 |
|
|
|
|
| N |
DE KALLAS ÄNGLAR OCH GUDS SÖNER,
men man måste ha klart för sig vad dessa begrepp egentligen stod
för i biblisk tid. Änglar betyder helt enkelt sändebud, eller
budbärare, och ordet används oftast sammankopplat och definierat;
t.ex Herrens sändebud, Mikael och hans sändebud, Draken och hans
sändebud, etc.
I efterbiblisk (katolsk) tid har både Herrens änglar och djävulens
änglar mytologiserats och fått sagoliknande drag, även bland
Guds folk. De änglar som nämns i Bibeln är dock inga gråtmilda
spädbarn med dunvingar, eller behornade monster med bockfötter.
Bibelns änglar delas upp i en mängd olika klasser och gestalter.
De är högtstående varelser, värda all respekt, vilken
sida de än står på. Det verkar finnas en långt större
mångfald bland dem än bland människor, ifråga om storlek,
gestalt och egenskaper. Kanhända är änglavärlden lika
varierad som jorden är det, med sitt vimmel av levande varelser, av
olika arter.
Bibelns författare och profeter kände inte till världsrymdens
gestaltning, med dess stjärnsystem och planeter, på samma sätt
som man gör i vår tid. De beskrev vad de såg och hörde
från ovan med den tidens vokabulär. Himlarna var samlingsnamnet
för allt ovanför jorden. Änglar, Guds sändebud, kallades
alla varelser av utomjordiskt ursprung. Gudar, furstar eller Guds
söner kunde de också benämnas, både de som hörde
till Herren och de som stred emot honom.
Dessa utomjordiska varelser låg bakom det mesta som skedde på
jorden, det kände man till. Man var fullt medveten om ett krig i
himlarymderna, som utkämpades mellan Herrens härskaror och
hans fiendes härskaror, och som hade återverkningar på
jorden.
Men hur det såg ut uppe i "himlarna", och vad dess invånare
var för slags varelser, det visste man inte. Och även om vissa
fick se in i himlen eller rent av besöka den, så blev deras beskrivning
ändå begränsad av den tidens språk och begrepp.
Vi vet inte så mycket mer än dem, annat än möjligen
något om världsrymdens fysiska utseende. Vi vet att det finns
miljarder solar där ute, många helt säkert med liknande
planeter som vår, roterande runt sig.
Vi har också den tekniska kunskapen att färdas en bit ut i rymden,
besöka månen och kanske de närmsta planeterna. Vår
begreppsvärld är därför lite mer detaljerad och definierad
än forntidens. Så om vi får utomjordiska besök, kallar
man det för UFO:s och närkontakter av olika grad.
Skulle en Guds ängel visa sig på himlen idag, är det mycket
troligt att man skulle tala om en "UFO-observation". Och
skulle Guds söner besöka jorden som de gjorde i forntiden, skulle
man kanske kalla dem "humanoidliknande varelser".
Detta som bakgrund till detta nummers tema om parallellerna mellan Noas
tid, Lots tid och Människosonens dagar.
...
VAD SOM SKEDDE FÖRE SYNDAFLODEN upprepades alltså
efter syndafloden. Mose säger det, Jesus säger det, och apostlarna
säger det. Då får vi väl tro dem.
Efter Noas tid följde Lots tid, som här får omfatta hela
tidsåldern efter floden och fram till nytestamentlig tid. Vi känner
till händelserna i Sodom och Gomorra, som kan ha varit en av anledningarna
till att Guds söner kom och gjorde nya besök på planeten
jorden.
Dessa besök kan ha skett då Israels barn levde i Egypten, under
de 400 år folken i Kanaans land fick på sig, att "uppfylla
sina synders mått". Då skulle också de rovfåglar
som slog ned på Abrahams offer, i samband med profetian om de 400
åren, kunna symbolisera de fallna änglarnas nedslag i landet.
Vilket ligger i linje med Jesu beskrivning av utvecklingen i ändetiden.
Han säger ju om den avfälliga församlingen: "Där
den döda kroppen är, där skall ock rovfåglarna församla
sig."
När Mose och hans folk efter de 400 åren äntligen stod inför erövringen av det utlovade landet, hade det dykt upp ett märkligt element som inte fanns där förut, och som nu utgjorde ett mänskligt sett oöverstigligt hinder för invasionen: Det bodde JÄTTAR i landet...
MOSE TALAR TILL ISRAELS BARN, CA 800 ÅR EFTER SYNDAFLODEN:
HÖR, ISRAEL! Du går nu över Jordan, för att komma ditin och underlägga dig folk, större och mäktigare än du, städer, stora och befästa upp mot himmelen, anakiternas stora och resliga folkstam, som du själv känner, och om vilken du har hört att man säger: "Vem kan stå emot Anaks barn!"
Så skall du nu veta att HERREN, din Gud, är den som går framför dig, såsom en förtärande eld; han skall förgöra dem, och han skall ödmjuka dem för dig, och du skall fördriva dem och utrota dem med hast, såsom HERREN har lovat dig.
Då nu HERREN, din Gud, driver dem undan för dig, må du icke säga vid dig själv: "För min rättfärdighets skull har HERREN låtit mig komma in i detta land och taga det i besittning." Ty dessa hedningars ogudaktighet är det som gör att HERREN fördriver dem för dig. (5 Mos. 9:1-4)
Ogudaktigheten i Kanaan efter syndafloden bestod i allt slags
pervers beblandelse, typisk för de fallna änglarna. Det bodde
då många olika folkstammar i Kanaan, men Anaks barn nämns
här särskilt, just inför själva erövringen av landet,
liksom deras ogudaktighet, och det visar att dessa jättar troligen
var orsaken och upphovet till ogudaktigheten och domen över landet,
precis som på Noas tid.
Mose sände nu ut spejare inför den förestående invasionen:
De drogo upp till sydlandet och kommo till Hebron; där bodde Ahiman, Sesai och Talmai, Anaks avkomlingar. Men Hebron byggdes sju år före Soan i Egypten. (Var Soan också en jättestad...?)
Spejarna återvänder och rapporterar, nedslagna:
Men folket, som bor i landet, är starkt, och städerna äro välbefästa och mycket stora; ja, vi sågo där också avkomlingar av Anak.
...Vi sågo där ock jättarna, Anaks barn, av jättestammen; vi tyckte då, att vi själva voro såsom gräshoppor, och sammalunda tyckte de om oss. (4 Mos. 13:23, 29, 34)
Kanaans land har uppenbarligen haft besök av "Guds
söner" någon gång efter syndaflodstiden, eftersom
där levde jättar, jättar som var vida beryktade, liksom sina
föregångare. Gud hade tvingats utplåna den forntida världen,
eftersom den orenats av änglahybrider, och nu blev även Kanaans
befolkning, med sina hybridraser, dömd till undergång.
Mose spejares observation skedde ungefär 1500 år före Kristus.
Folkutvandringen från Babel och befolkningen av Kanaan hade skett
minst 500 år tidigare. Besökarna hade alltså, vare sig
de kom före eller efter Sodoms fall, gott om tid på sig att besmitta
och förorena landet och de folk som bodde där.
Förutom anakiterna benämns också eméerna som resliga långt utöver det vanliga, liksom samsummiterna.
Eméerna bodde där fordom, ett stort och talrikt och resligt folk, sådant som anakiterna. Och likasom anakiterna räknas också de för rafaéer; men moabiterna kalla dem eméer. (5 Mos. 2:10-11)Såsom ett rafaéernas land räknas också detta; rafaéer bodde fordom där; men ammoniterna kalla dem samsummiter. De voro ett stort och talrikt och resligt folk, sådant som anakiterna. Men Herren förgjorde dessa för dem; de fördrevo dem och bosatte sig i deras land. (5 Mos. 2:20-21)
De var alla rafaéer, vilket tyder på att
det var hos rafaéerna i nordöstra Kanaan änglarna landade.
Deras gemensamma jätteavkomma spred sig sedan längs hela östsidan
av Jordan och Döda Havet, och runt Hebron i sydväst.
Kananéerna själva i västra och nordvästra delen av
landet hade stridsvagnar av järn och gick inte att besegra, vilket
tyder på hög teknologisk utveckling bland dessa folk, som alla
var mer eller mindre storväxta och hade stora och mäktiga städer
med imponerande tempel, i klass med de senare grekiska. De var långt
ifrån några primitiva vildar som man vanligen föreställer
sig.
Ytterligare en intressant detalj är att det var till just Kanaans
land änglarna kom. Han som förbannats av sin farfar Noa just
för onaturliga böjelsers skull. Typiskt är också att
det var detta land, som Gud utvalt åt sitt folk, som denne Kanaan
utvandrade till (blev ledd till?), och där alltså ett
syndaflodsrike i miniatyr uppstod.
Man ser att maktkampen i himlarymderna, mellan Gud och de upproriska änglarna,
rasar vidare även efter floden.
RAFAÉERNA bar helt klart på arvsanlag långt utöver det normala:
Ty Og, konungen
i Basan, var den ende, som fanns kvar av de sista rafaéerna; hans
gravkista, gjord av basalt, finnes, såsom känt är, i Rabba
i Ammons barns land; den är nio alnar lång och fyra alnar bred,
alnen beräknad efter längden av en mans underarm. (5 Mos. 3:11)
En aln är enligt sakupplysningarna i 1917 års Bibel
ca 50 cm. Kung Ogs sarkofag var alltså 4,5 m lång och 2 m
bred! Vilken fruktansvärd JÄTTE han måste ha varit.
Kanske fyra meter lång och över en meter bred över axlarna!
Hans gravplats blev vida beryktad.
Till följd av att spejarna tvivlade och talade illa om landet, misslyckades invasionen, och Israels barn fick återvända in i den stora och fruktansvärda Sinaiöknen. Först 40 år senare var en ny generation redo att ta landet och löftena i besittning:
UNDER DENNA TID DROG JOSUA ÅSTAD och utrotade anakiterna i Bergsbygden, i Hebron, Debir och Anab, i hela Juda bergsbygd och i hela Israels bergsbygd; Josua gav dem med deras städer till spillo. I Israels barns land lämnades inga anakiter kvar; allenast i Gasa, Gat och Asdod blevo några kvar. (Josua 11:21-22)
Hur kunde Josua besegra alla dessa gigantiska folk med deras
stora städer, befästa upp mot himlen? Svaret är att Herrens
härskaror, med deras hövitsman, var med dem och stred för
dem.
När Josua mötte denne "hövitsman" utanför
Jeriko, trodde han först det var en människa. Det fanns inget
i hans gestalt som liknade de änglar som annars kunde visa sig. som
t.ex när Daniel fick besök av överängeln Gabriel.
Det kan förstås ha varit Israels furste Mikael som visade
sig för Josua, i mänsklig "förklädnad". Hur
som helst inträffade det stora och märkliga kosmiska fenomen efter
himlahärens ankomst; hagelstenar föll från himlen och utplånade
hela fiendearméer, solen och månen stod stilla en hel dag,
osv. Det var stort pådrag i skyarna vid denna tid.
Gasa, Gat och Asdod, som nämndes ovan, var filisteiska
städer. Filistéen, kustremsan utefter Medelhavet, blev nu de
flyende jättarnas fristad, där de blandade sig med filistéerna
och anslöt sig till deras krigsmakt. Både anakiter och rafaéer
tog sin tillflykt till filistéerna.
Tidigare hade Hebron i Israel varit ett speciellt jättetillhåll,
innan det blev befriat:
Och de gåvo Hebron åt Kaleb, såsom Mose hade föreskrivit; och han fördrev därifrån Anaks tre söner. (Dom.1:20)
Kaleb talade med Josua:
"Så giv mig nu denna bergsbygd, om vilken HERREN talade på den dagen. Du hörde ju själv då, att anakiterna bo där och att där finnas stora, befästa städer; måhända är HERREN med mig, så att jag kan fördriva dem, såsom HERREN har lovat."Men Hebron hette fordom Kirjat-Arba (Arbas stad,) efter den störste mannen bland anakiterna. Och landet hade nu ro från krig. ...Men åt Kaleb, Jefunnes son, gavs, efter HERRENS befallning till Josua, en särskild del bland Juda barn, nämligen Arbas, Anaks faders, stad, det är Hebron. Och Kaleb fördrev därifrån Anaks tre söner, Sesai, Ahiman, och Talmai, Anaks avkomlingar. (Josua 14:12, 15; 15:13-14)
När jättarna var utrotade eller utdrivna, fick landet
inre ro, säger texten. Ytterligare en antydan om att det var
just från jättarnas krets, som ondskan utgick.
Jättarnas fristad Filistéen, på strandremsan mot Medelhavet,
blev nu israeliternas ärkefiende, och många gränskrig utkämpades
mellan de två grannstaterna.
David
utrotar de sista jättarna
HELA 500 ÅR FÖRFLYTER, och på Davids tid ca 1000 år f.Kr, lever fortfarande avkomlingar till jättarna kvar bland filistéerna:
 |
Då
framträdde ur filistéernas skaror en envigskämpe vid namn
Goljat från Gat; han var sex alnar och ett kvarter lång. Han
hade en kopparhjälm på sitt huvud och var klädd i ett fjällpansar,
och hans pansar hade en vikt av fem tusen siklar koppar. Och han hade benskenor
av koppar och bar en lans av koppar på sin rygg. Skaftet på
hans spjut liknade en vävbom, och spetsen på spjutet höll
sex hundra siklar järn. (1 Sam. 17:4-7)
Jätten Goljat var 3,12 meter lång! Hans pansar
vägde mellan 55-80 kg, och bara spetsen på hans enorma
spjut vägde mellan 6,6 och 9,6 kg.
Åter stod en strid vid Gat. Där var en reslig man, som hade sex fingrar på var hand och sex tår på var fot eller tillsammans tjugufyra; han var ock en avkomling av rafaéerna. Denne smädade Israel; då blev han nedgjord av Jonatan, son till Simei, Davids broder.
Denne jätte och tre andra jättar - Jisbo-Benob,
vars lans vägde tre hundra siklar koppar, Saf, och Lami,
gatiten Goljats broder - "voro
avkomlingar av rafaéerna i Gat; och de föllo för Davids
och hans tjänares hand. (2 Sam. 21:20-22, 15 f.)
Anakiterna och rafaéerna var antagligen av samma jättestam,
eller nära besläktade. De var verkliga jättar, hädiska
och smädelystna, och tycks förutom enorm kroppshydda också
ha burit på andra främmande (utomjordiska?) arvsanlag
(en man hade sex fingrar på var hand och sex tår på var
fot).
Filistéerna var på Davids tid, 500 år efter Josuas utrotningskrig,
ett folk med inslag av änglahybrider. Om inte dessa fyra var de sista
jättarna, så utrotades de kanske aldrig helt. Assimilerades de
då så småningom med filistéer och andra folk? Det
bör då finnas arvsanlag från "utomjordingar"
i omlopp också idag, om än uppblandat.
VILKA VAR EGENTLIGEN rafaéerna? Var
de barn till änglar, eller var det de som var själva änglarna?
Og, deras siste konung, begravdes i en stenkista som var 4,5 x 2 meter.
Om änglarnas avkomma med jordiska kvinnor blev jättar, bör
de själva ha varit jättelika. Uppenbarelseboken nämner om
åtminstone en väldig Guds ängel, så vi vet att det
finns änglar i jätteformat.
Gjorde de som på Noas tid, dvs inte bara befruktade jordekvinnorna
och åkte hem igen, utan faktiskt "tog dem till hustrur",
måste de alltså ha bosatt sig här och levt och uppfostrat
sina jättebabies tillsammans med dem.
Og, rafaéernas siste konung, kan faktiskt ha varit en utomjording,
en fysisk varelse från ett annat solsystem. Kanske hans kvarlevor
finns kvar i graven än idag.
...
Ändens tid
NÄR JESUS talar om sin tillkommelses dagar,
nämner han om dessa två tidigare perioder, för att beskriva
hur ändetiden kommer att bli: Såsom det var på Noas tid,
och på Lots tid, så skall det vara i Människosonens dagar:
onaturliga beblandelser, änglabesök, jättars framträdande,
krig mellan himlens härskaror...
Perversa beblandelser har vi i vår tid, i överflöd,
liksom änglabesök, dvs tefats-observationer, och, om man får
tro deras vittnen, t.o.m kontakter med utomjordingar.
Men jättarna, hybriderna, saknas. Vad beror det på?
Det kan finnas två orsaker: 1) Änglarna vågar inte, på
grund av det som skedde med de forntida besökarna, som kastades ned
i avgrunden i förtid. 2) De håller som bäst på och
förbereder en korsbefruktning, en ny ras, som de sedan tänker
inplantera på jorden.
Det finns nutida vittnesbörd om hur människor tagits ombord på
UFO-skepp och undersökts, och vissa säger sig t.o.m ha blivit
befruktade av utomjordiska humanoider, vilka tagit med sig deras avkomma
när de lämnade jorden...
Fantasier eller inte, men skall ändetiden likna Noas och Lots tid, så passar detta väl in i det övriga mönstret som visar sig i vår tid.
Man kan också erinra sig händelseutvecklingen i forntiden.
Först öppnar sig människan för det andligt övernaturliga
och fysiskt onaturliga, så att marken så att säga
blir beredd för änglarna. Sedan kommer själva nedslaget,
av "rovfåglarna".
Och säger inte Uppenbarelseboken att Satan och hans änglar skall
kastas ned på jorden i ändens tid? Och så skall avgrunden
öppnas, och kung Abaddon med sina skaror välla upp som
en rök över jorden! Det var ju i avgrunden de forntida syndaflodsänglama
fängslades. Det blir i sanning en satanisk "reunion"!
SÅ VISAR DET SIG att också UFO-fenomenet
är ett tidstecken, ett verkligt olycksbådande tecken på
att vi lever i ändens tid, nära inpå denna nuvarande civilisations
undergång.
Men därmed är vi också nära Jesu tillkommelse och
församlingens uppryckande i skyn, undan vredesdom och världskatastrof.
När framträdde den världsomfattande homosexuella rörelsen? Vad låg bakom den? Och när det råmärket var passerat, kom då inte nästa perversitet upp i dagen; incest och övergrepp på barn?
Parallellt med detta löper de ockulta strömningarna fram, med
satanstillbedjan, new age, katolicism och avfällig kristendom, och
bereder på alla plan väg för den stora drabbning som kommer
mellan ljusets och mörkrets härar, och där vår jord
och vårt släkte är slagfältet.
Det ser ut som om detta århundrade, och speciellt tiden från
andra världskriget och framåt, varit en oerhörd förberedelsetid,
då mörkret mobiliserar alla sina härar, både jordiska,
underjordiska och utomjordiska, till en enorm kraftmätning och avgörelse
som snart kommer.
Steg för steg, på område efter område, undermineras
mänskligheten och kulturen inför slutstriden, denna tidsålders
klimax. Men som Paulus har sagt: Ingen makt, vare sig i höjden eller
i djupet, kan skilja oss som är i Kristus, från Kristus.
Satan, fursten över luftens härsmakt, har snart haft
sin tid, och skall få flytta ytterligare ett trappsteg neråt,
till samma avgrund som syndaflodsänglarna får göra ett kort
rymningsförsök ifrån, innan de med sin gamle upprorsledare
återförs, fängslade med 1000-åriga bojor till den
stora domens dag. "Så har du då blivit lik oss",
skall de säga till Lucifer, morgonstjärnan, som en
gång inledde upproret mot Skaparen och fick tredjedelen av himlens
härskaror med sig.
Nu får han fara ned i graven, fullständigt degraderad och fråntagen
sin makt och (bleka) härlighet, för att sitta i straffhäkte
tillsammans med sina forntida kumpaner, i väntan på den absoluta
slutförvaringen i Svavelsjön.
Dit kommer också alla de människor att få följa honom, som lät sig ledas av honom i upproret och motståndet mot Gud, liksom de avfälliga, religiösa, ljumma, vilsefarna och förvärldsligade kristna, som var otrogna den Frälsare och det ljus de fått, och därmed kvalificerade sig som fallna änglars likar.
"TY JAG ÄR VISS OM att varken död eller liv, varken änglar eller andefurstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken någon makt i höjden eller någon makt i djupet, ej heller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre." (Paulus brev till romarna, 8:38-39)
