han skulle då hava givit dig levande vatten*."
JN 4:11
Kvinnan sade till honom: "Herre, du har ju intet att hämta upp vatten med, och brunnen är djup. Varifrån får du då det friska vattnet?"
JN 4:12
Icke är du väl förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv med sina barn och sin boskap drack ur den?"
JN 4:13
Jesus svarade och sade till henne: "Var och en som dricker av detta vatten, han bliver törstig igen;
JN 4:14
men den som dricker av det vatten som jag giver honom, han skall aldrig någonsin törsta, utan det vatten jag giver honom skall bliva i honom en källa vars vatten springer upp med evigt liv."

JN 7:37
På den sista dagen i högtiden, som ock var den förnämsta, stod Jesus där och ropade och sade: "Om någon törstar, så komme han till mig och dricke.
JN 7:38
Den som tror på mig, av hans innersta skola strömmar av levande vatten* flyta fram, såsom skriften säger."
JN 7:39
Detta sade han om Anden, vilken de som trodde på honom skulle undfå; ty ande var då ännu icke given, eftersom Jesus ännu icke hade blivit förhärligad.

HUR FÅR MAN ANDEN
HUR FÅR MAN VISHETEN DEN HELIGE ANDEN
LÄS OCH BEGRUNDA JOHANNES KAP 14+15+16+17
JN 14:6
Jesus svarade honom: "Jag är vägen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig.

JN 1:29
Dagen därefter såg han Jesus nalkas; då sade han: "Se, Guds Lamm, som borttager världens synd!
JN 1:30
Om denne var det som jag sade: 'Efter mig kommer en man som är före mig; ty han var förr än jag.'
JN 1:31
Och jag kände honom icke; men för att han skall bliva uppenbar för Israel, därför är jag kommen och döper i vatten."
JN 1:32
Och Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden såsom en duva sänka sig ned från himmelen; och han förblev över honom.
JN 1:33
Och jag kände honom icke; men den som sände mig till att döpa i vatten, han sade till mig: 'Den över vilken du får se Anden sänka sig ned och förbliva, han är den som döper i helig ande.'
JN 1:34
Och jag har sett det, och jag har vittnat att denne är Guds Son."
JN 1:35
Dagen därefter stod Johannes åter där med två av sina lärjungar.
JN 1:36
När då Jesus kom gående, såg Johannes på honom och sade: "Se, Guds Lamm!"

JN 8:31
Då sade Jesus till de judar som hade satt tro till honom: "Om I förbliven i mitt ord, så ären I i sanning mina lärjungar;
JN 8:32
Och I skolen då förstå sanningen, och sanningen skall göra eder fria."
JN 8:33
De svarade honom: "Vi äro Abrahams säd och hava aldrig varit trälar under någon. Huru kan du då säga: 'I skolen bliva fria'?"
JN 8:34
Jesus svarade dem: "Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Var och en som gör synd, han är syndens träl.
JN 8:35
Men trälen får icke förbliva i huset för alltid; sonen får förbliva där för alltid.
JN 8:36
Om nu Sonen gör eder fria, så bliven i verkligen fria.

JN 11:25
Jesus svarade till henne: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör;
JN 11:26
och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?"
JN 11:27
Hon svarade honom: "Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen."






Nr 7 av 42
 Namn:
Tid: 11:29 - 11-12-2006
Den som bittida söker henne visheten
den helige anden
behöver icke möda sig,
ty han skall finna henne
sittande vid sin dörr.

Ja, att hava henne i tankarna

är höjden av förstånd;
och den som vakar för hennes
skull, han bliver snart fri
ifrån bekymmer.


DEUT 6:1
Plikter mot Herren.
DEUT 6:1
Och dessa äro de bud, stadgar och rätter som HERREN, eder Gud, har bjudit mig att lära eder, för att I skolen göra efter dem i det land dit I nu dragen, till att taga de i besittning --
DEUT 6:2
detta på det att du må frukta HERREN, din Gud, så att du håller alla hans stadgar och bud, som jag giver dig, du med din som och din sonson, i all dina livsdagar, och på det att du må länge leva.
DEUT 6:3
Så skall du nu höra, Israel, och hålla dem och göra efter dem, för att det må gå dig väl, och för att I mån föröka eder mycket, såsom HERREN, dina fäders Gud, har lovat dig -- ett land som flyter av mjölk och honung.
DEUT 6:4
Hör, Israel! HERREN, vår gud, HERREN är en.
DEUT 6:5
Och du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft.
DEUT 6:6
Dessa ord som jag i dag giver dig skall du lägga på ditt hjärta.
DEUT 6:7
Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om för dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du står upp.
DEUT 6:8
Och du skall binda dem såsom ett tecken på din hand, och de skola vara såsom ett märke på din panna.
DEUT 6:9
Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.


DETTA ENKLA RÅD HAR JAG GJORT
JAG HAR SATT UPP DATAUTSKRIFT AV DE TIO BUDORDEN
VID MIN YTTERDÖRR SÅ NÄR JAG GÅR UT UR BOSTADEN
KAN JAG MED ETT ÖGA SE PÅ BUDORDEN
VISHETEN DEN HELIGE ANDEN PÅMINNER MIG FÖRSYNT OCH KÄRLEKSFULLT KORRIGERAR MIG I TANKARNA
POÄNGEN ÄR JAG KAN VARA TOTALT ÄRLIG OCH BEKÄNNA MINA SYNDER
ATT BEKÄNNA DJUPT ROTADE VANOR ÄR EN LÅNGSAM PROCESS
DVS ATT FÖRÄNDRA SIG EFTER BUDORDEN TAR ÅR VID VISSA DJUPT ROTADE
TANKAR HUR GÖR JAG DÅ JAG SÄGER SANNINGEN TYST FÖR MIG SJÄLV JESUS
LOVAT JN 8:32
Och I skolen då förstå sanningen, och sanningen skall göra eder fria."
BUDORDET ÄR SANNING OM JAG GÖR BUDORDET DÅ BLIR JAG FRI
EX DU SKALL ICKE LJUGA
NÄSTA RÅD JAG GJORT ÄR ATT AVSÄTTA HELIG TID TILL DEN HELIGE ANDEN
SÅ ATT HAN FÅR MÖJLIGHET ATT TALA TILL MIG

JN 15:10
Om I hållen mina bud, så förbliven I i min kärlek, likasom jag har hållit min Faders bud och förbliver i hans kärlek.
JN 15:11
Detta har jag talat till eder, för att min glädje skall bo i eder, och för att eder glädje skall bliva fullkomlig.

MIN KÄRLEK HANS KÄRLEK MIN GLÄDJE ÄR VISHETEN DEN HELIGE ANDEN

EX 16:29
Se, HERREN har givit eder sabbaten; därför giver han eder på den sjätte dagen bröd för två dagar. Så stannen då hemma, var och en hos sig; ingen må gå hemifrån på den sjunde dagen."


MAN NJUTER VILA JAG DRAR UT ALLT TV RADIO DATORN
MAN VILAR UT
VILAR UT ÄR ANDEMENINGEN
DETTA FUNGERAR EJ I FLOCK JAG HAR PROVAT

REFLEKTERAR ALLA TANKAR SOM GENOMSTRÖMMAR MIG
EFTER 5 6 TIMMAR DÅ KROPPEN BLIVIT FÖRSÄNKT I DJUP VILA
ÄR DET LÄTT ATT FÖRNIMMA VISHETEN DEN HELIGE ANDEN
Vrånga tankar skilja ju människor från Gud,

DET ÄR ALLTSÅ GENOM ATT TÄNKA GUDS TANKAR SOM MAN FÅR
KONTAKT MED GUDS ANDE VISHETEN DEN HELIGE ANDEN

DÄRFÖR ATT STANNA I SITT EGET TRYGGA HEM VILA UT FRÅN
OMVÄRLDENS TANKETRYCK VARA SIG SJÄLV KORRIGERA SIG ENLIGT
BUDORDEN VARA HEMMA HELA LÖRDAGEN NJUTA VILA I DEN HELIGE ANDES NÄRVARO DETTA ÄR I SANNING ETT ENKELT FUNGERANDE RÅD
JAG HAR GJORT SÅ I FLERA ÅR OCH DJUPT ROTADE VANOR SOM STRIDER MOT BUDORDEN HAR FÅTT GE VIKA DET BÄSTA ÄR ALLT SKETT I DET FÖRDOLDA
INTE ENS MIN FRU HAR JAG BERÄTTAT FÖR MINA HEMLIGA LASTER
FÖR LASTER HAR JAG MEN SAKTA MEN SÄKERT FÖRSVINNER LASTERNA


1JN 3:4
Var och en som gör synd, han överträder ock lagen, ty synd är överträdelse av lagen.
1JN 1:7
Men om vi vandra i ljuset, såsom han är i ljuset, så hava vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.




Nr 6 av 42
 Namn:
Tid: 11:22 - 11-12-2006
Förbundet på Horeb. De tio budorden. Mose inför Herren på berget.

Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem: Hör, Israel, de stadgar och rätter som jag i dag

framställer för eder, och lären eder dem och hållen dem och gören efter dem.

HERREN, vår Gud, slöt ett förbund med oss på Horeb.

Icke med våra fäder slöt HERREN detta förbund, utan med oss själva som stå här i dag, oss alla som nu leva.

Ansikte mot ansikte talade HERREN till eder på berget ur elden.

Jag stod då mellan HERREN och eder, för att förkunna eder vad HERREN talade, ty I fruktaden för elden och

stegen icke upp på berget. Han sade:

Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.

Du skall inga andra gudar hava jämte mig.

Du skall icke göra dig något beläte, som är en bild vare sig av det som är uppe i himmelen, eller av det som är i

vattnet under jorden.

Du skall icke tillbedja sådana, ej heller tjäna dem; ty jag, HERREN, sin Gud, är en nitälskande Gud, som

hemsöker fädernas missgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led, när man hatar mig,

men som gör nåd med tusenden, när man älskar mig och håller mina bud.

Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds namn, ty HERREN skall icke låta den bliva ostraffad, som

missbrukar hans namn.

Håll sabbatsdagen, så att du helgar den, såsom HERREN, din Gud, har bjudit dig.

Sex dagar skall du arbeta och förrätta alla dina sysslor;

men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat; då skall du ingen syssla förrätta, ej heller din son eller

sin dotter, eller din tjänare eller din tjänarinna, eller din oxe eller din åsna eller någon av dina dragare, ej heller

främlingen som är hos dig inom dina portar; på det att din tjänare och din tjänarinna må hava ro såväl som du.

Du skall komma ihåg att du själv har varit träl i Egyptens land, och att HERREN, din Gud, har fört dig ut

därifrån med stark hand och uträckt arm; därför har HERREN, din Gud bjudit dig att hålla sabbatsdagen.

Hedra din fader och din moder, såsom HERREN, din Gud har bjudit dig, på det att du må länge leva och det må

gå dig väl i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig.

Du skall icke dräpa.

Du skall icke heller begå äktenskapsbrott.

Du skall icke heller stjäla.

Du skall icke heller bära falsk vittnesbörd mot din nästa.

Du skall icke heller hava begärelse till din nästas hustru. Du skall icke heller hava lust till din nästas hus, ej

heller till hans åker eller hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till hans oxe eller hans åsna, ej heller till

något som tillhör din nästa.

Dessa ord talade HERREN till hela eder församling på berget, ur elden, molnskyn och töcknet, med hög röst,

och han talade så intet mer. Och han skrev dem på två stentavlor, som han gav åt mig.

När I hörden rösten ur mörkret, medan berget brann i eld, trädden I fram till mig, alla I som voren huvudmän för

edra stammar, så ock edra äldste.

Och I saden: "Se, HERREN, vår Gud, har låtit oss se sin härlighet och sin storhet, och vi hava hört hans röst ur

elden. I dag hava vi sett att Gud kan tala med en människa och dock låta henne bliva vid liv.

Varför skola vi då likväl dö? Denna stora eld kommer ju att förtära oss. Om vi än vidare få höra HERRENS, vår

Guds, röst, så måste vi dö.

Ty vem finnes väl bland allt kött som kan, såsom vi hava gjort, höra den levande Gudens röst tala ur elden och

dock bliva vid liv?

Träd du fram och hör allt vad HERREN, vår Gud, säger, och tala du till oss allt vad HERREN, vår Gud, talar till

dig, så vilja vi höra det och göra därefter."

Och HERREN hörde edra ord, när I så taladen till mig; och HERREN sade till mig: "Jag har hört de ord som

detta folk har talat till dig. De hava rätt i allt vad de hava talat.

Ack att de hade sådana hjärtan, att de fruktade mig och hölle alla mina bud alltid! Det skulle ju då gå dem och

deras barn väl evinnerligen.

Gå nu och säg till dem: 'Vänden tillbaka till edra tält.'

Men du själv må stanna kvar här hos mig, så skall förkunna för dig alla de bud och stadgar och rätter som du

skall lära dem, för att de må göra efter dem i det land som jag vill giva dem till besittning."

Så hållen nu och gören vad HERREN, eder Gud, har bjudit eder. I skolen icke vika av vare sig till höger eller till

vänster.

På de vägar som HERREN, eder Gud, har bjudit eder gå skolen I alltid vandra, för att I mån bliva vid liv och det

må gå eder väl, och för att I mån länge leva i det land som I skolen taga i besittning.





Nr 5 av 42
 Namn:
Tid: 11:16 - 11-12-2006
All vishet kommer från
Herren,
och hos honom förbliver hon
till evig tid.
2
Vem kan räkna havets sand
och regnets droppar och
evighetens dagar?
3
Vem kan utrannsaka himmelens
höjd och jordens bredd
och havets djup -- eller
visheten?
4
Före allting är visheten skapad;
insikt och förstånd äro till av
evighet.
6
För vem har vishetens rot blivit
blottad,
och vem har lärt känna hennes
kloka rådslag?
8
En finnes, som är vis, en
övermåttan fruktansvärd,
han som sitter på sin tron,
Herren.
9
Det var han som skapade henne, 9
han såg och mätte henne
och utgöt henne över alla sina
verk.
10
Hos allt levande finnes hon,
efter det mått som honom
täcktes;
men rikligen gav han henne åt
dem som älska honom.
11
Herrens fruktan är ära och
berömmelse
och glädje och en fröjdekrans.
12

Herrens fruktan förnöjer hjärtat
och giver glädje och fröjd och
långt liv.
13
Den som fruktar Herren,
honom skall det på sistone
gå väl,
och i sin dödsstund skall han
varda välsignad.
14 Vishetens begynnelse är att
frukta Gud,
och de trogna är hon medfödd
allt ifrån moderlivet.

15 Bland människor har hon byggt
sig en evigt grundad boning,
och i deras släkte sätter man sin
lit till henne.

16 Vishetens fullhet är att frukta
Herren,
och av sina frukters saft giver
hon de sina rikligen att
dricka.

17 Hela sitt hus uppfyller hon med
ljuvliga ting
och förrådshusen med sina
håvor.

18 Herrens fruktan är vishetens
ärekrans,
och den låter lycka och hälsa
uppblomstra.

19 Ja, Herren såg och mätte
henne;
han lät förstånd och insiktsfylld
kunskap flöda
och gjorde deras ära stor, som
hålla fast vid henne.

20 Vishetens rot är att frukta
Herren,
och hennes grenar äro långt liv.

22 Orättfärdig vrede kan icke
bliva ostraffad,
ty när vreden tager överhand,
bringar den en människa
på fall.

23 Den tålmodige härdar ut, till
dess tiden är inne;
därefter kominer honom glädje
till del.

24 Till dess tiden är inne, håller
han sina ord tillbaka,
och mångas läppar skola
förtälja om hans förstånd.

25 Bland vishetens skatter finnas
sinnrika ordspråk,
men för syndaren är
gudsfruktan en styggelse.

26 Åstundar du visheten, håll då
buden,
så skall Herren förläna dig
henne.

27 Ty Herrens fruktan är vishet i
och tukt,
och vad han har behag till är
trohet och ödmjukhet.

28 Var icke gensträvig mot Herrens:
fruktan,
och slut dig ej till den med
delat hjärta.

29 Skrymta icke inför människorna,;
och hav akt på dina läppar.

30 Upphöj icke dig själv, på det
att du ej må falla
och så draga vanära över dig.
Herren kan ju uppenbara dina
hemliga tankar
och nedslå dig mitt i
församlingen;
ty du slöt dig icke till Herrens
fruktan,
och ditt hjärta var fullt av svek



Nr 4 av 42
 Namn:
Tid: 11:10 - 11-12-2006
EN VÄG STÖRRE ÄN ALLA ANDRA VÄGAR

Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke.

Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull.

Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen.


Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.


tanken på Herren med
rättskaffens sinne,

och söken honom med
uppriktigt hjärta.

Ty han låter sig finnas av dem

som icke fresta honom,
och han uppenbarar sig för dem
som ej vägra honom sin tro.

Vrånga tankar skilja ju människor från Gud,

och när hans makt sättes på
prov, näpser den de
dåraktiga.

Ty i en illfundig själ träder icke

visheten den helige anden in,

den tager ej sin boning i en
kropp som är gäldbunden
under synden.

Nej, tuktens helige ande undflyr falskheten

och håller sig på avstånd från
oförnuftiga tankar;

den skrämmes bort, när
orättfärdigheten nalkas.


Ty visheten den helige anden är en människo-

älskande ande,

och den låter ej hädaren bliva
ostraffad för vad hans
läppar tala,

eftersom Gud är vittne till hans
innersta känslor

och en sannskyldig väktare över

hans hjärta

och en som hör hans tungas tal.
Herrens Ande uppfyller ju världen,
och det väsen som sammanhåller

allt vet vad som säges.
Därför kan ingen bliva obemärkt,

som talar vad orätt är;
rättvisan skall icke gå honom

förbi med sin näpst.
Nej, den ogudaktiges anslag skola

komma under prövning,
och hans ord skola nå fram till

Herrens öron,
för att hans överträdelser skola

bliva näpsta.

Ty ett nitälskande öra hör allt,
och de knorrandes mummel

bliver icke förborgat.
Så tagen eder då till vara för

onyttigt knorrande,
och avhållen eder tunga från

smädelse.
Ty icke ens en hemlig viskning

bliver utan påföljd,
och en lögnaktig mun dräper

själen.

Strålande och ovansklig är

visheten,den helige anden
och hon varsnas lätt av dem

som älska henne;
hon låter sig finnas av dem som

söka henne,

j a, hon skyndar att själv göra

sig känd av dem som åtrå
henne.

Den som bittida söker henne

behöver icke möda sig,
ty han skall finna henne
sittande vid sin dörr.

Ja, att hava henne i tankarna

är höjden av förstånd;
och den som vakar för hennes
skull, han bliver snart fri
ifrån bekymmer.

Hon går ju själv omkring och

söker dem som äro henne
värdiga

och uppenbarar sig hult för dem
på deras stigar

och kommer dem till mötes i

alla deras planer.
Ty vishetens den helige andens rätta begynnelse är

begär efter undervisning;
men åstundan efter
undervisning är kärlek till henne,
och kärlek är att hålla hennes

bud;
men att akta på buden är att

försäkra sig om oförgänglighet,
oförgänglighet åter leder till att

man får vara nära Gud:


Älsken I mig, så hållen I mina bud,
och jag skall bedja Fadern, och han skall giva eder en annan Hjälpare, som för alltid skall vara hos eder:
visheten den helige anden sanningens Ande, som världen icke kan taga emot, ty hon ser honom icke och känner honom icke. Men I kännen honom, ty han bor hos eder och skall vara i eder.
Jag skall icke lämna eder faderlösa; jag skall komma till eder.
Ännu en liten tid, och världen ser mig icke mer, men I sen mig. Ty jag lever; I skolen ock leva.
På den dagen skolen I förstå att jag är i min Fader, och att I ären i mig, och att jag är i eder.
Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig; och den som älskar mig, han skall bliva älskad av min Fader, och jag skall älska honom och jag skall uppenbara mig för honom."

Jesus svarade och sade till honom: "Om någon älskar mig, så håller han mitt ord; och min Fader skall älska honom, och vi skola komma till honom och taga vår boning hos honom.


Men när han kommer, som är sanningens Ande, då skall han leda eder fram till hela sanningen. Ty han skall icke tala av sig själv, utan vad han hör, allt det skall han tala; och han skall förkunna för eder vad komma skall.
Han skall förhärliga mig, ty av mitt skall han taga och skall förkunna det för eder.
Allt vad Fadern har, det är mitt; därför sade jag att han skall taga av mitt och förkunna det för eder.

ÄR INTE DETTA STORT ÄR INTE DETTA EN FRI GÅVA




Nr 3 av 42
 Namn:
Tid: 11:07 - 11-12-2006
Människans fria vilja.

Så gör den som fruktar
Herren;

ja, den som håller fast vid lagen,
han vinner henne.

Hon kommer honom till mötes

likasom en moder,
och likasom en ung maka tager
hon emot honom.

Hon giver honom förståndets

bröd att äta
och vishetens vatten att dricka.
JESUS DÖPER I HELIG ANDE
LIVETS BRÖD
JOH KAP 6
JOH KAP 14
ORDSPRÅKSBOKEN
KAP 1 TILL KAP 9 ALLT I ETT STYCKE

Han stöder sig vid henne och

vacklar icke,

han förlitar sig på henne och
kommer ej på skam.

Hon upphöjer honom över hans

närmaste

och upplåter hans mun i
församlingen.

Glädje får han till arvedel,

ja, en fröjdekrahs och ett
evärdligt namn.

Oförståndiga människor kunna aldrig vinna henne,
och syndiga män få icke skåda henne. Fjärran är hon från de
övermodiga,
och lögnare hava henne icke i sina tankar.
Lovsång ljuder icke väl i
syndarens mun,

ty den är honom ej ingiven av
Herren.

Nej, ur ett vist hjärta må lovprisning frambäras,
och där är den en gåva av
Herren.

Säg icke: »Det är Herren

som är skulden till mitt
avfall»;

ty det han hatar, det får du
icke göra.

Säg icke: »Han själv har forlett mig»;

ty han behöver ingen
syndare.

Allt vad styggelse heter, det
hatar Herren,

och de som frukta honom hava
icke behag därtill.

Han skapade människan i begynnelsen

och överlämnade henne åt
hennes fria vilja.

Om du vill, så kan du hålla buden,

och att öva trohet står i ditt
eget val.

Han har satt framför dig eld
och vatten;

efter vilket du vill kan du räcka
ut din hand.

Framför människan ligga liv
och död;

och vilket hon väljer skall varda
henne givet.

Ty stor är Herrens vishet;

väldig är han i makt, och allting
ser han.

Och hans ögon äro vända
till dem som frukta
honom,

och han känner allt vad en
människa har för
händer.

Men ingen bjöd han att vara
ogudaktig,

och ingen gav han lov till att synda.





Nr 2 av 42
 Namn:
Tid: 10:54 - 11-12-2006
ATT FINNA GUDS ANDE GENOM TANKARNA GENOM TRÄGEN ÖVNING
Jag vet väl vilka tankar jag har för eder, säger HERREN, nämligen fridens tankar och icke ofärdens, till att giva eder en framtid och ett hopp.
Och I skolen åkalla mig och gå åstad och bedja till mig, och jag vill höra på eder. DVS VISHETEN DEN HELIGE ANDEN LÄS SALOMOS VISHET
I skolen söka mig, och I skolen ock finna mig, om I frågen efter mig av allt edert hjärta.
Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter "den Helige": Jag bor i helighet uppe i höjden, men ock hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande; ty jag vill giva liv åt de ödmjukas ande och liv åt de förkrossades hjärtan.
Ja, jag vill icke evinnerligen gå till rätta och icke ständigt förtörnas; eljest skulle deras ande försmäkta inför mig, de själar, som jag själv har skapat.
jesus då han blev tillfrågad av fariséerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: "Guds rike kommer icke på sådant sätt att det kan förnimmas med ögonen,
ej heller skall man kunna säga: 'Se här är det', eller: 'Där är det.' Ty se, Guds rike är invärtes i eder."
Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till.
Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord. DETTA ÄR MÅLET MED 2 MOSE 16:29
EN HEL DAG I STILLHET
Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand, >J
ftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning
därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,
Ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.
Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.
Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,
ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,
därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.
Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.
Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.
Tryggheten under den Högstes beskärm.
SÄTT IN DITT EGET NAMN I DENNA BÖN SÅ BLIR BÖNEN PERSONLIG

Den som sitter under den Högstes beskärm och vilar under den Allsmäktiges skugga,
han säger: "I HERREN har jag min tillflykt och min borg, min Gud, på vilken jag förtröstar."
Ja, han skall rädda dig ifrån fågelfängarens snara och ifrån pesten, som fördärvar.
Med sina fjädrar skall han betäcka dig, och under hans vingar skall du finna tillflykt; hans trofasthet är sköld och skärm.
Du skall icke behöva frukta nattens fasor, icke pilen, som flyger om dagen,
icke pesten, som går fram i mörkret, eller farsoten, som ödelägger vid middagens ljus.
Om ock tusen falla vid din sida, ja, tio tusen vid din högra sida, så skall det dock icke drabba dig.
Dina ögon skola blott skåda därpå med lust, och du skall se de ogudaktigas lön.
Ty du har sagt: "Du, HERRE, är mitt skygd", och du har gjort den Högste till din tillflykt.
Ingen olycka skall vederfaras dig, och ingen plåga skall nalkas din hydda.
Ty han skall giva sina änglar befallning om dig, att de skola bevara dig på alla dina vägar.
De skola bära dig på händerna, så att du icke stöter din fot mot någon sten.
Över lejon och huggormar skall du gå fram, du skall trampa ned unga lejon och drakar.
"Han håller sig intill mig, därför skall jag befria honom; jag skall beskydda honom, därför att han känner mitt namn. DVS INRE LYSSNANDE OCH LYDNAD
Han åkallar mig, och jag skall svara honom; jag är med honom i nöden, jag skall rädda honom och låta honom komma till ära. DETTA INGET DÅLIGT LÖFTE
Jag skall mätta honom med långt liv och låta honom se min frälsning."





Nr 1 av 42
 Namn: LUKAS24
Tid: 10:46 - 11-12-2006

HERRENS fruktan

är begynnelsen till kunskap;

vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.

Min son, om syndare locka dig, så följ icke.

Nej, håll din fot ifrån deras stig,

Visheten höjer sitt rop på gatan,

på torgen låter hon höra sin röst.

I bullrande gathörn predikar hon;

där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:

Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet?

Huru länge skola bespottarna

hava sin lust i bespottelse

och dårarna hata kunskap?

Vänden om och akten på min tillrättavisning;

se, då skall jag låta min ande flöda för eder

jag skall låta eder förnimma mina ord.

Eftersom I icke villen höra,

när jag ropade,

eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,

eftersom I läten allt mitt råd fara

och icke villen veta av min tillrättavisning

därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta,

när det kommer, som I frukten,

ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder,

när ofärden nalkas eder såsom en storm och


över eder kommer nöd och ångest.

Då skall man ropa till mig,

men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.

Därför att de hatade kunskap

och icke funno behag i HERRENS fruktan,

ej heller ville följa mitt råd,

utan föraktade all min tillrättavisning,

därför skola de få äta sina gärningars frukt

och varda mättade av sina egna anslag.

Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas.


och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.

Men den som hör mig,


han skall bo i trygghet


och vara säker mot olyckans skräck.

Min son, om du tager emot mina ord

och gömmer mina bud inom dig,

så att du låter ditt öra akta på visheten

och böjer ditt hjärta till klokheten,

ja, om du ropar efter förståndet

och höjer din röst till att kalla på klokheten,

Om du söker efter henne såsom efter silver

och letar efter henne såsom efter en skatt,

då skall du förstå HERRENS fruktan,

och Guds kunskap skall du då finna.

Ty HERREN är den som giver vishet;

från hans mun kommer kunskap och förstånd.

Åt de redliga förvarar han sällhet,

han är en sköld för dem som vandra i ostrafflighet,

ty han beskyddar det rättas stigar,

och sina frommas väg bevarar han.

Då skall du förstå rättfärdighet och rätt och redlighet,

ja, det godas alla vägar.

Ty visheten skall draga in i ditt hjärta


och kunskapen kännas ljuvlig för din själ,

eftertänksamheten skall vaka över dig,

klokheten skall beskydda dig.

Min son, förgät icke min undervisning,

och låt ditt hjärta bevara mina bud.

Ty långt liv och många levnadsår och frid, mer och mer, skola de bereda dig.

Låt godhet och sanning ej vika ifrån dig;

bind dem omkring din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla; .

så skall du finna nåd och få gott förstånd, i Guds och i människors ögon.

Förtrösta på HERREN av allt ditt hjärta,

och förlita dig icke på ditt förstånd.

På alla dina vägar må du akta på honom,

så skall han göra dina stigar jämna.

Håll dig icke själv för vis;

frukta HERREN,

och fly det onda.

Det skall vara ett hälsomedel för din kropp

och en vederkvickelse för benen däri.

Ära HERREN med dina ägodelar! och med förstlingen av all din gröda,

så skola dina lador fyllas med ymnighet, och av vinmust skola dina pressar flöda över.

Min son,

förkasta icke HERRENS tuktan,

och förargas icke, när du agas av honom.

Ty den HERREN älskar, den agar han, likasom en fader sin son, som han har kär.

Säll är den människa som har funnit visheten,

den människa som undfår förstånd.

Ty bättre är att förvärva henne än att förvärva silver,

och den vinning hon giver är bättre än guld.

Dyrbarare är hon än pärlor;

allt vad härligt du äger går ej upp emot henne

Långt liv bär hon i sin högra hand,

i sin vänstra rikedom och ära.

Hennes vägar äro ljuvliga vägar,

och alla hennes stigar äro trygga.

Ett livets träd är hon för dem som få henne fatt,

och sälla må de prisa, som hålla henne kvar.

Genom vishet har HERREN lagt jordens grund,

himmelen har han berett med förstånd.

Genom hans insikt bröto djupens vatten fram,

och genom den låta skyarna dagg drypa ned.

Min son,

låt detta icke vika ifrån dina ögon,

tag klokhet och eftertänksamhet i akt;

så skola de lända din själ till liv

bliva ett smycke för din hals.

Då skall du vandra din väg

fram i trygghet, och din fot skall du då icke stöta.

När du lägger dig, skall intet förskräcka dig, och sedan du har lagt dig, skall du sova sött.

Du behöver då ej frukta för plötslig skräck, ej för ovädret, när det kommer över de

ogudaktiga.

Ty HERREN skall då vara ditt hopp, och han skall bevara din fot för snaran.

Neka icke den behövande din hjälp, är det står i din makt att giva den.

Säg icke till din nästa: "Gå din väg och kom igen; i morgon vill jag giva dig", fastän du

kunde strax.

Stämpla intet ont mot din nästa, när han menar sig bo trygg i din närhet.

Tvista icke med någon utan sak, då han icke har gjort dig något ont.

Avundas icke den orättrådige, och finn ej behag i någon av hans vägar.

Ty en styggelse för HERREN är den vrånge, men med de redliga har han sin umgängelse.

HERRENS förbannelse vilar över den ogudaktiges hus, men de rättfärdigas boning

välsignar han.

Har han att skaffa med bespottare, så bespottar också han; men de ödmjuka giver han

nåd.

De visa få ära till arvedel, men dårarna få uppbära skam.

Hören, I barn, en faders tuktan, och akten därpå, så att I lären förstånd.

Ty god lärdom giver jag eder; min undervisning mån I icke låta fara.

Ty själv har jag varit barn och haft en fader, varit späd och för min moder ende sonen.

Då undervisade han mig och sade till mig: Låt ditt hjärta hålla fast vid mina ord; bevara

mina bud, så får du leva.

Sök förvärva vishet, sök förvärva förstånd, förgät icke min muns tal och vik icke därifrån.

Övergiv henne icke, så skall hon bevara dig; älska henne, så skall hon beskydda dig.

Vishetens begynnelse är: "Sök förvärva vishet"; ja, för allt ditt förvärv sök förvärva

förstånd.

Akta henne högt, så skall hon upphöja dig; hon skall göra dig ärad, om du sluter henne i

din famn.

Hon skall sätta på ditt huvud en skön krans; en ärekrona skall hon räcka åt dig.

Hör, min son, och tag emot mina ord, så skola dina levnadsår bliva många.

Om vishetens väg undervisar jag dig, jag leder dig på det rättas stigar.

När du går, skall sedan intet vara till hinder för dina steg, och när du löper, skall du icke

falla;

håll blott oavlåtligt fast vid min tuktan; bevara henne, ty hon är ditt liv.

Träd icke in på de ogudaktigas stig, och skrid icke fram på de ondas väg.

Undfly den, gå ej in på den, vik av ifrån den och gå undan.

Ty de kunna icke sova, om de ej få göra vad ont är, sömnen förtages dem, om de ej få vålla

någons fall.

Ja, ogudaktighet är det bröd som de äta, och våld är det vin som de dricka.

De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd;

men de ogudaktigas väg är såsom tjocka mörkret: de märka icke det som skall vålla deras

fall.

Min son, akta på mitt tal, böj ditt öra till mina ord.

Låt dem icke vika ifrån dina ögon, bevara dem i ditt hjärtas djup.

Ty de äro liv för envar som finner dem, och en läkedom för hela hans kropp.

Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet.

Skaffa bort ifrån dig munnens vrånghet, och låt läpparnas falskhet vara fjärran ifrån dig.

Låt dina ögon skåda rätt framåt och dina blickar vara riktade rakt ut.

Akta på den stig där din fot går fram, och låt alla dina vägar vara rätta.

Vik ej av, vare sig till höger eller till vänster, vänd din fot bort ifrån vad ont är.

Sex ting är det som HERREN hatar, ja, sju äro styggelser för hans själ

stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuta oskyldigt blod,

ett hjärta som hopsmider fördärvliga anslag, fötter som äro snara till att löpa efter vad ont

är,

den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd, och den som vållar trätor mellan bröder.

Min son, bevara din faders bud, och förkasta icke din moders undervisning.

Hav dem alltid bundna vid ditt hjärta, fäst dem omkring din hals.

När du går, må de leda dig, när du ligger, må de vaka över dig, och när du vaknar upp, må

de tala till dig.

Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, och tillrättavisningar till tukt äro en

livets väg.

Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.

Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.

Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla. Säg till visheten: "Du är min

syster", och kalla förståndet din förtrogna,

Vishetens maningsrop.

Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.

Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.

Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:

Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.

Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd. Hören, ty om höga ting vill jag tala,

och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.

Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.

Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt. De äro alla sanna

för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.

Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.

Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.

Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.

Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en

ränkfull mun, det hatar jag.

Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.

Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.

Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.

Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.

Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.

På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,

till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.

HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.

Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.

Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten

Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,

när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.

När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet, när han

fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,

när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när

han fastställde jordens grundvalar

då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek

inför hans ansikte beständigt;

jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.

Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.

Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.

Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller

vakt vid dörrposterna i mina portar.

Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.

Men den som går miste om mig han skadar sig själv

alla de som hata mig, de älska döden.

Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.

Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord

Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta

höjder: "Den som är fåkunnig, han komme hit." Ja, till den oförståndige säger hon så:

"Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.

Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.

Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.

Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis,

så skall han älska dig.

Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.

HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.

Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.

Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det

själv allena."




REGLER: Inga personangrepp, svordomar eller annat ovårdat språk.
Om ett samtal blir utdraget och urartar till meningslösheter, så avbryts det.
Du måste inte uppge namn och emailadress, men det är trevligast om du gör det.
Må Jesus vaka över samtalen och leda dem.

Namn:
 Hemort:
Email:
 Webbsida:

Ditt meddelande:

TACK FÖR DITT INLÄGG

Till Bibeltemplet

ARKIVERAT: