| |
Tidskrift för Urkristen Tro och Väckelse * Nr 12b*1995 |
forts - FORNTIDENS VÄLDIGA MÄN:
TEFATSMYSTERIETLJUS - TID - GRAVITATION; dessa tre skapelseelement står enligt Einsteins relativitetsteori i förhållande till varandra och påverkas av varandra.
Hur påverkas då en man som befinner sig i ett elektromagnetiskt
kraftfält som det nedan beskrivna? Förändras hans vikt och
tidsuppfattning? Kan det vara så här de "flygande tefaten"
(om de finns) drivs? Är tefaten ett slags solsystem i miniatyr?
Dessa tankar kan tyckas ligga utanför det område en kristen tidskrift
skall täcka, men om Herrens Ande ger ord och inspiration, vem kan då
hålla igen?
Pröva allt, och behåll vad gott är.
HUR UPPSTÅR GRAVITATION? Har gravitation
med rotation att göra? På ett sätt har den det, för
rotation upphäver gravitation, t.ex jordens rotation runt solen.
Men solens egen rotation då? Vad har den för funktion, och vad
skapar den för effekter i solsystemet?
Och jordens rotation runt sin flytande kärna, som skapar ett elektriskt
kraftfält runt planeten, ungefär på samma sätt som
en generator. Vad skulle hända om jorden roterade åt andra hållet,
dvs motsols?
En helikopterpropellers rotation upphäver
på sitt sätt tyngdlagen, rent mekaniskt. Men om det tillverkades
en "elektronisk" propeller, som genererar ett kraftfält runt
en skivformad farkost, vad händer då?
Skulle det kunna fungera både som en flygande farkost och en tidsmaskin?
Om ljus påverkas av gravitation, varför skulle då inte
gravitation påverkas av ljus? Eller av elektricitet?
Bevisar inte elektromagneten det, som genom sin elektriska laddning kan lyfta metallföremål? Och omvänt, stöta bort dem om strömmen växlas?
Om ljusets hastighet alltid är konstant
i rymden, som Einstein sade, vad är det då som hejdas när
ljusstrålar som passerar en stjärna böjs av dess gravitation?
Det måste vara tiden. Samma sak med ett svart hål. Om
ljuset från "hålet" (dvs en kollapsad stjärna)
bromsas upp och hejdas totalt av stjärnans gravitation, och ljuset
ändå enligt Einstein har konstant hastighet, vad är det
då som har bromsats upp? Är det tiden?
Betyder det då att ljuset från stjärnan egentligen fortsätter
att stråla ut, medan det är tiden i och runt hålet
som stannar av? Eller t.o.m börjar gå baklänges, så
att ljusstrålarna kommer ut i - forntiden?
Någonstans i dessa förhållanden mellan ljus, gravitation
och tid, borde man kunna finna svaret på hur tefaten (om de verkligen
finns) kunnat färdas så obehindrat genom universums enorma avstånd.
Tefatens observerade form tyder på detta. Varför är de (nästan) alltid runda och inte raketformade? De har också, när de observerats, roterat (eller dess "midja" har roterat), hastigt med ett vinande ljud, ofta med ett ljussken vars färg ändrats i förhållande till hastigheten.
En vanlig mekanisk propeller skapar som sagt
tryckvågor i luften, som lyfter t.ex en helikopter. Kan då en
kraftfull elektronisk rotor skapa magnetvågor i gravitationsfältet,
och på liknande sätt lyfta tefaten?
Eller kan sådana magnetfält ställas i opposition till jordens
magmakärna av järn, så att ett minusfält uppstår
som stöter bort tefatet från jordytan?
Mycket i tefatens omvittnade rörelser och
effekter tyder på att det är så de är konstruerade.
Dels att de rör sig oerhört hastigt, med blixtsnabba accelerationer
och kursändringar, vilket blir fullt möjligt om jordgravitationen
upphävts. Då påverkas varken farkost eller passagerare
av g-kraft eller centrifugalkraft. De kan lugnt dricka sitt medhavda rymdkaffe,
medan farkosten ilar hit och dit.
De kan då också hållas svävande strax ovan marken,
på "tomgång", vilket ofta har observerats, liksom
man har sett dem vagga fram och åter, likt en båt på vågorna.
Dels att det ofta har rapporterats om kraftiga elavbrott i samband med UFO-observationer,
liksom att bilar har stannat när UFO:s svävat över dem, och
att strålskador och radioaktivitet har konstaterats hos vissa iakttagare
och på de platser där fat landat.
Allt detta, som är gemensamma och återkommande
iakttagelser hos dem som påstår sig ha sett tefat, visar i så
fall att tefaten verkligen drivs och omges av något slags elektriskt
kraftfält.
Och detta kraftfält bör inte vara helt okänt eller främmande
för oss, eftersom det då tycks fungera lika bra här på
vår jord, som på besökarnas jord.
Dessutom, om man ytterligare skall utgå
från de observationer och kontakter som folk haft med UFO-besökare,
verkar de inte vara så särskilt mycket intelligentare än
oss, eller mera "utvecklade". De verkar stå på ungefär
samma nivå, en del något över, andra t.o.m något
under oss.
Vilket måste innebära att gåtan med intergalaktisk rymdfart
har en ganska enkel lösning. Det är bara det att vetenskapen inte
har kommit på den ännu, kanske just för att den är
så enkel.
Tefatens form, uppförande och effekter
på omgivningen pekar på att de drivs av elektricitet, dvs ljus,
som påverkar och upphäver både gravitation och tid.
Albert Einstein, som inte ville förneka Guds existens som många
andra forskare, lär också ha sagt, att om man kunde färdas
med ljusets hastighet eller fortare, så skulle tiden stanna av och
t.o.m börja gå baklänges.
Men varför inte färdas med ljuset, i stället för
att försöka hinna ifatt det? Dvs genom att först föreställa
sig, liksom Einstein gjorde, hur en järnvägsstation stannar vid
tåget, i stället för att tåget stannar vid stationen.
Allt beror nämligen på varifrån man mäter rörelsen,
från vilken punkt i universum man utgår. Enligt detta resonemang
är det lika rätt att säga att stationen stannar vid tåget,
som att tåget stannar vid stationen.
Om det runt en tefatsfarkost, runt dess midja, byggs ett isolerat och supraledande hålrum, vari en magnet eller elektriska strömmar kan rotera, med ljusets hastighet, så att hela farkosten blir innesluten i det kraftfält som skapas, då kanske man har löst gåtan med både gravitationens och tidens upphävande.
Men det kanske blir svårt att hitta frivilliga passagerare...
VI ÅTER, som har vårt medborgarskap i himlen (Fil. 3:20), behöver inte bekymra oss för sådant. Vi skall fara bortom månen, Mars och Vintergatans stjärnevärld, i den Helige Andes kraft, och då behövs varken "sputnik eller bärraketer", för vi får åka på Guds nåd - som Carl Öst sjöng om i sin profetiska visa.
