LITEN KYRKO- OCH AVFALLSHISTORIA
Katolicismens arianska/falska grund
MED "KATOLICISMENS FALSKA/ARIANSKA
GRUND" menar jag dels det faktum att katolska statskyrkans grundläggare
Kejsar Konstantin själv var arian, liksom hans teologiske rådgivare
Eusebios, som var honom behjälplig med uppskissandet och iscensättandet
av det katolska världskyrkosystemet. Och en annan Eusebios, som även
han var arian, "döpte" (begjöt) den skenomvände
kejsaren på hans dödsbädd (år 337).
FÖR ER SOM INTE KÄNNER TILL DET var arianismen en rörelse med ungefär samma kristusförnekelse som Jehovas vittnen. De förnekade att Jesus är Gud och menade att han är en skapad varelse.
Konstantin befallde av politiska skäl att den romerska kyrkan skulle
vara ekumenisk, dvs alla trosriktningar skulle räknas för lika,
även arianismen.
Tänk dig själv om myndigheterna idag skulle krävt att vi
som tror på Jesus som Gud Sonen skulle vara tvungna att erkänna
Jehovas vittnen som fullgoda kristna och tvingas ha gudstjänster tillsammans
med dem.
Efter Konstantins död lyckades några biskopar, bland dem
Athanasius, få arianerna utmotade ur romerska kyrkan, och man började
utfärda den ena trosbekännelsen efter den andra för att
söka utrota arianismens inflytande.
Men detta visade sig vara i stort sett omöjligt. Arianerna var många
och hade stort inflytande i det romerska riket. Kampen böljade fram
och tillbaka, beroende på vilket parti som lyckades få de sittande
kejsarna med sig.
I denna arianskt besmittade miljö levde alltså den romerska
katolska kyrkan i flera hundra år! Och det var under denna tid de
flesta av hennes villfarelser och antikristiska läror infogades i
"traditionen".
Athanasius var nog en pånyttfödd kristen och gjorde så
gott han kunde så länge han levde. Han blev landsförvisad
fem gånger för sin kamp mot arianismen, men varje gång
förde Gud (får vi väl tro) honom tillbaka till hans församling
i Alexandria.
Den athanasianska trosbekännelsen återspeglar den kristologi
han stred för, och är det närmaste Bibelns lära den
tidiga katolska kyrkan lyckades komma.
Sedan vidtog avfallet mer och mer, vilket också återspeglas i varje påföljande konciliums trosbekännelse. Man fortsatte att bekämpa arianska och likartade antikristiska villfarelser som hela tiden alstrades ur den konstantinska skökogemenskapen, men man var inte entydigt segerrik i kampen. Bekännelserna blev mer och mer invecklade, och mindre och mindre bibliska. Man började mynta nya teologiska begrepp som inte härrörde ur Guds ord.
Samtidigt med dessa strider ebbade också det andliga livsflödet
ut ur katolska kyrkan. Jesus hade redan i det andra århundradet börjat
kalla ut fria bibliska väckelserörelser ur den etablerade kristenheten.
Dessa hade inte problemet med arianismen, eftersom de inte var ekumeniska
och därför bara tog in rätta troende i sina gemenskaper.
Bland dessa grupper kan nämnas montanisterna, novatianerna och donatisterna.
De motsvarar ungefär pingstvänner, baptister och helgelseförbundare.
Det jag anser vara det stora misstaget som gjordes i de ekumeniska koncilierna,
det var när man började hävda att Jesus har en människoande.
Detta slogs slutgiltigt fast vid konciliet i Chalcedon år 451. Från
och med det börjar en annan "Kristus" träda fram inom
katolicismen, en dubbelnatur, kring vilkens gudomliga respektive mänskliga
sidors sammansättning man sedan stred i flera hundra år.
Från det konciliet utalstras alla de katolska och ortodoxa och österländska
kyrkorna, i den västliga och östliga traditionen, och det räknas
som en vattendelare för dessa kyrkors teologiska utveckling, var och
en kyrka med sin villfarande tolkning av Kristi naturs sammansättning.
Tilläggas kan att Athanasius inte på något ställe i sina skrifter antydde att han trodde på en mänsklig ande hos Jesus. All läroförkunnelse fram till tiden runt Chalcedon gick på den linjen att Jesus var Kristus kommen i köttet, precis som Bibeln säger. Kommen i kroppslig gestalt alltså.
Naturligtvis, eftersom Bibelns lära är mycket tydlig i detta.
Jesus har ingen människoande, utan hans ande var och är den gudomliga
Sonen, Ordet som var i begynnelsen. Jesus fick en människokropp, men
till sitt inre var och förblev han Gud.
Väckelserörelser som uppkommit oberoende av katolskt inflytande
har haft denna enkla lära om Kristus och aldrig beblandat sig med
någon annan kristologi. Däremot har rörelser influerade
av katolicismen fått den "chalcedoniska" läran med
sig, och därför finns den inom t.ex kalvinismen, och förmodligen
också bland lutheraner. Den finns också i Livets ord och i
Vineyardrörelsen, vilket ger anledning till försiktighet vid
kontakter med de rörelserna.
Däremot finns den som sagt inte i pingströrelsen och ej heller i Maranata, och såvitt jag känner till ej heller bland de äldre frikyrkosamfunden, åtminstone inte på den tid det begav sig.
Jag kallade läran ariansk, och menade då antikristisk till sitt väsen, men mer formellt bör den kallas "den chalcedoniska definitionen". Den är i alla fall en villfarelse och besläktad med annan antikristisk kristusförnekelse.
Den säger att Guds Son till fullo antog mandom, dvs att Jesus precis
som vi föddes med mänsklig ande, själ och kropp. Till detta
menar man att Jesus överskuggades av Gud Sonen i moderlivet och blev
en person med honom.
Det handlar alltså om två olika personer som blivit ett: Jesus
och Kristus = JESUS KRISTUS. Fullständig villfarelse!
Jesus har aldrig varit något annat än en och samma person.
Han är av evighet densamme, och vid inkarnationen skedde inget annat
än att Sonen ikläddes en människokropp.
Och denna kropp, med blodet och själen däri, offrade han sedan
för våra synders skull, varpå Fadern förlät
oss som tror på denne Jesus.
Eftersom katolicismen har denna falska och kristusfientliga grund inmurad i sin kyrkliga teologi, så är avgrunden mellan dem och biblisk kristendom uppenbar.
Nu är det möjligt att också en och annan frikyrklig
kristen har fått sig en släng av denna lära, men jag utgår
ifrån att den som vill ha en rätt biblisk grund kommer att låta
sig korrigeras, när han/hon nu får tillfälle till det.
Med en rätt grund utestänger man också det katolska inflödet,
så att ingen besmittelse eller influens kan påverka sinnet
till kompromisser och tystnad inför alla romkyrkans skändliga
avvikelser från Ordet.
Vill du bli en sann och biblisk protestant skall du alltså uppdatera din kristologi NU. Jag hjälper dig gärna, och Jesus hjälper dig än mer genom sitt ord om du ber honom.
INKARNATIONEN & FÖRSONINGEN
ARVET FRÅN KYRKOFÄDERNA - Ezra Gebremedhin
KYRKOMÖTEN OCH TROSBEKÄNNELSER - David F. Right
Har du frågor eller
kommentarer om detta bibelstudium? Skriv ett inlägg i forumet
BIBELSAMTAL/Lärjungaskap
. . .
