LÄRJUNGASKAP I ÄNDENS TID

Webtidskrift för Urkristen Tro och Väckelse * Nr 12 1995

"TY SÅSOM DET SKEDDE PÅ NOAS TID, SÅ SKALL DET SKE VID MÄNNISKOSONENS TILLKOMMELSE..."

 

FORNTIDENS VÄLDIGA MÄN

"DÅ NU MÄNNISKORNA begynte föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem, sågo Guds söner att människornas döttrar voro fagra, och de togo till hustrur dem som de funno mest behag i.
Då sade HERREN: 'Min Ande skall icke bliva kvar i människorna för beständigt, eftersom de dock äro kött; så vare nu deras tid bestämd till ett hundra tjugo år.'
Vid den tiden, likasom ock efteråt, levde jättarna på jorden, sedan Guds söner begynte gå in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem; detta var forntidens väldiga män, som voro så namnkunniga." (1 Mos. 6:1-4)
"TY GUD SKONADE JU ICKE DE ÄNGLAR SOM SYNDADE, utan störtade dem ned i avgrunden och överlämnade dem åt mörkrets hålor, för att där förvaras till domen. Ej heller skonade han den forntida världen, om han ock, när han lät floden komma över de ogudaktigas värld, bevarade Noa såsom rättfärdighetens förkunnare, jämte sju andra. Och städerna Sodom och Gomorra lade han i aska och dömde dem till att omstörtas; han gjorde dem så till ett varnande exempel för kommande tiders ogudaktiga människor." (2 Petr. 2:4-6)
"Så ock därom, att de änglar som icke behöllo sin furstehöghet, utan övergåvo sin boning, hava av honom med eviga bojor blivit förvarade i mörker till den stora dagens dom. Likaså hava ock Sodom och Gomorra med kringliggande städer, vilka PÅ SAMMA SÄTT SOM DE FÖRRA bedrevo otukt och stodo efter ett annat umgänge än det naturliga, blivit satta till ett varnande exempel, i det att de få lida straff i evig eld." (Jud. v. 5-7)
"Och såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i människosonens dagar... Likaledes, såsom det skedde på Lots tid ...alldeles på samma sätt skall det ske den dag då människosonen uppenbaras." (Lukas 17-26, 28, 30)

OAS TID, LOTS TID OCH MÄNNISKOSONENS DAGAR - tre perioder som enligt Guds ord skall ha många paralleller med varandra. Vad beror dessa paralleller på? Vad är det som orsakar dem, och de förödande katastrofer som följer på dem?
Framträder de bara av en slump, eller har de någon gemensam, speciell nämnare?
Det finns flera, men en av dem, och den klart märkligaste, framskymtar här och där i texterna: Närvaron av utomjordiska besökare.


DE KALLAS ÄNGLAR OCH GUDS SÖNER, men man måste ha klart för sig vad dessa begrepp egentligen stod för i biblisk tid. Änglar betyder helt enkelt sändebud, eller budbärare, och ordet används oftast sammankopplat och definierat; t.ex Herrens sändebud, Mikael och hans sändebud, Draken och hans sändebud, etc.
I efterbiblisk (katolsk) tid har både Herrens änglar och djävulens änglar mytologiserats och fått sagoliknande drag, även bland Guds folk. De änglar som nämns i Bibeln är dock inga gråtmilda spädbarn med dunvingar, eller behornade monster med bockfötter.
Bibelns änglar delas upp i en mängd olika klasser och gestalter. De är högtstående varelser, värda all respekt, vilken sida de än står på. Det verkar finnas en långt större mångfald bland dem än bland människor, ifråga om storlek, gestalt och egenskaper. Kanhända är änglavärlden lika varierad som jorden är det, med sitt vimmel av levande varelser, av olika arter.

Bibelns författare och profeter kände inte till världsrymdens gestaltning, med dess stjärnsystem och planeter, på samma sätt som man gör i vår tid. De beskrev vad de såg och hörde från ovan med den tidens vokabulär. Himlarna var samlingsnamnet för allt ovanför jorden. Änglar, Guds sändebud, kallades alla varelser av utomjordiskt ursprung. Gudar, furstar eller Guds söner kunde de också benämnas, både de som hörde till Herren och de som stred emot honom.
Dessa utomjordiska varelser låg bakom det mesta som skedde på jorden, det kände man till. Man var fullt medveten om ett krig i himlarymderna, som utkämpades mellan Herrens härskaror och hans fiendes härskaror, och som hade återverkningar på jorden.

Men hur det såg ut uppe i "himlarna", och vad dess invånare var för slags varelser, det visste man inte. Och även om vissa fick se in i himlen eller rent av besöka den, så blev deras beskrivning ändå begränsad av den tidens språk och begrepp.
Vi vet inte så mycket mer än dem, annat än möjligen något om världsrymdens fysiska utseende. Vi vet att det finns miljarder solar där ute, många helt säkert med liknande planeter som vår, roterande runt sig.
Vi har också den tekniska kunskapen att färdas en bit ut i rymden, besöka månen och kanske de närmsta planeterna. Vår begreppsvärld är därför lite mer detaljerad och definierad än forntidens. Så om vi får utomjordiska besök, kallar man det för UFO:s och närkontakter av olika grad. Skulle en Guds ängel visa sig på himlen idag, är det mycket troligt att man skulle tala om en "UFO-observation". Och skulle Guds söner besöka jorden som de gjorde i forntiden, skulle man kanske kalla dem "humanoidliknande varelser".
Detta som bakgrund till detta nummers tema om parallellerna mellan Noas tid, Lots tid och Människosonens dagar.
...


VAD SOM SKEDDE FÖRE SYNDAFLODEN upprepades alltså efter syndafloden. Mose säger det, Jesus säger det, och apostlarna säger det. Då får vi väl tro dem.
Efter Noas tid följde Lots tid, som här får omfatta hela tidsåldern efter floden och fram till nytestamentlig tid. Vi känner till händelserna i Sodom och Gomorra, som kan ha varit en av anledningarna till att Guds söner kom och gjorde nya besök på planeten jorden.
Dessa besök kan ha skett då Israels barn levde i Egypten, under de 400 år folken i Kanaans land fick på sig, att "uppfylla sina synders mått". Då skulle också de rovfåglar som slog ned på Abrahams offer, i samband med profetian om de 400 åren, kunna symbolisera de fallna änglarnas nedslag i landet.
Vilket ligger i linje med Jesu beskrivning av utvecklingen i ändetiden. Han säger ju om den avfälliga församlingen: "Där den döda kroppen är, där skall ock rovfåglarna församla sig."

När Mose och hans folk efter de 400 åren äntligen stod inför erövringen av det utlovade landet, hade det dykt upp ett märkligt element som inte fanns där förut, och som nu utgjorde ett mänskligt sett oöverstigligt hinder för invasionen: Det bodde JÄTTAR i landet...

 

MOSE TALAR TILL ISRAELS BARN, CA 800 ÅR EFTER SYNDAFLODEN:


HÖR, ISRAEL! Du går nu över Jordan, för att komma ditin och underlägga dig folk, större och mäktigare än du, städer, stora och befästa upp mot himmelen, anakiternas stora och resliga folkstam, som du själv känner, och om vilken du har hört att man säger: "Vem kan stå emot Anaks barn!"
Så skall du nu veta att HERREN, din Gud, är den som går framför dig, såsom en förtärande eld; han skall förgöra dem, och han skall ödmjuka dem för dig, och du skall fördriva dem och utrota dem med hast, såsom HERREN har lovat dig.
Då nu HERREN, din Gud, driver dem undan för dig, må du icke säga vid dig själv: "För min rättfärdighets skull har HERREN låtit mig komma in i detta land och taga det i besittning." Ty dessa hedningars ogudaktighet är det som gör att HERREN fördriver dem för dig. (5 Mos. 9:1-4)


Ogudaktigheten i Kanaan efter syndafloden bestod i allt slags pervers beblandelse, typisk för de fallna änglarna. Det bodde då många olika folkstammar i Kanaan, men Anaks barn nämns här särskilt, just inför själva erövringen av landet, liksom deras ogudaktighet, och det visar att dessa jättar troligen var orsaken och upphovet till ogudaktigheten och domen över landet, precis som på Noas tid.

Mose sände nu ut spejare inför den förestående invasionen:


De drogo upp till sydlandet och kommo till Hebron; där bodde Ahiman, Sesai och Talmai, Anaks avkomlingar. Men Hebron byggdes sju år före Soan i Egypten. (Var Soan också en jättestad...?)


Spejarna återvänder och rapporterar, nedslagna:


Men folket, som bor i landet, är starkt, och städerna äro välbefästa och mycket stora; ja, vi sågo där också avkomlingar av Anak.
...
Vi sågo där ock jättarna, Anaks barn, av jättestammen; vi tyckte då, att vi själva voro såsom gräshoppor, och sammalunda tyckte de om oss. (4 Mos. 13:23, 29, 34)


Kanaans land har uppenbarligen haft besök av "Guds söner" någon gång efter syndaflodstiden, eftersom där levde jättar, jättar som var vida beryktade, liksom sina föregångare. Gud hade tvingats utplåna den forntida världen, eftersom den orenats av änglahybrider, och nu blev även Kanaans befolkning, med sina hybridraser, dömd till undergång.
Mose spejares observation skedde ungefär 1500 år före Kristus. Folkutvandringen från Babel och befolkningen av Kanaan hade skett minst 500 år tidigare. Besökarna hade alltså, vare sig de kom före eller efter Sodoms fall, gott om tid på sig att besmitta och förorena landet och de folk som bodde där.

Förutom anakiterna benämns också eméerna som resliga långt utöver det vanliga, liksom samsummiterna.


Eméerna bodde där fordom, ett stort och talrikt och resligt folk, sådant som anakiterna. Och likasom anakiterna räknas också de för rafaéer; men moabiterna kalla dem eméer. (5 Mos. 2:10-11)

Såsom ett rafaéernas land räknas också detta; rafaéer bodde fordom där; men ammoniterna kalla dem samsummiter. De voro ett stort och talrikt och resligt folk, sådant som anakiterna. Men Herren förgjorde dessa för dem; de fördrevo dem och bosatte sig i deras land. (5 Mos. 2:20-21)


De var alla rafaéer, vilket tyder på att det var hos rafaéerna i nordöstra Kanaan änglarna landade. Deras gemensamma jätteavkomma spred sig sedan längs hela östsidan av Jordan och Döda Havet, och runt Hebron i sydväst.
Kananéerna själva i västra och nordvästra delen av landet hade stridsvagnar av järn och gick inte att besegra, vilket tyder på hög teknologisk utveckling bland dessa folk, som alla var mer eller mindre storväxta och hade stora och mäktiga städer med imponerande tempel, i klass med de senare grekiska. De var långt ifrån några primitiva vildar som man vanligen föreställer sig.

Ytterligare en intressant detalj är att det var till just Kanaans land änglarna kom. Han som förbannats av sin farfar Noa just för onaturliga böjelsers skull. Typiskt är också att det var detta land, som Gud utvalt åt sitt folk, som denne Kanaan utvandrade till (blev ledd till?), och där alltså ett syndaflodsrike i miniatyr uppstod.
Man ser att maktkampen i himlarymderna, mellan Gud och de upproriska änglarna, rasar vidare även efter floden.

 

RAFAÉERNA bar helt klart på arvsanlag långt utöver det normala:


Ty Og, konungen i Basan, var den ende, som fanns kvar av de sista rafaéerna; hans gravkista, gjord av basalt, finnes, såsom känt är, i Rabba i Ammons barns land; den är nio alnar lång och fyra alnar bred, alnen beräknad efter längden av en mans underarm. (5 Mos. 3:11)


En aln är enligt sakupplysningarna i 1917 års Bibel ca 50 cm. Kung Ogs sarkofag var alltså 4,5 m lång och 2 m bred! Vilken fruktansvärd JÄTTE han måste ha varit. Kanske fyra meter lång och över en meter bred över axlarna! Hans gravplats blev vida beryktad.

Till följd av att spejarna tvivlade och talade illa om landet, misslyckades invasionen, och Israels barn fick återvända in i den stora och fruktansvärda Sinaiöknen. Först 40 år senare var en ny generation redo att ta landet och löftena i besittning:


UNDER DENNA TID DROG JOSUA ÅSTAD och utrotade anakiterna i Bergsbygden, i Hebron, Debir och Anab, i hela Juda bergsbygd och i hela Israels bergsbygd; Josua gav dem med deras städer till spillo. I Israels barns land lämnades inga anakiter kvar; allenast i Gasa, Gat och Asdod blevo några kvar. (Josua 11:21-22)


Hur kunde Josua besegra alla dessa gigantiska folk med deras stora städer, befästa upp mot himlen? Svaret är att Herrens härskaror, med deras hövitsman, var med dem och stred för dem.
När Josua mötte denne "hövitsman" utanför Jeriko, trodde han först det var en människa. Det fanns inget i hans gestalt som liknade de änglar som annars kunde visa sig. som t.ex när Daniel fick besök av överängeln Gabriel.
Det kan förstås ha varit Israels furste Mikael som visade sig för Josua, i mänsklig "förklädnad". Hur som helst inträffade det stora och märkliga kosmiska fenomen efter himlahärens ankomst; hagelstenar föll från himlen och utplånade hela fiendearméer, solen och månen stod stilla en hel dag, osv. Det var stort pådrag i skyarna vid denna tid.

Gasa, Gat och Asdod, som nämndes ovan, var filisteiska städer. Filistéen, kustremsan utefter Medelhavet, blev nu de flyende jättarnas fristad, där de blandade sig med filistéerna och anslöt sig till deras krigsmakt. Både anakiter och rafaéer tog sin tillflykt till filistéerna.
Tidigare hade Hebron i Israel varit ett speciellt jättetillhåll, innan det blev befriat:


Och de gåvo Hebron åt Kaleb, såsom Mose hade föreskrivit; och han fördrev därifrån Anaks tre söner. (Dom.1:20)


Kaleb talade med Josua:


"Så giv mig nu denna bergsbygd, om vilken HERREN talade på den dagen. Du hörde ju själv då, att anakiterna bo där och att där finnas stora, befästa städer; måhända är HERREN med mig, så att jag kan fördriva dem, såsom HERREN har lovat."

Men Hebron hette fordom Kirjat-Arba (Arbas stad,) efter den störste mannen bland anakiterna. Och landet hade nu ro från krig. ...Men åt Kaleb, Jefunnes son, gavs, efter HERRENS befallning till Josua, en särskild del bland Juda barn, nämligen Arbas, Anaks faders, stad, det är Hebron. Och Kaleb fördrev därifrån Anaks tre söner, Sesai, Ahiman, och Talmai, Anaks avkomlingar. (Josua 14:12, 15; 15:13-14)


När jättarna var utrotade eller utdrivna, fick landet inre ro, säger texten. Ytterligare en antydan om att det var just från jättarnas krets, som ondskan utgick.
Jättarnas fristad Filistéen, på strandremsan mot Medelhavet, blev nu israeliternas ärkefiende, och många gränskrig utkämpades mellan de två grannstaterna.

 


David utrotar de sista jättarna

HELA 500 ÅR FÖRFLYTER, och på Davids tid ca 1000 år f.Kr, lever fortfarande avkomlingar till jättarna kvar bland filistéerna:

Då framträdde ur filistéernas skaror en envigskämpe vid namn Goljat från Gat; han var sex alnar och ett kvarter lång. Han hade en kopparhjälm på sitt huvud och var klädd i ett fjällpansar, och hans pansar hade en vikt av fem tusen siklar koppar. Och han hade benskenor av koppar och bar en lans av koppar på sin rygg. Skaftet på hans spjut liknade en vävbom, och spetsen på spjutet höll sex hundra siklar järn. (1 Sam. 17:4-7)


Jätten Goljat var 3,12 meter lång! Hans pansar vägde mellan 55-80 kg, och bara spetsen på hans enorma spjut vägde mellan 6,6 och 9,6 kg.


Åter stod en strid vid Gat. Där var en reslig man, som hade sex fingrar på var hand och sex tår på var fot eller tillsammans tjugufyra; han var ock en avkomling av rafaéerna. Denne smädade Israel; då blev han nedgjord av Jonatan, son till Simei, Davids broder.


Denne jätte och tre andra jättar - Jisbo-Benob, vars lans vägde tre hundra siklar koppar, Saf, och Lami, gatiten Goljats broder - "voro avkomlingar av rafaéerna i Gat; och de föllo för Davids och hans tjänares hand. (2 Sam. 21:20-22, 15 f.)


Anakiterna och rafaéerna var antagligen av samma jättestam, eller nära besläktade. De var verkliga jättar, hädiska och smädelystna, och tycks förutom enorm kroppshydda också ha burit på andra främmande (utomjordiska?) arvsanlag (en man hade sex fingrar på var hand och sex tår på var fot).
Filistéerna var på Davids tid, 500 år efter Josuas utrotningskrig, ett folk med inslag av änglahybrider. Om inte dessa fyra var de sista jättarna, så utrotades de kanske aldrig helt. Assimilerades de då så småningom med filistéer och andra folk? Det bör då finnas arvsanlag från "utomjordingar" i omlopp också idag, om än uppblandat.


VILKA VAR EGENTLIGEN rafaéerna? Var de barn till änglar, eller var det de som var själva änglarna? Og, deras siste konung, begravdes i en stenkista som var 4,5 x 2 meter. Om änglarnas avkomma med jordiska kvinnor blev jättar, bör de själva ha varit jättelika. Uppenbarelseboken nämner om åtminstone en väldig Guds ängel, så vi vet att det finns änglar i jätteformat.
Gjorde de som på Noas tid, dvs inte bara befruktade jordekvinnorna och åkte hem igen, utan faktiskt "tog dem till hustrur", måste de alltså ha bosatt sig här och levt och uppfostrat sina jättebabies tillsammans med dem.
Og, rafaéernas siste konung, kan faktiskt ha varit en utomjording, en fysisk varelse från ett annat solsystem. Kanske hans kvarlevor finns kvar i graven än idag.
...

 

 

Ändens tid

NÄR JESUS talar om sin tillkommelses dagar, nämner han om dessa två tidigare perioder, för att beskriva hur ändetiden kommer att bli: Såsom det var på Noas tid, och på Lots tid, så skall det vara i Människosonens dagar: onaturliga beblandelser, änglabesök, jättars framträdande, krig mellan himlens härskaror...
Perversa beblandelser har vi i vår tid, i överflöd, liksom änglabesök, dvs tefats-observationer, och, om man får tro deras vittnen, t.o.m kontakter med utomjordingar.

Men jättarna, hybriderna, saknas. Vad beror det på? Det kan finnas två orsaker: 1) Änglarna vågar inte, på grund av det som skedde med de forntida besökarna, som kastades ned i avgrunden i förtid. 2) De håller som bäst på och förbereder en korsbefruktning, en ny ras, som de sedan tänker inplantera på jorden.
Det finns nutida vittnesbörd om hur människor tagits ombord på UFO-skepp och undersökts, och vissa säger sig t.o.m ha blivit befruktade av utomjordiska humanoider, vilka tagit med sig deras avkomma när de lämnade jorden...

Fantasier eller inte, men skall ändetiden likna Noas och Lots tid, så passar detta väl in i det övriga mönstret som visar sig i vår tid.

Man kan också erinra sig händelseutvecklingen i forntiden. Först öppnar sig människan för det andligt övernaturliga och fysiskt onaturliga, så att marken så att säga blir beredd för änglarna. Sedan kommer själva nedslaget, av "rovfåglarna".
Och säger inte Uppenbarelseboken att Satan och hans änglar skall kastas ned på jorden i ändens tid? Och så skall avgrunden öppnas, och kung Abaddon med sina skaror välla upp som en rök över jorden! Det var ju i avgrunden de forntida syndaflodsänglama fängslades. Det blir i sanning en satanisk "reunion"!


SÅ VISAR DET SIG att också UFO-fenomenet är ett tidstecken, ett verkligt olycksbådande tecken på att vi lever i ändens tid, nära inpå denna nuvarande civilisations undergång.
Men därmed är vi också nära Jesu tillkommelse och församlingens uppryckande i skyn, undan vredesdom och världskatastrof.

När framträdde den världsomfattande homosexuella rörelsen? Vad låg bakom den? Och när det råmärket var passerat, kom då inte nästa perversitet upp i dagen; incest och övergrepp på barn?

Parallellt med detta löper de ockulta strömningarna fram, med satanstillbedjan, new age, katolicism och avfällig kristendom, och bereder på alla plan väg för den stora drabbning som kommer mellan ljusets och mörkrets härar, och där vår jord och vårt släkte är slagfältet.
Det ser ut som om detta århundrade, och speciellt tiden från andra världskriget och framåt, varit en oerhörd förberedelsetid, då mörkret mobiliserar alla sina härar, både jordiska, underjordiska och utomjordiska, till en enorm kraftmätning och avgörelse som snart kommer.
Steg för steg, på område efter område, undermineras mänskligheten och kulturen inför slutstriden, denna tidsålders klimax. Men som Paulus har sagt: Ingen makt, vare sig i höjden eller i djupet, kan skilja oss som är i Kristus, från Kristus.

Satan, fursten över luftens härsmakt, har snart haft sin tid, och skall få flytta ytterligare ett trappsteg neråt, till samma avgrund som syndaflodsänglarna får göra ett kort rymningsförsök ifrån, innan de med sin gamle upprorsledare återförs, fängslade med 1000-åriga bojor till den stora domens dag. "Så har du då blivit lik oss", skall de säga till Lucifer, morgonstjärnan, som en gång inledde upproret mot Skaparen och fick tredjedelen av himlens härskaror med sig.
Nu får han fara ned i graven, fullständigt degraderad och fråntagen sin makt och (bleka) härlighet, för att sitta i straffhäkte tillsammans med sina forntida kumpaner, i väntan på den absoluta slutförvaringen i Svavelsjön.

Dit kommer också alla de människor att få följa honom, som lät sig ledas av honom i upproret och motståndet mot Gud, liksom de avfälliga, religiösa, ljumma, vilsefarna och förvärldsligade kristna, som var otrogna den Frälsare och det ljus de fått, och därmed kvalificerade sig som fallna änglars likar.


"TY JAG ÄR VISS OM att varken död eller liv, varken änglar eller andefurstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken någon makt i höjden eller någon makt i djupet, ej heller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre." (Paulus brev till romarna, 8:38-39)

_______

 

 

Läs vidare:
TEFATSMYSTERIET

 

Har du frågor eller kommentarer om detta budskap? Skriv ett inlägg i

BIBELSAMTAL
Trons Vetenskap

. . .

EMAIL TILL LÄRJUNGASKAP

VILL DU BLI FRÄLST?


LÄS FLER ARTIKLAR