December Månad, i Nådens år 2009

"Men när detta begynner ske, då må ni resa er upp och upplyfta era huvuden, ty då nalkas er förlossning." (Luk. 21:28)

Änglar och UFO, del 13

Vi är gudavarelser


En konstnärs föreställning om den förhärligade/angeliska människan. Måhända inte allt för långt ifrån Skriftens sanning.

et är många som reagerat på förkunnelsen (inom trosrörelsen¹) "Vi är Gudar". Det är förståeligt, med tanke på hurdana vi människor är, nu, i denna fallna värld och fallna kropp. Men betänk dock vad Skriften säger om oss:

Frågan är hur vi definierar ordet "Gud". Gud, som i Gud allsmäktig? Tja, till och med det kunde vi applicera på oss själva, i viss mån, i och med att Jesus, sedan han dött och blivit upprest i sin mänskliga kropp, tilldelades all makt i himmel och på jord, dvs han återtog sin gudomliga makt, men inte i egenskap av Gud utan i egenskap av segrande människoson. Och vi är hans kropp. Vi är som människor i honom delaktiga av hans gudomliga natur, och äger således, tillsammans med honom, all denna makt, i himmel och på jord. Inte som ensamma individer, men som lemmar i hans kropp, som är församlingen.

Denna församling är alltså något så oerhört, stort, och unikt, att vi troligen aldrig kommer att kunna fatta det, här på jorden. Änglarna längtar att skåda in i det, för också de skall tillsammans med oss, ingå i detta stora verk, där Kristus är huvudet över allt.


DE OVAN NÄMNDA SANNINGARNA ur Guds ord har måhända någon gång förkunnats på ett sätt som kunnat missförstås, men i sig själva visar dessa ord att vi, som frälsta människor, återupprättade och införsatta i det himmelska, tillsammans med Kristus på hans tron (Uppenbarelseboken utlovar det), mycket väl kan sägas vara, och än mer, skall bli, gudar. Det var troligen det Johannes anade när han skrev att vi nu är Guds barn, men vad vi skall bli, det veta vi icke ännu.

Gudaväsen, och Guds söner, det är skapelser gjorda till likhet med Gud. Och om vi är skapta till likhet med Gud, vad gör det oss till? Gudar. Nej givetvis inte till gudar av samma slag som Gud Fader allmäktig, eller Gud Son eller Guds Ande. Men dock, likhet, avbild, släkt, av hans kropp, gudomlig natur - vem förutom Gud själv kan sedan se skillnad?

Och vad, säger vad, är detta stora universum skapat för, om inte för oss? Oss, och för änglarna. För vi är ju hans avbilder, vi är satta att råda över skapelsen, och skapelsen är lite mer än bara denna jorden. Och jag vägrar, av goda skäl funna i skriften, att tro att vi i härligheten bara kommer att vara här på den förnyade jorden, eller på en ny förnyad jord. De som vill vara det får säkert det, men jag vill ut och upptäcka universum. Och det kan ju vara en himmelsk kallelse det också, som Gud lägger i vissa hjärtan, medan andra känner för att odla fikon eller vad de nu drömmer om.



"Var ort som eder fot beträder har jag givit eder..." (Jos. 1:3)

ATT MÄNNISKANS KALLELSE är att bli en gudavarelse är dessutom ganska uppenbart redan i den fallna människans önskan och ansträngningar att erövra rymden. Om människan i sitt fallna tillstånd fick fortsätta att forska och sträva, skulle hon förr eller senare, trots sin fallenhet, mycket troligt kunna erövra rymden. Gud förbjude att det får ske, men hon skulle antagligen klara det, enbart med de gåvor hon nu äger. Men skapelsens syfte är givetvis högre än så. Kanhända skall rymdforskning fortsätta, måhända på ett helt annat sätt, men ändå, under tusenårsriket? Hur som helst, den uppkallade skaran kommer helt säkert att få tillgång till och tillåtelse till större utflykter än bara runt denna jord. Det vore ju väldigt märkligt annars.

Dessutom, och det borde ju göra slut på all diskussion om den saken, säger Jesus att han går bort för att bereda oss rum. Om han alltså är borta härifrån för att bereda rum åt oss, då måste ju de rummen vara någon annanstans än här på jorden. Ergo, i himlen. "Åt oss" betyder också att det är en plats för människor, dvs det är ett planetariskt liv, för vi är planetariska varelser, annars hade vi inte haft armar och ben och sådant. Men vi är inte confined till bara den här världen. Jesus gick bort, dit, till det himmelska paradiset, för att bereda annat rum.

Och så säger Uppenbarelseboken att det finns några som skall bo i himlen. Vilka är det? Bo, i himlen? Himlabor. Tidigare i uppenbarelsen har en skara ryckts upp, bort från jorden, Kristi kropp tolkar jag barnet vara som föddes av kvinnan Israel, hon med kransen av stjärnor på huvudet. Så nu är vi i de himmelska rummen, och i Faderns många boningar, och bor där, medan världen får vara med sina vilddjur, som de valt att umgås med, och kalla på. Och vilddjuret och draken hädar dem som bor i himlen. Varför? För att de kom undan hans vrede. De var inte bestämda till att drabbas av vare sig Guds eller vilddjurets vrede, de var bestämda till frälsning.



"...och en liten gosse skall valla dem." (Jes. 11:6)

ATT MÄNNISKAN ÄR EN GUDAVARELSE kan vi också förstå genom att sätta in oss i djurens situation. För dem är vi gudavarelser. Hundar avgudar människor, t.ex. Kunde de tillbe så skulle de göra det. Men de är medvetna om det i sitt inre, liksom andra intelligenta djur. De underordnar sig villigt, de känner att vi är högre än dem, inte bara högre i intelligens, för i så fall skulle lägre djur underordna sig högre djur på det sättet, men det gör de inte. Människan äger förmåga att dominera djuren med sin ande. De kommer in under vårt kraftfält, och är vi kloka och vänliga mot dem dessutom, så gör de allt för oss, till och med offrar sina liv.

Vi är dessutom givna högre ålder än de flesta djur. Medan djur föds yngre än oss, dör de äldre än oss. De hinner med att leva hela sina liv, från barndom till ålderdom, medan vi bara lever några decennier. För dem tycks vi nästan ha evigt liv. Jämfört med en katt blir människan nästan tusen år.

 

 

Monocerotis
Om stjärnljuset från stjärnorna i bakgrunden, på sin färd till jorden, passerar genom en planets atmosfär i ett stjärnsystem i förgrunden, så kan forskare här analysera det ljuset och se om det möjligen kan finnas, eller ha funnits, jordliknande förhållanden på den planeten. Så vad säger att de inte i framtiden, om den kommer för dem, kan plocka ut hela bilder och reflektioner ur stjärnljuset? Det kan alltså visa sig att stjärnljus är fullt av information om universum.
Kanhända är det så att i den förhärligade kroppen, så kommer vi att kunna ta emot all den informationen rakt in i våra ögon, och på det sättet bli varse all information i universum.

Stjärnljusens hemligheter

I DE HÄR ARTIKLARNA framgår det, upplever jag, hur otroligt kapabel människan egentligen är, att utforska universum och vad det månde innebära med tanke på vår roll i universum:

Space Lasers Created to Detect Earth-like Planets

How to Find Other "Earths": A new laser technique could locate planets much like our own

Dessutom är idén lite lustig för mig eftersom den påminner om tankar jag hade för några år sedan. När stjärnljus strömmar över oss om natten, så innebär det att det ljuset har kommit ända ifrån de stjärnorna och hit, och nu träffar våra kroppar och badar dem i det främmande ljuset. Och dessutom har det ljuset på sin färd här och där passerat genom främmande världars atmosfärer och kanske strömmat igenom eller reflekterats mot eventuella varelser där, och sedan färdats vidare ända hit, till oss. Och man kan då fundera över vad som månne kunde finnas av flavörer i det ljuset, och vad det kan göra för oss.

Och så kommer forskarna på att just genom att analysera sådant ljus, så kommer de att kunna konstatera om stjärnljus passerat genom jordliknande planeters atmosfärer.

Vem annat än gudavarelser kan utröna sådant?
___

 

 

 

 

 

1. Not: Inledningsorden kan möjligen låta som om artikelförfattaren gör sig till talesman för trosrörelsen. Så är inte fallet. Orden kan ha den följden utan att antyda det. (Och det man en gång skrivit bör man inte ändra på, om man upplevt sig ha Guds ledning i skrivögonblicket).

 


 

 

 



 

Bara

Jesus

frälsar oss från vredesdomen

 


 

 

Morgondagen har ingen sett

IDAG

är frälsningens dag